Man kan vinna fotbollsmatcher på många sätt.
Exempelvis som ÖFK gjorde mot Djurgården på Tele2. Det var inte speciellt snyggt. Men 2–0 på det här viset ger inte bara tre nya poäng. Det är framförallt bra för moralen.
#Satan så spelarna kämpade!
# Och satan så bra som Ian Burchnall hade dragit upp riktlinjerna!

Man tager vad man haver (Cajsa Varg, fast egentligen skrev hon aldrig det...) är ju ett känt gammalt uttryck som mycket väl stämmer in på ÖFK för tillfället; efter alla spelarförluster har laget dessutom drabbats av ett antal oturliga skador och Ian Burchnall har sannerligen inte så stora valmöjligheter när han ska formera sina laguppställningar.
Den här gången valde han att lita på sina defensiva pjäser; en trebackslinje med Douglas Bergqvist, Noah Sonko Sundberg och Tom Pettersson, framför Sam Mensiro centralt medan Ronald Mukiibi och Dennis Widgren tog hand om varsin kant. Rewan Amin, Curtis Edwards, Dino Islamovic och Hosam Aiesh fick sköta resten (plus naturligtvis Aly Keita som var tillbaka i målet).

Det hände naturligtvis inte så mycket framåt. Men tillräckligt, Mukiibi stötte in in 1–0 (13:e minuten) med höger utsida och Dennis Widgren pricksköt 2–0 (48:e minuten) nere vid Andreas Isakssons vänstra målstolpen. Det var allt den här eftermiddagen.
Men det allra viktigaste: Så länge ÖFK spelade så här hade Djurgården inget som helst vapen att bryta sönder ÖFK:s försvarsorganisation. Stockholmarna hade mycket boll men väldigt få målchanser.
När lagen gick till pausvila var jag mycket nöjd med det jag hade fått se av ÖFK; ledning och en mycket kontrollerad defensiv.

Den andra halvleken fick ett helt annat utseende, främst beroende på att ÖFK drabbades av skador som tvingades till byte såväl spelare som organisation. Sam Mesiro fick kliva av redan i pausvilan (knäskadad), hans ersättare Ludvig Fritzson knockades av Aliou Badji i en höjdduell (58:e minuten) men kunde spela vidare efter lite vila, Douglas Bergqvist och Badji nickade ihop fem minuter senare och Bergqvist tvingades ge upp och till sist fick Rewan Amin en smäll i huvudet av Markus Danielsson och bars ut på bår. Då hade ÖFK redan gjort sina byten och fick avsluta matchen med en spelare mindre på banan – i 14 minuter!
Vilken röra. Med dom här förutsättningarna är det inte så konstigt att organisationen föll samman.

Men då gäller det att ta på sig tagelskjortan och det var precis vad ÖFK-spelarna gjorde. Det var inte vackert. Det sparkades både snett och vint och ibland ganska långt. Och för att störa hemmalagets rytm ytterligare tog ÖFK-spelarna varje chans att både vila och maska.
Och längst bak hade Aly Keita en sådan där dag som han har med ojämna mellanrum. Keita är som bäst när han har mycket att göra.
Det hade han den här söndagseftermiddagen!

2–0, första segern på bortaplan mot Djurgården (tidigare 0–3 och 0–3), betyder tredje raka segern på åtta dagar (vilken ”vecka”!) och ett ännu bättre läge i jakten på den heta Europaplatsen. Och det gör definitivt inte ont när övriga resultat också går ÖFK:s väg för tillfället. Och nya intressanta matcher på måndagskvällen...

Några noteringar;
# Trots segervinden, det är naturligtvis väldigt trist när skadelistan växer på det här viset. Inte minst när det handlar om huvudskador. Jag gissar att Ludvig Fritzson kan spela på fredag (hemma mot Dalkurd) eftersom han fullföljde matchen men Douglas Bergqvist behöver sannerligen inga nya smällar mot huvudet med hans skadehistorik och Rewan Amin fick tydligen den hårdaste smällen. Nu gäller det för Ian Burchnall att skrapa ihop det som finns kvar (Cajsa Varg, igen) för att ta sig genom fredagsmatchen och sedan hoppas att några av skadorna hinner läka ihop under det korta landslagsuppehåll som följer.

# Ronald Mukiibi och Dennis Widgren uppträdde som fullfjädrade skyttekungar när de fick sina chanser. Det är naturligtvis svårt att räkna ut att just de två wing-spelarna skulle bli matchhjältar. Mukiibi har inte gjort mål på två år medan Widgren nu sköt sitt andra mål i Allsvenskan – någonsin! (Det var kanske därför som hemmaförsvaret glömde bort att markera dem...?)

# Hosam Aiesh fick inte utrymme för mycket i offensiven den här kvällen. Men framspelningen till Mukiibi var läcker och ingen hade protesterat om domaren hade dömt straff när Aiesh blev omkullknuffad i fritt läge i matchens slutskede. Men det hade väl bara varit för mycket...?

# Tre mål mot Brommapojkarna i onsdags men den här gången var Dino Islamovic aldrig i närheten av att hota Andreas Isaksson. Men i första halvlek var han väldigt viktig som bollmottagare när ÖFK spelade bort hemmalagets press, försvann dock helt i den allmänna oredan efter paus.

# Oj, så mycket stryk Tom Pettersson fick den här matchen. Men så bra han var!

# Sonko Sundberg och Douglas Bergqvist hade bytt positioner jämfört med segermatchen mot BP i onsdags. Det gav bra effekt!

# Rewan Amin och Curtis Edwards gjorde åter ett hästjobb på mitten. Vilka kämpar, vilka fötter och vilka fotbollshjärnor.

# ÖFK har ett riktigt trevligt bortafacit den här sommaren: sex vinster, tre oavgjorda och bara tre förluster. Starka papper, inte minst med tanke på att ett halvt landslag har försvunnit.

Till sist; nu laddar vi för Dalkurd hemma på fredag kväll. Alla mot Jämtkraft arena!