ÖFK - Helsingborgs IF 3-0 (2-0)

En skön sommardag förbyttes inför kvällen till en bitande nordvästan men aktionerna på plan värmde säkert dom 4341 på läktarna. Ett i princip klockrent försvarsspel kryddat med den passningsorienterade fotboll laget skämt bort oss med under åren. Dessutom en rörlighet och ett djupledsspel som om inte lyst med sin frånvaro så i alla fall inte sett helt synkat ut.

Senaste hemmamatchen klagades det på ett alltför torrt underlag, nu var det i stället tvärt om, det plaskade rejält om spelarna inledningsvis och “gräslaget” Helsingborgs IF verkade inte helt tillfreds. Man öppnade visserligen högt upp i banan väl med vetna om vikten av att tidigt störa hemmalagets passningsintentioner

ÖFK hittade dock igenom efter hand och tillskansade sig tre hörnor och Dino Islamovic nära att knoppa in ett högerinlägg från Hosam Aiesh. Helsingborg tvingades till ett tidigt byte på viktige balansspelaren Mohammed Abubakari i 10:e minuten och fem minuter senare helt rättvist 1-0 genom Isak Ssewankambo efter att bollen gått förbi tre hemmaspelare i boxen. Bra passningsspel, intelligenta rörelser och bra bolltempo och helt följdriktigt 2-0 bara ett par ninuter senare.

Och vilket mål sen, en till synes förlupen boll mot kortlinjen viker Jamie Hopcutt in och Islamovic 2-0 med pannan på bästa “Henke” Larsson vis. ÖFK fortsätter att mata inlägg och Kalle Joelsson i HIF-målet har en del att göra. Nytt byte på en balansspelare i skånelaget, rutinerade Alexander Farnerud ut med en känning åt höfttrakten. Helsingborg sticker upp emellanåt och en snygg kombination Max Svensson-Rasmus Jönsson får det att bränna till en aning.

Över huvudtaget lite jämnare spel och känsla av att Ian Burchnall ville komprimera laget en aning. Charlie Colkett som inlett som mittback, en helt charmant sådan i mina ögon, fick en mer ordinarie plats på mittfältet, Tom Pettersson plockades in från vänsterkanten och en känsla av att här skulle ingen släppas över bron. Dom för dagen helvita skåningarna fick lite mer av bollinnehavet utan att egentligen skapa ett vitten.

Helsingborg som tydligt sanlat ihop sig i omklädningsrummet kom ut taggade i andra och dirigenten Rasmus Jönsson hade en hel del framgång men nya framstötar från ÖFK efter fint spel och Tesfaldet Tekie med ett skott i ribban och en ny nick från Islamovic men en superb räddning av Joelsson. HIF gör sitt tredje byte tidigt i matchen, efter 63 minuter, och Max Svensson strax utom efter en kontring tre mot tre

En inte helt nöjd Hosam Aiesh byts ut efter 74 minuter och in med Ludvig Fritzon säkert också med tanke på att slå vakt om poängen. Helsingborgs outslitlige vänsterspringare Adam Eriksson passar in till Rasmus Jönsson men en strålane parad av Aly Keita. Curtis Edwards, som vanligt en av dom tongivande dräller med bollen på egen strafflinje i 83:e minuten men det farliga läget hamnar i muren.

Dino Islamovic byts ut mot Alhaji Gero i slutminuterna och Hopcutt sätter den definitiva spiken i kistan med 3-0 i tredje tilläggsminuten. Som sagt en riktigt skön seger både spelmässigt och målmässigt. Lite av den kultur som avlats fram som ibland kallas ÖFK-modellen, riktigt roligt att se. En helgjuten insats från alla fötter och ett rejält huvudbry att plocka ut nån före den andre.

Vill dock ge min vackraste blomma till Jamie Hopcutt, det har sagts att han inte håller på den här nivån, bullshit säger jag. Hela tiden ett orosmoment och iblandad i två av målen där framspelningen till Islamovic var en akrobatisk delikatess. Charlie Colkett inledde som mittback, med sina välbalanserade rörelser och trygghet med bollen en tillgång även där. Tom Pettersson dirigerade som vanligt defensiven suveränt, skönt att ha honom tillbaka.

Ett kliv upp i den allra översta delen av tabellen, serien är ung fortfarande men en strålande inledning av rödsvart poängmässigt och börjar nu även spelet att lossna så hoppas väl alla att publiksiffrorna skjuter i höjden, “Good old days” var ordet.