ÖFK - IFK Göteborg 0-0 (0-0)

Som sagt ett sargat hemmalag av olika anledningar, många skador och folk på landslagsuppdrag och dessutom en avstängning. Ingen lätt uppgift för Ian Burchnall att pussla ihop en slagkraftig elva. Isak Seewankambo, vänsterback normalt, placerades på mittfältet, en uppgift som han med facit i hand skötte i stort sett klanderfritt.

Ett IFK Göteborg också med en några namnkunniga borta men med ett fint flyt i ryggen efter vårens uppgörelser. Pigg inledning emellertid av de rödsvarta hemmagrabbarna men inget av värde från nåt håll offensivt. Första egentliga målchansen efter 20 minuter då gästernas Victor Wernersson avslutade tätt utom.

Lite högre press fortsättningsvis från “Blåvitt” men en bra chans för ÖFK efter nick från Ludvig Fritzon på en fin Rewan Amin hörna. Bra grepp för gästerna men en hel del kontringar från hemmalaget men sammanfattningsvis ingen halvek av att skriva hem om för en fotbollsälskare. Dessutom en isande västan som inte gjorde saken bättre.

Andra halvlek i samma stil, ett märkbart försiktigt IFK Göteborg och ett ÖFK med fruktlösa långbollar på Hosam Aiesh. Efter 57 minuter dock en bra möjlighet för Amin efter tjusigt förarbete av Curtis Edwards. Thomas Isherwood ut till förmån för Marco Weymans strax efter och nyttige Giorgi Karaishvill tätt utom efter ett olyckligt ingripande av eljest mycket duktige ÖFK-backen Eirik Haugan.

Irrationelle Lasse Wibe också med en bra chans efter 67 minuter men Sixten Mohlin i hemmaburen med på noterna. Ett ÖFK i brygga en stund och byte på Aiesh och in med Henrik Bellman som därmed äntligen fick en rejäl dos med spelminuter. En pigg Weymans omkull i straffområdet utan åtgärd. Matchens bästa möjlighet för “Änglarna” men ihoppande Emil Holms friläge benpareras snyggt av Sixten Mohlin.

Tre poäng hemma är ju alltid en målsättning men under dom tuffa omständigheter som ÖFK lever under på alla möjliga plan är en poäng trots allt en poäng. Stundtals också ett positivt passningsspel och ett bra go rätt igenom hela manskapet. Mina blommor den här gången går främst till den bakre regionen. Noah Sonko Sundberg styrde och ställde som vanligt. Mittbackskollegan Eirik Haugan går från klarhet till klarhet med sitt vårdade försvarsspel.

Sen hoppas jag vid Gud och alla andra höga potentaters skull att Curtis Edwards blir kvar i den rödsvarta dressen, en del misstag men herregud så nyttig han är för det här laget. Bollvinnare, speluppläggare och med en aldrig sinande energi i löpningarna upp och ner. Att energin finns överlag i ÖFK tycker jag man visade i allra högsta grad, det var inga duvungar man mötte den här gången.