Efter att ha beskådat ÖFK vs Halmstad i Svenska Cupen, kan jag göra några reflektioner. Till att börja med så slutade matchen 0-0. ÖFK hade ett totalt bollinnehav och kontrollerade matchen till fullo. Ändå blir det bara 0-0. Vad är det som gör att det då inte slutar med ÖFK vinst?

Svaret torde finnas i vad som allmänt klassificeras som strategi, taktik och operationella aktiviteter.

Strategi kan i detta sammanhang närmast översättas med hur ÖFK skall bedriva fotboll och vilka översiktliga mål som eftersträvas. Här är det tydligt att en passningsorienterad fotboll skall leda fram till seger i Champions League. Gott så. Något som för ett par år tillbaka skulle ha betraktats som ren galenskap. Inte den passningsorienterade filosofin, men väl målsättningen. Idag betraktas det inte riktigt som samma galna möjlighet, men då måste man besegra ett lag som Halmstad. Strategin baserar sig också på att finna utvecklingsbara spelare och få dem att nå sin potential.

Taktik handlar om att i förtid planera att bemästra ett aktuellt motstånd och förbereda operationella aktiviteter, dvs att hur i realtid reagera på det som händer. Att möta ett lag som inte vill förlora och känna till det i sin taktik borde vara känt av ÖFK, men i matchen mot Halmstad hade ÖFK tydligen inte klurat ut hur att lösa den nöten.

Framför allt är det frånvaro av spelare som vill göra mål jag saknar. Idag sker hellre en pass till medspelare än skott på mål trots bra position i skottsektorn. Största problemet är dock frånvaron av spelare som kan läsa vad som händer i nästa spelmoment framför motståndarmålet. Spelare som är där bollen kommer och skickar den i mål. Målgörare behöver inte vara supertekniska, men ska ha spelsinne och målkänsla. Gerd Muller i Västtyskland var ingen fotbollstekniker, men var alltid på rätt plats i straffområdet och gjorde därför många mål. Han kunde läsa spelet. Idag var väl Dino m fl knappast svettiga och ofta i fel position.

Med vänlig hälsning,
Lars Larsson