I en tid där de flesta spelare styrs av pengar och titlar tillhör Francesco Totti den unika skara som har tillbringat ett helt fotbollsliv i en och samma klubb

- Han är inte en hjälte, han är en gud, säger den tidigare Roma-tränaren Sven Göran Eriksson till Omnisport.

Fotbollz.se fick uppleva detta. Vi fick se romarnas närmast hysteriska uppskattning av Francesco Totti. Hans storhet fick vi på nära håll se när han kom ut på läktaren på Roms Olympiastadion. Folk kom fram till honom för att ta på honom och ta en bild tillsammans med honom. Hundratals kameror riktades mot honom.

Vi hade förmånen att växla några ord med Totti på läktaren och i vipbaren på Olympiastadion. Totti satt i raden strax bakom om på läktaren. Det var stort.

Men nu är det slut. Totti kände sig tvungen. Han lämnar AS Roma fränst beroende på klubbägarens ovilja mot honom.

- "Att lämna Roma känns som att dö. Jag känner att det vore bättre om jag dog, säger Totti enligt football-italia.net."

Ingen har haft så stor klubbkänsla som Totti. Som spelare gjorde nästan 800 matcher för klubben och efter att han slutat 2017 haft en roll i klubbens ledning.

Är Totti unik? Finns klubbkänsla i dag?

Jag tror det, men den har förändrats sedan de stora pengarna kom in i bilden. Spelaren måste mer än någonsin se till sin framtid och ta vara på de tillfällen som dyker upp för att bli utlandsproffs. Det behöver inte innebära att han eller hon inte har känsla för sin klubb. Det är självbevarelsedirft och ett bevis på att spelaren är glad över att ha nått sitt efterlängtade mål och vill ta chansen.

Klubbkänsla är i dag oftast inte lika stark som tidigare. Många duktiga spelare vill ha framgång för att nå de stora pengarna. Kanske tänker man då inte i första hand på klubben, men man vet att framgång för klubben ger även honom själv framgång. En framgångsrik klubb i en hög serie bli mer uppmärksammad och då kommer även spelaren att bli det och chanderna för honom att nå sitt mål med ett kontrakt i utlandet blir större.

Man kan diskutera, är klubbkänsla att man spelar i samma klubb hela karriären eller är det i den klubb man startade sin karriär i eller är det i den första elitklubben som man spelar för? Där får man nog olika svar beroende på vem man frågar.

.

Klubbkänsla finns men den har som sagts förändrats. I dag är fotbollsspelare yrkesmän. Det som gäller är att vinna. Många Allsvenska spelare har tränat och tränat och lagt ner många timmar för att komma dit han är. Om han får ett proffserbjudande är det nog ingen tvekan om att han tar chansen, oavsett hur mycket han gillar klubben. Det behöver inte betyda att spelaren saknar klubbkänsla. Han eller hon måste först tanka på sin framtid. Det är nog ingen tvekan att spelare sedan kommer att följa sitt gamla lag. Före detta ÖFK- spelare och nuvarande spelare träffas fortfarande och umgås. Jag vet att en del läser fotbollz.se för att se vad som händer i ÖFK.

När Hosam Aiesh kom till ÖFK sa han i en intervju med fotbollz.se, att han, att han i första hand tänker på klubbens bästa och hans uppgift är att föra upp ÖFK i allsvenskan. Nu är ÖFK där och det gynnar även honom. Han blir mer uppmärksammad och verkar nu vara nära ett bud från utlandet.

Saman Ghoddos hade inte behövt göra det, man han skrev på ett förlängt kontrakt för att han inte skulle gå gratis utan ÖFK skulle få övergångspengar för honom när han gick vidare som utlandsproffs. Det finns flera exempel.

Lagmoral och klubbkänsla?

Lagmoral och laganda finns även i ett lag som i ÖFK-s fall består av spelare som blivit värvade från andra klubbar. De kan även där skapas en mycket bra sammanhållning inom gruppen. Det behöver inte alltid vara känslan för klubben som driver dem. Det kan även vara en ”vi-känsla”. Det är en grupp som har en god laganda och jobbar för varandra även i motgång. Man skapar en "Vi ger oss aldrig" mentalitet. Daniel Kindberg var fenomenal att ge spelarena i alla lagen en tro på sig själva.

Klubbkänsla är något annat. Den uppstår i en klubb där spelaren blivit fostrad sedan han var liten. Där han tog sina första fotbollssteg. En kombination av spelare fostrade i klubben och en god laganda är kanske det mest optimala. Klubbkänsla kan även växa fram i ett lag som ÖFK med många spelare från olika håll som samlats till ett lag. Det har jag tydligt kunna se och höra i de kontakter jag haft med spelare under alla år sedan starten.

Totti i mitten. Foto: Jenny Åhgren.