Oj. Det blev en alldesles för långt inlägg om spelarnas vandring från kontrakt till att det är klart att spela för sitt nya lag. Den som orkar läsa får gärna göra det.

Att värva spelare från Sverige kan vara nog så svårt. Det är mycket som ska falla på plats. Ibland går det snabbt men vissa övergångar kan bli snåriga. Sedan kontraktet är skrivet är nästa steg att skriftligen anmäla övergången till Svenska Fotbollsförbundet, som bekräftar att spelaren är klar för sin nya klubb.

Värre kan det vara att värva en spelare från utlandet. Inom EU är det förhållandevis lätt, men från länder utanför EU är det svårare. Har man otur så kan det ta lång tid innan allt är klart.

Om det är till en allsvensk klubb spelaren ska gå så antar jag att det enklare. Svårare är det nog när det när gäller lägre divisioner. Exempelvis när ÖFK befann sig div i 1 Norra och värvade spelare från bland annat Brasilien, Frankrike, Finland, Polen, Estland och Slovenien med flera länder.

När det gäller spelare inom EU så är proceduren som sagts ganska enkel. När alla kontrakt med spelaren och klubben är klara så återstår ett godkännande av värvningen från Fotbollsförbundet i det hemland där spelare kommer ifrån. Sedan det är klart inskickas övergångsanmälan till Svenska fotbollsförbundet. Spelaren är då i stort sett klar för spel i sitt nya lag.

För spelare utanför EU är det besvarligare.

Gången den att spelaren först söker arbetstillstånd i sitt hemland.

Det brukar lösa sig ganska bra. Lagen kräver att arbetsgivaren skall garantera en försörjning på minst 14 000 per månad. Om spelaren får tillstånd på mer än tre månader får han ett uppehållstillståndskort. Kortet är ett bevis på att han har tillstånd att vara i Sverige och innehåller bland annat foto och fingeravtryck.

Nästa steg är att få godkännande av Fotbollsförbundet i det land som spelare befinner sig. Spelaren får nämligen inte vara registrerad i två länder.

Av mina erfarenheter från div 1-tiden tiden så var Engelska Fotbollsförbundet korrekta med alltid snabb handläggning. Även det Brasilianska förbundets agerande fanns det inget att klaga på. Finska förbundet var exemplariskt snabba i sin handläggning. Kanske berodde det på att jag hade fått en fin kontakt med ordföranden i det finska Fotbollsförbundet. Det fick jag med hjälp att vd i den finska elitklubben FF Jaro.

Problemet var Franska Fotbollsförbundet. Där tog det tid med handläggningen. Det försvårade kontakten att de bara kunde franska på kansliet. Först sedan jag hade turen att etablera en kontakt med en svensk som kunde franska och som bodde i Paris, så löste det sig ändå någorlunda snabbt sedan han varit upp till Franska Fotbollsförbundets kansli ett par gånger och stött på.

Med de små resurser som vi hade på den tiden kunde vi inte värva spelare mer än ett halvår åt gången för att få ta del av de gynnsamma skattereglerna på 15%. Skulle spelare vara längre tid inom klubben ökade skatteprocenten till betydligt högre nivå. Därför var det bråttom att få hit spelaren så snabb som möjligt.

Nästa steg var att spelaren ska söka uppehållstillstånd på Migrationsverket. Det var som att passera genom ett nålsöga. Det kommer in mängder av ansökningar varje dag och alla läggs på hög och tas i turordning. Om spelare skulle invänta sin tur skulle han kanske få papperen klara när serien var slut.

Möjligen har allsvenska lag företräde, men att begära det för ett div 1 lag som ingen känner till är föga framgångsrikt.

Här var det viktigt att etablera en kontakt med någon på myndigheten. Det var en tjänstekvinna som hade hand om vårt ärende. De visade sig att det fanns ett stort hjärta hos henne. Han var villig att hjälpa oss. Kontakten byggdes på en ömsesidig respekt för varandra för att sedan övergå till en mera vänskaplig och personlig kontakt med en del skämtsamma inslag om bland annat fotboll.

Utan att tjänstekvinnan på något sätt frångå reglerna fick ÖFK förtur och det var vi evinnerligt tacksam för.

Först nu var spelaren (spelarna) klara för att spela fotboll i ÖFK.

Att div 1 klubbar värvade elitspelare från utlandet var inte så vanligt på den tiden. Här är några exempel:

ÖFK värvade tre spelare från Brasilien, varav en var U-21 landslagsman. Han åkte till Östersund från ett brasiliansk U21 träningsläger för landslagsmän.

En annan brasse hade året innan spelat i allsvenskan med Kalmar FF.

En nigirian var spelaruppfostrad i Benfica men var utlånad till ett fransk lag i andra divisionen. Han hade spelat forward i Nigerianska landslaget ihop med Nwankwo Kanu, en av Nigerias bästa spelare. Tyvärr blev nyförvärvet skadad och kunde inte göra sig själv rättvisa.

Detta var en nostalgisk anekdot som även speglar dagens övergångar.