Men jag är helt lugn för att jag väl på plats kommer att vara otroligt nervös. Eller?

Vad kan ge en lugnande effekt? Nja, inte mycket annat än att ÖFK är laget som borde vara mest taggat. Och att ÖFK:s spelare har minst samma kapacitet som Brages. Det som kommer att sätta igång nerverna är främst att ÖFK har otroligt svårt att hålla en skaplig nivå en hel match. Det blir alltför lätt svackor och felbeslut. Troligen mer nerver ju närmre sista omgången vi kommit. Och dessförinnan tyvärr alltför många spelare som inte gett allt.

Jag är besviken på många insatser denna säsong, men alltså främst på ojämnheten i insatserna. Ibland tillhör faktiskt ÖFK seriens bästa lag, men i sina sämre stunder är det kanske bara Skövde som är sämre. Och åtminstone mot just Skövde blev ÖFK till slut ännu sämre.

Jag har tjatat litegrann att ledarna måste satsa på de spelare som kommer att just satsa mest på plan. Utan att tappa huvudet. Tyvärr gör dom som ger mest av sig själva ibland misstag, vilket t ex en spelare som Nsa erfarit. Jag gillar honom skarpt, men inser att han gjort en del misstag, men främst har han haft en himla otur. Han är en spelare som jag skulle vilja ha på plan idag.

Det märks också att spelare som får enstaka chanser från start ofta spänner sig. på ett sätt är det naturligt, men jag är rädd för att ledare och övriga spelare saknar fingertoppskänsla i att skapa en kombination av lugn och ändå absolut ge järnet. Jag saknar också den självklara uppbackningen i defensiven. Allt från anfallsspelare till mittbackar. Ofta fungerar det, men ibland nästan promenerar vissa spelare när de egentligen har chansen att se till att motståndarnas anfall skulle kunna stoppas upp. Åtminstone tillräckligt för att resten av laget ska hinna samla sig. Motståndarna ska aldrig lämnas ifred, och alla spelare ska jobba. Gissa varför jag aldrig riktigt gillat Ibrahimovic som lagspelare.

2022 räddade ÖFK kvalplats med två måls marginal i avgörande match mot Norrby. Läget var då sämre än idag, då vinst var ett måste, och det blev oerhört gastkramande på slutet då ställningen var 1- 0. Men det höll då. Av de spelare som fanns på planen då för två år sedan finns endast FYRA tillgängliga idag. Nämligen Adjoumani, Ghanoum, Brendon och Karlsson Grach. Många förändringar alltså, och flest till denna säsong. Adjoumani ser jag som urviktig. Brendon har varit lika urviktig, men har tappat lite denna säsong. Ghanoum och Karlsson Grach är inte urviktiga.

Vilka är då viktigast för laget, såväl som spelare och föredömen på plan. Jag anser att det förutom Adjoumani handlar om Suljic, Sporrong och Marklund. Sedan har det varit för mycket upp och ner. Eller förresten, nu är jag orättvis mot Bonde. Han har också varit stabil, men är ännu lite orutinerad. Men självklar startspelare. Tidigare på säsongen hade jag tagit med Musolitin som väldigt viktig, men även han har blivit ojämnare. Fast självklar startspelare. Hopcutt blandar också och ger. Benediktsson är ju i Origis frånvaro självklar. Jag vill alltså se Nsa på plan, men då faktiskt som offensiv spelare. Han ger verkligen allt i alla lägen, och det behövs nu. Hedenqvist var väldigt bra förra säsongen, men har kanske fått för få chanser detta år. Han liksom Ghanoum har känts osäkra. Perry gjorde en fantastisk match direkt när Powell lämnat, men har annars fastnat för mycket. Nader, Bonnah och Norrby har inte blivit de kanonvärvningar man må ha hoppats på. Jag vet inte var Oluwayemi tagit vägen, men där fanns potential. Potential finns definitivt hos Ordonez, och han skulle kunna blomma ut rejält i en annan fotbollskultur, och gör ibland magiska insatser. Men tveksam om detta är rätt match för honom. Karlsson Grach har också varit ojämn. varför inte Nsa på topp.

Usch vad jag känner mig väldigt lite positiv. Men ändå så har vi alltså en kärna ute på plan med Suljic, Bonde, Adjoumani, Sporrong, Marklund, Musolitin och trots allt Brendon. Det är sju av tio utespelare som för mig är självklara. För mig är alltså också Nsa självklar i denna match, men tyvärr tror jag inte ledningen delar denna åsikt. I övrigt passar jag.

Nu vill jag att ÖFK satsar allt på att gå upp i en tvåmålsledning, utan att tumma på defensiv disciplin och ett intensivt jobb. Hellre spelare som springer sig trötta och måste bytas ut, än spelare som sparar sig för att vara kvar så länge som möjligt på plan. Jag vill inte ha något duttande med bollen i eller i närheten av eget straffområde. Och kan inte någon åtminstone våga pröva med samma fina långbollar som Mazur serverade. Och flera spelare ska våga vinna tiotals meter framåt med behållande av bollen. Och sedan ska Musolitin skjuta ännu oftare och alla ska offra sig för att nå bollen i båda straffområdena.

Tänk vad jag känner mig fånig varje gång jag skriver självklarheter. Men nu kör vi!