Allra först tänkte jag kort kommentera de något fler frågetecken jag fick runt mina betyg i matchen mot Helsingborg. Jag återupprepar vad jag skrivit tidigare, att när det gäller de individuella betygen försöker jag helt att bortse från resultatet. Naturligtvis lyckas jag inte, utan jag blir alltid påverkad av resultatet, men dock lite mindre än några av er som skriver i kommentarsfälten. Jag hör dock på andra vägar att jag i huvudsak inte brukar hamna alltför snett. Jag vill inte heller bli alltför påverkad av en enskild miss, eller en enskild fantastisk prestation. Det är helheten jag vill bedöma. Och jag gör så gott jag kan.

Jag vidhåller att ÖFK gjorde en defensivt sett ovanligt bra match mot Helsingborg, och att Rask var riktigt, riktigt bra, men offensivt hände nästan ingenting alls. Därför är det extra roligt att det var just anfallsspelet som plötsligt lossnade mot Landskrona. Jag har inte satt mig ner och sett hela matchen, så ni ska slippa enskilda betyg, men det verkar som att Karlsson-Grach denna gång verkligen tog vara på förtroendet att få starta matchen. Det jag plockat fram såg verkligen fördelaktigt ut. Dessutom tycks det som att även Stolt trivdes i sällskapet och bidrog till att samarbetet fungerade. Jag förstår helt Powells tankar kring att de kanske inte är den optimala kombinationen i alla matcher, men jag är högst tveksam till att han så tydligt går ut med det. Jag tror att dessa båda unga spelare på alla sätt ska uppmuntras till att se sig själva som ett för framtiden viktigt samarbetspar, mer än att se varandra som konkurrenter. Sedan tycker jag att det är självklart att variera laget beroende på motstånd och dagsform. Jag anser också att det kan vara på sin plats att även kunna ändra spelsystemet något mer än vad jag uppfattar att dagens tränarpar gör, dock utan att bolla så mycket med siffror. Det viktiga är att varje spelare vet sin huvudsakliga roll, men samtidigt ges viss frihet att improvisera. Vad som också är oerhört viktigt är att det i varje spelares ansvar ingår att såväl täcka upp för spelare som är ute på andra äventyr, och att det alltid finns uppbackning i defensiven om någon blir bortgjord. Alltför ofta tycker jag att det, särskilt ifjol, men även tidvis i år, snabbt skapats målchanser för bortalaget genom att inte denna självklara nära uppbackning funnits på plats.

Det känns för mig väldigt bra att Rask blir kvar i höst, att Musolitin tydligen gjorde en riktigt bra match och att fler backar är på väg tillbaka i spel snart. Jag är fortsatt nyfiken på att se Adjoumani testas mer offensivt. Och jag är av grunduppfattningen att en säker defensiv är den bästa vägen till att göra offensiven starkare.

Jag känner nu att jag både känslomässigt, och även i skrift, börjar att förvänta mig mer och mer av detta lag, dessa ledare och dessa spelare. Jag ser det som något positivt. Det visar att jag tror att det finns mer att ta ut, och lyckas nu ÖFK att hålla tron på sig själva uppe, och tränarna hittar nycklarna till de allt färre svagheter som finns i spelet, kan hösten bli riktigt rolig. Men än är det för tidigt att känna sig säker på det. Drömscenariot nu är seger i Gävle och en publiksiffra mot GIF Sundsvall som spräcker alla förväntningar.