Vi kan dock starta med en liten tillbakablick på 2022, som startade på ett sätt som hur jag än försöker aldrig kommer att glömmas. Nästan ett helt lag borta, oklart på en massa olika sätt, och en tränarduo som knappast var kompatibla med varandra. Successivt tvingades ledarteamet ändå försöka att få ett gäng spelare med blandade kvalitéer, och inkommande från en massa olika håll, att fungera fotbollsmässigt på planen. Det gick väl sådär, trots en del riktigt bra insatser. Möjligen hade allt sett bättre ut om det blivit seger i första matchen mot Skövde, men det kan vi bara spekulera om. Trots detta så höll ÖFK sig på rätt sida kvalstrecket fem- sex omgångar, men sedan rasade det ihop, och väldigt många tog för givet att det skulle bli respass för andra året i rad. En segerlös svit på tretton matcher, om jag räknat rätt, var förödande. Bl a jag fick en del skit för att jag höll tron på möjligheten att hänga kvar öppen, även om jag pratade halmstrån rätt länge. Men en fantastisk inställning hos den absoluta merparten av spelarna gav sjutton matcher med bara fyra förluster och en räddad kvalplats.

För min egen del sitter Mansur Sinyans fantastiska mål i slutminuterna borta mot Utsikten som fastetsat i mitt medvetande. En formidabel prestation i ett sanslöst pressat läge. Han borde få betydligt mer uppmärksamhet för detta. I princip alla utom spelarna hade gett upp, men dom gav sig aldrig!

Jag inleder mina funderingar framåt med att hylla Ludvig Fritzson för allt han gett ÖFK under en rad av år. Han har aldrig varit dominerande på planen, men alltid kämpat väl, och såvitt jag kan komma ihåg har ingen som lämnat ÖFK varit så tydlig i att han kan tänka sig att komma tillbaka. Utnyttja den möjligheten om den uppstår.

Otroligt viktigt att spelare som Stolt och Adjoumani fortsätter. Jag tror fortfarande också mycket på Karlsson Grach. Blir Outtara spelbar är det en riktigt bra spelare. Novaks utveckling lovar också gott.

En spelare som behöver utvecklas är Amatkarijo, och då vad gäller inställningen till medspelarna. Det räcker inte med att vara den bästa på ett antal saker, om inte rätt inställning finns till lagspelet. Tänk hur han skulle kunna explodera som viktigaste spelaren i laget om det sitter. Jag tror att Ghanoum kan bli riktigt bra. Brendon blir fortsatt en av de allra viktigaste spelarna. Jag hoppas att Mazur, liksom alla andra Ukrainare, får uppleva fred och uppbyggnad av landet. Jag tror att hans något vingliga form mycket har sin förklaring i att det inte är så lätt att alltid fokusera på fotbollen när mängder av nära och kära ständigt lever under risk att förlora sina liv. Han är för mig en mycket viktig spelare när han fungerar som bäst. Kan Kroon få lagom med speltid, och då utnyttjas som bäst kommer han att göra väldigt mycket nytta. Därutöver har Weilid en riktigt bra högstanivå, men nådde dit lite för sällan under 2022. Vi har också två av de bästa målvakterna i Superettan genom Keita och Mills. Det finns fler att nämna, men här ser jag kärnan bland klara spelare.

Kan Stefan Lundin sedan hitta tre spelare som lyfter truppen, genom övergångar eller lån, så ser säsongen riktigt rolig ut. Det enda tydliga önskemål jag har är en arbetshäst med spelsinne på mittfältet. I övrigt tycker jag att personligheten är viktigare än positionen. Det ska vara spelare som är beredda att ge allt, och har förmågan att göra sina medspelare bättre.

Gott Nytt År alla läsare av Fotbollz och alla styrelsemedlemmar, ledare och spelare som gav oss en fortsättning på sagan ÖFK!