Jag känner mig lite tom inombords, även om det inte är lika illa som med svenska landslaget. Jag kommer dock att vädra funderingar kring vad föreningen kan behöva göra för att skapa förutsättningar att utveckla spelarnas spelglädje, vilket jag tror är avgörande för ett lyft i framtiden. Och jag tror verkligen på en riktigt bra möjlighet för ÖFK att sakta börja marschen mot en återkomst till vår högsta serie. Men då måste vi satsa på att skapa ett sammansvetsat lag som vill ge allt samtidigt som man har riktigt roligt på plan.

Örebro vinner mycket välförtjänt sin första seger på hela säsongen, och det mot ett ÖFK som vi sett, och därmed vet, kan väldigt mycket bättre. Därför måste ledarsidan sättas under lupp. Vad finns det för skäl till detta problem? Powell hade sina brister i att leda laget, främst när han blev irriterad. Nu verkar ÖFK ha valt en huvudtränare som nästan aldrig drar på smilbanden och mest pratar krav och vad som inte fungerar, även om han bättrat sig genom att tonat ner att helt nedvärdera sitt lag.

Jag förväntar mig ingen ändring på tränarsidan just nu, varken vad gäller Livanis personlighet eller att föreningen agerar för ett tränarbyte. Och fortfarande är väl årets säsong bättre än fjolårets, så läget är inte alls katastrofalt. Livani har gjort ett godkänt jobb, men nästan bara tack vare att alla spelare trodde på honom, spelsystemet och såg ut att ha trevligt på planen under de inledande omgångarna. Sedan har det verkligen haltat, på många sätt. Därför hoppas jag på att styrelse och möjligen sportchef verkligen funderar på om man inför kommande säsong kan hitta en tränare som bygger upp spelare på fler sätt än rent fysiskt, och dessutom satsar på de spelare som har mest hjärta för föreningen och staden Östersund.

Om vi återgår till matchen så var det som sagt ett hemmalag som skapade mest, ville mest och mer agerade som ett lag. ÖFK verkade inte riktigt hänga ihop som lag, även om det gjordes en del bra insatser. Forsell gjorde ett par fina räddningar, men skulle nog ha kunnat förhindra båda målen. Försvaret fungerade tidvis bra, men glömde tillsammans med defensivt ansvariga mittfältare även av spelare helt ibland. Mittfältet blandade verkligen och gav, och varken Kirby eller Amatkarijo hade någon lyckad dag. Jag har några spelare som får mer speltid än vad jag riktigt förstår och andra som jag skulle vilja se mer av. Det som tycks prioriteras är de som enligt någon form av bedömning anses klara att springa mest, även om det inte alltid syns på matcherna. Jag har skrivit förut, och gör det (kanske i dumhet) igen, att jag skulle vilja se en test av Nsa som forward så småningom.

Jag nöjer mig med dessa funderingar idag, och hoppas att jag har fel på flera punkter och att det kommer ut ett sprudlande ÖFK som kör över Umeå kommande helg. Men ett lag med prestationsångest har oftast större problem att möta lag som man förväntas slå, och mindre problem när förväntningarna är lägre och man har mest att vinna.

Betygen idag:

Forsell 2 - Är på många sätt stabil, men idag såg det tveksamt ut vid båda målen.

Enemark 2 - Gör väl inte bort sig, men händer inte mycket heller.

Suljic 3 - Han gör i stort det han ska, men ser samtidigt allt långsammare ut.

Anyanwu 2 - Gör sin hittills minst goda insasts, men en hel del bra också.

Adjoumani 2 - Vill i alla fall mest, men får inte till det framåt idag. Dock nära trea.

Granström 2 - Nja, idag blek trots att han försökte.

Sporrong 3 - Jobbar bra, men sett honom mycket bättre.

Marklund 2 - Hans svagaste insats denna säsong, trots gott jobb.

Edqvist 2 - Springer mycket, men….

Kirby 1 - Visst har han gjort mål, men det fattas lite rent fotbollsmässigt.

Amatkarijo 2 - Har svårt att nå den nivå han hade förra vändan i ÖFK.

Brendon 2 - Såg tyvärr för lite av honom.

Oluwayemi 2 - Syns att han vill, men svårt att få till det med håglös omgivning.

Hopcutt 2 - Såg inte ut att tro vare sig på sig själv eller laget.

Bonnah 1 - Skapade mest två snabba frisparkar mot sig.