Om vi sammanfattar de tre matcherna i Svenska cupen och matchen i Västerås kan jag konstatera att mycket är otroligt lovande. ÖFK känns betydligt mer som ett LAG denna säsong än på länge, även om det finns en del att putsa på. De flesta nyförvärv tycks hålla tämligen god superettaklass, så där får sportchef och tränare gott betyg. Lägg därtill att organisation och huvuddel av beslut i defensiven tagit rejäla kliv framåt sedan Livanis dagar. Och där må jag tillägga att Fredheim verkligen tog de första stegen och räddade ÖFK kvar på denna nivå. På de nämnda fyra matcherna endast 4- 5 farliga bolltapp nära eller i det egna straffområdet, vilket är vad det var per match större delen av förra säsongen. Dessutom en enorm utveckling i att utnyttja möjligheten att ta sig fram mot motståndarens straffområde INNAN de helt hunnit organisera sig. Och i tillägg till detta oerhört mycket bättre rörelse utan boll, för att ge möjlighet att snabbt ta sig framåt på planen, och inte fastna i återkommande bakåtspel och trassliga situationer. Och till sist det fabntastiska att både inkast och frisparkar längre bak på planen plötsligt kan användas med överraskning för motståndarna.

Allt detta sammantaget borde ju ge mig tillräckliga skäl att utropa att jag tror att ÖFK kommer att flyga som en fågel uppåt i tabellen, men än känner jag mig inte helt säker. Om vi lite tittar på spelarna så anser jag att Marklund, Anyanwu och Widgren är de tre allra viktigaste för laget. Uppenberg verkar oerhört lovande, trots lite fumlande med bollen några gånger, men Griffiths kommer att tvingas jobba hårt för att konkurrera. Suljic ser klart bättre ut än förra året, även om snabbheten inte riktigt finns där. Både Westerberg och Qasem tror jag blir väldigt bra backups i försvaret.

Vad gäller det mittfältet, dit jag tjurigt vill placera så kallade wingbacks, är jag fortfarande lite sökande efter åsikter hos mig själv. Mycket har sett bra ut, men hur det bäst ska sättas samman avvaktar jag med att ha åsikter om. Adjoumanis stora genombrott väntar jag fortfarande på. Det finns så mycket i honom, men det blir ofta lite fladdrigt och obeslutsamt. Och han måste definitivt sluta med fejkskadorna. Domarkåren litar inte alls på att hans fall är rimliga, och om han inte skärper sig där kommer han i stort sett bara att få frisparkar när det är väldigt tydligt. Både Begic och Bozickovic har i huvudsak sett bra ut, men kanske saknas stabiliteten än så länge. Men det är ju alldeles för tidigt egentligen för att uttala sig så. Özkan kan bli en riktigt bra spelare, men väger ännu kanske lite lätt. Miljanovic har jag också svårt att riktigt få grepp om. Än så länge en inte helt självklar startspelare. Edwards kan bli en viktig kugge, och jag gillar honom verkligen som just lagspelare. Jag hoppas på mycket speltid för honom. Dessutom finns ju Odenlind och Molls Donald, som jag har för lite koll på, samt Yussief, som ÖFK verkligen bör slå vakt om. Kan utvecklas enormt i rätt riktning. Kanske, och kanske inte bara kanske, så kan det bli problem med så många bra mittfältare vad gäller speltiden. Vilka kan skolas till anfallsspelare?

Framåt har verkligen Navassardian överraskat positivt, även om det kan se valpigt ut. Stensrud har också möjlighet att bli en viktig spelare, men in med lite Bodöanda i honom! När man gjort ett mål SKA framspelare tackas och jubel ska ske med lagkamraterna innan boll hämtas och transporteras solo till mittpunkten och glöm att allmänt vara helt självcentrerad. Här kan ju också Delgado tillkomma, som också kan utvecklas väl, om det blir ett kontrakt.

Åter då till gissningar inför säsongen. Insatsen mot IFK Göteborg var fantastiskt bra. Jag tycker ÖFK hade fler relativt klara chanser och var bara rejält tillbakatryckte i slutet av matchen. Imponerande! Mot Degerfors var det mer blandat, men totalt sett fortsatt imponerande mot så kvalificerat motstånd. Sedan kom segern mot Trelleborg, men där var matchstarten bedrövligt dålig, men med lite flyt kom två snabba mål, varvid matchen kunde spelas hem på ett lugnt och säkert sätt.

Vad gäller matchen mot Västerås kan jag till del förstå tränara Miljanovics nöjdhet, men här såg plötslöigt försvaret lite ihåligt ut, och även Widgren kom fel ibland, och det gick att spåra lite gammal nonchalans på vissa håll defensivt.

Sammantaget tänker jag sammanfatta allt till ett riktigt fegt uttalande, nämligen att jag tror att fågel kommer att visa sig från och till med riktigt bra matcher, men att majoriteten av matcherna, åtminstone under vårsäsongen, kommer att ha en blandning av alla tre nivåerna. Den rimligaste tabellnivån ser jag ändå tämligen positivt på och en tangering av femteplatsen från 2023 är definitivt nåbar. Jag har svårt att se att vi ska behöva se ett negativt kval, men alltså kanske, kanske kan vi, äsch ÖFK menar jag, vara med och kämpa om den sista kvalplatsen uppåt, vilket vore en fantastisk framgång.

Avslutningsvis vill jag åter uttala mig positivt kring vad sportchefen Stefan Lundin åstadkommit, med tanke på ekonomisk situation och "experternas" fördömanden av ÖFK de senaste åren (utom möjligen inför 2024). Att locka en så stor del klart utvecklingsbara spelare känns nästan som en mindre bragd, även om det funnits några verkliga frågetecken också. Och naturligtvis ska Miljanovic också ha sin del av berömmet i detta. 2026 känns faktiskt som det år som vägen stakats ut för ett lyft. Frågan är hur högt. Vore ju enormt roligt om chansen till positivt kval skulle kunna finnas under hösten.

PS Glömmer jag nu några namn så ber jag så hemskt mycket om ursäkt!