Alltid en mer eller mindre delikat uppgift att offentligt recensera mina två lag i Superettan. HIF från födelsestaden Helsingborg och ÖFK från den nuvarande hemvisten sen 65 år tillbaka. Gästerna med ett 60-tal fans på plats som gjort den 100 mil långa resan norrut. Ett fantastiskt hängivet stöd laget har överallt.

4289 åskådare på plats (gratis inträde) och trist då att inte dom båda kombattanterna kunde bjuda upp till lite mera underhållning. En isande vind från nordväst och försvinnande litet antal plusgrader hade behövt det. Annars inledde skåningarna piggt med ett par möjligheter och med irrationelle William Loeper i huvudrollen på högerkanten.

Första kvarten i klar HIF-dominans innan ÖFK hittar in i sina intentioner. Ett farligt skott från inledningsvis pigge Mykola Musolitin fint framspelad av Erick Brendon. En fin period sen från ÖFK, tre hörnor i rad bl.a. Andrée Österholm hade en fin möjlighet på den sista. I det läget en trevlig tillställning med bra stöd från publik och klackar. Inga direkta farligheter dock förutom Loeper som tryckte till direkt i “skopan” hos Aly Keita.

Andra avdelningen dock ett lågvattenmärke av sällan skådat slag. 15 minuter där i princip ingenting hände förrän Brendon skickar i väg en ganska farlig projektil. Calvin Kabuye kommer in i stället för Musolitin efter 69 minuter och Yannick Adjoumani i bra läge efter inspel från höger. Hemmalaget i förarsätet men förtvivlat lite i konstruktiva målchanser.

Charlie Weberg hos gästerna med en frispark på strafflinjen men Aly Keita i hemmaburen med på noterna. Helsingborgs lån från AIK, dribblingskonstnären Erik Ring med en farlighet också. Österholm ut i slutminuten till förmån för Jakob Hedenqvist innan Malcolm Stolt förlöser hela “Arenan” med sitt sjunde mål för säsongen. En fin högerhörna från Brendon knoppas i mål av Stolt.

Verkligen ingen match som går till historieböckerna som sagt men slutet gott allting gott som man brukar säga sett med jämtländska ögon. En svår match för ÖFK mot ett Helsingborgs IF med klar uppåtgående trend och tre pinnar är det ju som räknas i slutändan. En synnerligen jämbördig insats över hela linjen där Erick Brendon åter igen visade vilken betydelse han har för laget.

Aly Keita ställdes väl inte på några större prov men en stabil insats och Malcolm Stolt med nytt mål efter lång torka framåt fick kröna en som vanligt stor arbetsinsats. Ett behagligt avstånd nu till diverse negativa streck. Det ser bra ut!