Nu har vi redan kommit fram till femte omgången i Superettan.

Det är lite svårt att förstå, men tiden bra rusar iväg, snabbare och snabbare desto äldre vi blir.

ÖFK har haft en mycket svår inledning av serien.

Det är den svåraste någonsin.

Det kan jag skriva efter att ha följt ÖFK i varje match sedan starten 1996.

Av fem spelade matcher har ÖFK bara haft en hemmamatch, medan fyra matchar har spelats borta med långa resor och man har mött mot lag som allmänt tippas ligga i toppen.

Det är en snedfördelning som aldrig tidigare har hänt i ÖFK:s historia. Dessutom har matcherna spelats på undermåligt gräs, vilket är vanligt så tidigt på våren. Även det har gjort det tuffare för ÖFK.

Jämför vi ned Värnamo har det spelat två matcher hemma och lika många borta. Det är det mest vanliga.

Att göra att så snedvridet spelsystem som ÖFK drabbats av i starten av serien är inte vettigt och knappast godkänt.

Bortamatcherna som förlorats har varit jämna och det har varit tillfälligheter som gjort att ÖFK inte fått med sig någon poäng. Alla bortamatcherna har nämligen slutat med uddamålsförlust.

Det känns bra att de nästkommande matcherna spelas på Jämtkraft Arena. Man får det intrycket att nu har serien kommit igång på allvar för ÖFK.

Även om matcherna spelas på hemmaplan, fortsätter det, lite oturligt, att vara tuffa matcher för ÖFK.

Man möter först förra allsvenskarna Värnamo, som vunnit fyra av sina senaste matcherna och som nu leder Superettan och i nästa match står Falkenberg på tur. De ligger tvåa och har ännu inte förlorat.

ÖFK ställs inför en stor utmaning, men det känns som att ÖFK är beredda att ta den utmaningen och kvaliteter finns laget att det ska kunna bli fina poäng till ÖFK.

Efter den tuffa matchen mot Öster är det givetvis viktigt att träningen blir så anpassad att spelarna kan komma igen på söndag utvilade och fulla av energi.

Jag har aldrig kunnat förstå att fotbollslagen ska träna dagen innan match, men så är jag heller ingen expert. Det är bara under vila som kroppen tillgodogör sig träningen.