En match som jag sett fram emot lite extra, efter 8 säsonger i Ås är det första gången jag står på andra sidan på hovängens gräs. En gräsmatta som såg fin ut, men som var ganska blöt, tung och svårspelad. Vädret var däremot helt fantastiskt för att vara i slutet på September och en relativt stor skara hade kommit för att se en vädigt viktig match, inte då bara för mig personligen, utan för båda lagen. Ett Ås som vaknat till på slutet och tagit sig upp på kvalplats och ett Tandsbyn som försöker undvika kvalspelet.

Det blev en ganska märklig uppladdning för oss i Tandsbyn, matchstället hade liksom inte följt med oss till Ås utan låg kvar i Brunflo när alla hade kommit till samlingen. Så två spelare fick vända om och ta sig till Brunflo tur och retur, något som skulle visa sig ta lite extra tid just idag eftersom trafiken på E14 gick oerhört långsamt på grund av nåt event på ope flygfält.

Femton minuter efter utsatt tid kunde i alla fall matchen sätta igång och vi började riktigt bra, första 10 minuterna håller vi i boll och gör det bra. Men efter det är det Ås som tar över matchen mer. Ås är duktiga på att hålla i bollen och att spela upp den på offensiv planhalva under kontroll, väl där har deras anfallare dock svårt att komma till något direkt farligt läge. Farligaste chansen är nog ett avslut som tar på en av våra spelare, går högt upp i luften och där jag släpper en farlig, och onödig, retur som jag sen kan slänga mig över och fånga in.

Halvleken slutar 0-0 och vi pratar i halvlek om att rycka upp oss lite, fortsätta sätta press och höja tempot en aning.

Det är nåt vi också lyckas med i andra halvlek, även om vi börjar lite nedtryckta och Ås får hålla sig utanför vårt straffområde så lyckas vi lyfta laget och på ett inspel på kanten kommer Markus först och kan peta in 1-1. Bara några minuter senare är det lite slarv mellan back och målvakt som Måns är påpassligt med på, fångar upp bollen och kan enkelt runda Ås målvakt och rulla in 2-0.

Nu hade vi vittring och fortsätter spela fint. Tyvärr skulle jag ge Ås möjligheten att komma in i matchen. Jag vill inte ta nåt ifrån Gustav, det är en fint skruvad hörna han producerar. Men det är min boll att fånga, nu gör jag inte det. Misstajmar den och min hoppförmåga vilket gör att den bara touchar mina fingertoppar innan den går in mål. 2-1.

Vi blir inte nedslagna för det utan fortsätter att spela på vårt spel. Ås lyfter upp mer och mer spel och spelare i lite desperation. De har också ett fint läge att sätta kvitteringen, men där är jag med och bra ute kan jag avvärja till ännu en hörna, som blir resultatlös. Istället är det vi som sätter nästa mål. Måns får bollen i straffområdet och är iskall när han letar efter ett bättre läge, tar sig runt en Ås-försvarare och placerar enkelt in 3-1.

Sista 15 minuterna ligger vi rätt i position, även om det är Ås som trycker på känns det kontrollerat. En märklig situation i straffområdet, en misslyckad cykelspark gör att bollen dimper ner hos en Ås-spelare i straffområdet. Jag hinner ta några steg ut och är snabbt nere och tar bollen på avslutet. Förmodligen Ås bästa chans under hela matchen (förutom målet då).

När domaren blåser av är det ett lättat Tandsbyn som kan fira vinsten. Tre poäng är precis vad vi behöver för att fortsatt hålla näsan ovanför vattenytan. Nu har vi vittring på Järpen framför oss i tabellen, men samtidigt smyger Stugun (och kvalplatsen) strax bakom. Stugun har de två lagen i botten kvar att möta och vi tar oss an Offerdal nästa helg. På papperet har Stugun en lättare avslutning, men har 3p upp och sämre målskillnad. Det blir spännande hela vägen in i kaklet kring vilka som måste kvala.