Jag är bedrövad, förtvivlad och näst intill tillintetgjord. Hade laddat hem derbyt Malmö FF-Helsingborgs IF som utspelades på Swedbank Arena i Malmö. Ettan och tvåan i tabellen, HIF med en tre poängs ledning. Båda lagen med viss turbulens, MFF med osäkerheten runt Roland Nilsson och HIF med lite intern fight spelare contra lagledning.

En fantastisk inramning, näst intill fullsatt, otroliga tifon och kampsånger. Visserligen ett kortare avbrott inledningsvis för att få bort röken från bengaliska eldar men matchen kom igång. Inget vanligt derby heller utan förutom den intensiva fighten också offensivt spel och målchanser i massor. Ett felaktigt (?) dömt offsidemål för MFF, en utebliven (?) straff när HIF-sprintern Erik Sundin dras omkull innan Rachid Bouazan sätter 1-0 till HIF i 30:e minuten efter ett utsökt förarbete av Rasmus Jönsson. Vild glädje och alla helsingborgare på plan i stort kramkalas.

Sen förändras allt, någon i MFF-klacken har kastat in ett knallskott mot HIF-målvakten Pär Hansson, denne går ner på knä tydligt påverkad av smällen och samtidigt kommer en figur inspringande och tänker attackera Hansson. Vaktpersonal och spelare kastar sig över inkräktaren och därmed är ännu ett fantastiskt fotbollsarrangemang saboterat. Domaren bryter enligt sina direktiv matchen och arenan avfolkas så småningom under till synes lugna former.

Hur länge skall det här få fortgå, vart är vi på väg? Vad är det som driver människor att till varje pris förstöra något så egentligen oskyldigt som en fotbollsmatch? Skall det inte gå att samla stora åskådarskaror till intressanta evenemang. Det som kanske grep mej allra mest var en intervju i spelargången med domaren Stefan Johannesson, mycket tagen och med en tydlig tår i ögonvrån. Men också den ilska och kraftsamling som strömmade ur alla parter. Hur MFF-supportrarna verkligen försökte identifiera marodören. Saxade också följande ur Helsingborgs Dagblads hemsida:

Ovanstående har ju tidigare varit ett ”08” problem men tydligen inte längre. Det är dags att berörda myndigheter får dom redskap som behövs för att marginalisera alla som bara har en sak i huvudet, att förstöra och visa upp sig själva. Okej, detta kanske är lite ”off the record” på sajten men istället för att dunka huvudet i väggen valde jag att attackera datortangenterna. För mej är fotboll något av det finaste på den här jorden och när den attackeras på det här sättet händer det nåt speciellt i kroppen. Jag är säkert en av dom trognaste HIF:are som finns men en sån här kväll är jag lika mycket MFF:are. Vad är en supporter om det inte längre finns nåt att supporta?

Så var då premiären i div 2 norrland avklarad för rödsvarta ÖFK, våra lokala fotbollshjältar. Härligt väder, bra med publik och av och till också helt okej fotboll. Har varit lite kluven inför omstarten i en lägre division men intresset verkar ju finnas hos gemene man och det bådar gott. Föreningen har ju också genomgått ett omfattande förändringsarbete och vad det leder till är ju naturligtvis för tidigt att sia om.

En del nya spelare men en glädjande stor stomme kvar från i fjol. En del skador så här inledningsvis, bl.a. på ett par av engelsmännen gör väl det hela lite svårbedömt, dessutom vilken kvalité håller premiärmotståndaren Umedalens IF totalt sett?
-Vi tränar tre gånger i veckan, halv tio på kvällarna sa ju till exempel tränaren Janne Westerlund till “Z-port” efter matchen.
ÖFK har ju emellertid gått riktigt bra på försäsongen och en hel tempo från i fjol verkar finnas kvar i laget. Dessutom sett från sidan en hel del spelglädje, inte minst viktigt.

Som krönikör har man ju lite möjlighet att få ta ut svängarna lite grand när det gäller enskilda insatser och min största blomma den här gången till innerbacken Olle Hallström. Ingen fysisk jätte men en förmåga att använda varenda centimeter av kroppen på rätt sätt. Kommer mer till sin rätt också i mittförsvaret jämfört med kanten där han ofta spelar. Blir Bobo Sollander borta ett tag tror jag Olle blir nyttig framöver,

Dennis Widgren har jag berömt förut, fantastiskt att en så ung spelare tar ett så stort ansvar som länk på mittfältet. Fint uppbackad dessutom av grovjobbarna Tom Perman och Martin Johansson. Längst fram märktes inte omskrivne Brian Wake förrän vid 1-0 målet. Men en chans, ett mål, så agerar en målskytt. Väldigt hårt uppvaktad dessutom och kanske lite tyngd av stundens allvar. Efter målet dock ett flertal bra “target”-grejor och fint huvudspel. “Putte” Lindgren har fin speed och kan bli ett bra komplement framöver

En annan engelsman, Alex Smith kom in i andra halvlek, kvick i fötterna, bra självförtroende men lite varierande kvalité i passningsspelet. Viktor Ageskär också en trevlig bekantskap på högerkanten i andra halvlek. Kul att Graham Potter släpper fram den typen av unga lirare. Besarion Kodalaev i buren verkar balansera på en knivsegg hela tiden men gör det bra och framför allt underhållande. Hur underhållande resten av året blir på Jämtkraft-Arena återstår som sagt att se. En helt okej inledning i alla fall.

Sen jag lämnade det aktiva klubbengagemanget har inte senvinter och tidigvår-matcherna varit något som jag prioriterat rent åskådarmässigt i livet frånsett något inhopp i journalistikens förtrollande värld. Fotboll hör på nåt vis, tycker jag, samman med ett analkande sommarhalvår med grönska och fågelsång. Dags ändå i alla fall i går kväll på “Arenan” för match ÖFK-Alsen i Reaxer Cup. Våra rödsvarta hjältar har ju gått nästan som tåget på slutet i en spännande riktning.

Tyckte i alla fall om det jag såg på den härligt gröna konstgräsmattan. Ingen bländande uppvisning i målgörandets ädla konst men känslan av ett sammansvetsat gäng som verkade trivas ihop. Alla tre engelsmännen på plan tror jag kan bli tillgångar. Vänsterbacken Steve Burton fysisk, spelintelligent och med en säkert viktig vänsterfot. Robbie Clark på defensiva mitten med rappa fötter och stort engagemang och längst fram Brian Wake. Inte direkt urtypen för en “centertank” men oj vad man bedrar sig.

Kommer att tänka på Janne Gummérus, ångstagrabben som i flera år frälste Tandsbyn men som avslutade karriären i Brunflo och var med om att föra upp laget i div 4 1971. Inga jämförelser i övrigt men just det där explosiva dom första metrarna som är så viktigt i fotboll och speciellt för en forward. Det där “raka” tänket också utan krusiduller. Wake verkar dessutom inte vara någon som enbart kämpar för sitt eget “cv” utan också pådrivare på plan, skall bli mycket intressant att följa fortsättningen.

Av det mer lokala folket tycker jag unge Dennis Widgren utvecklats åtskilligt sen i fjol. Ett härligt steg, företagsam och dessutom lite elak emellanåt. Förstår att nye tränaren Graham Potter ger honom mycket speltid. Anton Modigh, också en ungdom, i mål var olycklig vid Alsens kvittering men lade det bakom sig och uppträdde sen prickfritt. Ludvig Sundströms känsliga högerfot verkar också ha överlevt vintern liksom Tom Permans arbetskapacitet även om han var lite bollkär den här gången. På det hela taget en intressant upplevelse, som sagt kanske inte helt spelmässigt men som “teambuilding” och det är väl det försäsongen delvis är till för.

Alsens kapacitet är svårbedömd. Laget hamnade till stor del långt ner i banan men kontrade snyggt när tillfälle gavs. Lasse Danielsson kan bli en joker framöver med sin löpsstyrka och Adam Larsson, ny från Trollhättan ,också nyttig i dom bakre regionerna. Bäst dock välväxte 18-åringen Mikael Nilsson i mål. Hade mycket att stå i men gjorde det väldigt bra. Härligt med intresset också från väst-jämtland, en röststark läktarsektion med grönvita supporters.

I fjol vid den här tiden skrev jag också en profetisk inlaga om kommande säsong innehållande en hel del betraktelser dock i slutändan av olika anledningar inte helt med verkligheten överrensstämmande. Tycker emellertid nu att det finns fog för optimism. Ett förmodligen mer hanterbart motstånd i div 2, ett nytt tänk i ÖFK-ledningen och som sagt en överhuvudtaget mer “familjär” atmosfär vilket är viktigt då många nya kuggar varje år måste in i maskineriet.

Kan idrottsintresse avta med åren? “Sportspegeln” som allt sedan starten 1961 varit ett måste varje söndagskväll är inte det längre. Kanske kan det bero på att man bytt sändningstid och delat upp programmet i två avdelningar eller också är det annat som pockar på. Kanske får man också mycken information via “nätet”, lättåtkomligt när som helst. Detta inte sagt som nån kritik mot SVT som jag fortfarande tycker är överlägset bäst när det gäller idrottslig information både kommenterat och “live”

Dessbättre verkar också vår idrottsminister stöta på patrull rörande sina tankegångar att sparka undan benen på public-service via bland annat sponsorförbud. Utan att bli alltför politiskt tänkande på detta i övrigt relativt renodlade forum, så finns det säkert en och annan finansiär som dreglar över SVT:s tittarsiffror och det finns en övertro, enligt min mening, på den så kallade fria “marknadens” förtjänster. Dessbättre också bland de styrande ett inslag av folkrörelsekaraktär vilket i det här fallet skapar välbehövlig balans.

I ämnet lokala meningsskiljaktigheter får man väl räkna in den alltmer infekterade debatten rörande den nya idrottsarenans placering och behovet överhuvudtaget contra andra viktiga samhällsatsningar. När det gäller diskussionen om ett så kallat “kulturhus” står jag väl med ett ben i varje läger med tanke på dom intressen man begåvats med. Personligen tycker jag att det ena inte behöver utesluta det andra. Vi måste våga blicka framåt, vi har nåt som på ren nysvenska kallas “space”. Tyskar och holländare med flera har upptäckt det och i takt med ökad folkmängd i redan trängda regioner, global uppvärmning med mera tror jag absolut att det finns en framtid häruppe.

Apropå placering av “multiarenan” hoppas jag som tidigare deklarerats så klart på “Stadsdel Norr”. Har full respekt för alla argument gällande Campus-området men med tanke på den redan ibland smått kaotiska trafiksituationen i innerstan och universitets framtida utveckling är för min del valet lätt. Sen lär det väl inte dröja många år innan även Stadsdel Norr räknas som relativt centralt belägen och den lösningen har väl redan behandlats och godkänts, eller……. Jag är inte insatt varken i upphandlingsfrågor eller saker av arkitektonisk natur utan endast besjälad av en förhoppning om en givande utveckling.

För att ge den här så kallade krönikan lite mer relevans så blir det även några rader fotboll. En känd monark uppmanade oss i höstas att “vända blad”. Något som för min egen del beträffande ÖFK:s nya liv i division två norra har varit svårt. Sorgearbetet tar tydligen aldrig slut även om en hel del signaler om ett “liv efter jul” syns på himlen. Nye tränaren Graham Potter verkar ha en social kompetens vilket är viktigt både mot den egna gruppen och i kontakten med allt runtomkring. Sen är det ju, enligt all expertis, betydligt lättare att hålla sig kvar i en serie än att vinna en så resan tillbaka mot finrummen blir säkert inte lätt.

Trist men förståeligt att Ante Björkebaum och Daniel Andersson försvann. Tror att Ante om han får vara hel kan ta ytterligare ett steg efter Sirius. Det handlar inte enbart om att göra rätt saker på plan, det måste även utföras i det omgivande tempot och där tror jag Ante har sin stora styrka. Daniel Andersson har väl en längre väg att vandra men förutom sin styrka i djupled har han också en förmåga att tänka till i ämnet oväntade passningar. En fin egenskap i ett ofta statisk spelupplägg. I övrigt verkar ÖFK fått behålla många tongivande lirare och med fingertoppskänsla från Kindberg och company kan det bli en rolig säsong även 2011. Med eller utan byggkranar i närheten…….

ÖHC (Östersunds Hockeyclub) verkar gå i graven som förening och egen företeelse. Detta med att slå ihop ÖIK och Brunflos seniorverksamhet var väl en djärv idé men föga lyckat som avstamp för avancemang i seriesystemet som jag ser och såg det. Här hade man två klubbar som konkurrerade och ur detta skapades intresse, både från media och allmänhet. Nu höjs naturligtvis röster för att även vårt “flaggskepp” i den betydligt större sporten fotboll, ÖFK, borde gå samma väg. Tycker egentligen inte att det går att jämföra, dels har ÖFK en mer än dubbelt så lång historia, en egen arena och ett betydligt större engagemang hos gemene man, i varje fall om man skall gå efter publiktillströmning.

Annars är ju fenomenet “klubbkänsla” intressant. I storts sett väldigt positivt men destruktivt när det skapar avundsjuka, intolerans och småsynthet. Numera kan man se idrott på TV i princip dygnet runt, i många fall från en helt neutral position men ändå har man stor glädje av prestationerna. Man skapar sina egna favoriter utan att från början egentligen ha tänkt sig det. Det borde då också gå att sitta på till exempel Jämtkraft Arena och njuta av det som bjuds, stötta utan att vara känslomässigt engagerad på det viset.

Det finns saker som upprör i en annars relativt grå och likformig vardag. Till exempel läste jag nånstans att TV4 köpt rättigheterna till skidskyttesändningarna. Christer Ulfbåge och Kalle Grenemark har ju liksom blivit en institution i den i övrigt helt förträffliga “Vinterstudion”. Utan att förringa "fyrans" ambitioner så blir det inte detsamma med alla reklamavbrott och lite mer krämarmässig stil i övrigt. Hoppas bara man slipper ringa för 9:50 och rösta om än det ena och än det andra. Lite oroväckande också att SVT:s små oskyldiga reklamspots före och efter sändningarna är i farozonen om man lyssnar på sportministern. Pengar som säkert behövs när man är med i jakten på evenemangen.

I övrigt så har ju en sträng vinter börjat övergå i något som om inte vår så i alla fall åt det hållet. Dagarna blir längre. Mitt kära Helsingborgs IF är i Portugal på träningsläger och spelade bl. a. oavgjort mot Odense från danska förstaligan, detta med sju debutanter. Ser bra ut inför allsvenskan om ett par månader. Klubbkänsla var det…………..