Så här i det nya årets in ledande skede kanske det kan vara läge för lite tankar framåt men även lite återblickar mot det som varit. Den så kallade “Hammaren” har legat i verktygslådan en längre tid dels på grund av ett rejält sorgearbete efter ÖFK:s degradering men även av omgivningen framtvingad julstress. Nåväl, helgerna är över, dagarna blir ljusare och förhoppningsvis ökar även inspirationen bakom datortangenterna.

ÖFK:s debacle har ju analyserats in på bara mässingen här på sajten och jag kan bara konstatera att det fortfarande känns tomt. Efter att i åratal tillbringat mycket tid på Hofvallens visserligen charmiga men hopplöst uråldriga faciliteter har det känns nästan overkligt på Jämt-Kraft Arena. Dessutom med intressant motstånd, många bra spelare och därmed också en intresserad allmänhet. Det blir ett rejält kliv tillbaka, ett antal mer eller mindre satsande norrlandsgäng som kommer att bunkra upp framför eget mål. Dessbättre kan ju ingen normalt tänkande människa se in i framtiden och förhoppningsvis kommer ett och annat guldkorn att vaskas fram även 2011.

ÖFK-ledningen har ju bytt skepnad och det skall bli spännande att se vad det innebär. Det verkar ju i varje fall inte vara något fel på självförtroendet och det är ju en väsentlig del i allt idrottsligt skapande. Kan i sammanhanget dock tycka lite synd om Rolf Lohse som från ett utomstående perspektiv, uträttat ett hästjobb, inte bara i styrelserummet utan även ute i verkligheten. Har i min skrivande verksamhet genom åren stött på Rolf i princip överallt , snacka om koll på vad som hände under ÖFK. Många menar ju att just bristen på lokal förankring var ett av skälen till nedflyttningen. Division 2 blir väl ett mer lämpligt avstamp för lokala talanger och då får väl olika falanger sitt facit.

Ett av dom mera minnesvärda ögonblicken under förra året var ett möte med IFK-legendaren Sven Stockzell. Efter musikutövande i Ramsjö i Hälsingland hade vi en liten pratsund. Detta fysiska praktexemplar hade till synes inte förändrats mycket sen den aktiva tiden på sextiotalet. Ungefär samma längd som övertecknad men säkert 50 kilo lättare… Sven hade rimligen gjort sig ett namn i högre sammanhang men valde av olika anledningar ett stort antal år i den rödvita dressen vilket vi som var med på den tiden var tacksamma för.

Som sagt nytt år och nya insatser. Nu skall vi i första hand förpassa “parasiten” till evigheten, sen hoppas jag att bygget av den nya multi-arenan kommer igång så fort som möjligt. Naturligtvis i anslutning till vår fotbollsborg. Där finns utrymme, parkeringsmöjligheter och säkert en hel del samordningsvinster att utkvittera. Men därom tvista ju ett antal lärda.......

Det har gått några dagar sen delar av ÖFK-styret lämnade sina uppdrag och i första hand tänker jag på den operativa delen. Livet har rullat på men inte som vanligt på nåt vis. Köpte exempelvis tio röda rosor till min sambo i måndags vilket chockade mig själv och inte minst henne. Är uppfostrad i sann demokratisk och solidarisk anda där makten skall utgå ifrån folket. Detta har dock inte gällt ovannämnda fotbollsklubb där allt ifrån ett utomstående perspektiv i princip styrts av två personer.

Men på nåt vis har just “raka rör” och “snabba beslut” känts som något väsentligt i den oerhört tuffa konkurrens som ÖFK verkat i. Har funderat mycket över det här och tankarna har även torgförts tidigare på detta forum. Det känns väldigt tomt, ÖFK lever förhoppningsvis vidare men på nåt vis är vi tillbaka på “ruta ett” igen med 300 personer på läktarna och ett antal mer eller mindre kända norrländska landsortslag på andra sidan mittlinjen.

Det finns naturligtvis en väldig massa olika teorier om varför folk tappar sugen eller lag ramlar ur en serie. Vad gäller ÖFK så lämnar väl uppslutningen bakom själva idén enligt min mening en del i övrigt att önska. Där finns den ständiga debatten bredd contra elit, gammal nedärvd klubbkänsla, politiska ställningstaganden och kanske också här och var lite avundsjuka. Delar av detta skall man naturligtvis inte förakta. För egen del försöker jag dock bortse från allt det här, jag drivs ur en enda utgångspunkt: att få se så bra fotboll som möjligt i närområdet. Ledningen har haft en klar vision vilket har varit stimulerande, vision och motivation går ofta han i hand. Sen kan väl vi som varit med ett tag också inse svårigheterna.

Trots dessa stundande adventstider vill jag också passa på att “svära i kyrkan”. För egen del har jag aldrig haft något emot att man plockat hit folk från andra länder och på senare år då företrädes britter. När Ope IF hade sina fina perioder på -70 och 80-talet var väl inte stommen direkt jämtländsk? Det går säkert att fostra bra spelare här i länet men med alla härliga upplevelser på JK-Arena på näthinnan är det ett stort steg upp till div 1 och ett jättekliv till “Superettan”.

Sen kan även jag tillstå att enskilda fall under den gångna säsongen blivit styvmoderligt behandlade. ÖFK har också enligt min mening haft en del oflyt med sina importer rent skademässigt. Huruvida detta har att göra med den fysiska statusen vid ankomsten vill jag låta vara osagt. Makel, Holt, Routledge och Hamill har dock glatt i varje fall mej. Det skall trots allt bli intressant att se vad som händer framöver, om nya kvastar förmår städa i en framgångsrik riktning. Kanske blir det till och med anledning att dela ut en och annan ros.

Två synnerligen mörka söndagar. Först ÖFK:s degradering och sedan mitt kära Helsingborgs IF snubblande på mållinjen i Allsvenskan för ett par dar sen. Att guldet dessutom försvann sex mil söderut till ärkerivalen Malmö FF gör ju inte saken direkt bättre. Dessa malmöbor som pratar en mer eller mindre obegriplig skånska till skillnad från invånarna i “Sundets Pärla”. Tror att dom är någonting bara för att dom har en bro till kontinenten som man blir näst intill ruinerad på om man måste använda. Nåväl….

Hatten av emellertid för HIF som skulle rasa ihop enligt förhandstipsen efter “Henkes” sorti. Men en blandning av rutin o ungdomlig fräschör tillsammans med en helt underbar tränare och människa, Conny Karlsson, bärgade silvret. 67 (!) poäng tror jag det blev till slut. Dessutom, med nutidens kostbara men för en entusiast uppe i obygderna, fantastiska skapelsen webb-TV har man kunnat avnjuta dom flesta matcherna “live“.

Att ÖFK förr eller senare inte skulle orka hålla mälardalen med omnejd stången var för min del mer eller mindre väntat. Tror inte att folk i gemen häruppe förstår vilken relativt kvalitativ serie Div 1 är. Det fordras en enorm uppslutning både av näringsliv, supportrar och folk ute i “marginalen”. De förstnämnda tycker jag har gjort vad man kan begära med sponsring och annat. Däremot allmänhetens stöd för ÖFK under säsongen lämnar en del i övrigt att önska enligt min mening. Det är tydligen viktigare för en del att gång på gång anklaga klubben för “toppstyrning”, felaktig värvningspolitik och ovilja till samarbete.

Okej, styrelsen har väl inslag där ingen lägger “fingrarna emellan” men en styrelse är ju demokratiskt vald och det är ju upp till alla kritiker att själv ta ett ansvar i klubben eller via ett medlemskap försöka ordna en förändring. Att leda en idrottsförening på det här relativt höga stadiet kräver sin man eller kvinna. Sen finns det alltid tillvägagångssätt som går att diskutera men det tycker jag man skall ta under ett långt vinteruppehåll i stället.

Sen den gulskimrande brevbärarcykeln ställdes åt sidan för gott och en mer frilansinriktad och mer avslappnad verksamhet inleddes för dryga 15 år sen har ett av dom mer ritualbetonade företeelserna varit att plöja igenom våra lokaltidningar varje morgon vid frukostbordet. Eftersom egen medverkan i den ena förekom tidigare, visserligen i relativt blygsam omfattning, var det speciellt intressant vid dessa tillfällen. Hade något ur materialet redigerats bort, hade konkurrenten hittat någon vinkling eller någon formulering man själv hade missat? Fanns bland övriga reportage i tidningarna något spännande med utgångspunkt på hur olika skrivande människor tar sig an sitt uppdrag?

Allt sådant är numera historia, dag ut och dag in samma material från samma reportrar. Visserligen lite olika bilder och layout i övrigt, kanske någon dags fördröjning sinsemellan på visst innehåll men personligen tycker jag det är en oerhört trist utveckling. Allting stavas naturligtvis ekonomi, ingen behöver skickas till Stugun för att bevaka deras insatser i div 3-fotbollen, det är bara att greppa mobilen och ringa nån ledare. Samma referat i bägge tidningarna utan den speciella touch som en reporter på plats kan förmedla. Ingen konkurrens-billigt och bra men som sagt trist, jävligt trist.

Det är tuffa tider för papperstidningen och tillsamman med ett sviktande befolkningsunderlag är det väl något man måste försöka acceptera. Jag känner flera av dom som nu måste verka i det här nya formatet och dom gör, som dom alltid gjort, ett bra jobb utifrån dom förutsättningar som finns. Kul i alla fall att min gamle vän Hans Andersson fått breda ut sig lite grann i krönikeform. Där finns gedigen kunskap och ett stilistiskt bett. Sen har jag en önskan om att Agne Svärd får en time-out från sin nattredaktion och gläder oss sportidioter istället.

På nåt vis kändes det inte bra, hämta hem tre poäng mot ett lag i spillror. Ingenting kan i vissa fall vara svårare än det. Fullt med glada igenkännanden på läktaren där alla såg så där lugnt förnöjsamma ut som man bara gör när framgång skall inkasseras, punkt slut. Studerade värmningen, ingen Makel från start nu heller, jäklar. Smålagsspel i härligt tempo där letten Gramovics som vanligt imponerar med sin teknik och sina ibland smått geniala crosspassningar. Ingen Oscarsson heller i startelvan, lite synd, rutin är viktigt i det här läget.

Matchen igång, får till min stora förvåning se Hamill ersätta Oscarsson på vänsterbacken. Men hur tänker Makel? Hamill enligt min mening en av dom mest naturliga innermittfältare som vår Herre låtit se dagens ljus, rapp i steget, arbetsvillig och spelintelligent. Okej, lite för mycket “bolltittare” också ibland men en högst kapabel ingrediens i ett poänghungrigt ÖFK. Nytt försök också med Björkebaum på kanten, “target” och avslutare i en och samma person, varför ute på en kant? Gramovics från start, grabben har helt klart alla dom redskap som behövs för att lyckas men skickar bara bollen vidare hela tiden.

Matchen igång med en förväntad ÖFK-dominans men utan det klös i spelet som skapar dom där enkla målen som behövs i det här läget. För mycket lättläst bollande på Sollander på topp där istället unge Andersson firar en del triumfer. 0-0 i paus, Oscarsson kommer in, Hamill upp i banan och ÖFK får enligt min mening ett mer välkomponerat lag. Jätteläge för hemmalaget via en tilldömd straff. Jag har Gramovics som förste målgörare i Warks eminenta tips här på sajten och knyter bägge nävarna i jeansfickorna.

Enligt lagen om alltings jävlighet missar naturligtvis unge Gramovics. Jag tycker fruktansvärt synd om grabben, är tydligen säker på träningarna men i ett hett läge skiter det sig. Men vilket mod, all heder för det! Att sedan gästerna petar in sin enda rejäla chans med 10 minuter kvar är liksom sånt som man varit med om förr i idrottens värld. Den här matchen skall naturligtvis ÖFK vinna och det rejält. Boden med en kraftig lintott på topp som rörde om lite grann i övrigt enbart ett kopiöst kämpande.

Återigen och med staketexpertens fulla kompetens, de rödsvarta utnyttjade inte sitt material, det här borde man stängt med dubbla hänglås i ett tidigt stadium. Det finns sex poäng till att fightas om så än hoppar en hare men ett lurigt Hammarby TFF i nästa omgång på Söderstadion är ingen direkt önskemotståndare. Men redde man upp fjolårssäsongen så finns det inget som säger att inte div 1-fotbollen rullar på fantastiska JK-Arena även 2011.

Efter dryga sex veckors uppehåll för den här lilla spalten där inspirationen inte riktigt infunnit sig försöker skrivaren nu åstadkomma några rader kanske till någons fromma och någons förtret. Den gråmelerade “fejan” har stirrat blint på mej alldeles in under en välformulerad herre med det förpliktande efternamnet “Lagerbäck” vilket inte gjort saken lättare.

Det absolut roligaste och mest givande för egen del med fotbollz,se förutom all nyhetsinformation är den debatt som förs gällande alla upptänkliga fotbollsskeenden i vårt närområde. När man märker att adrenalinet har sprutar över tangenterna. Det är väl det som är det fina med ett så direkt medium som en dator, dom omedelbara känslorna som förmedlas via ett enkelt tryck på “skicka”. Givetvis har herrar moderatorer fått rycka in någon gång men i det stora hela juste och givande diskussioner.

Fint också att även företeelser på ren fotbollsmässig “gräsrotsnivå” lyfts fram och får välförtjänt uppmärksamhet, inte minst vad som händer i Härjedalen med all den fotbollskultur som finns där odlad genom åren av eldsjälar som fått kämpa i ett verkligt glesbygdsdistrikt. I yngre dar var det Älvros man följde och numera Ytterhogdal med sina många spännande idéer för framtiden. Även Sveg verkar ha fått lite mera glöd under pannorna.

Spalten vore inte sig lik om inte ÖFK kom med på ett eller annat hörn och med en dåres envishet är jag en synnerligen ivrig påhejare av konceptet. Trots all kritik mot “toppstyrning”, trots alla synpunkter om mer eller mindre lyckade förändringar i spelartruppen, laguttagningar och taktik. Div 1 norra är sannerligen ingen dålig serie rent fotbollsmässigt och där gör ÖFK sin femte säsong om jag inte missminner mej.

Har visserligen aldrig varit någon särskilt framstående tippare men är fullständigt övertygad om att årets upplaga grejar ännu ett år i “Ettan”. Flera yngre har växt på sig och spännande importer tillsammans med klubbens “gamla” garde tror jag faktiskt fixar det. Sen kommer naturligtvis utvecklingen vidare i höst att granskas som vanligt och tycker hjärtat att saker och ting är åt h-e så kommer hjärtat att skriva det.

En s.k. sexpoängsmatch nu närmast hemma mot Carlstad U, hoppas min gamle idol Sigge Ericsson drar igång samma tryck på läktaren som förra hösten. När man tänker tillbaka på den uppryckningen sprids fortfarande känslan att idrott och speciellt fotboll är något av det finaste som finns.