Jag har ju blivit tillfrågad i kommentarsfälten att belysa Jämtland/Härjedalens damfotbolls utveckling, med lite speciellt fokus på ÖDFF och tiden därefter. Jag tycker dock att det då är lika viktigt att ta med hela utvecklingen från damfotbollens födelse med riksomfattande seriespel i mitten av 70-talet. Dock särskilt från 1983, då seriesystemet blev någorlunda enhetligt och jämförbart i Sverige. Detta för att ge en så bred bild som möjligt.

Möjlighet till utveckling framåt?

Det finns många tankar och åsikter kring hur damfotbollen i JH ska kunna utvecklas positivt, och vilka möjligheter och hinder som finns. Personligen har jag alltid ansett att det ska finnas goda möjligheter, under förutsättning att så många föreningar som möjligt satsar på att hålla såväl bredd, som satsning mot så höga höjder som möjligt igång. De tider som det mest handlat om en enda satsande förening, som uppmanar andra att backa upp dem, har det ofta gått åt fel håll. ÖDFF:s historik har ju också visat att det först var när dom helt utgick från sig själva och sina egna resurser som framgångarna kom, och detsamma har gällt även på herrsidan enligt mig. Så länge det tjatas om att ”alla i Jämtland” ska stötta en enskild förening skapar det mer motsättningar och då ofta påföljande tillbakagång. Alla föreningar ska ta sina egna beslut, och välja hur man satsar framåt, och det är enligt mig viktigt även i framtiden.

Intressant på damsidan blir också att t ex se hur ÖFK nu hanterar att man fick en gratisplats i div 2. Hittills har jag inte hört något om detta, men många är nyfikna. Kör man vidare med den trupp som var ett mittenlag i div 3 kommer det nog att bli kämpigt i tvåan. Börjar man aktivt att rycka spelare från landsortslag så hamnar man nog i samma position som andra, som ordentligt retat upp omgivningen. Det säkraste första steget vore nog att hitta några ytterligare rejält rutinerade spelare i distriktet som kan backa upp på planen.

Oavsett förening som satsar tydligt uppåt, så måste vi vara väldigt medvetna om att det är ekonomiskt oerhört mycket mer krävande att ta sig till de två högsta divisionerna i Sverige nu än någonsin tidigare, och möjligheten att hitta uthålliga sponsorer kommer i så fall att vara avgörande för att kunna lyckas. Men flera föreningar i distriktet ska kunna bli stabila i division 1, även om detta nu också är ekonomiskt krävande utifrån reseavstånden. Men det var inte framtiden som skulle nagelfaras denna gång.

Den tidiga utvecklingen

Det går ju att ha en massa synpunkter på hur utvecklingen sett ut historiskt, sedd ur olika synvinklar, men om vi i huvudsak håller oss till tråkig sifferfakta som ett första steg, så kan vi konstatera att JH under den tidiga damfotbollshistorien låg riktigt bra i fas med övriga Sverige. Ope var t o m formellt sett näst bäst i Sverige 1976 då de spelade SM-final mot Jitex. Något som kanske alla inte ens känner till idag.

Under 70-talet och fram t o m 1987 så fanns ingen Allsvenska, utan högsta divisionen var geografiskt indelad i olika serier, med så småningom påföljande slutspel. Från 1983 till -87 fanns dock bara två div 1-serier (alltså då högsta serien), varför jämförelsesiffrorna från dess måste anses som högst relevanta.

Faktum är att från seriesystemets födelse på 70-talet fram till bildandet av ÖDFF inför säsongen 2002 (först under namnet Ope/Frösön under två år) hade främsta JH-lag som sämst varit nummer 43 i Sverige, och alltid varit bland de nio första i Norrland. Seriemässigt var Hackås bäst i Jämtland 76, 77 och 79. I övrigt delade Ope (17 st) och Frösön (6 st) på förstaplatserna.

Om vi blickar från 1983, då alltså seriesystemet blev likvärdigt över hela Sverige, så låg vi hyfsat bra med. Om vi delar upp det i femårsperioder 1983- 1997 var genomsnittsplaceringarna för det främsta JH-laget under de tre perioderna 25, 27 och 28. När sedan placeringarna blev 34, 34 och 43 de följande tre åren, (och att segrande lag i div 3 JH nekade uppflyttning fem år i rad 97- 01, vilket visade på en riktig kris för damfotbollen i distriktet) så värkte ledare i Ope och Frösön fram det s k elitlaget. Under tiden gjorde Ope en något bättre säsong 2001 med en 31:a plats. Ope fick sedan lämna sin plats till det nybildade laget och starta om i div 3, och var också officiellt farmarlag de tre första säsongerna. 2005 valde man sedan att bli ”självständiga” igen.

ÖDFF:s inledande år

Dock blev Ope/Frösön inte alls någon succé första året 2002, då man hamnade på den absolut sämsta placeringen någonsin, som JH:s bästa lag, nämligen på 64:e plats. 21 platser sämre än tidigare bottennotering. En uppryckning skedde dock året efter med seger i div 2 och en 37:e plats i Sverige, och då plats 35 påföljande år, fast man direkt åkte ur div 1. Dock hade dessa placeringar bara en gång tidigare i historien varit sämre (förutom det egna första året), nämligen den då usla placeringen nr 43 år 2000, som startade hela diskussionen om ett ”elitlag”. Och det dröjde ända till 2014, under sin trettonde säsong, innan ÖDFF gjorde en bättre säsong än Ope gjorde 2001. Sista året utan ÖDFF.

Under namnet ÖDFF radades sedan placeringarna 64, 64, 73 och 55 upp. Då förde jag en diskussion på nätet där jag var kritisk mot ÖDFF, som under en lång period enligt mig uppenbart nöjde sig med att vara bäst i Jämtland, och hela tiden hävdade att man spelade på något man kallade ”elitnivå”. Vad som sedan hände var att två andra föreningar, nämligen KD och Frösön, började att satsa ordentligt, trots stor kritik från ÖDFF:s tillskyndare. Man hävdade t o m att det skulle vara döden för damfotbollen i Jämtland att en konkurrerande satsning gjordes. Men detta tvingade istället ÖDFF att ta helt nya grepp. Mest troligt för att fortsätta att vara bäst i Jämtland.

Uppstickarna KD och Frösön anser jag därmed istället nästan räddade damfotbollen i JH, som helt höll på att tappa all kraft dessförinnan. Under de fjorton år innan ÖDFF bildades, efter Allsvenskans start 1988, spelade minst ett Jämtlandslag i näst högsta serien tolv av fjorton säsonger. Under ÖDFF:s första 11 år (innan Elitettan skapades) spelade man endast två år i näst högsta serien.

Åter en framgångsrikare period

Sedan först Frösön, och sedan KD, på riktigt allvar utmanade, tvingades ÖDFF alltså satsa på ett helt nytt sätt. KD hade satsat på utländska importer, med Tabitha Chawinga som största talang. Jag ska vara ärlig och säga att jag inte helt trodde på att hon skulle hålla som absolut elitspelare, men ack så fel jag fick. Hon spelar nu i en av världens bästa klubbar, nämligen PSG, och kan snart ses i kvartsfinalen i Champions League mot uppstickarna Häcken.

ÖDFF började successivt aktivt värva spelare utifrån, både svenska och utländska, på ett sätt som aldrig gjorts tidigare i JH. Det ledde till att placeringarna förbättrades, men med en minoritet av startspelarna från distriktet. Toppen nåddes under ÖDFF:s tre sista år, då man placerade sig som nr 20, 22 och 25 i Sverige. Sedan 1983 har Ope vid tre tillfällen haft en bättre placering än ÖDFF:s bästa, nämligen 1984 och -85 då man spelade i en av de två högsta serierna i Sverige, med en 17:e plats, samt säsongen 1993 med en 19:e plats, då man bara var ett par poäng från att nå Allsvenskan.

2015 blev alltså ÖDFF 8:a i Elitettan, men föll ner ett par platser året därpå för att falla ur serien 2017. ÖDFF satsning sina tre sista säsonger krävde uppenbart så mycket arbete från de styrande att orken inte räckte till för en fortsättning. Jag tror att det då också var på gång med nya krav för kontrakt med spelare utifrån, vilket skulle kräva en ännu större ekonomisk insats.

Vad hände sen?

Att det sedan blev närmast en kollaps för den Jämtländska damfotbollen när ÖDFF lades ner var inte så konstigt. Det var bara några enstaka spelare från ÖDFF:s trupp som fortsatta att spela i Jämtland/Härjedalen och luften hade gått ur KD bara ett par år innan. Som kuriosa kan jag nämna startelvan de två sista ÖDFF-matcherna; Hillmo, Hedqvist, Ehn, Nimani, Stiever, Lagerström, Mc Farlane, Steiner, Rexhi, Syme och Kurtz. Inte många som hade sitt ursprung inom JH-distriktet. Det var väl de tre förstnämnda.

KD hade som bäst varit 44:a och Frösön 46:a under deras perioder av satsning, vilket som andralag var bättre än fem av ÖDFF:s säsonger som bästalag. Dock hade IFK Östersund precis börjat att satsa hårdare på damfotbollen under ÖDFF:s sista säsonger, och de blev också de som kunde dra lite nytta av ÖDFF:s nedläggning.

ÖDFF hade alltså bl a placeringarna 64 och 73 under sina första år. De sämsta placeringarna för IFK Östersund under de första åren efter ÖDFF:s nedläggning var något sämre, nämligen 69 och 75. ÖDFF (Ope/Frösön) var en elitsatsning när de startade upp, medan IFK Östersund spelade i stort sett vidare med en något påfylld trupp, så det anmärkningsvärda är att skillnaderna inte var större.

Nu har dock åter en positiv utveckling skett resultatmässigt, även om även IFK Östersunds satsning kanske mattats av något. IFK:s bästa placering efter ÖDFF:s nedläggning har varit nr 35 säsongen 2022. Under ÖDFF:s 16 år var man bättre än så sina fyra sista år, med den starkt internationella satsningen, samt år 2010. Därför bör man kanske betrakta just ÖDFF:s fyra sista år mer som en positiv parantes i den moderna JH-damfotbollens era. Frågan är om det finns ekonomi för en likadan satsning i framtiden inom distriktet. Men jag hoppas det.

Åter till framtiden

Jag tror dock fortsatt på utvecklingen, men naturligtvis krävs det, som tidigare nämnts, oerhört mycket mer ekonomiskt idag för att nå t ex Elitettan. Det innebär resor över hela Sverige och med en majoritet lag i Götaland, och lagen i Elitettan behöver då självklart en rejäl uppbackning ekonomiskt från sponsorer för att ha en chans att driva verksamheten. Det blir också allt fler av Sveriges stora föreningar som sakta tar över damfotbollens toppskikt. Malmö FF kliver in som en av favoriterna i årets Elitetta efter att i stort sett vunnit alla matcher från div 5 till div 1, sedan laget nybildades. Hammarby tog guldet 2023. Häcken, Norrköping, Djurgården, BP och AIK spelar också i Allsvenskan 2024. IFK Göteborg, Elfsborg, Helsingborg, Halmstads BK, Värnamo m fl är på väg uppåt. Västerås SK är kvar i div 2, medan Kalmar FF och Mjällby är de två herrallsvenska lag som helt saknar damlag.

Jag anser att det sker en positiv utveckling av spelare på flera håll i Jämtland/Härjedalen, och särskilt där en viss stabilitet råder. IFK Östersund ligger främst till idag, Ope har något intressant på gång, Brunflo presterar bra och Frösön är tillbaka på allvar. ÖFK gör ett försök i tvåan detta år. Sveg gjorde för några år sedan en riktigt bra säsong i div 2, och Järpen gjorde ett positivt försök 2023. KD är tillbaka i seriespel. Dessutom lever fotbollen i t ex Vemdalen, Offerdal, Ragunda och Strömsund år efter år.

Till sist vill jag åter framhålla att jag anser att alla föreningar ska ta sina beslut efter sina ambitioner, resurser och andra förutsättningar. Samarbete ska ske mellan parter som litar på varandra, har förmåga att sätta sig in i andra parters situation och som ger alla parter fördelar. Eventuellt stöd från andra kan man bara förtjäna genom sitt eget sätt att agera. Jag tror att press på föreningar att rätta in sig i någon form av led alltid riskerar att ge negativt resultat. Och det anser jag är viktigt för ÖFK att tänka på vad gäller framtiden för sin eventuella damsatsning. ÖFK:s framgångar på herrsidan startade egentligen samtidigt som man slutade att prata om stöd från övriga föreningar i Jämtland, och istället helt koncentrerade sig på att den egna verksamheten skulle bli så bra som möjligt.

Först vill jag framhålla att ÖFK har en trupp som skulle kunna blomma ut till något riktigt bra, men idag var det lite för segt och brist på kreativitet på flera håll. Punktvis ser det bra ut, men jag önskar verkligen fler tillfällen då spelare vågar bryta mönstret och göra snabbare inkast, ta med sig bollen snabbare framåt och vågar ta tidiga löpningar.

Bakåt är det också blandat, särskilt när det blir tidig press från BP och vid inlägg. Det händer att spelare tappas bort, som vid det enda målet, och kommunikationen brister. Dock tycker jag att såväl Jablinski som Hedenqvist gjorde bra insatser bakåt. Sinyan kan vara på gång på mitten. Perry glimtade till ibland och Musolitin gjorde mycket rätt.

När Norrby kom in tänkte jag först "vilket fynd", men sedan kom väl några onödiga felbeslut. Det kan dock bli något riktigt bra. Nsa är jag också nyfiken på att se mer av.

Mot bättre vetande ska jag också göra ett försök till betyg, med sedvanlig sexgradig skala.

Keita 3 - Gjorde ett par riktigt bra räddningar, men också ett par underliga beslut.

Jablinski 4 - Inte en tydlig fyra, men rappare och säkrare än innan skadan, och en kämpe.

Suljic 2 - Känns lite osynkad ibland, och nästan lite loj. Men det blir väl bättre hoppas jag.

Adjoumani 3 - Som vanligt en rejäl blandning av högt och lågt. Men jag gillar honom. Oftast.

Hedenqvist 3 - Låg länge på en självklar fyra, men tappade lite på slutet.

Brendon 3 - En av hans mer medelmåttliga instaer.

Musolitin 4 - Tycker att det händer mycket positivt runt honom.

Sinyan 3 - Nära en fyra. Han bryter mönstret på ett positivt sätt, men strular till det ibland.

Bonnah 3 - Löper bra, men blev inte så mycket av det.

Perry 3 - Glimtar verkligen till ibland och härlig bollkänsla. Kommer att bli högre betyg framåt.

Karlsson Grach 3 - Ganska stabil, men skulle kunna visa sig mer.

Norrby 3 - Kan bli en storspelare, men lite valpig.

Hopcutt 3 - Syntes för lite.

Nsa och Nader spelade för kort.

Sammantaget är jag kanske för negativ med tanke på att motståndet ändå var Allsvenskt, men jag vill ha upp farten på spelet och hitta ett säkrare försvarsspel. Men förutsättningarna finns verkligen för att det ska bli en framgångsrik säsong.

Nu är det snart dags att dra igång säsongen även för jämtlandslagen i div 2. De spelar alla i den mellersta Norrlandsserien mot lag från Ångermanland och Torpshammar från Medelpad. Det var tolv lag som skulle delta, men Modo drog sig ur serien sent, så ett lag får stå över varje omgång. Det ska bli riktigt spännande att se hur våra lag står sig mot alla de obekanta lagen. Ja, några bekanta finns det, men inte så många. Av våra egna räknar jag med att Frösön och Ope kommer att vara med och slåss om seriesegern, medan Häggenås blir ett mittenlag. Brunflo och IFK Östersund kommer däremot att få kämpa för att slippa hamna i botten. Av Ångermanlandslagen verkar Härnösand vara det bästa. De vann förra helgen sin egen Vårcup, bl a före de tre div 1-lagen Timrå, Alnö och BIK. Det borgar för god klass. De hävdar själva att de har ett ungt lag, och visst har de många unga spelare, men även ett antal som i damsammanhang måste kallas för riktigt rutinerade. De har också en målspruta av rang, 22-åriga Sanne Petterson, som gjorde majoriteten av lagets mål i Vårcupen. Det blir ngn att hålla ögonen på för jämtlandslagen.

Naturligtvis blir även Remsle farliga med sin mångåriga rutin från div 2. De har oxå blivit ngt av ett spöke för Ope. Ngt som det är dags att ändra på denna säsong. De har dock ett mkt ungt lag, yngre än Härnösand om jag uppfattat saken rätt. Därutöver kommer oxå Moliden och Själevad 2 att knipa poäng här och där. Dessa lag tror jag dock kommer att göra ganska ojämna resultat. Moliden för att man är beroende av ett fåtal riktigt bra spelare och Själevad just för att de är ett andralag, vars laguppställning kommer att variera mellan hemma- och bortaplan, och beroende på läget i A-lagstruppen. Långsele tror jag kommer att starta trögt, beroende på mindre träningsdos än andra lag, men sakta göra bättre och bättre ifrån sig. Torpshammar är ett lag som är farligare än de flesta tror. De var inte dåliga förra året och har nu tagit emot rätt många duktiga spelare från Stöde, som vilar sin damverksamhet detta år.

Ope har tappat några riktigt viktiga spelare, som t ex Maja Öst, Angelica Häreby, Caroline Dübbel och Kickan Magnusson. Dessutom har Gry Tjärnström time out. Men ersättarna är inte direkt dåliga de heller. Caroline Kurzawa är ett mkt starkt kort i mål. Malin Boije, Felicia Tengdahl, Pernilla Nilsson m fl kommer att fylla ut luckorna ute på planen på ett bra sätt. Ope kommer att vara ett självklart topplag. Allt annat än topp tre är en stor besvikelse, men seriesegern kommer inte att vara lätt att nå.

Där hotar tillsammans med Härnösand och Remsle alltså främst Frösö IF. Frösön var ett väldigt osäkert kort under vintern, men i takt med att Lövsta smält fram så har även spelarna dykt upp. Flera kännbara förluster även för dem, t ex Matilda Grönlund-Falk, Rebecka Bill, Caroline Eckerdahl, Emma Högberg och Frida Norén. Men de har fått behålla t ex Christine Thelin och Elin Åberg, samt fått rutinerat tillskott i form av BK Björnens Anna Rosenau och Nathalie Olander. De spelare som kommit upp från deras duktiga 96-lag kommer oxå att visa framfötterna. Och de har en mkt kvalificerad tränare i Peter Boije. Frösön ska oxå hamna topp tre.

Häggenås har tappat några av sina bästa spelare, som Katarina Larsson och Kina Sundelin, och var ett tag på väg att dra sig ur serien. Men idogt jobb av Margareta Handler och Leif Ersson har fixat till en riktigt slagkraftig trupp. Men precis som för Långsele kanske träningsintensiteten inte varit riktigt på topp. De kommer nog inte att bli ett topplag, men vilket topplag som helst kan tappa poäng mot dem.

Brunflo har ett lag med många kvaliteter och med fysiskt spel. De är obekväma att möta och kommer att bli besvärliga för de flesta lag. Men frågan är om de räcker till i längden. Troligen får de kämpa med Långsele om att ha fler än ett lag bakom sig. Jag tror och hoppas att Brunflo tar hem den striden.

IFK Östersund hade nog hoppats på att ÖDFF:s trupp skulle vara bredare idag. Ett antal avhopp och skador har dock omöjliggjort en överflyttning av spelare från ÖDFF till IFK, vilket var tanken bakom deras samarbetsavtal. Därmed har IFK tyvärr en alldeles för svag trupp för denna serie. Jag hoppas att dom kan bevisa att jag har fel, men oddsen för det är inte så bra.

Idag tippar jag denna tabell, men med hopp om en annan serieetta när säsongen är över:

1. Härnösand

2. Ope

3. Frösön

4. Remsle

5. Moliden

6. Häggenås

7. Torpshammar

8. Själevad 2

9. Brunflo

10. Långsele

11. IFK Östersund

Gott Nytt Fotbollsår alla läsare av Fotbollz! Det blir ett spännande år för många av klubbarna i Jämtland. Fem lag i nya div 2 Mellersta Norrland och två lag i nya div 1. Idag tänkta jag fundera lite kring ÖDFF:s och KD:s chanser i div 1 Norra Svealand.

I den serien finns inte mindre än tre lag som ramlat "ner" från förra årets etta, men två av dem tror jag inte kommer att hota ÖDFF i kampen om seriesegern. Det kommer däremot definitivt det tredje att göra. Jag håller fortsatt satsande Bollstanäs som förstahandsfavorit till segern, men jag tror att det bör vara ÖDFF som är det största hotet. Mina frågetecken är om styrelsen klarar att ta hit ett par-tre kvalificerade nyförvärv redan innan seriestart, och om nye tränaren Peter Andersson har tålamod om det går emot från början. ÖDFF har inte råd att tappa alltför många poäng under april och maj. Den befintliga truppen kommer nog inte att räcka till en serieseger, då jag har på känn att det kan bli en del svackor utan ett par riktigt pushande spelare utifrån.

KD tror jag kommer att hamna strax ovanför nedflyttningsstriden, om man klarar sig från alltför många skador. Det finns ett positivt grundspel, fart och 6- 8 riktigt bra spelare. Men försvinner hälften av dessa spelare så är det tveksamt hur många lag man klarar att ha efter sig.

Efter Bollstanäs och ÖDFF tror jag att Huge, Tierp och Täby kommer att husera. Huge har några intressanta nyförvärv till sin redan kompetenta trupp och Tierp och Täby är lag på uppgång. De lag som KD kommer att kämpa med i mitten och strax därunder tror jag blir Bele/Barkarby, IFK Gävle och Korsnäs. Bele/Barkarby har länge haft en lovande ungdomsverksamhet, men jag tror att de egna talangerna blivit för hårt drivna av ledare som ibland kanske saknat ödmjukhet och psykologiska insikter. Korsnäs har också många duktiga tjejer, och där jag tror att glädjen satts högre och därför tror jag också på större chans för dem att skrälla. IFK Gävle är ett osäkert kort. De har tappat några riktigt bra spelare, men ersatt dem ganska bra. De kommer nog ändå att vara ett av de lag som riskerar nedflyttning.

Nedflyttning riskerar dock främst nykomlingarna Roslagsbro och faktiskt de båda nedflyttade lagen Gustafs och Vasalund. Av dem håller jag faktiskt Roslagsbro främst, då de gjorde väldigt bra ifrån sig i kvalet till div 1, men varför tror jag då inte på Gustafs och Vasalund? Ja för Gustafs del kämpar de just nu med att överhuvudtaget få ihop en någorlunda fulltalig och slagkraftig trupp, även om de har många duktiga yngre spelare. Vasalund har tagit ett anmärkningsvärt steg, som man kan betrakta som både modigt och dumdristigt. En del skulle kalla det förkastligt, men jag tycker att det är ganska spännande. De låter nämligen sitt väldigt duktiga 98-lag representera föreningen i div 1, möjligen kryddade med några få 97-or. Vad säger ni om det alla ni som anser att 15-åringar är för unga att spela i div 3 Jämtland/Härjedalen? Det kan bli katastrof, men vi får se. Jag tror dock inte att de spelskickliga tjejerna riktigt räcker till för ett nytt kontrakt, men nog kommer de att knipa poäng här och där.

Jag återkommer senare med lite funderingar runt ungdomsfotbollen (från 13 år) inom vårt distrikt, som jag tycker är alldeles för lite tävlingsinriktad. Vi i Jämtland behöver tjejer som blir mentalt bättre rustade för att kunna mäta oss på nationell nivå. Och vi måste låta de mer ambitiösa tjejerna ta mer plats. Tyvärr verkar inte våra inhemska journalister tycka så. Och så kan jag inte låta bli att avsluta med att skriva att konkurrens inom JHFF också är oerhört viktigt för att en utveckling ska ske. Sedan bör naturligtvis de konkurrerande föreningarna samarbeta när möjligheter och ömsesidig vinst finns.

Jag har av FotbollZ blivit tillfrågad att fortsätta mina krönikor även under kommande säsong, vilket jag tackat ja till. Det kommer dock att bli lite annorlunda för mig, då jag inte längre har något ansvarsuppdrag i Ope IF. Kanske att jag just därför kommer att bli ännu mer enögd till deras fördel, nu när jag inte direkt behöver stå till svars annat än som privatperson. Men ni väljer ju själva om ni läser vad jag skriver eller inte.

Nu har de flesta föreningarna som kommer att möta lag från andra distrikt löst sina ledarfrågor, men dock återstår det väl för åtminstone Frösön att presentera sina nya ansvariga. Det som är riktigt roligt är att det nu i Jämtland verkar vara minst lika lätt för damerna som för herrarna att hitta riktigt kvalificerade träningslösningar. För alla de sju lagen blir det många nya spännande motståndare, samtidigt som det blir ett stort antal härliga derbyn i nya div 2.

ÖDFF plockade ihop de sista pusselbitarna häromdagen, och det blir alltså den sympatiske men försiktige Peter Andersson som tar på sig huvudansvaret för att försöka föra laget mot högre höjder. Till sin hjälp har han Janne Netzler, Maria Hestner och mindre kände Anders Burman. Det skulle inte förvåna mig om det så småningom dyker upp ytterligare något namn. Det som blir spännande att se blir om detta tränargäng fixar den sociala biten lika bra som John-Rune och om fler tjejer än vanligt blir kvar i ÖDFF. Inte sedan 2005 har färre än tio spelare lämnat ÖDFF under/inför en enskild säsong.

KD var snabba att presentera sin nya huvudtränare Tommy Martinsson, samtidigt som Micke Staf fortsätter. En lösning som nog kommer att slå väl ut. KD behöver dock bredda sin trupp, och har på senare år inte haft samma återväxt i Västjämtland som tidigare. Om de inte kan presentera ett par dugliga nyförvärv kan 2013 bli en jobbig säsong, om det uppstår några skador. Vad som är synd i just Västjämtland är att Offerdal, som var så på uppgång, verkar ha tvingats ge upp damfotbollen för tillfället.

Ope har just nu en verklig ”flow”. Nye huvudansvarige John-Rune Wikén verkar lysa av tillförsikt i samband med sina välbesökta träningar. Vid sin sida har han Thomas Andersson och som mv-tränare Janne Pettersson. Elisabet Nathanaelsson fortsätter i den viktiga rollen som lagledare. Enligt uppgift hör många nya spelare av sig, vilket naturligtvis också är inspirerande. Att sedan utvecklingslaget i div 3 har så kvalificerade tränare som t ex Robban Wassdahl och Magnus Backman, och att flicklagen närmast under dessa båda lag visat framfötterna på många sätt, borgar naturligtvis för en lika trevlig fortsättning kommande säsonger.

Häggenås bygger vidare på sitt framgångskoncept med ”Myggan” Handler vid rodret. Däremot är det inte helt klart om Leif Ersson kan fortsätta utifrån hans arbetssituation. Trots framgångarna fortsätter de med devisen att det är viktigast att ha roligt, och med en ”lagom” träningsdos, men det kommer att räcka långt även i år. Jag tror att de hade vunnit kvalet till nya div 1, om de deltagit och tagit det på allvar. Men de ledande i spelartruppen är inte beredd att satsa så mycket på nytt. Men det är riktigt roligt att de i alla fall är beredd att ta några resor till Ångermanland och Medelpad. Häggenås tappar dock troligen ett par av sina mest meriterade spelare och har enligt ”Myggan” en ganska tunn trupp för tillfället. Men de kommer nog ändå att kunna sno poäng mot de flesta lag i tvåan, när det stämmer för dem.

Frösön är det ganska tyst om, och jag har för tillfället inga tillförlitliga uppgifter om hur det kommer att se ut runt laget. Risken är att flera spelare söker sig därifrån om inte årets upplägg presenteras in om kort. Många talangfulla spelare finns, liksom en hel del rutin. Men det gäller att få ihop detta till en enhet, och det kan bli en utmaning.

Brunflo beslutade sig till slut för att satsa på div 2, med vad jag förstått, samma ledning som i år. Rätta mig om jag har fel. Brunflo kommer att få kämpa hårt om poängen, då denna serie inte har något lag där det bara är att hämta hem en seger. Fysiskt kommer de att stå emot bra, men det gäller att hitta ett fungerande lagspel.

IFK Östersund ska ha någon form av samarbete med ÖDFF. Jag har dock ingen aning om hur det kommer att se ut. Anders Burman har tagit klivet till ÖDFF från IFK, och jag känner inte till om ledarbiten är löst ännu för IFK-tjejerna. Men på hemsidan står Larsa Norlén och Peppe Johansson som tränare. Oavsett detta så kommer det att krävas lite injektion utifrån på spelarsidan för att kunna hänga kvar i div 2, och det kanske ÖDFF ska stå för.