Sådärja!

1-0-seger mot Helsingborg, kvar på tredjeplatsen i tabellen och ett avstånd till de som jagar som växte sig ännu större, helgjutet försvarsspel, bollförande som i nästan alla matcher på Jämtkraft arena och seriens bästa hemmalag efter 24 omgångar.

Det finns naturligtvis mycket att vara glad över den här måndagskvällen.

Men visst skaver det att anfallsspelet återigen var rätt torftigt? (Jag vill bara påminna om det så att kammen inte växer sig alltför hög när så mycket rullar ÖFK:s väg just nu).

Å andra sidan; det hade varit rätt grymt att förlora ytterligare poäng när man är så mycket bättre än sin motståndare - det får räcka med det som hände i torsdags (1-1 mot Brage).

***

En strumprullare i torsdags (Amar Begic) och en markkrypare (Yannick Adjoumani) den här kvällen har gett fyra poäng. Alla mål räknas!

***

Men även om "Adjous" högerträff (68:e minuten) hade knapp styrfart när den passerade förbi tre Helsingborgsförsvarare samt målvakten Emil Rådahl och rullade över mållinjen så var förspelet desto vackrare; Edwards till Özkan, instick till Marklund, ned på kortlinjen och inspel till Begic som, typ, klackade den vidare till Adjoumani.

Anfallet innehåller två ingredienser som jag efterlyst och vill se mer av;

# Insticket genom och in bakom backlinjen från Özkan.

# Och att Adjoumani tar sig in från sin bekväma ytterzon och deltar i kriget framför motståndarmålet. (Naturligtvis gäller samma för tränarsonen Miljanovic på högersidan)

Det vill gärna bli för mycket "spela runt" och för mycket folk kvar ute på kanterna för att jag ska vara riktigt nöjd.

***

Om nu inte ÖFK riktigt vet hur man ska hitta det här spelet kan jag i all välmening ge ett tips. Den som är videoansvarig i klubben (jag vet faktiskt inte vem, Nemanja själv? Eller Fredrik? Kanske båda?) kan klippa ihop ett timslångt inslag från succélaget Bodö/Glimts matcher senaste åren i den norska elitserien. Spelargruppen behöver all återhämtning den kan få fram till fredagskvällens toppmöte i Falkenberg och här finns massor av idéer att stjäla och det är garanterad fotbollsgodis, ett chans- och målfyrverkeri som kan inspirera!

***

Jag hetsade upp mig över Nemanja Miljanovic byten i matchen mot Brage. Bättre ikväll? Naturligtvis inte!

# Jabir Ali blev kvar hela matchen den här gången utan ha koll på varken huvud eller fötter. En timme hade räckt den här kvällen, sedan gav i varje fall jag upp.

# Och varför plocka Amar Begic (82 min), en mycket viktig pusselbit i ÖFK:s hela spel - både framåt och bakåt - av banan?

Jag tror, eller jag vet, att vi är många som förbryllas över ÖFK-tränarens sätt att tänka. Det blev i alla fall onödigt stökigt i matchen slutskede även den här gången.

***

Men trots det här gnället, mycket vill ju ha mer. Det är imponerande att i det här tuffa spelprogrammet orka vara det spelförande laget i match efter match, även nu. Motståndarna från Skåne fick jobba hårt för att hålla hemmalaget ifrån sig och nye tränaren Mikael Stahre nyttjade tidigt sina fem byten.

Nu gäller det bara att orka med ytterligare en kraftansträngning den här veckan innan landslagsuppehållet ger chans till välbehövlig vila.

***

Men som sagt, det är inte vilken match som helst när ÖFK reser till "staden vid havet". Tvåan mot trean, jag är jättenöjd med ett kryss!

***

Till sist, apropå bytet med Begic; hur tänkte domaren Max Persson när han höll kvar Begic ersättare Molls Donald utanför spelet i cirka två minuter? Så mycket snabbare än Begic kan man inte lämna en plan. Jag klockade det till 17 sekunder från det att han fick beskedet (som jag uppfattade det) om att byta och Begic sprang större delen av sträckan från mittplan ut till linjen.

Att sedan några regelnissar i kommentarerna på den här sajten ger domaren sitt stöd förvånar mig, ingen med normal syn kan ju beskylla Begic för att ha dragit benen efter sig när han lämnade planen. Jag förstår de som blev upprörda, man behöver inte acceptera alla dumheter utan att tala om vad man tycker.

Men jag har skrivit det till leda; de flesta domare i den här serien saknar bollkänsla och det är bara trist. Jag vet att uppgiften är svår, närmast omöjlig. Men det finns ju ingen anledning att sätta krokben för sig själv!

Visst, det var med stor besvikelse de allra flesta av oss lämnade Jämtkraft arena i torsdags sedan ÖFK förlorat två poäng (1-1) mot Brage. Just det, den här kvällen hade man inte vunnit en poäng utan förlorat två, det tror jag alla kan skriva under på.

ÖFK var bättre än sina motståndare, inte bara en klass utan flera. Det var nästan löjligt så överlägsna man var och det ögat kunde konstatera på plats verifierades lite senare när jag tog del av en så kallad "match moment"-analys på statistiksajten sofascore.se. Det var ÖFK som drev matchen från avspark till slutsignal.

Men man hade, som ganska många gånger den här sommaren, ingen vidare spets i sitt anfallsspel. Ett mål strax före slutet (Amar Begic) räckte inte när Brage kunde kvittera (målvakten Viktor Frodig, hoppsan!) tre minuter in på övertiden.

***

Men med lite distans till insats och resultat och den värsta besvikelsen lagts åt sidan (det var onödigt många hårda ord som dansade runt i diverse sociala medier) kan jag se lite mera nyktert på situationen. Och kollar man in tabellen så förbättrade ÖFK sitt läge i kampen om de fyra första platserna som det trots allt handlar om när i princip alla som jagar bakifrån förlorade sina matcher!

Detta hände omgång 23: Landskrona förlorade mot Helsingborg (1-2), Sandviken föll hemma mot Oddevold (0-1), Nordic United förlorade mot Värnamo (2-4) och Öster föll i Falkenberg (1-2). Dessutom gjorde det inte det minsta ont att suveräna serieettan IFK Norrköping tog alla tre poängen i Varberg (2-0).

Se där: Landskrona, Sandviken, Nordic United och Öster tappade alla närkontakten till de fyra främsta. Oddevold och Nordic United ligger närmast kvalstrecket men har tre poäng upp till fyra Varberg och fyra poäng upp till trean ÖFK.

Resultaten fortsätter alltså att rulla ÖFK:s väg och redan i början av kommande vecka (spel måndag, tisdag, onsdag) kan skillnaden vara ännu större; ÖFK tar emot Helsingborg på Jämtkraft arena (måndag) medan Oddevold samma kväll möter IFK Norrköping (borta) och Nordic United spelar i Örebro på tisdag.

***

Några reflektioner från 1-1.matchen i torsdags;

# Brages ambition den här kvällen i Östersund var alldeles tydlig, att försvara den poäng man hade vid avspark. Hela laget på egen planhalva och det gjorde man alldeles utmärkt under den första halvleken. ÖFK fick inte hål på den gröna muren, man lyckades faktiskt inte skapa en enda riktig farlighet.

# Samma scenario efter paus men när hemmalaget skruvade upp tempot var Bragemuren inte längre lika stabil. Det gav några högkaratiga ÖFK-möjligheter; Emil Özkan sköt stenhårt i stolpen medan Curtis Edwards trasslade ihop benen med en Brageförsvarare när han skulle raka in bollen i det vidöppna målet.

# Och i den 86:e minuten kunde Brage inte längre stå emot hemmatrycket när Amar Begic hittade rätt med en strumprullare från strafflinjen, 1-0 och en ny trepoängare var på väg in på kontot...

# ...men nej - Brage fick tre minuter in på övertiden en möjlighet att slå in en frispark från högerkanten. Albin Sporrong (tidigare ÖFK i två säsonger) hittade till straffområdet uppkommenderade målvakten Viktor Frodigs hjälmförsedda skalle och via ÖFK-keepern Rasmus Forsells högra stolpe letade sig 1-1-bollen in i nätmaskorna.

***

Alla kan se att ÖFK har svårt med målskyttet sett till den prestation man gör spelmässigt. Man kommer inte heller till så många chanser som man borde med tanke på det spelövertag man så ofta jobbar sig till.

Här är några nyckelfaktorer;

# Nr 9-rollen är fortfarande olöst. Jabir Ali gjorde två snabba när han kom men har varit iskall senaste månaden, Och mot Brages parkerade buss var han chanslös, i den trängseln har han ingen bra verktyg att jobba med.

# Inspelen från kanterna, dom måste väl vara flest i serien?, var åter för dåliga. I torsdags var det verkligen inte många som hade en bra adress.

# Dessutom; när jag kollade på en så kallad "heatmap" (där man kan se spelarnas rörelsemönster under matchen och som är väldigt avslöjande...) ser jag att såväl Daniel Miljanovic som Yannick Adjoumani väldigt sällan kliver in i motståndarnas straffområde i sina attacker, faktiskt nästan aldrig. De blir kvar ute i sina respektive "strutar". Mot Brage blev det väldigt tydligt eftersom båda kunde ägna nästan all tid till offensiva uppgifter.

# Adjoumani måste dessutom förstå att han med sin kortspeed (han är ju kvickare än de flesta dom första metrarna) med lätthet kan utmana och slå sin motståndare. Istället tvärnitar han och spelar bollen bakåt. Vem berättar för "Adjou" hur han ska göra?

# Och för övrigt; varför behålla två försvarsspelare som superoffensiva kantvapen när Brage inte ville anfalla? Det satt ju ett par forwards på bänken.

# Det skjuts för lite från distans (det säger alla). Även om centrala mittfältskvartetten Simon Marklund, Curtis Edwards, Amar Begic och Emil Özkan bidragit med 18 av 31 gjorda mål så måste man oftare ladda sina bössor. Ibland för att läge uppstår men ibland också bara för att ett samlat försvar ska känna ett hot och tvingas agera.

***

Till sist; ÖFK-tränaren Nemanja Miljanovic har gjort mycket bra med det här laget den här säsongen. Det förstår ju alla, det är bara att kolla tabellen. Men matchcoachningen i torsdags var sannerligen ingen fullträff;

# Jabir Ali fick var kvar alldeles för länge (76 minuter) innan han byttes ut.

# Och när han plockade Curtis Edwards och Emil Özkan av banan (89:e min) höll jag på att smälla av. Varför byta i ledning, en matchbild som är under kontroll och bara några minuter kvar på matchuret och skicka in ersättarna Molls Donald (som säkert har många förtjänster men inte visat någon större spelförståelse den speltid han fått) samt nye spanjoren José Masllorens (som varit här i två veckor och knappast ens vet vad hans nya lagkamrater heter), det är väl att be om trubbel?

Och mycket riktigt, trubbel blev det. Organisationen föll samman, det som varit superstabilt blev en hönsgård utan tupp.

Man ska naturligtvis inte lasta inhopparna för kaoset i slutminuterna men de kom aldrig in i matchen. Enligt statistiken rörde Molls Donald bollen ett par gånger (två förlorade dueller) medan Masllorens inte fick känna på bollen över huvud taget.

Och Brage kvitterade!

***

Men det ska Helsingborg få sota för på måndag. En annan matchbild och förmodligen lite mer utrymme att skapa målchanser på!

Vanligaste frågan de senaste veckorna; tror du att ÖFK går upp i Allsvenskan?

Jajamänsan!

Efter 1-0-vinsten i Örebro i kväll säger jag naturligtvis;

Jajamänsan!

De tre poängen på Behrn arena (första sedan 2016) var extremt viktiga för att haka på i tätstriden samtidigt som osedvanligt många av övriga matcher (under rätt lång tid...) gett resultat som gynnat ÖFK. Norrköping har stuckit ifrån längst fram, tio pinnar före Varberg, Falkenberg och ÖFK - alla på 38 poäng. Och luckan till närmaste jagande är ungefär densamma som för fyra omgångar sedan.

***

Insatsen mot Örebro var väl som det sett ut de senaste veckorna. Stabilt, absolut, men med mindre bollinnehav och lite för temposvagt för att kunna skapa speciellt mycket som hotade hemmalaget. Dessbättre fick man hjälp med segermålet den här gången.

Men skitsamma; tre poäng var det viktiga och man bjöd sannerligen inte på någonting i eget försvarsområde. Ett nyladdat hemmalag (med sommarvärvningar som Erdal Rakip, Chovanie Amatkarijo, Ragmus Wiedesheim-Paul och Jetmir Haliti) i desperat försök att ta sig bort från jumboträsket sköt inte ett enda skott (enligt matchrapporten) som träffade ÖFK-buren.

Bättre betyg kan man inte ge till ÖFK:s försvarsarbete, rena betongen!

***

När vi gick in i den sista tredjedelen av serien skrev jag att ÖFK:s nyckelmatcher för att haka på i tätracet skulle bli bortamatcherna mot Landskrona och Örebro.

De är nu avklarade och gav fyra poäng i utdelning - mer än godkänt!

1-1 i Värnamo var också bra medan 0-0 hemma mot Ljungskile, trots stor dominans; var en missräkning.

Åtta omgångar kvar och ÖFK spelar fem av matcherna hemma på Jämtkraft arena. Ett formlöst Brage (som sparkade sin tränare under måndagen) kommer hit på torsdag, ett lika formlöst Helsingborg (också med ny tränare...) kommer på måndag.

Jag ska inte säga för mycket men alla känner till ÖFK:s styrka i hemmaborgen.

Satan så spännande vecka!

***

Men, jag skulle gärna vilja se en liten formförbättring på några fötter för att jag ska känna mig trygg att det här slutar riktigt bra;

# Amar Begic är långt ifrån det han visade första halvan av serien (han var ju den stora överraskningen för oss som inte visste), tajmingen sitter inte som den ska och han försvinner långa stunder ur matcherna. Här är det något som skaver.

# Och för Emil Özkan är det dags att börja spela seniorfotboll på riktigt, verktygslåda har han så det räcker och blir över. Andra halvlek i kväll (drygt 20 minuter) var förfärlig, lite mer energi måste man kunna kräva.

Kvartetten på centrala mitten (Begic, Edwards, Marklund och Özkan), ett bra målvaktsspel och en stabil backlinje, funkar dom delarna så kommer poängen att ramla in på ett eller annat sätt. Men Edwards och Marklund kan inte stå för hela kreativiteten, Begic & Özkan måste upp på hästen igen!

***

Satan så bra Sunday Anyanwu var även denna gång. Vilken jäkla krigare!

***

Jag har gnällt på Daniel Miljanovic alla misslyckade inläggsförsök under sommaren, stundtals har jag funderat på om hans högerfot är lobotomerad. I Örebro fick han sin revansch;

# Perfekt inspel till Mario Palomino Delgado i första halvlek (språngnick strax utanför).

# Lika perfekt inspel när ÖSK-backen Max Watson styrde in bollen i egen bur och skickade tre poäng med bussen till Östersund.

Så ska det se ut; inspel med fart mellan hemjagande backlinje och målvakt är ett helvete att försvara sig emot. (Och strunta i det där extra tillslaget innan bollen spelas in, tack - det är att allmänt råd till alla kantspelare)

Dessutom gjorde Miljanovic ett bra jobb mot en mycket svår motståndare (Ahmed Yasin)!

***

Rasmus Forsell behövde bara göra en avancerad räddning den här kvällen (utsträckta vänsterarmen när Wiedesheim-Paul snubblade sig fram i slutet och sköt från svår vinkel). Men som han ägde straffområdet!

***

Jag gillade verkligen inte när tränaren Nemanja Miljanovic plockade Curtis Edwards av banan 20 minuter före slutet. Bra fotbollsspelare ska spela hela matchen!

***

Begic och Hugo Azzi drog på sig två huvudlösa varningar. För Azzi var det hans sjätte och han tvingas nu vila mot Brage.

***

Vilken höst vi kan få - och då tänker jag inte på vädret. Nu laddar vi om till torsdag, alla till Jämtkraft arena!

Jag har funderat en del över varför ÖFK i de senaste seriematcherna gör så få mål. ( I svenska cup matchen mot Arlanda gjordes det däremot två mål. Båda var dock mål efter straffsparkar. Inga spelmål alltså.) I de fyra senaste seriematcherna har ÖFK totalt åstadkommit 3 mål i tre av dessa fyra matcher. Visserligen har det ändå inneburet totalt åtta poäng i dessa fyra matcher. I de fyra matcherna före de senaste fyra gjorde ÖFK 6 mål, och fick med det ihop sju poäng. Logiken blir då lite märklig. Man skulle tro att det inte spelar någon roll för poängens skull med hur många mål man gör.

För att vinna matcher måste man minst göra ett mål mer än motståndarna. Det är ett axiom. Alltså räcker det att göra ett enda mål om motståndarna inte gör något mål. Så har också de fyra senaste seriematcherna utvecklat sig. Med två 1-0 segrar och två oavgjorda. (1-1 och 0-0). Jag tror dock inte att detta är en medveten taktik. Bollinnehavet i matcherna tyder nämligen på annat. Visserligen sa Graham Potter att om ”vi” har bollen så kan inte motståndarna göra mål. Trots det så inbillar jag mig att syftet i nuläget av att äga boll är offensivt och inte defensivt.

Tittar man i statstiken från de senaste åtta matcherna vinner ÖFK i stort sett allt, ( bortsett från matchen mot IFK Norrköping), vad avser bollinnehav och skottstatistik, men spelar ändå tre oavgjorda, (2-2, 1-1 och 0-0). Varför vinner man då inte dessa matcher?

Svaren på denna fråga och varför det i nuläget görs så få mål står säkert att finna i skottstatistiken. Dels att det skjuts för litet, dels att kvaliteten i avsluten brister.

Det enklaste sättet att öka något är oftast att öka volymen. Det vill säga att skjuta mer. Att förbättra kvaliteten i avsluten kan vara knepigare. Det handlar om både spel- och målsinne hos den enskilde spelaren. Med andra ord talang. Något man har i någon grad eller inte alls. Mycket svårare att träna upp jämfört med att träna skott från alla möjliga lägen och situationer. Utöver detta kan tränaren instruera spelarna hur de skall agera när någon i laget skjuter, slår hörnor, inlägg, frisparkar och långa inkast. Det senare sker säkert i någon mån, men jag saknar bland annat spelare som rusar på eventuella målvaktsreturer.

Jag hoppas att tränarna löser denna Gordiska knut och jag hoppas på ett framtida sprudlande målskytte.

Helgen för Östersunds FK var inte bara bra - den var fantastisk!

# Hemma mot Gif Sundsvall, det ÄR ett derby med mycket prestige, visade laget fortsatt fin sommarform inför årets bästa publiksiffra och 1-0 var givetvis i underkant sett till prestationen även om antalet skarpa målchanser inte var så många som kunde ha önskats.

# Samtidigt spelade Falkenberg och Nordic United, två av konkurrenterna i tätstriden, 1-1 (det gillas, kryss är alltid förlorade poäng) och serietvåan Varberg stod på öronen (0-1) hemma på Påskbergsvallen när Sandviken kom på besök.

***

Som ni förstår rullade bollen ÖFK:s väg på ett osedvanlig bra sätt den här gången, de i stunden svåraste konkurrenterna tappade värdefulla poäng samtidigt som man själva spelade sina kort på bästa möjliga sätt. De här resultaten betyder att hastigt, och mycket lustigt, en kvartett gick loss i kampen om allsvenska platserna (två direktkvalificerande, två i play off) när tolv omgångar återstår; IFK Norrköping (38 poäng), Varbergs Bois (33), Falkenbergs FF (32) och Östersunds FK (32).

Luckan till närmast jagande Sandviken IF, Landskrona Bois och Nordic United (alla med 28 poäng) är nu fyra poäng. Och fyra poäng är trots allt fyra poäng, de måste hämtas in och det är inte helt enkelt i en serie där alla slår alla eller väldigt gärna delar på poängen.

I sanning ett mycket intressant läge!

***

För inblandade klubbar, ledare och spelare betyder det här naturligtvis ett skvatt, här är det alltid och bara "en match i taget" som gäller (du får aldrig något annat svar...). Men för oss som står bredvid är det tillåtet av tänka fritt!

***

Tidigt i morse gästade jag Radio Jämtlands studio för att prata ÖFK och fick då avslutningsvis frågan hur stor chans jag trodde det var att ÖFK landar på en av de fyra första platserna.

Jag måste medge att jag inte ens funderat på frågan men klämde i med "80 procent".

Och varför inte? Laget har ett bra grundspel med många ytterst boll- och passningsskickliga spelare, har förstärkt i båda straffområdena (målvakten Rasmus Forsell och "bulldozern" Jabir Ali) och är dessutom ett urstarkt hemmalag (bäst i serien just nu, 20 poäng på nio matcher)

Som jag skrev i en krönika före fredagskvällens derby; ÖFK är rustat för tätstriden!

Man måste ju tro på det man ser!

Jag har också anledning att förmoda att de drygt 4.000 som hade letat sig till Jämtkraft arena och fick gotta sig över ytterligare en bra insats vandrade hemåt i den soliga fredagskvällen med samma känsla.

***

32 poäng på 18 matcher pekar i alla fall mot nytt poängrekord för den här ÖFK-perioden i Superettan. Säsongen 2022 tog man 31 (14:e plats), 2023 blev det 42 poäng (femma!), 2024 32 (14:e) och förra året 36 poäng med en tolfteplats.

Men till säsongen 2015 när klubben tog steget upp i Allsvenskan med en andraplats och 62 poäng kan man bara hoppas men inte tro på...?

***

Tolv omgångar återstår alltså, sex hemmamatcher, sex på bortamark med den närmaste på söndag i Värnamo. Motståndare som återstår på hemmaplan är Ljungskile, Brage, Helsingborg. Varberg, Nordic United samt avslutningen mot Oddevold den 7 november.

Jag tror att samtliga reser till Östersund med största respekt!

Men för ÖFK gäller det att även prestera på bortaplan - tolv poäng på nio matcher så här långt. Det bli 1,33 poäng i snitt, en siffra som gärna får förbättras i de sex försök som återstår.

Nyckelmatcherna, som jag ser det, kommer i närmaste månadsskifte - Landskrona den 29 augusti och Örebro den 7 september. Tuffa bortamatcher som väldigt gärna får ge lite i utdelning!

Noterbart; Varberg (en av ÖFK:s utmanare) har bara fem hemmamatcher kvar, sju spelas borta varav en i Östersund.

***

En annan sak som talar för ÖFK; när vi nu är framme vid den sista tredjedelen av serien så finns alla spelare tillgängliga - inga skador kända (om det nu gick bra med Dennis Widgrens smalben?) och inga avstängningar. Jag har varit med länge i den här branschen men kan inte påminna mig om något liknande, så här långt in på säsongen. Full trupp - det kan också vara en eller annan poäng när vi summerar i november!

***

Avstängningshot hänger närmast över tre i backlinjen; varken Daniel Miljanovic, Sunday Anyanwu eller Hugo Assi tål ett gult kort.

***

Jag tror också att ÖFK har en joker att kasta in i slutstriden. Gustav Odenlind, skadad sedan han kom för snart två år sedan, närmar sig matchform i rask takt. Det pratas mycket gott om den 22-årige Täbytalangen, bland annat är han en utmärkt dribbler. Att utmana och slå sin motståndare är en egenskap som inte varit speciellt utmärkande så här långt i årets ÖFK-spel, här har man främst manövrerat sig fram med hårt jobb och listigt passningsspel.

Odenlinds teknik kan bli ett vapen, exempelvis om man behöver förändra matchbilden. Jag vill i alla fall se den!

***

Till sist, ytterligare en sak som spred lite glädje i delar av ÖFK-truppen; en handfull spelare besökte i lördags Östersundstravet i samband med bland annat Jämtlands Stora Pris och fick hjälp av en framgångsrik travprofil att komponera ett V85-system. Det blev vinst även där, 89.000 kronor att fördela på sju händer!