Det blev förlust med 0-3 i DM-finalen mot IFK Östersund. Givetvis surt att än en gång åka på en "hedersam" förlust, men sättet som Opetjejerna genomför matchen på gav ändå många positiva vibbar.
Jämfört med matchen mot Heffnersklubban senast hade vi bytt ut 6 spelare i startelvan. Det hade dubbla syften. Dels ville vi ha fler spelare som fått känna på att spela från start mot tufft motstånd, men även att fördela belastningen lite på en del spelare. Trots de många skiftena var ändå målet solklart och det var att vinna matchen och DM-titeln.
Trots ett lag som var långt ifrån samkört så startar Ope matchen riktigt positivt. Vi ligger rätt i försvaret och lyckas hålla IFK från de där riktigt vassa chanserna samtidigt som vi kände att vi hade en del hot i djupled och då framförallt genom Nova Hägred. Tyvärr så fick vi inte till speciellt mycket vad det gäller heta målchanser då det är tydligt att vi inte riktigt har det rätta självförtroendet sista tredjedelen.
När IFK väl tog ledningen drygt tio minuter före pausvilan så var det inte genom någon chans de skapade själva utan ett par olyckliga moment som blev dyrbara för oss. En mindre bra igångsättning av spelet, följt av olycklig studs gjorde att bollen hamnade hos en IFK-spelare som sköt direkt och fick till ett skruvat skott som letade sig in vid bortre stolpen.
I paus pratade vi ändå om att det hade varit en bra halvlek och tog upp några saker vi behövde göra bättre för att kunna vårda bollen bättre och kunna hota mer framåt.
Efter en kvart i andra började vi göra byten för att få in lite pigga ben och kunna åstadkomma en kvittering, men istället kunde IFK göra 2-0 på en omställning där vi inte riktigt hinner få tillbaka alla spelare i försvar.
Nu hade vi en lite segare period där vi har svårt att få någon riktig ordning på spelet. IFK skapar ett par heta chanser och vi hade väldigt svårt att få till sista passen för att sätta "rätt" spelare i farliga lägen.
Med 5 minuter kvar kommer även 3-0 och än en gång är det en omställning som leder till ett inspel och fritt läge.
Trots det målet som lätt hade kunnat innebära hängande huvuden tar sig tjejerna samman och skapar ett par farligheter på slutet utan att få in bollen.
Sett till hela matchen vinner IFK rättvist, men även med färgade ögon känns 3-0 nåt mål för mycket.
Största plustecknet går till Nova Hägred som var ett ständigt orosmoment när hon fick tag på bollen. Nu fattas bara det där sista lilla självförtroendet för att målen ska börja trilla in från henne.
Nadia Andersson är relativt ny som ytterback, men visade i den här matchen att hon har hittat en position där hon kan göra mycket nytta. Hon bjöd dessutom på en klassisk "tjockis-fint" i slutet på matchen.
Indra Arvidsson visade också än en gång att hon vuxit ut till en riktigt stabil mittback på den här nivån.
De spelare som fick chansen att starta matchen utan att ha fått så många chanser förut visade också att det var rätt att ge dem förtroendet då de gör vad vi kan begära av dem utan att visa någon överdriven respekt för motståndet.
Överlag är det nog egentligen bara resultatet som sticker i ögonen lite. Prestationen ute på planen från samtliga spelare är vad vi kan begära och i några fall ytterligare lite till.
Nu väntar en lite lekfullare återhämtningsträning imorgon onsdag innan allt fokus riktas mot söndagens match mot Luleå. |