Tung förlust borta mot Timrå. Det är nog ingen match tidigare i år där vi haft så stort bollinnehav, men tyvärr hade vi inte nog bra kvalitet sista tredjedelen. Vi gör det bra i försvaret och uppspelsfasen så det är ingen dålig match.. Timrå ska ha mycket beröm för sitt sätt att försvara eget straffområde, men samtidigt borde vi kunna göra det svårare för dem.

Det finns matcher man förlorar för att man inte riktigt har den rätta inställningen och det finns matcher man förlorar p.g.a. att man helt enkelt spelar dåligt. Den här förlusten passar inte riktigt in under nån av de kategorierna. Det är en hel del som är riktigt bra, MEN eftersom fotboll går ut på att skapa målchanser och göra mål så var den delen bevisligen inte tillräckligt bra.

Vi inledde matchen med lite för smått spel där vi oftast spelade fast oss på en kant eller på en trång yta. Efter ungefär en kvart så började tjejerna dock hitta lösningar på detta med bra spelvändningar och fina uppspel. Vi hade ett konstant grepp om matchen och Timrå kom sällan mer än tio meter in på vår planhalva. Backarna vann bollen tidigt och spelade snabbt ut till spelare med tid och yta. Det var när vi närmade oss motståndarnas straffområde som bekymren kom. Vi var inte tillräckligt bra att visa oss i rätt ytor och när vi väl kom till det som borde kunna bli målchans så sänkte vi tempot i det vi gjorde. När inspelen från oss kom var det ett samlat Timråförsvar som tämligen enkelt kunde ta bort bollen.

Mitt i vår press kom Timrå upp utanför vårt straffområde där en av deras spelare tryckte till bollen som gick i en väldigt hög och obehaglig bollbana där bollen säkert var 5 meter upp i luften innan den damp ner precis under ribban. Egentligen ingen riktig målchans, men mål blev det lika förbannat.

Det blev ingen större panik av baklängesmålet utan vi fortsatte trycka på och ha ett väldigt stort bollinnehav, men utan att skapa de där riktigt heta målchanserna. Vi hade behövt vara snabbare, rejälare och mer precisa i sista tredjedelen.

Från ingenstans blev det istället Timrå som gjorde ytterligare ett mål strax innan paus. De kom fram på sin vänsterkant och ur dålig vinkel fick deras spelare en väldigt märklig träff på bollen som seglade in i bortre hörnet bakom en chanslös Cissi i Opemålet.

Trots underläge med två mål i halvtid var det ändå relativt lugnt. Vi pratade mycket om att fortsätta flytta boll med spelvändningar, men att försöka komma närmare målet med den sista passningen eftersom Timrå så skickligt försvarat sig mot våra längre inspel.

Vi inledde andra halvlek som den första avslutades och rätt tidigt kom ett bra läge för Nadia Andersson då hon vek in från höger och lossade ett bra vänsterskott som dock deras målvakt kunde rädda. Det var egentligen första gången som vi agerade lite mer explosivt i deras straffområde.

Minuterna tickade på med en liknande matchbild och många Timråspelare var rejält trötta men också riktigt tappra i försvarsspelet. Vi bytte in Irma Andersson för att få mer fart offensivt och senare även Sara Svensson för att kunna flytta upp Nadia Andersson mer offensivt. Vi fortsatte trycka på, men blev även sårbara för omställningar när våra backar fyllde på. Under en period var det riktig "raggarfotboll". Vid vissa tillfällen hamnade Jonna Lagercrantz själv mot ett par spelare, men löste det galant. Timrå skapade nån riktigt het chans där Cissi kom ut och gjorde en stark räddning.

Offensivt så försökte tjejerna verkligen, men de rätta idéerna och kvaliteten i det avgörande momentet saknades. På slutet bytte vi in Frida Starkman och hade två centrala forwards, men även om det NÄSTAN blev rätt flera gånger så hade vi inte studsarna med oss den här dagen. Det är ingen dålig match, men vi kunde inte få hål på Timrås låga och täta försvar inne i straffområdet. Det är bara att erkänna att det är ett område som det här laget behöver utveckla för att ta nästa steg. Det handlar mycket om mod att våga ta bollen in i "obekväma" ytor där det kan göra ont och det gjorde vi inte på ett tillräckligt bra sätt.

Det här var första gången i årets seriespel som vi gick mållösa från planen så det är väl ingen trend, men på slutet har vi inte varit lika heta framåt i ett flertal matcher. Det handlar delvis om att inte alla spelare i offensiven har samma form som funnits tidigare under säsongen och form ger också självförtroende. Det här behöver vi hitta tillbaka till.

Tjejerna har förtjänat alla poäng de samlat ihop i årets seriespel, men i en hel del matcher har vi fått segrarna utan att spela speciellt bra. Det kan göra att en viss bekvämlighet infinner sig och att det undermedvetet finns en tanke att "det brukar lösa sig". Förr eller senare kommer ju den dagen när det inte löser sig längre och för oss var det idag trots att det var långt ifrån den svagaste insatsen i år. Det är mest resultatet som gnager.

I den här matchen var framförallt Jenny Cederberg en gigant på mitten med en oerhörd arbetskapacitet och kloka passningar. Backlinjen med Indra Arvidsson, Jonna Lagercrantz, Nadia Andersson och Ellen Sjölund var också riktigt bra både i det defensiva och det offensiva spelet. Det fanns en stor vilja och engagemang i aktionerna bakifrån.

Efter vår förlust och Alnös kross mot Brunflo så skiljer det nu 5 poäng och en hel del mål upp till Alnö på första plats. Det krävs nog en genomklappning de luxe av Alnö för att komma ikapp, men större under har hänt. Det enda som får vara viktigt för oss i nuläget är att fokusera på det vi själva kan påverka och det är våra egna återstående matcher. Framförallt så behöver vi hitta tillbaka till kvaliteten när det gäller att skapa målchanser. Väldigt mycket handlar om självförtroende och att agera mer på instinkt samtidigt som man är lite oöm mot sig själv. Det har funnits där tidigare i år och nu gäller det att vi hittar det igen. Gärna redan nästa söndag hemma mot Matfors