Efter två insatser (Eskilstuna och Dalkurd) som fått både mig och många andra att tvivla studsade ÖFK tillbaka till den fina höstformen.

2-0-segern mot Trelleborg var precis vad som behövdes för att hålla grytan kokande ytterligare en vecka även om Dalkurd och Norrby i skrivande stund har den 28:e omgången ospelad.

Men när det var absolut nödvändigt uppträdde ÖFK som ett riktigt fotbollslag. Det var helt enkelt väldigt mycket som var bra den här lördagseftermiddagen när prestationen utfördes med kniven mot strupen.

***

I en krönika som jag skrev sent på fredagskvällen ställde jag ett antal krav på ÖFK för att det skulle gå väl när Trelleborg kom på besök. Krav låter naturligtvis pretentiöst (för det är väl ingen som bryr sig om "en gammal surgubbe" som någon kallade mig för några månader sedan...), det var väl närmast för att provocera fram en reaktion efter de sömnaktiga insatserna på slutet.

Men vi kan väl checka av listan på krav och utfall;

# Andrew Mills måste vara lika bra som under våren när han nu efter månader utan matcher ska ersätta Keita i buren.

Mills svarade upp på mina förväntningar, mer än väl även om han klantade till det i inledningen med ett uppspel som kunde ha förstört hela festen. Men en nolla är alltid en nolla för en målvakt och några räddningar var riktigt skarpa!

# Novak och Mazur måste hitta tillbaka till samspelet i mittförsvaret.

Absolut, här fanns inte mycket att anmärka på. Novak och Mazur var rena betongen den här eftermiddagen!

# Ludvig Fritzson var urstark mot Dalkurd när han var tillbaka efter sin avstängning. Det krävs ytterligare tre sådana matcher för att "Ludde" ska rädda sitt ytterst ojämna 2022.

Visst, Fritzson kan bocka av ytterligare en stark prestation. Han var precis lika bra som i Uppsala och dessutom högst delaktig i målen; spelade fram läckert till Simon Kroons 1-0, sköt det skott som via en motståndare letade sig fram till Amatkarijo och 2-0-målet!

# Yannick Adjoumani måste få tillbaka den energi han hade för några veckor sedan på sin vänstersida.

Check på den! Kanske inte så yvigt som tidigare, däremot mer balanserad och därmed också en stabilare defensiv - för hela laget!

# Apropå energi; tycker Chovanie Amatkarijo att det är kul att spela fotboll i ÖFK? Såsar omkring en dryg timme mot Eskilstuna och en hel match i Uppsala. Jag fattar verkligen ingenting.

Nja, en klar uppryckning mot senast men formsvackan finns där.

# Sebastian Karlsson Grach skapar sig själv många fina lägen med sitt hårda jobb men har dålig skärpa i avsluten.

Inga lägen att bränna den här gången. Men massor av nyttigt jobb!

# Det är dags att André Österholm visar lite kräm efter att ha segat sig igenom snart en hel säsong här i Östersund.

Plötsligt fick jag se lite av det register som jag tror att Österholm bär på, bästa insatsen så här långt i ÖFK-tröjan.

# På Erick Brendon ställer jag bara ett krav och det att han ska vara lika bra som han varit nästan alla gånger sedan han kom i somras.

Det infriade han naturligtvis, Brendon är ÖFK:s nav och får spelet att pulsera på ett helt annat sätt än under första halvan av serien. Och hans långa bollar bakom motståndarnas backlinje är en fröjd att skåda.

# Och ett sista litet krav, eller i alla fall ett önskemål: Snälla, kan jag få ett mål på en hörna?!

Nej, det gick inte heller den här gången. Men bara fyra försök, inget var nära.

***

Sammantaget fick jag ett bättre svar än jag förväntat mig, mycket bättre! Det är naturligtvis också en del av förklaringen till 2-0-segern och att ÖFK sprattlar vidare i den dramatiska bottenstriden.

***

Men i sammanhanget är det två spelare som jag lyfta fram;

# Simon Kroon var tillbaka från start efter ytterligare två månaders skadehelvete. Det var inte planerat, Kroon var illa förberedd för en insats på den här nivån. Men ÖFK-ledningen chansade när Henrik Bellman inte vara brukbar. Det var en chansning som höll! 1-0-målet doftade klass när han löpte in bakom Trelleborgs backlinje och bombade in bollen ovanför målvaktens huvud. Med Kroon på planen fick ÖFK in ytterligare en bolltrygg spelare, nog så viktigt för att kunna odla ett eget spel.

# Andrew Mills har heller inte spelat på två månader men det beror inte på skada, bara på att Aly Keita är en bättre målvakt. Men efter en karriär som stoppats i flera omgångar av en elakartad knäskada tror jag att Mills är ganska nöjd med att vara där han nu är och det här var hans 13:e (inget otursnummer den här gången...) match från start i årets serie. Och så håller han nollan!

Det är få saker som gör mig så glad som när spelare som Kroon (med ett CV som innehåller så mycket elände sedan han kom till ÖFK) och Mills får bära betydande roller i en så viktig seger!

***

Låt mig från den här eftermiddagen bara tillägga att Ziad Ghanoum stod pall för trycket när han nu fick chansen från start på högerbacken, att Malcolm Stolt fick en värdefull halvtimma efter skadefrånvaro när han ersatte Simon Kroon och tränaren Magnus Powell matchade sitt manskap på bästa sätt. Det är inte alltid jag gillar det han gör men bättre än så här kan det inte bli.

Ytterligare en glädjande notering; inte en ÖFK-varning! (När hände det senast? Sju senast mot Dalkurd...)

***

Till sist; trots segern och den fina prestationen så vidhåller jag det jag skrev före matchen: Jag tror inte på det här förrän jag ser det! Jag måste inta den inställningen så länge ÖFK inte har saken i egna händer. Förhoppningsvis kan det ha svängt sent på måndagskvällen när jag summerar hela omgången...