ra analys av säsongen. Men kritiken mot Daniel Miljanovic tycker jag är precis som du skriver, orättvis. Det är väldigt lite sakliga argument bakom kritiken mot honom. De flesta verkar irritera sig på att han är tränarens son och därför underförstått får spela för mycket. Jag tycker han har varit given ända fram till alldeles nyligen. Jonatan Westerberg har varit skadad hela försäsongen och inte fulltränad förrän på sistone vad jag förstår. Hans ordinarie position är mittback men där är konkurrensen för svår. Nu har han visat sig vara riktigt bra som ytterback. Det är alltså nu först som Daniel Miljanovic fått konkurrens på sin position. Lika slentrianmässigt som Miljanovic kritiseras så hyllas hans kollega till vänster, Adjoumani. En stor del av säsongen har han varit helt ur slag. Han har kommit fel in i situationer och varit otajmad i största allmänhet. Självförtroendet har saknats och alldeles för många anfall har stannat upp med honom. Först nu på slutet har han visat gammal god form. Min poäng är att det är så lätt att fastna i en uppfattning om en spelare. Miljanovic har aldrig blivit bedömd på egna meriter, han är och förblir Tränarpöjken. Adjoumani blev publikfavorit från start och det håller i sig även i djupa svackor.
Detta sagt av en staketexpert som inte heller ändrar sig så lätt.