Vissa matcher behöver lite mer tid på sig att landa innan jag kan börja fundera på ett referat, Åre var en tydlig sådan match och med så nära inpå Ås-matchen behövde jag släppa den lite och fokusera om.

Men vad var det som hände i Duved. Det ska väl sägas att våra förutsättningar inte var det bästa. Lite skador, sjukdom och annan frånvaro gjorde att det var en sargad trupp som tog sig upp till konstgräsplanen som ligger så fint. Men jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om planen som plan. Den är ganska hård och lite. med brist på bättre ord, kladdig. Det känns som bollen när den rullar liksom fastnar till och får en märklig studs. Men det är såklart lika för båda lagen och kan man spela på en naturgräsplan i tandsbyn i april ska man kunna spela på den här.

Vädret var i alla fall fint när matchen drog igång, och första 20 minutrarna gör vi det riktigt bra. Vi håller i boll, rullar runt och spelar kompakt och bra i försvar. Efter 20 börjar Åre arbeta sig in mer och mer i matchen, men utan att komma till några direkta farligheter. Istället är det lite ställningskrig som, om jag ska vara helt ärlig, mest handlar om varandras misstag och bolltapp.

Men det är tydligt att Åre är laget med vilja och spelidé. Vi spelar fint i egen backlinje och upp igenom mittfältet, men sen har vi väldigt svårt att få fast bollen i anfallet eller göra någonting som innebär farligheter.

I slutet på halvleken med 5 minuter kvar kommer jag strax före åre-spelare på en djupledsboll, får inte tag på den och returen hår till Arash Surosh som kan driva in längs straffområdet och kan ganska enkelt placera in bollen till 1-0.

Vi är rätt slitna i halvtid men tror ändå på den här matchen, de första 20 visar att vi kan spela fotboll och det är rimligt att tro att vi ska kunna vända det här.

Fem minuter in i andra halvlek släcks lite det hoppet, en nick i krysset som jag inte når och 2-0. Vi fortsätter att spela ganska bra defensivt, men har oerhört svårt att få till nåt eget spel. När orken tryter och bänken är tunn finns det inte så mycket vi kan göra annat än att försöka komma in i matchen genom att flytta upp och ta lite mer risker.

Det enda det resulterar i är 3-0 när Benjamin Hansson får gå in straffområdet och avsluta en boll som tar en touch och ställer mig. Sen får han en inlägg längs marken och kan ganska enkelt placera bollen över mig när jag rusar ut.

Dyster hemfärd och vi inser att ska vi vinna matcher måste vi vilja det mer, vi måste också ha lite större trupp för att kunna göra lite ändringar och avlastning. De som kommer ska ha ett tack. Framförallt Mattias Björch, som kliver in från tränarbänken och gör 90 minuter. Joel Gabrielsson, som utan att ha speciellt många träningar i kroppen ställer upp och får göra sina minuter. Samt Fredrik Seger som drar på sig matchtröja beredd att hoppa in vid en eventuell skada.

I övrigt är det här en match glömma bort snarast och istället fokusera vidare på kommande drabbningar.