Jag var på förhand beredd på riktigt blött busväder när jag packade extra handskar, extra underställ och handsk-handduk i förberedelse för bortamatch på Åsvallen. En så kallad 6-poängsmatch mellan två lag som spelat ganska lika i serien. Myssjö-Oviken har kanske åkt på någon större förlust när vi istället spelat lite jämnar och kommit undan med ett antal oavgjorda. Förutsättningarna var ganska enkla, vid vinst skulle vi kliva upp på en andraplats och haka på i toppen i en fortsatt ganska jämn fyra.

Vädret skulle komma att överraska positivt, spelet tvärt om.

Kvällen till ära hade vi, på grund av lite skador och avstängning en nykomponerad backlinje med Markus Mikalesson och Ville Olofsson som mittbackspar. De skulle få ganska mycket att göra, för det var Myssjö-Oviken som hade det mesta av bollinnehavet i första halvlek.

Redan efter dryga 10 minuter spelade är det dock vi som tar ledningen. En rensning från Myssjö-Ovikens duktige målvakt Pontus Nowén dimper ner hos Tony som inte tvekar utan lägger den på mål över en Pontus som efter sitt ingripande hamnat lite långt ut. Tonys avslut är perfekt avvägt och seglar in över Pontus som inte hinner tillbaka.

Efter det är det mycket Myssjö-Oviken som spelar sig framåt. Försöker spela igenom men sällan kommer till några farliga lägen. När vi i vår tur vinner bollen är vi lite ivriga, lagdelarna klaffar inte riktigt och fler än några gånger går passning utan adress så Myssjö-Oviken ganska enkelt kan börja om.

Deras fasta situation är genomgående farliga, frisparkar, hörnor och inkast skapar alla farligheter. Men liksom mot Hede är vi stabila i huvudspelet. Bara nån gång som jag behöver komma till undsättning och till skillnad mot just Hede-matchen är jag inte ute och bommar lika grovt.

Myssjö-Ovikens farligaste chans kommer istället på ytterligare en fast situation med några minuter kvar av halvleken. Straff efter att Markus lite olyckligt sprungit över en motståndare i straffområdet. Carl hade dock otur och mötte fyrans enda målvakt som är för lat för att slänga sig på straffar, så när han stannat upp i ansatsen och jag stod kvar försökte han lägga in den vid min högra stolpe, får inte riktigt siktet rätt utan bollen går i stolpen och ut. Några minuter senare är halvleken slut och båda lagen får lite välbehövlig vila.

I andra halvlek får Myssjö-Oviken omedelbart in kvitteringsmålet. Marcus Odén kommer på kanten, skjuter vad jag tror ska vara ett inlägg, men den seglar över mig och in i bortre krysset.

Sen utvecklar sig matchen, till så många gånger i fyran, till ett ganska fysiskt ställningskrig. Både vi och Myssjö-Oviken drabbas av skador under både första och andra halvleken. Vad jag kan se är det inte direkt några ojustheter och domare Franck med assisterande håller en bra nivå matchen igenom. Vi hade däremot en ganska tunn bänk till matchstart och får rotera friskt på positioner i takt med att spelare utgår.

Myssjö-Oviken gör, vad som ska visa sig, ett bra byte i andra halvlek och Philip Pierre kommer in. Med både sin fysik och bollskicklighet skapar han oro i vårt försvar och när han får bollen vid straffpunkten gör han 2-1. Det är varken årets hårdaste eller mest välplacerade avslut, men tack vare en liten styrning hinner jag inte ner och få bort den utan vi är för första gången den här matchen i underläge.

Nu börjar en ivrig jakt på kvitteringen, vi flyttar upp och satsar framåt.
Rasmus Löv kommer in för att bidra till lite mer offensiv kraft och får bollen på högerkanten. Driver framåt och slår ett inlägg till också inbytte Elias Westin som klipper till. Sen studsar bollen lite på Myssjö-Ovikens försvarare innan den hittar in i mål. Kvitterat med bara minuten kvar av matchen.

Det kanske i slutändan är rättvist att det slutar 2-2. Möjligen hade Myssjö-Oviken lite mer av både spelet och nån målchans till men de där riktiga superlägena att avgöra saknades för båda lagen.

Vi får med oss ytterligare en oavgjord och fortsätter vara obesegrade i årets fyra. Redan på Torsdag tar vi emot Frösö IF BK hemma och hoppas på en riktigt stor publik som kan heja oss fram till förhoppningsvis en trepoängare.