Oavgjort rättvist mot Rosenborg BK

Det var med glatt sinne man gick från Arenan i eftermiddag i utmärkt sommarväder. Vi har fått uppleva en match mellan två offensiva lag som ville spela fotboll och som bjöd upp till dans. Det var en match värdig ett 20-årsjubileum.

Det var i bjärt kontrast till den negativa försvarsinriktade fotboll som vi fått uppleva i de flesta av matcherna under EM. Nästan bara inriktning på försvarsfotboll som går ut på att erövra bollen i känsligt läge för motståndarna och sedan snabbt kontra genom robotmässig inlärda anfall. Då längtar man nästan till den fotboll man spelade för decennier sedan med fem man i anfallet och tre backar.

ÖFK mötte serieledarna i Norska tippeligen Rosenborg med fyra landslagsmän. De var målskytten Pål André Helland, Fredrik Midtsjö, backen Jonas Svensson som snart skall gå över till en europeisk liga, samt målvakten André Hansen.

I ÖFK saknades på grund av skador Fouad Bacherio, Alex Dyer, Ronald Mukiibi och Haraldur Björnsson.

ÖFK ställde upp med Aly Keita i mål. En trebackslinje med Douglas Bergqvist, Sotiris "Sotte" Papagiannopoulos och Dennis Widgren. Mittfält med från Irak nyligen hemkomne Brwa Nouri, Saman Ghoddos, Sam Mensiro som defensiv, på kanterna Hosam Aiesh och Gabriel Somi. Forwards var Andrew Stadler och Michael Omoh.

Vi fick uppleva en match som innehöll mycket bra fotboll. Det var två passningsskickliga lag som ville ha mycket boll och båda med en bra spelidé. Rosenborg och ÖFK vill använda kanterna för att komma fram. I det fallet var ÖFK bättre idag, mycket beroende på att Hosam Aiesh visade upp sitt fina offensiva och defensiva register. Han hade konserverat formen bra i Varberg. Även Gabriel Somi jobbade bra och gjorde fina löpningar mot mål, men som inte utnyttjades.

Det verkar som ÖFK har ett något rakare spela och med större framåtanda än i fjol. Det behövs mot de Allsvenska lagen. Del i detta har Douglas Bergqvist. Rosenborgs styrka är att i anfall komma snabbt upp med många spelare i straffområdet. Det fick vi ett exempel på inte minst vid deras mål.

Det var lite trevande vid matchstart för båda lagen, men sedan Michel Omoh drog förbi en spelare och slog ett inlägg så kom ÖFK i gång. ÖFK dominerade i långa stycken i första halvlek, men Rosenborg kom ändå upp i ett par anfall som var giftiga. Deras mål i 38:e minuten var en delikatess. Bollen gick som ett rep mellan flera spelare för att slutligen hamna hos en helt fristående Pål Arndré Helland som bara hade att lägga bollen bakom en chanslös Aly Keita. Vid ett annat tillfälle, i 21:a minuten höll tekniske Fredrik Midtsjö uppvisning i straffområdet med en serie fräcka dribblingar, men något mål blev det inte då.

De bästa chanserna i första halvlek hade Michael Omoh med ett skott långt över mål och Sam Mensiro som nästan snudda stolpen. Chansmässigt var det ett litet övertag av ÖFK.

Andra halvlek blev lite tempofattigare och inte lika rolig. Värmen var säkert jobbig. Rosenborg bytte in hela sju spelare i 61:a minuten. Då tog man över spelet, men ÖFK kom igen i slutet av matchen. Det blev pigge Andrew Stadler som såg till att det blev 1-1. Han fick en smörpassning av Mattias Viljalmsson. Stadler avancerade snabbt och sköt i mål.

Stadler hade haft ytterligare en bra chans, men skottet tog i ribban. Ett snyggt skott levererade nye Piotr Johansson från distans. Piotr blir en förstärkning för ÖFK som djupledslöpare, men då måste ÖFK veta om hans kapacitet. Han ville ha boll på djupet flera gånger och visade det, men bollarna uteblev. Denna gång spelade Piotr forward. I slutet av matchen gjorde Saman Ghoddos en fräck och snabb genomlöpning och vara nära att få bollen i mål.

I andra halvlek i den senare delen av halvlken byttes Ken Sema, Pjotr Johansson, födelsedagsbarnet Bobo Sollander, Alhaji Gero, Monday Samuel och Walid Atta in.

Sammanfattningsvis var det en bra match av ÖFK, trots att flera spelare inte kunde delta. Det bådar gott för framtiden. ÖFK har bredd.