Vi är nog rätt många som de här veckorna inte gör så mycket annat än räknar poäng och kollar spelprogram. Och oavsett var vi har våra sympatier så torde vi vara rätt överens; Allsvenskan 2019 blir en rysare i såväl toppen som botten. Omgång 27 förändrade på intet sätt förutsättningarna, avgörandet faller inte förrän i den sista omgången den 2 november!

För ÖFK:s del betyder 1–1 på Hisingen mot formsvaga Häcken en lite ljusning vid horisonten efter månader av kompakt mörker. Jag kan, för er som inte har den rätta kollen, dra några av alla skitsiffror som fanns i summeringen av den avgrundsdjupa formsvackan inför söndagseftermiddagens avspark; två poäng och sex gjorda mål på de senaste tolv matcherna, sju raka förluster, ingen vinst sedan den 14 juli...

Då kanske alla förstår vad en poäng i den här på förhand så svåra bortamatchen betyder.

Med managern Ian Burchnall på läktaren (avstängd efter utbrottet mot domaren i mötet med Djurgården) och vice sheriffen Joe Sargison vid sidlinjen lyckades ÖFK lägga på ytterligare några stenar till det lagbygge som matchat såväl Örebro som Djurgården i de senaste omgångarna. Och poängen var på intet sätt orättvis även om man i ärlighetens namn måste erkänna att det var Häcken (läs Paulinho, främst) som hade de i särklass bästa möjligheterna att fixa segern.

Men, som vi lärt oss sedan gammalt, det är poängen som räknas. Absolut ingenting annat.

För ÖFK, på 13:e plats i tabellen, betydde krysset detta när tre omgångar återstår:

# det skiljer nu sex poäng ned till Eskilstuna på sista plats.
# marginalen till Falkenberg på näst sista plats växte till tre poäng. Eftersom hallänningarna har mycket sämre målskillnad räcker det därför inte med bara en vinst för att passera ÖFK, fler poäng måste tas.

# Sundsvall (som spelade 4–4 mot Norrköping efter att ha haft 3–0 i paus...) på kvalplatsen är fortfarande två poäng efter.

Och så här ser fortsättningen ut för lagen i botten:

11) Sirius, 25 poäng: ÖFK (b), Eskilstuna (b), Kalmar FF (h).

12) Kalmar FF 23 poäng: Norrköping (b), Elfsborg (h), Sirius (b).

13) ÖFK, 22 poäng: Sirius (h) Hammarby (h), IFK Göteborg (b).

14) Gif Sundsvall, 20 poäng: Eskilstuna (b), Helsingborg (h), AIK (b).

15) Falkenberg, 19 poäng: AIK (h), Kalmar FF (b), Eskilstuna (h).

16) Eskilstuna, 16 poäng: Sundsvall (h), Sirius (h), Falkenberg (b).

Som alla säkert förstår, här är det inget som går att ta för givet även om man i Uppsala förbättrade läget efter 2–1 mot Helsingborg i lördags.

***

Här är några noteringar från matchen på Bravida arena;

# Det var verkligen inte mycket som talade för att det var Häcken som skulle göra det första målet i den här matchen. Tvärtom, hemmalaget hade inte lyckats spela sig igenom ÖFK-försvaret vid ett enda tillfälle innan det i den 39:e minuten small bakom Aly Keita. ÖFK ville ha det till offside när Dalho Irandust smackade upp bollen i Keitas högra kryss. Offside eller inte var omöjligt att avgöra av bilderna i min dator, däremot blev Kalpi Ouattara avslöjad för ett dassigt försvarsjobb! ÖFK-backen hade noll koll på att Irandust smög sig in bakom hans rygg.

# Jag har skrivit det tidigare och gör det igen: Det saknas kvalitet i årets ÖFK (ni som har en avvikande åsikt får gärna studera tabellen och den om inget annat berättar hur verkligheten ser ut...). Men det är inte så konstigt, spelare har kommit och spelare har försvunnit i en salig röra, många av de nya är dessutom mycket unga. Då är det av största vikt att de rutinerade korten gör sitt jobb och helst lite till. Därför blir jag både förbannad och frustrerad när Aly Keita och Tom Pettersson (i den 73:e minuten vid ställningen 1–1) i ett fullständigt huvudlöst samarbete peggar upp för Häcken och fjolårets skyttekung Paulinho. Det får bara inte ske; det är uselt, det är nonchalant, det är ett svek mot alla som svettas för klubben.

Keita och lagkaptenen Tom P, lagets mest rutinerade, hade här kunnat orsaka ÖFK ytterligare en svidande förlust men kom nu undan med blotta förskräckelsen när Paulinho sköt över. I övrigt var Keita och Tom Pettersson bra men jag drar, utan prut, av en poäng i deras dagsbetyg (tänk på det här nedan...).

# Jordan Kadiri blev målskytt för andra matchen i rad. Även denna gång hittade han rätt med en riktig raket när han kvitterade till 1–1 efter en knapp timmes spel sedan Simon Kroon jobbat fram bollen. Vilken smäll, Häckens målvakt Peter Amrahamsson hade inte en chans!

# Kadiri och Ouattara charmar många med sin frejdiga spelstil. Men bäst av alla unga och nya just nu är Felix Hörberg (grattis till landslagsplatsen) på det högra mittfältet. Hörberg har med sitt uppoffrande arbete varit starkt bidragande till ÖFK:s uppryckning på senare tid. Den dagen han hittar rätt med sina inspel blir det här riktigt bra!

# Isak Ssewankambo och Charlie Colkett fortsättar att komplettera varandra bra på det centrala mittfältet även om Colkett den här gången inte var lika framträdande som mot Örebro och Djurgården. Och framför dem ska Rewan Amin ha all cred för sitt presspel. Amin ser faktiskt piggare ut än på länge i sin något ovana offensiva roll.

# Häcken hade en stark vår och var med i tätstriden fram till sommarfönstret. Men bra spelare såldes och sämre hämtades in. Häcken blev ett mittenlag och jag fattar inte hur man resonerade på Hisingen. Med Gothia cup i ryggen så saknas inte pengar för att utmana de tunga elefanterna. Men vad vill man?

# Till sist, här är ÖFK-betygen (skala 1–6): Aly Keita 3 – Sam Mensiro 3, Noah Sonko Sundberg 3, Tom Pettersson 3, Kalpi Ouattara 2 – Felix Hörberg 4, Isak Ssewankambo 3, Charlie Colkett 3, Blair Turgott (57) 2 – Rewan Amin 3, Jordan Kadiri (71) 3. Ersättare: Simon Kroon (57) 3, Dino Islamovic (71) 2.

Fotnot: I tabelltoppen tog Malmö FF över förstaplatsen efter 1–0 mot IFK Göteborg samtidigt som Djurgården förlorade Tele2-derbyt mot Hammarby (1–2). Malmö och Djurgården har båda 59 poäng, Hammarby och AIK jagar bakom med vardera 56 poäng.