|
Nu har ÖFK avverkat ytterligare en säsong i div 1 Norra och fatiskt tillhör
föreningen den lilla skara av lag som varit kvar i serien sedan starten. ÖFK är
i nuläget Norrlands fjärde bästa lag, vilket är riktigt bra. Före är bara Umeå FC, Gefle IF och GIF Sundsvall.
Fotbollsförbundets satsning på två div 1 serier har blivit en fullträff. Ingen
kan låta bli att imponeras av seriens höga kvalité och innehåll av duktiga
talanger.
ÖFK blev kvar i serien
Det gick vägen
även detta år för ÖFK och marginalerna till nedflyttning var lite större än
tidigare år, men känslan fanns hela hösten att det kunde bli tufft. Vid en
jämförelse med fjolåret och året innan så var det närmast kliniskt samstämmighet
när det gäller inhåvade poäng. ÖFK hamnade ändå i år på en tiondeplacering i
serien, vilket är bäst hittills.
Ny tränare och proffsig satsning
I år var
planeringen inför serien rigoröst proffsig och var den överlägset bästa i ÖFK:s
historia. Uppläggningen och förberedelserna var närmast att jämföra med
allsvenskt snitt. Utöver denna satsning värvades tre britter, Paul Shields,
Darryl Smylie och Lee Makel. Det var den hittills dyraste satsningen
på utländska spelare. Allt var upplagt för en bra säsong, men det kom grus i
maskineriet.
Tränaren Kalle Björklund hade utarbetat
en spelidé med hög press på motståndarna. Det tog ganska lång tid innan proffsen
hade anpassat sig till detta spelsätt och ett annat problem var att vissa av
proffsen inte var i bästa form när de anlände till Östersund. (För vilken gång i
ordningen inträffar detta?) Det tog lite tid men Kalle var enveten och spelarna
ställde upp på hans intentioner.
Olyckligt med proffsen
När allt såg
att ordna sig då blev Paul Shields allvarlig skadad i hemmamatchen mot
Ersboda och måste återvända till sitt hemland . Han skulle ju, enligt planerna,
ha varit den stora målskytten i årets serie. Bättre blev det inte, eftersom
föreningen under sommaruppehållet inte ansåg sig att ha råd att ha kvar Darryl
Smylie. Han var då i bra form och med teknisk finess dominerade han mittfältet
i flera matcher. Darryl släpptes till allsvenska Ljungskile för att efter
seriens slut värvas vidare till årets Svenska mästare Kalmar FF. Nu stod ÖFK där
med bara ett proffs, men inte vem som helst, utan an spelare som tillsammans med
Martin Johansson kom att bli livsviktig för ÖFK under hösten, nämligen
Lee Makel. En av de bästa utländska spelare som värvats till ÖFK.
Många trodde på jobbig höst
Med bara ett
proffs i bagaget och bottenläge i serien inleddes höstomgången och många
förutspådde nästan fiasko, men detta visade sig vara en ogrundad uppfattning.
ÖFK inledde höstomgången med förlust mot Västerås, men sedan var man obesegrade
i sammanlagt fem matcher och det ljusnade betydligt och spelarnas
självförtroende ökade.
Ansvaret vilade stort på flera unga spelare. De
gick till verket med mod och kunnande och förkovrade sig successivt under hela
hösten. Deras insats var mer än man kunde begära. Samtidigt hade laget i vissa
matcher hade antagit en ny taktik, nämligen hög press. Bästa insatsen under
serien gjordes i första halvlek mot Sylvia (4-0). Då var spelet i länga
perioder mycket njutbart. Lättast hade man mot dalalagen Brage och Falun med två
vinster och svårast mot Umeå FC, Ersboda IF och Västerås SK med två förluster. ÖFK tog poäng
mot de båda topplagen Syrianska och Vaslund som avancerade till Superettan.
Det ganska ofta återkommande problemet i
matcherna under säsongen var, att man inte kunde hålla bollen tillräckligt länge
i anfallsläge och därmed blev effektiviteten framåt lidande och för få mål
gjorda. Det blev lite för långt mellan mittfält och forwards. När Lee Makel
flyttades upp ett steg i sin mittfältsposition blev detta bättre. På hösten
återkom oväntat även Per Magnusson och det betydde ny stadga i försvaret och
bättre uppspel. Serien var så jämn så alla lag fick kämpa om varje poäng och det
var inget fel på kämpaglöden i ÖFK. Tvärtom. Inga matcher var givna i förväg.
Flera spelare utmärkte sig
Det var många
spelare som utmärkte sig under säsongen. Flest matchminuter gjorde den nu nästan
skadefrie Lars Oscarsson, tätt följd av järnkaminen Martin Johansson
som även blev vald till länets bäste spelare för andra gången. Lasse gick även
upp i ledningen i klubbens maratonliga och han är nu den ende kvarvarande
spelaren i laget sedan ÖFK bildades.
Bäste målskytt i år blev Jacob Widgren
med 7 mål. Han fick axla skadade Paul Shields mantel och gjorde det bra.
Jacob räddes inte någon när han ofta ensam fick stångas mot tuffa försvar. En
spelare som blev viktig för ÖFK var målvakten Tomas Meijer. Han hade
tagit ett kliv framåt jämfört med tidigare säsong och gjorde många fina insatser
i målet. Från John Bauergymnasiet kom fyra spelare till ÖFK, nämligen de unga
”sydlänningarna” Tim Andersson, Ghassan Talozi, Björn Karlsson och
Vedat Shala. Tim och från Gif Sundsvall inlånade Kristian Ek var två
18-åringar på mittbacksplatserna som trots sin ålder spelade rutinerat
mittbacksspel när Fredrik Aliris inte längre kunde vara med genom skada.
Alan Al-Kadhi var nyttig på sin kant med sin frejdighet. Han mattades dock
något under hösten.
Årets säsong blev den sista för Fredrik
Aliris. Han ligger på fjärde plats i maratontabellen och han medverkade i
sammanlagt 160 matcher i ÖFK och gjorde 13 mål. Oberäknelige Ghassan började
serien anonymt men förbättrade sig alltmer efterhand och blev publikfavorit
genom två spektakulära och viktiga mål. Det är även värt att nämna att i Ettans
Allstar-team så blev mittbacken Tim Andersson och målvakten Lennart
Sandahl uttagna från ÖFK. Båda gjorde bra ifrån sig när Norrettan besegrade
Söderettan.
Trots allt var så var det inställningen och "vi skall klara det mentaliteten"
hos alla spelare som blev betydelsefull i många matcher. Här är ingen nämnd och
ingen glömd.
Ett första spirande tecken på att samarbete med GIF Sundsvall
börjat fungera, var mittbacken Kristian Ek som lånades från Giffarna och
i en del matcher bildade mittbackspar med Tim Andersson.
Publikmässigt blev årets serie en framgång. Det
var främst i de matcher som företag bjöd på entré som publiken uppgick till
nästan tvåtusentalet.
Både bra och mindre bra
Årets säsong
blev en framgång på så sätt att ÖFK blev kvar i Ettan och Östersundspubliken
även nästa år får se högklassiga lag på Jämtkraft Arena och det blev även en
framgång i det mottot att ÖFK yngre spelare fick chansen i det tuffa seriespelet
och fick visa att de bestod provet bra och att de framtidsmässigt kan bli en bra
investering.
ÖFK:s styrelse kan ändå inte vara nöjd med
insatsen som helhet, eftersom man knappast fick valuta för den mycket kostsamma
och proffsiga satsningen. Nog hade styrelsen räknat med minst en mittenplats i
serien, kanske högre. Genom detta konstaterande så kanske det inte är fel att
tro att en plats i Superettan är mycket svår att nå, kanske svårare än många har
räknat med.
Text: Haldo Jonsson
|
Aktuell tabell
Skytteliga
