Som jag skrev för några veckor sen så är det svåraste med att ha en familj är att man aldrig blir klar. Det svåraste med att vara tränare är att familjen byts ut hela tiden och att det ingår i arbetsbeskrivningen att det varje år måste prioriteras bort familjemedlemmar. Inte nog med det, tränaren vet aldrig när en ny pappa kommer in o och tar över skutan. Och det stoppar inte här i denna saga, utan när man är slut som pappa så ska man ända styra skutan ett tag till tills den nya pappan är utsedd. Hur leder man ett lag när förtroendet är förbrukat? Solidaritet kräver nämligen trygghet. Svårt, ja mission impossible, men så var uppdraget denna tuffa dag. Som att ge oss ut i en strid ström på en flotte utan åror. Fotboll är stolhet, kärlek, hopp, smärta, ångest, glädje, frustration, ödmjukhet, alltså fotboll är som livet!. Man måste dö några gånger innan man kan leva. Det är från med nu ALLAS ansvar att leva, kämpa, vilja ha boll och våga utmana, njuta och ta chanserna som uppstår. Det är i motgång man växer, det är i motgång man tar nästa kliv framåt och utvecklas .Ingen blame kultur utan man rannsakar sig själv och fokusera på att vinna varje närkamp med ett leende på läpparna.

Matchen:
Otroligt smart coachat av Ian att byta plats på Haugan och Sonko, det gjorde vår vänster kant stabilare. För det var där nyckeln fanns idag, Weymans hade stora ytor men nyttja inte dom på rätt sätt. Han måste våga utmana mer med inlägg och dribblingar, nu blir det för stereotypt med massa tillbaka pass.

Matchens prestationer
1. Kadiri the man Kadiri gör ett högklassigt mål, vilken tajming och vilket avslut. MUMMA!
2. Sen måste jag bara framhäva vår bästa spelare, Keita! Vilken magnifik räddning pantern gör i slutminuterna, snabbt och smidigt fångar han upp bollen med vänsterarmen. MUMMA DE LUXE!