Detta är en berättelse om dåtid, nutid och framtid. Söker man med öppna ögon finns det ofta likheter mellan olika tidsepoker. Det har Ulf Magnusson på Odenskogsvägen lagt märke till. Han är ÖFK- supporter, ser deras matcher och han är en läsare av fotbollz.se.

Han har tipsat fotbollz.se om likheten mellan svenska landslagets tidigare tränare George Raynor och ÖFK:s nuvarande tränare Amir Azrafshan.

Raynor förde landslaget sensationellt till VM final 1958 mot Brasilien på Råsunda. Det blev förlust för Sverige med 5-2. Det var i den matchen en av världens största fotbollsspelare Pelé gjorde debut som 18-åring.

George Raynor var en engelsk fotbollstränare som jobbade i Sverige och han gjorde stor succé. Han tog guld i Olympiska spelen 1948, VM brons i Brasilien 1950, brons vid Olympiska spelen i Helsingfors 1952 och slutligen VM Silver i Sverige 1958.

Han var antagligen en av de första engelska tränare som hade ansvaret för att lag i Sverige.

Dåtidens engelska tränare, och många europeiska för den delen, var rytande lejon, diktatoriska och med dålig kontakt med sina spelare. Georg Raynor var det stora undantaget. Han hade utarbetat ett eget tankesätt hur man skall leda ett fotbollslag. Han var långt före sin tid, en föregångsman som påverkade svensk fotboll utifrån sina möjligheter.

George Raynor var helt okänd både i England och Sverige. Det var Stanley Roos i sedermera i Fifa som rekommenderade honom. Fotbollsförbundet fick utstå mycken kritik för att man anställde en tränare som var okänd. Man visste inte då att han skulle bli den mest framgångsrika tränaren genom tiderna för ett svenskt fotbollslandslag.

Raynors filosofi var, att han ville att spelarna skulle träna mer och vara mer organiserade, men i konservativa England var det ingen som lyssnade. Han bestämde då sig för att ta ett utlandsjobb. Det blev Iran där han var mycket omtyckt och sedan Sverige. Utlandsjobb för tränare var inte så vanligt på den tiden.

I Sverige blev Raynor mycket populär. Han jobbade för att skapa en bra stämning i landslaget där alla spelare skulle känna sig uppmärksammade och han lyckades med det. Landslaget blev som stor en familj, det var det som gav oss segrarna, det bekräfta de landslagets stjärna Owe Ohlsson. Var det någon som kände igen detta?

Raynor hade vidare individuella synpunkter på var och en av spelarna och gav dem råd. Han hade en bra kontakt med alla i sin omgivning och inte minst bland spelarna. Han försökte att analysera motståndarnas spelstil, styrka och svagheter. Detta var tidigare otänkbart på den tiden. Det var Raynor som kom med förslaget om trepoängssystemet. Raynor var många decennier för sin tid. Han blev accepterad i Sverige, men aldrig i fotbollskonservativa England.

Trots att Raynor hade en skapat en sådan succé i Sverige dog han 1985 i England helt bortglömd i sitt hemland. På senare tid har han fått upprättelse. En av Englands stora sportjournalister har hyllat honom för hans enorma karriär i Sverige.

Georg Raynor var långt före sin tid. Svensk fotboll har mycket att tacka honom för.

Fotnot: En del uppgifter är hämtade från tidningen Kvällsstunden.