# Om man ska ge benämningen lagspelare ett ansikte så kan man visa upp en bild på Ludvig Fritzson!

Den noteringen gjorde jag i texten från ÖFK:s segermatch nere i Falkenberg för tre veckor sedan. Jag skriver den gärna ytterligare en gång efter söndagskvällens 1–1-match i Varberg där Fritzson, via en hemmaförsvarare, bankade in kvitteringsmålet i matchens sista spark.

# Om man ska ge benämningen lagspelare ett ansikte så kan man visa upp en bild på Ludvig Fritzson!

Oj, så välförtjänt det var. Kanske inte för ÖFK som egentligen inte var riktigt nära den här poängen någon gång förrän efter 93 minuter och 31 sekunder...

...men för Ludvig Fritzson!

Det ständiga andrahandsvalet under hela sin tid i ÖFK, gjorde som vanligt ett utmärkt dagsverke efter sina förutsättningar. Men efter 80 minuter skrev jag i mitt protokoll: ”Fritzson gör många bra saker men det fattas alltid något” ... det var alltså precis som så många gånger förr (ofta handlar det om att han inte är tillräckligt rapp i fötterna) och Fritzson hängde alltmer med sitt huvud, hakan kom allt närmare bröstkorgen...

Men så kom då målet:
Domaren Fredrik Klitte hade lagt på fyra minuters stopptid och vi var på väg mot den sista halvminuten när en hemmaspelare mitt på egen planhalva råkade nicka bollen åt fel håll. Den landade hos Ludvig Fritzson som hade hela Varbergs samlade försvarslinje mellan sig och målet, Fritzson drev bollen inår banan, från höger till vänster, förbi några hemmaspelare och drog till med vänstern från 18 meter. Bollen tog på en hemmaförsvarare och smet in vid målvakten Stojan Lukic vänstra målstolpe.

1–1 och vild glädje i ÖFK-lägret. Oj, så viktig den poängen kan komma att bli.

Men jag var mest glad för Fritzsons skull, jag blir alltid glad när ”vattenbärare” får hjälterollen!

Annars var det här en match som Varberg länge bestämde tempot i trots att det var ÖFK som hade bollen överlägset mest. Men ÖFK spelade, som vanligt, mest på sin egen planhalva medan Varberg satsade på lite längre bollar i försöken att ta sig in bakom ÖFK:s backlinje.

Men chansmässigt var det inte mycket att berätta om. Varberg hade en möjlighet efter tolv minuter (Daniel Krezic stötte bollen utanför öppen bur) medan Ludvig Fritzson fick ÖFK:s enda chans när han i första halvlekens sista minut på volley sköt strax utanför i fint läge.

Efter pausfikat fick Varberg en rivstart. Ett ögonblick av ouppmärksamhet i ÖFK.försvaret i samband med en hemmafrispark, bollen landade hos Albin Winbo som från 20 meter prickade Aly Keitas ribba och returen förvaltade Daniel Krezic på bästa sätt, 1–0 i 47:e minuten.

Matchbilden skulle dock svänga i 90 grader när ÖFK (57:e minuten) gjorde ett trippelbyte: Ut med Sam Mensiro, Marco Weymans och Frank Arhin, in med Kalpi Ouattara, Charlie Colkett och Jerell Sellars. Och fem minuter senare fick Nebiyou Perry ge plats för Blair Turgott.

Nu blev ÖFK det spelförande laget, särskilt Sellars var lyckosam i sitt inhopp när han från en position ute till höger ständigt var spelbar och dessutom vågade hålla i bollen så att ÖFK kunde få med flera spelare i sina anfall.

Men chansmässigt var det, trots att man stundtals parkerade på Varbergs planhalva, ungefär som i första ronden. Riktigt nära var bara Blair Turgott som från nära håll fick se sitt skott blockeras till hörna, annars var ÖFK-offensiven tandlös.

Utdelningen skulle dock komma – när vi alla hade gett upp!

Här är några korta noteringar;

# Först hade Varberg sju raka hörnor. Sedan hade ÖFK sex... Det är inte alltid som hörnstatistiken berättar sanningen om matchbilden. Men här stämmer den!

# Första matchen i årets serie utan Jordan Attah Kadiri (nu hos Lommel SK i den belgiska andraligan, miljonerna på ÖFK:s bankkonto). Det gick det också, men annorlunda. ÖFK får försöka anfalla på ett annat sätt då truppen inte innehåller någon som liknar Kadiri i spelsättet. Perry fick chansen längst fram den här gången med mest stöd av Fritzson och Arhin. Gissar att det blir Blair Turgott mot Göteborg på torsdag? utan tvekan ett piggt inhopp den här gången.

# Apropå inhopp. Jerell Sellars fick sina första minuter sedan han drog baksidan låret mot AFC Eskilstuna i april – förra året! Därefter har det bara jävlats på alla sätt. Men den dryga halvtimme han nu fick lovade onekligen mycket mer. Jag håller mina båda tummar för den här grabben, hösten kan bli hans!

# De tre mittbackarna Haugan, Isherwood och Sonko Sundberg fortsätter att göra jobbet ganska enkelt för Aly Keita i målet. Inte heller Varberg lyckades skapa speciellt mycket vasst trots att möjligheterna fanns i några snabba omställningar.

# ÖFK:s bästa: Isak Ssewankambo som jobbade kopiöst på mitten, framåt, bakåt, till höger och till vänster. Det såg ibland ut som att han var överallt på banan. Då får man blunda för några slarviga passningar...

# 1–1 var en seger för ÖFK, en förlust för Varberg. Det finns inte mycket som känns surare än en tappad seger i sista sparken – på hemmabana!

# Inga förändringar på nedre halvan efter söndagens matcher; kryss, kryss, kryss medan Göteborg fick punktering efter cupsegern mot Malmö FF, 0–3 med samma förutsättningar i kväll. Jag gissar att de åtta lag som just nu befinner sig på den undre halvan, från nian Mjällby till jumbon Kalmar FF, alla på något sätt riskerar att få vara med i råttracet kring de nedre strecken!

# Redan tolv omgångar spelade, på sju veckor! Allsvenskan spelas i en rasande fart, ÖFK matchar i Göteborg på torsdag och hemma mot Elfsborg på söndag. Hinner ni med?

Till sist, här är dagens ÖFK-betyg (skala 1–6): Aly Keita 4 – Felix Hörberg (80) 3, Eirik Haugan 4, Thomas Isherwood 4, Noah Sonko Sundberg 4, Marco Weymans (57) 2 – Isak Ssewankambo 5, Sam Mensiro (57) 2. Frank Arhin (57) 2 – Nebiyou Perry (62) 2, Ludvig Fritzson 4. Ersättare: Charlie Colkett (57) 2, Kalpi Ouattara (57) 2, Jerell Sellars (57) 4, Blair Turgott (62) 3, Henrik Bellman (80) betygsätts ej.