Poängen har ramlat in, visst, men det har funnits anledning att klaga på en del detaljer iÖFK:s spel i öppningen av årets cup-och seriespel.
Men försvarsspelet har suttit där, i stort sett varje gång. Sju insläppta mål på de åtta inledande matcherna i Allsvenskan, utmärkt, faktiskt bäst i serien. Inte heller fyra i baken mot Hammarby i tisdags kan hänföras till dassigt försvarsspel. Visst var det virrigt första minuterna när lagkaptenen Tom Pettersson försvann med skada (sånt som kan hända när skepparn lämnar skutan) men tre av Hammarbymålen kom ju efter hårresande misstag när man själva hade bollen i säkert förvar och byggde uppspel.
Men insatsen i det egna straffområdet i kvällens möte med Örebro var inte imponerande, långt därifrån. Därför förlorade ÖFK den här matchen med 1–3.
Kort sammanfattat: Försvarsspelarna fanns på plats men gjorde inte sitt jobb! Därför noterar vi årets första förlust i hemmaborgen.

Jag skrev det aldrig, men efter hemmamötet med Häcken (1–1) för en dryg vecka sedan tänkte jag att det här är nog den starkaste försvarslinan ÖFK kan pussla ihop med tillgängligt manskap: En trebackslinje med Noah Sonko Sundberg, Thomas Isherwood och Tom Pettersson med Isak Ssewankambo och Marco Weymans som ”vingar” på varsin kant.
Det såg jäkligt stabilt ut, inte minst med tanke på det tuffa motståndet (Häcken har ju en uppställning som lutar kraftigt framåt...).
Men jag hann i stort sett bara tänka tanken, redan efter 30 sekunder mot Hammarby trampade Tom P snett och en timme senare drog Isherwood på sig sitt tredje gula kort för säsongen och därmed också en avstängning. Därför fick ÖFK-tränaren Ian Burchnall bygga en ny mur till Örebromatchen: Ronald Mukiibi, Sonko och Eirik Haugan (allsvensk debut) i trebackslinjen men med samma ”vingar”, Ssewankambo och Weymans.
Det gick inget vidare, det gick inte alls. Okej för de individuella försvarsprestationerna, inte okej för det kollektiva försvarsarbetet (och där räknar jag naturligtvis även in målvakten Sixten Mohlin).
Vid samtliga tre Örebromålen fanns väldigt mycket ÖFK-folk i och kring straffområdet men ”alla kom fel”.
Och inte bara då; ”alla kom fel” även när Sonko räddade på mållinjen och den där situationen i första halvlekens sista sekund när Sixten Mohlin lyckades trycka ut en boll som kan ha varit över linjen.
1–3 kunde faktiskt ha varit 1–5 om Örebro fått full utdelning i ÖFK:s hönsgård.

Men, och där tror jag att vi alla kan vara överens, det var ju inte en sådan match. ÖFK var, som helhet, inget sämre lag är Örebro. Reduceringen efter 58 minuter var en läckerhet (Edwards-Gero-Amin-Islamovic-mål, ett tillslag hela vägen) och det fanns en hel del annat som var utmärkt; Alhaji Gero skarvade från nära håll efter fint samarbete med Jamie Hopcutt, Örebromålvakten Oscar Jansson prakträddade, Hopcutt sköt i stolpen, Tesfaldet Tekie bröt igenom men Jansson stod i vägen, Hopcutt sköt stenhårt men Jansson räddade magnifikt igen – allt detta i jakten på 2–2-målet. Där och då var det ÖFK mot Oscar Jansson.
Men när Häcken i den 76:e minuten fick en billig hörna, ÖFK-försvaret hamnade på hälarna och unge talangen Jake Larsson sköt 3–1 via ribban var det game over. Hemmalaget orkade inte jaga något mera, det fanns ingen mer energi att plocka ur laget.

Det här var en tung förlust, på flera sätt. Inte bara för att ÖFK fick dålig utdelning på sina möjligheter samtidigt som man straffades hårt för misstagen i försvarsarbetet, ÖFK hade dessutom här en fin möjlighet att ansluta sig till lagen ”däruppe” när serien nu börjar skikta sig. Istället får man nu ängsligt börja kolla nedåt i tabellen och det är ju inte alls lika kul.
Det hade dessutom varit en fjäder i hatten för hela truppbygget, att kunna prestera och vinna trots den tunga frånvarolistan (skador och dessutom en avstängning).
Den känslan fick nu istället Örebro åka hem med. Närkingarna, som kom till Östersund med bara åtta poäng och inblandad i bottenstriden, tvingades på grund av skador komponera ihop en ny fyrbackslinje, drabbades dessutom av en ny skada direkt efter avspark, fick en huvudskada i slutet av matchen och eftersom alla byten var gjorda fick man avsluta med tio man (några dessutom med krampkänningar...).
Att besegra den typen av motgångar ger energi i gruppen, jag lovar. Dessutom tre ytterst viktiga poäng!

Här är några noteringar;
# Sixten Mohlin fick ju en lysande start i ÖFK-buren (Kalmar borta, Häcken hemma). Men efter det? Inbladad i högsta grad i schabblet med uppspelen på Tele 2 och nu snuvad på bollen två(!) gånger av pressande Örebroforwards. Det håller inte allsvensk nivå.

# Men samtidigt var tokigheterna i uppspelen inte så många den här gången. Mer säkerhet, jag tackar.

# Om det var för misstagen mot Häcken och Hammarby som Tesfaldet Tekie hamnade på bänken den här gången låter jag vara osagt. Men ersättaren Rewan Amin gjorde i alla fall sin bästa insats för året och bjöd på flera riktigt begåvade passningar, bland annat till reduceringsmålet.

# Charlie Colkett slog några briljanta bollar i öppningen av matchen men försvann sedan ur bilden på ett märkligt sätt, trots att tempot inte var speciellt högt. Det borde ha passat honom, det gjorde det inte!

# Curtis Edwards fick flytta runt och leta nya positioner när spelet haltade efter en lovande start. Hade lite boll under första halvan, lite mer när han blev wing back i den offensiva jakten efter paus.

# Isak Ssewankambo och Marco Weymans hade mycket yta på sina respektive kanter att jobba på men fick ut väldigt lite av det. Ssewankambo tog inga initiativ alls (det är dags att börja utnyttja löpstyrkan i det offensiva spelet, just nu ser det väldigt försiktigt ut) medan Weymans passningsfot var illa riktad den här gången. Var det något av inspelen som hade rätt adress? Dessutom kom belgaren snett på det i sina försvarsinsatser.

# Jamie Hopcutt hade fyra riktigt vassa avslut efter fina löpningar. Oscar Jansson måste dyka upp som en mardröm i natt...

# Dino Islamovic gjorde mål igen (hans fjärde) och visade att formen sitter i. Jobbar dessutom hårt för laget.

# Men kanske mest glädjande; Alhaji Geros inhopp efter paus gav ÖFK energi. Dessutom tog sig Gero fram till ett par vassa målchanser, det var länge sedan!

# Till sist, så här blev ÖFK-betygen (skala 1-6): Sixten Mohlin 1, Ronald Mukiibi (90) 2, Noah Sonko Sundberg 3, Eirik Haugan 2, Isak Ssewankambo 2, Marco Weymans (46) 1, Rewan Amin (72) 3, Charlie Colkett 2, Curtis Edwards 3, Jamie Hopcutt 4, Dino Islamovic 4. Ersättare: Alhaji Gero (46) 4, Tesfaldet Tekie (72) 2, Sam Mensiro (90) betygssätts ej.