I ett läsarsvar för några veckor sedan lovade jag att komma med en delrapport efter Allsvenskans 20:e omgång (två tredjedelar). Det löftet tänker jag bryta! Rapporten kommer redan nu, jag insåg att läget passade ännu bättre inför torsdagskvällens omstart efter landslagsuppehållet.

Två stora förändringar är att notera under de åtta omgångar som spelats efter den förra sammanfattningen; Norrköping rasade medan ÖFK hittade vinnarspåret.
# Norrköping, som dominerade stort i inledningen, drabbades av inte bara pyspunka utan här exploderade samtliga fyra däcken när vi nådde fram till augusti. Bara fem poäng, av 24, de senaste åtta matcherna betyder att östgötarna rasade från första till femte plats i tabellen. Då var man tre poäng före Malmö FF och Elfsborg, nu är Norrköping elva poäng efter MFF!
# ÖFK låg då på 13:e plats, precis ovanför kvalstrecket. mest tack vare bra insatser på bortamark (åtta poäng) medan insatserna hemma på Jämtkraft arena hade varit svaga (en poäng). De här åtta omgångarna har gett 15 poäng, man avslutade med fyra raka trepoängare och skuttade från bottenträsket upp till en nionde plats i tabellen och från den plattformen är det betydligt enklare att sig ta sig an fortsättningen.
I morgon kväll möts de två klubbarna i Norrköping, sämst respektive bäst i formtabellen..

Anledningen till Norrköpings sensationella formtapp kan jag bara gissa mig till. Jag tror helt enkelt att de har fått sota för managern Jens Gustafssons tuffa matchning av ”de starkaste” i inledningen. Inget annat lag gick runt på så få startspelare under den första tredjedelen. Det gav utdelning, då. Men inte på sikt!
Det kanske inte är hela sanningen. Men alla i branschen vet att vid minsta energitapp går det fort utför.

När det gäller ÖFK:s förvandling är det lätt att peka ut tre helt avgörande faktorer:
# Nye tränaren Amir Azrafshan har tillfört ny energi i hela gruppen, det gäller både spelare och ledare.
# En annan fotboll; rakare, enklare, mindre risktagande på egen planhalva.
# Bättre spelarprestationer.

Om den sista punkten skrev jag så här efter de inledande tio omgångarna:
”För att ÖFK ska kunna ta sig ur bottenträsket måste följande spelare höja sin nivå: Simon Kroon, Charlie Colkett, Ludvig Fritzson, Blair Turgott, Felix Hörberg och Nebiyou Perry (det finns några till men där har speltiden varit ytterst begränsad)
Prestationerna så här långt är för dåliga.”
Det tyckte jag alltså i slutet av juli (före hemmamatchen mot Helsingborg) och fick stöd av siffrorna på statistiksajten sofascore.com.

När jag nu kollar mina spelarbetyg från de senaste åtta omgångarna konstaterar jag glatt följande: Simon Kroon har jag inte sett röken av sedan hemmamatchen mot Malmö FF (mitten av juli) medan övriga fem i sextetten här ovan har fått betydligt högre betyg av mig under den här perioden.
Blair Turgott (från en mycket låg nivå) och Nebiyou Perry har förbättrat sina siffror allra mest, Felix Hörberg nästan lika mycket. Men kraftiga höjningar även för Colkett och Fritzson!
Lägg därtill att spelare som redan tidigare låg på en hög nivå (Keita, Isherwood, Sonko Sundberg, Haugan, Amin och Ssewankambo) har fortsatt att leverera den ena goda insatsen efter den andra så har ni en viktig del av ÖFK:s kraftiga resultatförbättring.
# De här har fått högst snittbetyg av mig under den här mätperioden: Aly Keita 4,25, Thomas Isherwood 4,13, Noah Sonko Sundberg 4,00, Nebiyou Perry 3,75, Eirik Haugan 3,71, Jerell Sellars (tre bedömningar) 3,62.

Om man kollar betygsättningen på lagnivå (nu för samtliga 18 spelade omgångar) och tar ett snitt på spelarnas individuella betyg så blir sammanställningen den här:
# Topp 6: Elfsborg (b) 3,85, AIK (b) 3,83, Falkenberg (b) och (h) 3,33, Djurgården (b) 3,29, Örebro (b) 3,15.
Förlustmatchen hemma mot Elfsborg, oavgjort borta mot Varberg (kvitterat i matchens sista spark) samt segermatchen hemma mot Kalmar har också genererat ett snittbetyg över 3,0.
# Sämsta insatsen? Första hemmamatchen mot Sirius (0–2) gav usla 1,92 i snittbetyg, låga siffror var det även mot bland andra Hammarby borta (0–2) och Mjällby hemma (0–1).
Sammantaget, räknat i både poäng och mina betyg: Det har fungerat mycket bättre borta än hemma!

Sedan är det naturligtvis omöjligt att bedöma vad som är hönan eller ägget i den här betygsbedömningen. Det enda jag törs säga säga med säkerhet är att segrar, i gemen, genererar högre spelarbetyg, det behöver man ju inte vara raketforskare för att förstå i en resultatbaserad fotbollsvärld.

***
Några noteringar inför fortsättningen;
# Simon Kroon, Jerell Sellars och Ronald Mukiibi – där har ni spelarna som kan lyfta det här ÖFK.laget ytterligare en nivå. Alla tre har plågats av diverse skador och bara medverkat sporadiskt så här långt. Kan vi tro på en bättre höst?

# Svåraste huvudvärken för Azrafshan/Kapsevic: Hur löser man korsbandsskadade Rewan Amins frånvaro på mitten?

# Felix Hörberg har steppat upp efter att Azrafshan kom till klubben. Det nya sättet att spela har givetvis bidragit men i Hörbergs fall tror jag att formationsändringen haft störst betydelse. Med en back bakom sig har Hörberg känt en helt annan trygghet på sin högerkant och vågar nu satsa mycket mer i sin offensiv. Här tror jag dessutom att det finns ytterligare en eller ett par växlar att plocka fram!

# Blair Turgott är också som en ny spelare under Azrafshans vingar. Jag vet att det är många diskussioner om Turgotts kvaliteter men låt mig förklara: Det var länge sedan ÖFK hade någon som var så skicklig att ta sig in bakom motståndarnas backlinje. Senast i hemmamatchen mot Falkenberg sprang han sig till fyra frilägen varav två var ”hundraprocentiga målchanser”. Det är starka papper på den här nivån, det är bara i målskyttet som jag skulle önska mig mer. Glöm heller inte att Turgotts presspel är ytterst jobbigt för de flesta motståndarförsvar.

# Kan Aly Keita hålla skärpan och formen (och dessutom ha marginalerna med sig) i ytterligare tolv matcher? Säsongen så här långt har varit helt magnifik, Allsvenskan bästa målvakt!

# Thomas Isherwood har matchat tufft de senaste dagarna i U21-landslaget (Island borta i fredags, Italien hemma i tisdags). Min gissning är därför att han får börja på bänken i morgondagens match. Jag tror på följande startelva (om det inte hänt saker de här senaste dagarna som jag inte har koll på) mot Norrköping: Keita – Mukiibi, Haugan, Sonko Sundberg, Ouattara – Hörberg, Ssewankambo, Frtzson, Perry – Baptiste, Turgott.

# Att Malmö FF redan har kopplat guldgreppet är väl de flesta överens om, inte minst med tanke på den bredd och kvalitet som finns i truppen. Häcken, Elfsborg, Djurgården och Norrköping slåss om platserna där bakom.

***
Sedan förra sammanfattningen har Rikard Norling fått lämna AIK och Poya Asbaghi IFK Göteborg. Utvecklingen i AIK antydde jag redan innan serien startade, det var ju fullständigt omöjligt att Norlings reptrick skulle få ett lyckligt slut. Och att det skulle gå åt skogen för Poya i Göteborg skrev jag redan förra säsongen! Att klockan var slagen blev glasklart när jag summerade listan på årets nyförvärv; Bjärsmyr, Wernbloom och nu senast Sebastian Eriksson. Det.. är väl så långt man kan komma från Poya-fotboll? För mig var det överraskande att han hängde kvar så länge som han nu gjorde. Cuptriumfen gav visserligen extra syrgas men 13 matcher utan vinst i Allsvenskan blev till sist för mycket för dom som fyller klubbkassan med stålar!

***
Coronapandemin ligger som en blöt filt över hela vårt samhälle sedan ett halvår tillbaka. Bland de hårdast drabbade är elitidrotten som är så beroende av publikintäkterna. Idrotten har snällt ställt in sig i ledet när folkhälsomyndigheten kommit med sina rekommendationer men helt tydligt håller åtminstone dom stora (klubbar och förbund) på att tröttna på senfärdigheten hos våra byråkrater.
När fotbollförbundets tävlingskommitté förra helgen beslutade sig för att trotsa alla varningssignaler (dom var många!) och beordrade Helsingborg att genomföra matchen mot Djurgården trots kraftig smittspridning i spelartruppen var det inget annat är en maktdemonstration mot våra myndigheter. Och förslaget om en 500-gräns på läktaren från 1 oktober närmast fnyser man åt, det ger ju bara nya kostnader och massor av arbete – men inga intäkter.

Jag förstår elitklubbarnas irritation och frustration. Samtidigt som frågan är ytterst komplex så borde vi efter sex månaders funderande ha haft en lösning på plats, det hade inte varit några som helst problem om bara viljan hade funnits. Det handlar ju inte om avancerad forskning, bara att hitta lösningar på ett antal praktiska frågor (och för en gångs skulle samtidigt glömma Stockholmsperspektivet...).
Och kompetensen!
Det är ju alldeles uppenbart att insikten om hur elitidrotten lever och verkar saknas hos våra makthavare och det är ju ytterst märkligt. Det handlar ju om en verksamhet som i årtionden haft största möjliga exponering, där man ska vara både döv och blind för att kunna värja sig.
Här är det glasklart att byråkrater och elitklubbar lever i helt skilda världar, aldrig tidigare har det varit så uppenbart.

***
Gotlänningen Adam Ladebäck dömer morgondagens match mellan Norrköping och ÖFK. Det blir fjärde gången i sommar som Ladebäck tilldelats en ÖFK-match. Fyra ÖFK-matcher har även Fredrik Klitte haft, Victor Wolf har dömt ÖFK vid tre tillfällen. Tre domare från det nedersta hyllplanet (tillsammans har de bara ett 50-tal matcher i Allsvenskan varav Wolf står för merparten) har alltså dömt ÖFK i elva av 19 matcher i årets serie (dessutom viskade en fågel i mitt öra att Per Melin gjorde årets första allsvenska match när han senast dömde ÖFK mot Falkenberg...).
Inget ont om de här domarna, absolut inte, de har alla skött sina uppgifter efter bästa förmåga och på bästa sätt.
Däremot funderar jag på hur den som delat ut uppdragen har tänkt. Eller, tänkte han överhuvudtaget?
(Som en liten jämförelse har Malmö FF haft FIFA-domare, de sex högst rankade – de på översta hyllan, vid 13 av hittills 18 spelade matcher, bland annat vid samtliga hemmamatcher! Ingen av de ovan nämnda ”ÖFK-domarna” tillhör den kategorin. ÖFK har haft FIFA-domare vid sex tillfällen).

***
Sverige har senaste veckan spelat två ytterst viktiga kamper i Nations league (0–1 mot Frankrike, 0–2 mot Portugal) och nästan hela mediabevakningen har handlat om – 20-årige Dejan Kulusevskis speltid! I stort sett hela mediapackat sprang in i samma fålla.
Det kan inte vara lätt att vara Janne Andersson. Det spelar i stort sett ingen roll vilka resultat han gör med sitt (i de här sammanhangen) begränsade spelarmaterial, alltid dyker det upp något konstigt stickspår som han ska försvara sig emot.
Just det, det kanske ska noteras. Regissören som får reportrar och krönikörer att peta in överväxeln heter oftast Zlatan Ibrahimovic.
Klickjournalistikens bästa, och värsta, ansikte. Fortfarande!
Tröttsamt, sa Bill.
Väldigt tröttsamt, sa Bull.