På söndag åker jag med Falkarna till Uppsala för matchen Dalkurd – ÖFK. Det är tio år sedan jag för första gången var på Studenternas Idrottsplats. ÖFK besegrade då Sirius och ”stal” klubbens plats i Superettan. Nu är det lika viktigt för ÖFK. Seger KAN vara ett nödvändigt steg mot att stanna kvar i Superettan (kval är väl nästan de längsta man kan nå). Förlust innebär en jätterisk till degradering till division 1. En degradering som är värre än den låter. Sannolikt blir det konkurs. Ingen i styrelsen kan riskera att driva klubben vidare om man har en skuldbelastning på cirka 20 miljoner med sig. Kapitalet måste vara återställt ett par månader in i 2023.
Om klubben blir kvar i Superettan sägs det förvånande nog finnas investerare som är villiga att satsa 20 miljoner. Man satsar i så fall knappast för att få tillbaka pengarna utan satsar på ett högt placerat fotbollslag är bra för Östersund. Om klubben går i konkurs blir det att börja i division 6. Det tålamodet har man knappast. Klarar man ekonomin och faller tillbaka i ettan finns inga som helst möjlighet att behålla ett professionellt lag. Elitstödet på över tio miljoner försvinner och kvar att leva på är matchintäkter och nuvarande sponsornivå, som kanske kan nå 5 miljoner. Det räcker knappast ens till en tränare, hyror och matchresor. Kvar finns även amorteringen av den gamla skatteskulden från coronatiderna.
Vid senaste medlemsmötet blev det litet irriterad stämning när en missförstådd medlem frågade om vad som skulle hända om klubben gick i konkurs. Man kan första om klubben inte vill gå händelserna i förväg. Men det måste finnas en plan B för den kaotiska dag det obehagliga står klart. Jag kan väl säga både plan B och C. Om klubben blir kvar i Superettan och investerare räddar balansräkningen krävs nog också omstrukturering. Men då kan balansgången på ekonomi- och tabellstrecken kan fortsätta.
Plan B: Investerare räddar klubben trots nedflyttning, men spelarna kan knappast få mer än visst arvode plus eventuella premier. Ett rent troligen helt nytt amatörlag alltså. Det blir ett stort jobb att förändra strukturen till amatörspelare och ännu mera ideella insatser.
Plan C: Konkurs och nedflyttning till sexan. Om det inte finns möjligheter att FÖRE konkursen överlåta den degraderade platsen till IFK Östersund, som får fortsätta på amatörnivå. Det skulle alltså vara som då nystartade ÖFK fick överta Opes div I-plats. Vilka tekniska detaljer som måste infrias kan jag inte. Större juridiska dribblingar finns säkert i ÖFK:s historia. Ett högt placerat länslag vore önskvärt. Inte minst för att motivera Jämt Kraft Arena som nyss fick en ny matta och bredare elkapacitet för sex miljoner. I resonemanget för framtiden måste även finnas ÖFK:s akademi och ungdomslag
Många frågar sig säkert hur klubben kunde hamna i detta läge. Ja, allt började redan sista glansåret 2018 då man trots fem normala årsinkomster på bara två år kunde lämna vidare ett eget kapital på bara 20 miljoner, varav tio var cash och tio övervärderade anläggningar och inventarier, varav en del nu är helt avskrivna. Ryggsäcken med personal, åtaganden och dåliga köp var enorm och krisen kom redan några månader in i 2019. Kindberg och Kindbergaffärens uppmärksamhet hade satt sina spår. Man hade ”sålt smöret och tappat pengarna”. Jag anade nuvarande kris redan fyra månader in i det nya året. En analys som många fick ta del av. De senaste årens styrelser med ständiga byten (liksom olika vd) har fört en ojämn kamp. Men kanske gjort vad man kunnat. Daniel Kindberg spyr galla över de som tagit på sig de otacksamma uppgifterna efter hans eget utvalda. Men vi som följt allt i detalj vet att det är en bumerang han kastar.
Bilden mitt tio år gamla montage från då steget mot Superettan togs. Texten har varit inne tidigare i veckan, före bolagsstämman, som ytterligare klargjorde situationen. Det är skarpt läge ! Foto: Thord-Eric Nilsson
|