ÖFK har haft ledigt några dagar efter den starka kvalvinsten mot Falkenberg.

Under måndagen blir det en hel del träning på gym. Sedan är det tänkt att det antagligen blir träning i ÖP- hallen om vädret och kylan inte tillåter träning på arenan.

Spelarna och tränarna har fått tillfälle att koppla av några dagar efter den nästan omänskliga press de stått inför.

Kravet var att "vinna eller försvinna". Det bestod i, som alla förstår, att strida för att ÖFK skulle vara kvar eller inte som förening. Jag har aldrig upplevt en sådan situation i någon annan klubb. Det var unikt och det har varit grymt.

Ordföranden i bolaget Tom Pripp berättade vid presskonferensen nyligen, sakligt och utan minsta tvekan och med en kompromisslöshet i rösten:

- Om ÖFK hade förlorat och inte varit kvar i Superettan hade jag begärt ÖFK i konkurs på måndag. (Han avsåg dagen efter kvalmatchen.)

Alla vet vad det skulle betyda. Det hade varit slutet för ÖFK. Ett beslut som vi vid förlust förstod skulle komma, men som många av oss inte ville ta åt oss, men som man ändå innerst inne förstod.

Ni skrev historia i ÖFK:s så många märkliga händelser. Det var fantasiskt att få uppleva det från nära håll från läktaren.

Nu börjar ni träna igen och utan den press som ni länge burit på och fått utstå. Det måste vara underbart att få känna, att ni gjort något så bra och nu avspänt få njuta av det och prata med varandra om det som hänt.