Man kan vinna fotbollsmatcher på många sätt, exempelvis som ÖFK gjorde på lördagseftermiddagen mot serieledande Öster på bortamark.

# En satans stridsmoral.

# En målvakt som presterar på sitt allra bästa.

# Skickliga taktiska drag av tränaren.

# Och lite hjälp av en motståndarfot.

Det räckte för att ÖFK skulle vinna toppmötet i Växjö med 1-0, fortfarande vara obesegrade efter fem omgångar och parkera på andraplatsen i Superettans tabell!

Håll med om att bollen rullar ÖFK:s väg just nu.

Vi tar det punkt för punkt;

***

# En satans stridsmoral.

Efter en första halvlek med stök och bök där ett tillbakapressat ÖFK inte presterade så mycket mer än dåligt humör och slutade med att Mansour Sinyan tappade huvudet och fick ett rött kort av domaren Per Melin tvingades man spela lite mer än en halvlek med en man mindre.

Mot serieledande Öster som kom till spel med fyra raka segrar. På bortaplan. Det var ju att göra uppgiften onödigt svår.

Men det fixade ÖFK-spelarna galant. Som man sprang, som man kämpade, som man hjälpte och pushade varandra, som man kastade sig för att blocka skott och nicka bort bollar, som man...

Hemmaspelarna ställdes mot en för dagen vitskrudad mur som var nästan omöjlig att forcera.

***

# En målvakt som presterar på sitt allra bästa.

Jag tyckte att Aly Keita var ovanligt darrig i segermatchen mot Skövde i måndags. Nu var det en helt annan skärpa. Visserligen hamnade han i trubbel när Öster kastade långt eller slog inåtvridna hörnor mot första stolpen i första halvlek och hade lastat in halva laget framför ÖFK-buren men när det gällde var han som allra bäst. Räddningen ett par minuter in på övertiden höll världsklass, hur fasiken fick han stopp på den bollen (som sedan Ziad Ghanoum kunde rensa undan)?

***

# Skickliga taktiska drag av tränaren.

Jag tycker att Magnus Powell agerade snabbt och smart när Mansour Sinyan blev utvisad, det är trots allt en pressad situation som dyker upp från ingenstans. Men Powell tänkte fort; en blek Chovanie Amatkarijo plockades av banan, Jakob Jonsson blev lite mer defensiv till höger när Cesar Weilid flyttades till centrala mittfältet och in med Ziad Ghanoum som förstärkning i backlinjen. Det blev ett starkt försvarsblock! Dessutom bytte han ut Sebastian Karlsson Grach i rätt tid (67:e minuten) och gav Calvin Kabuye den fullständigt omöjliga uppgiften som ensam jagande forward.

Det blev faktiskt rätt hela vägen!

Dessutom, och nu gissar jag grovt; visst måste Powell har gett spelarna en riktig hårtork i pausvilan, skogstokig över alla dumheter i första halvlek. Efter paus var uppträdandet föredömligt!

***

# Och lite hjälp av en motståndarfot.

Mot Skövde fick Malcolm Stolt hjälp av en motståndare vid 1-1-kvitteringen och den här gången var det Simon Kroons segermål i den 83:e minuten som lite turligt styrdes över linjen via Daniel Ljungs vänsterfot. Målet rubricerades först som ett självmål på svenskfotboll.se men jag ser att det ändrats under lördagskvällen. Därmed har Simon Kroon spräckt sin målnolla!

***

Jag ser att Per Lagerbäck i sin krönika inte kunde dela ut några betyg den här gången. Jag gör ett försök i hans ställe!

# Aly Keita 5; Som ni ser här ovan, jag gillade det jag såg den här gången. En Keita med skärpa är ju seriens bäste målvakt!

# Cesar Weilid 3; Oj så han kämpade och så hade han en snygg yttersida i Österribban i andra halvlek. Men tyvärr var passningsfoten illa kalibrerad den här eftermiddagen, det drar ner mitt betyg.

# Theodore Rask 4; Tillbaka i samma form som i Sundsvallsmatchen. Stark i duellspelet framför ÖFK-buren och behöll lugnet när det blåste som allra värst.

# Myroslav Mazur 4; Åter en stark insats, stod i vägen för många Österattacker.

# Yannick Adjoumani 3; Övertänd som en dopad iller i första halvlek och bara en tillåtande domare räddade honom kvar på banan. Lugnade ned sig efter pausfikat, ägnade sig åt att spela fotboll och då blev det mycket bättre.

# Erick Brendon 4; Liten annan roll den här gången då ÖFK fick ägna mycket tid åt att försvara sig. Men var lika bra som vanligt, klok som en pudel och täckte ännu större ytor när ÖFK blev tio man.

# Mansour Sinyan 1; Efter två lysande insatser blev det ett riktigt bottennapp. Svag första halvlek innan han tappade humör och huvud och blev utvisad. Får nu vila minst två matcher. Här är det dags för ett allvarligt kvartssamtal på Powells kontor, vi har sett Sinyans bli förbannad (i onödan) tidigare. Nu satte han sitt lag i en svår sits.

# Jakob Jonsson 3; Massor av löpmeter i båda riktningarna. Lyckosam på egen planhalva, mindre lyckosam på Östers.

# Simon Kroon 4; Målskytt som jobbade över stora ytor. Var en viktig pjäs när ÖFK tvingades försvara sig i andra halvlek.

# Chovanie Amatkarijo 1; Nej, här är det inte mycket som bli rätt för dagen. Vinner inga dueller, kommer inte till avslut och trasslar till det på egen planhalva.

# Sebastian Karlsson Grach 2; Som ersättare för Malcolm Stolt (sjuk) kämpade han storstilat i en hopplös uppgift som ensam forward. Men KG var inget hot mot hemmaförsvaret, därtill var ÖFK lite för baktungt den här gången.

# Ziad Ghanoum 4; Fick hoppa in strax före pausvilan och var ÖFK:s stora utropstecken. Gjorde nästan allt rätt när han nu fick chansen och uppträdde riktigt rejält när det hettade till i egna straffområdet.

# Calvin Kabuye 3; Bästa så här långt i ÖFK-dressen under den halvtimme han ersatte KG. Jobbade hårt och den som serverade Simon Kroon bollen vid segermålet.

# André Österholm, Mykola Musolitin och Sam Mensiro fick alla tio minuter på slutet men betygsätts ej.

***

Öster behåller, trots förlusten, förstaplatsen i tabellen. Växjölaget såg inte ut som några serieledare den här eftermiddagen, framförallt visste man inte riktigt hur man skulle utnyttja sitt numerära övertag i den andra halvleken. Men på sikt tror jag att Öster kommer att vara ett av topplagen, här finns en tyngd i offensiven som kommer att ge utdelning även om man gick tom mot ÖFK.

***

Elva poäng och bara två insläppta mål på fem matcher; jag gissar att det inte är bara jag som är överraskad av dom ÖFK-siffrorna med tanke på hur illa det såg ut i mars. Nu är det mycket roligare - och det finns mer att plocka ur det här laget!

***

Jönköping Södra hemma på Jämtkraft arena på lördag. Det är nästa uppgift.

Jag ser att kollega Per Lagerbäck är förbannad. Jag förstår hans upprördhet, Skövde var ett riktigt skitlag (i varje fall den här kvällen och på den här nivån) och domaren höll ungefär samma nivå.

Men samtidigt tycker jag att Lagerbäck är en aning orättvis.

ÖFK är också en stöklag med jämna mellanrum (även i går), det är bara att kolla kortutdelningen såväl förra sommaren som den här (13 varningar på fyra matcher, snart kommer några avstängningar...). Och domaren är inte dum alla gånger, tro inte det!

***

Kanske var det förutsättningarna; snö och minus, ett lag i poängnöd efter en blek start (Skövde kom till Jämtkraft arena med en futtig pinne i kappsäcken) och ett hemmalag fyllt av sötma efter 3-0 i Sundsvall men som omgående hamnade på hälarna och såg ut att fullständigt sakna matchplan första tjugo.

Vad vet jag, en fotbollsmatch kan ta vägen åt många olika håll!

Den här blev bara skräp men räddades av att Skövde spelade in ÖFK:s kvitteringsboll i egen bur och hemmalaget lyckades samla ihop tillräckligt mycket lugn för att ta kommandot och till sist även snickra till ett mycket rättvist segermål.

Men att det blev som det blev får nog samtliga inblandade ta på sig; hemmalaget, bortalaget, spelare och ledare samt en domare som mest uppträdde som en adrenalinfylld konstapel som skulle försöka reda ut ett hederligt gammalt gängslagsmål som inte ens ville ta slut trots att han blåste av matchen...

Som ni förstår; det har spelats roligare fotboll på Jämtkraft arena!

***

I Sundsvall, för en vecka sedan, uppträdde ÖFK bättre än på många god dag, åtminstone för att vara på bortaplan. Man var bollförande med massor av fyndiga passningslösningar som gav såväl chanser som mål. Och när Sundsvall hade bollen var den tidiga pressen så mycket mer synkroniserad än vad som bjudits tidigare, den ställde ofta hemmalaget utan lösningar.

En femma på en sexgradig betygsskala, åtminstone i min bok.

Mot Skövde blir laginsatsen en tvåa, varken mer eller mindre. Alldeles för mycket gjordes utan skärpa, både framåt och bakåt!

***

I trissen delade jag ut toppbetygen till Erick Brendon, Mansour Sinyan och Myroslav Mazur. Bolltrygga firman Brendon&Sinyan kommer att äga många mittfält den här sommaren och Mazur håller ihop försvaret på bästa sätt. Den här kvällen hade han också sin vänsterfot rätt kalibrerad (det är inte alla gånger). Hur många 40-50-metersbollar tvärs över banan landade han på Cesar Weilids fot? Åtta? Tio? Ännu fler? Läckert var det i varje fall!

***

Apropå Brendon. ÖP/LT berättade innan match om besöket av dottern Emily, mamma Marciana och pappa Edson från Brasilien. Den storyn rörde i alla fall mitt hjärta. Och så landade de mitt i helgens snökaos...

***

Jag ser att Jakob Johnsson har många anhängare på diverse forum och visst ska man glädja sig över att en hemmaspelare har slagit sig in i startelvan, det är vi inte bortskämda med. Men jag är inte helt såld, ännu. Det kanske jag blir när han får lite mer hår på bröstet. I mina ögon är det lite för tamt när han närmar sig motståndarens straffområde.

Tillsammans med Cesar Weilid har dock Jakob stärkt upp ÖFK:s högersida så här långt, absolut. Nu gäller det bara att få till inspelen också!

***

Ni har säkert sett det själva. ÖFK har, precis som förra året, haft usel utdelning på sina inlägg. Det gäller från båda kanterna. Men å andra sidan; det är jäkligt svårt att se några linjer i vilka löpningar som tas i straffområdet. Så vi ska inte bara skylla på kantspelarna...

***

Jag har skrivit det tidigare och jag skriver det igen. Ju sämre motstånd desto mer ofokuserad är Aly Keita. Gårdagskvällens insats var en av de sämre jag sett från ÖFK-kaptenens sida. Tur att han hade så lite jobb!

***

Två besvikelser i går; Theodore Rask och Chovanie Amatkarijo. Rask var inte ens nära att vinna duellen när Skövde tog ledningen och var allmänt darrig medan Amatkarijo inte såg ut som han tyckte det var roligt överhuvudtaget.

***

Simon Kroon har ännu inte hittat tajmingen i sitt spel. Han vill så mycket men så här långt krånglar han bara till det för sig själv och sina lagkamrater. Spela enklare är det bästa rådet jag kan ge!

***

Tre hörnmål på två matcher, det tar sig sa pyromanen.

***

På lördag väntar serieledande Öster i Växjö. Gårdagens insats kommer inte att räcka till några poäng, däremot kan spelet i Sundsvall ge full utdelning!

Oavgjort 1-1 mot Gais efter en sen kvittering, oavgjort (0-0) i Örebro där prestationen var bättre än resultatet och så 3-0 mot Gif Sundsvall på bortamark där man var bättre i allt än sina motståndare.

ÖFK:s start smakar fågel i min mun, förmodligen även i många andras. Den är också bättre än vad jag kunde hoppas på efter en hygglig träningsupptakt men där vägen in mot seriestarten lämnade ett antal frågetecken efter sig.

Jag var faktiskt riktigt orolig innan premiären; hade jag tagit så fullständigt fel när jag i vintras påstod att ÖFK stod på stabil grund efter förra höstens så starka spurt, de flesta spelade vidare och truppen var kryddad med ntressanta nyförvärv?

Nej, min känsla där och då var korrekt. Det vet jag efter gårdagskvällens Norrlandsderby i Sundsvall.

***

Det är alltid svårt att jämföra, inte minst när vi varit bortskämda med sex raka allsvenska säsonger och ett succéartat Europaspel för inte så länge sedan. Men visst måste ÖFK:s insats på tisdagskvällen vara en av de bästa på bortaplan på väldigt lång tid (allting är ju relativt, inte minst tid...); ÖFK var det bollförande laget, hade chanserna och gjorde målen.

Allt tillkommit efter ett många gånger stabilt passningsspel med stundtals riktigt fyndiga lösningar. I mina ögon var man bättre än Giffarna i allt den här kvällen (om man undantar en sista kvarten i första halvlek).

När såg vi det senast? Har vi sett det överhuvudtaget sedan klubbens färd i rutschbanan utför startade?

Ett är då säkert. Vi har inte varit bortskämda med den här sortens insatser!

***

Jag tyckte att de inledande två kryssen (Gais och Örebro) var en bra start att bygga vidare på och när jag i förra veckan noterade att i stort sett hela spelartruppen var i träning förstod att det skulle kunna komma en bra insats i Sundsvall. Det har jag lärt mig efter ett helt liv i idrottens tjänst; inget är så välgörande för prestationen som när det är full fart på träningsfältet. Med alla på plats blir det en helt annan intensitet, ingen får chansen att fuska sig genom övningarna för då är det någon annan som snor platsen i startelvan!

Därför vågar jag påstå att sportsligt mår ÖFK riktigt bra för stunden och närmast väntar nu en hemmamatch mot Skövde AIK (på måndag).

***

Det här var också matchen där den 23-årige norrmannen Mansour Sinyan presenterade sig själv på allvar för den breda fotbollspubliken. Att det var Sinyan som skulle ta hand om den vakanta platsen bredvid Erick Brendon på ÖFK:s mittfält när Ludvig Fritzson drog till Brommapojkarna och Allsvenskan var ingen större överraskning, han gjorde ju ett antal inhopp på den positionen redan förra säsongen. Men som han greppat den här chansen!

I går kväll var han bäst på planen när han med bollen klistrad vid fötterna ständigt bröt sig igenom Sundsvalls olika försvarslinjer och gav ÖFK tryck i offensiven. Jag såg honom göra det i cupspelet mot AIK för snart två månader sedan och nu gjorde han det i seriespel när "hela" fotbolls-Sverige tittade på (Giffarna-ÖFK var tisdagskvällens enda match av dignitet i den svenska fotbollen...).

***

Men man ska komma ihåg att han har brassen Erick Brendon bredvid sig. Brendon gör alla runt omkring sig till bra fotbollsspelare. Jag tycker han är grym.

Alltid!

***

Jag blev jäkligt orolig när Kristian Novak skadade sig före seriestarten, där kändes det som försvarschefen försvann. Jag är inte lika orolig längre, Theodore Rask (från IFK Norrköping) har fyllt luckan på bästa vis. Rask jobbar med små medel men viktigast av allt; samarbetet med Myroslav Mazur i mittförsvaret fungerade klanderfritt när Giffarna knappt hade en målchans (två skott i målställningen från långt utifrån och ett vasst avslut strax utanför på att klassiskt snett-inåt-bakåt-inspel, det var väl allt).

***

Apropå Mazur; målskytt för första gången i sin 35:e match i ÖFK:s färger när han nickade in 2-0 på Erick Brendons välriktade hörna. NI vet, en sån där som jag tjatat om ungefär sjutusentrehundfemtioåtta gånger i mina krönikor; hårt pressad inåtvriden mot första stolpen, Mazur vann duellen och Gif-målvakten Gustav Molin var chanslös. Målvakter är alltid chanslösa på den typen av hörnor!

***

Malcolm Stolt nickade in 1-0 på Jakob Jonssons fina inspel. Stolts första för säsongen men det kommer mer. Det kunde det ha gjort redan den här kvällen - en nick smet strax utanför och en räddades mästerligt av Gustav Molin (även om den borde ha placerats lite bättre).

***

ÖFK:s 3-0-mål på övertid har sin absoluta poäng; André Österholm till Calvin Kabuye till Ziad Ghanoum och så till sist Sebastian Karlsson Grach som kämpade upp bollen i nättaket. Alla fyra byttes in i matchens slutskede (liksom Mykola Mysolitin). Ett riktigt avbytarmål!

***

Matchens storkämpe: Yannick Adjoumani (men det var ju ingen överraskning).

***

Men som ni säkert förstår efter 3-0 på bortaplan mot Sundsvall är det ju med beröm godkänt till alla! Skönhetsfläckarna får vi ta en annan gång!

Efter söndagseftermiddagens 0-3 mot AIK är ÖFK:s cupäventyr över för den här gången. Visserligen återstår bortamötet mot Västerås nästa helg men chansen att avancera är borta efter två raka förluster och 0-4 i målskillnad mot allsvenskt motstånd.

Helt okej i mina ögon.

Insatsen mot AIK var årets bästa så här långt, synd bara att domaren Enzo Vesprini från Köping inte gav ÖFK chansen att utmana på allvar samtidigt som. Straffen (0-1) mitt i den första halvleken var åt helvete och naturligtvis var förspelet till AIK:s tredje mål lika mycket åt helvete. Alla som kan det minsta om fotboll ser ju att AIK:s John Guidetti sänker Myroslav Mazur i luftduellen innan bollen hamnar hos Viktor Fischer och i ÖFK:s mål.

Med det sagt; AIK var det bättre laget och vann mycket rättvist. Men jag tycker att ÖFK stod upp riktigt bra långa stunder.

***

Vi kan nu summera de första två månaderna av säsongen och jag står fast vid det jag skrev i sammanfattning av det mardrömslika fjolåret; ÖFK har helt andra förutsättningar 2023.

Här finns något att bygga på, det är bara att fortsätta på det spår man hittade förra hösten. Materialet är i stort sett intakt (det var nästan så jag log för mig själv när jag kollade in startelvan i första träningsmatchen mot danska Köge under träningslägret i Turkiet), nu gäller det att hitta spelarna som ska krydda truppen.

Nya har visserligen kommit men vi har sett väldigt lite av dem så här långt. Förvånansvärt lite i mina ögon.

***

Fyra matcher (0-2 mot Köge, 3-0 mot Gif Sundsvall, 0-1 mot Varberg och så 0-3 mot AIK) är vad vi har att bedöma. Klart att 3-0 mot Giffarna sticker ut, det var en bra prestation men mot en klubb som såg ut att vara rejält på dekis. Därför tycker jag att söndagens insats är den bästa, det här var en riktig tävlingsmatch!

Magnus Powell kan räkna in mycket som är bra fastän vi bara har hunnit till slutet av februari, absolut. Men anfallsspelet lämnar en hel del att önska;

# Varken instick eller inspel från kanten sker med någon större precision.

# Malcolm Stolt ser bara tung ut sedan han tvingats lägga mycket (för mycket?) energi i den första försvarsuppgiften. Presspelet måste förändras så att Stolt har lite kräm kvar till sin viktigaste uppgift (att göra mål).

# Chovannie Amatkarijo fungerar bara när det blir stora ytor att operera på (som mot Varberg).

# Och när Simon Kroon inte är med (och han har vi inte sett så mycket så här långt) saknas idéerna, allt blir så förutsägbart - inget överraskar.

Kort sammanfattat; ÖFK:s spel på den "sista tredjedelen" har varit, med några få undantag, väldigt fattigt så här långt.

***

Men ramen är absolut lagd;

# Andrew Mills har spelat mest men Aly Keita är snart tillbaka i buren.

# Kristian Novak och Myroslav Mazur kommer att bilda ett stabilt mittlås i försvarslinjen.

# Yannick Adjoumani eller Kalpi Ouattara på vänsterbacken? Adjoumani har spelat mest så här långt men min gissning är att platsen är Ouattaras. Om han håller ihop?

# Till höger i backlinjen? Ja, där känns det öppet så länge vi får vänta på några av de nya. Ziad Ghanoum och Cesar Weilid konkurrerar just nu men kanske nye Jakob Hedenquist (från Utsikten) är den långsiktiga lösningen?

# På centrala mittfältet är brassen Erick Brendon gjuten och jag gissar att Mansour Sinyan blir hans partner. Jag tycker att Sinyan haft en sisådär-öppning på säsongen (alldeles för få löpmeter och dessutom lite för dåligt humör, ofta arg på såväl domare som motståndare) men mot AIK var han riktigt bra. Visst var det onödigt slarvigt vid några tillfällen men sättet som han slog ut hela AIK:s mittfält med sina 30-metersruscher imponerade på mig, det var faktiskt lite av matchens behållning sett med ÖFK-ögon. Det var i varje fall norrmannens bästa insats i ÖFK-dressen så här långt.

# Om inte Weilid spelar i backlinjen så tar han positionen till höger på mitten. Kaptensbindeln (i Keitas frånvaro) talar om hög status i truppen!

# Till vänster spelar Amatkarijo. Men här finns mer att hämta, mycket mer! Med den verktygslådan...

# På topp är naturligtvis Stolt & Kroon det givna paret. Men som ni förstår av det jag skrev här ovan, här finns problem, av varierande art, att lösa.

***

Om det finns några bubblare?

Inte som jag ser det, i varje fall inte just nu. Då måste det hända något de närmaste veckorna. Jag kan inte se att någon av Karlsson Grach, Zekovic, Österholm eller Johnson närmat sig en startplats under vintermånaderna. Och, som sagt, de nya vet vi väldigt lite om.

***

Till sist; Jag har alltid haft svårt för John Guidetti, där har det i alla år varit "jaget" för "laget". Och när han nu i Cmore-sändningen förklarade hur han blev "hakad" av Cesar Weilid när domaren blåste straff blir det ju enbart löjligt.

Tror han verkligen att vi är idioter allihopa?

Ovärdigt & respektlöst är min uppriktiga mening, vi måste kunna begära mer av våra så kallade stjärnor än att det uppträder som pajaser, inte minst när de hunnit passera 30.

Jag skulle inte bli ett dugg förvånad om AIK:s "Guidetti-projekt" skiter sig fullständigt