Tänk, ikväll släppte egentligen inte ÖFK till en enda kontring, och varierade sitt presspel. Det bidrog till att Forsell egentligen inte behövde göra ett enda ingripande i första halvlek. ÖFK:s spel var inte sprudlande men effektivt, och det kunde ha blivit ett par mål ytterligare, om t ex Marklund hade använt sitt friläge bättre. Han var annars en av lagets två bästa spelare, tillsammans med den alltmer fantastiske Ayanwu.

Jag hoppas att detta markerade en vändning vad gäller Livanis ledarskap, för då kan det börja hända saker med ÖFK. Jag har hela tiden hävdat att det finns tillräckligt spelarnaterial i ÖFK för att slåss om en allsvensk plats, och att det hämmats av ett alltför oflexibelt spel. Nu kan jag naturligtvis ha fel även här, och att det var slump eller spelarnas eget agerande som gav mig den bilden, men jag har svårt att tro det. Jag tror att det var Livani som dirigerade detta, på eget eller spelares initiativ.

Nu ser tabelläget plötsligt mindre kritiskt ut, och förhoppningsvis tar inte Utsikten tre poäng mot Landskrona imorron. Tyvärr finns det inte så mycket att sikta mot uppåt, men varje poäng och varje seger framåt kommer att skapa nya förutsättningar inför framtiden.

Ett bekymmer var Alis agerande inför straffen, där han uppenbart försökte att sno den från den utsedde straffläggaren, och det är ett beteende som kan skada lagmoralen. jag kan därför inte se honom som en matchens lirare, även om jag tyckt att han i övrigt var tillräckligt bra för det, vilket jag för övrigt inte gör.

Kvällen betyg;

Forsell 3 - I denna match svårt för honom att få högre poäng, då han inte fick tillfälle att visa sina egenskper, men han fortsätter att ge ett stabilt intryck.

Enemark 3 - En av hans bästa matcher i ÖFK-tröjan.

Ayanwu 5 - Vilken pärla ÖFK hittat, även om bollhanteringen framåt fortfarande kan utvecklas.

Suljic 3 - Stabil, men inte så involverad.

Adjoumani 3 - Väldigt ojämn idag, och snälla, börja inte ligga ner för mycket igen.

Marklund 5 - Tillbaka på allsvensk klass, trots missat nästan givet mål. Perfekt straff, trots situatioen med Ali innan.

Sporrong 3 - Nästan blek idag. Onödig varning. Knapp trea.

Granström 4 - Blandar också och ger, men någonting riktigt bra är nära.

Edqvist 3 - En komplementspelare som gjorde sitt, och fastnade mindre än i de senaste matcherna.

Amatkarijo 4 - Oj så mycket som skulle kunna komma ut från honom. Borde ha fått fler bollar med sin snabbhet. Men försvinner emellanåt.

Ali 3 - Nyttig ikväll, men det blandas och ges även här. Och agerandet inför straffen drar ner. Skönt ändå att han fick göra målet därefter, som dessutom var en riktigt bra prestation. Och rätt använd är han verkligen en tillgång.

Hopcutt 2 - Hände inte så mycket och ett par felbedömningar.

Jag vill avsluta med ett par rader om en annan s k tränare, nämligen Jon Dahl Tomasson. Där har vi en person som jag uppfattar som nästan en översittartyp som helt sitter fast i ett sätt att tänka där laget är underordnat vissa "stjärnor", utan att man tänker på hur laget ska kunna fungera som just lag, och dessutom tror att det räcker med en defensiv spelare på egen planhalva, förutom målvakten. Jag brukar aldrig kräva en tränares avgång, även om jag kan antyda en åsikt åt det hållet, men i detta fall skulle jag göra det om inte grundtanken ändras ordentligt i kommande två kvalmatcher.

"Processen", Kiarash Livanis projekt med ÖFK:s lagbygge, är på väg mot ett fullständigt haveri, 1-3 i lördagseftermiddagens derby mot Gif Sundsvall var bara en i raden av undermåliga insatser den här sommaren.

När resultaten skulle komma, det lovade ju såväl Livani som hans lojala spelare, har istället förluster och svaga prestationer staplats på hög, sedan den 1 juni har ÖFK vunnit en av nio matcher, man har tagit sex poäng av 27!

Utveckling har blivit avveckling.

***

Kom inte och säg att jag tidigt varnade. Alla med ett någorlunda tränat fotbollsöga kunde se redan under försäsongen att Livani-fotbollen inte korrelerade med spelarmaterialet. Inte ens några lättförtjänta gratispoäng i serieinledningen kunde dölja detta faktum.

Efter dagens förlust råder rena orkanstyrkan i skitstormen på sociala medier. Jag förstår det, synd bara att det skulle ta så lång tid för supportrarna att reagera. Men nu är det hög tid att Daniel Molander, ordförande i såväl fotbollsklubben som elitbolaget, kallar in tränaren Kiarash Livani och hans chef Stefan Lundin (som är minst lika skyldig till misslyckandet) och slår näven i bordet.

Det är möjligt att Molander inte kan ett skit om fotboll (jag har faktiskt ingen aning). Men eftersom det saknas fotbollskompetens i hela ÖFK-ledningen (och har så gjort under på tok för lång tid) är det han som sitter med den samlade makten.

Hur han utnyttjar den struntar jag högaktningsfullt i. Bara att han gör något.

Kraftfullt!

***

Daniel Molander kan exempelvis klargöra för herrar Livani & Lundin...

# ...vem som är chef för vem i den sportsliga ledningen (tidigare, i nästan tre år, var det Magnus Powell som körde över Lundin, nu är det Kiarash Livani)

# ...att Lundin som första åtgärd ställer krav på att Livani omedelbart avbryter sin "process" och hittar en spelmodell som passar spelargruppen

# ...att nu får det, en gång för alla, vara slut med hasarden i och kring det egna straffområdet som kostar baklängesmål i var och varannan match.

# ...och att det inte finns utrymme att konstra - det här en order och ska ske nu!

***

Jag har för länge sedan skrivit om Livanis behandling av Erick Brendon, bland annat i en krönika den 27 maj, där jag bedömde ÖFK-tränarens placering av den bollskicklige brassen i frysboxen som ren och skär mobbning.

Efter det har vi inte sett Brendon i startelvan, knappt heller på avbytarbänken (en start och tre på bänken så här långt, 19 matcher in på serien!).

Och när Livani bestämmer kommer Brendon att fortsätta sitt ÖFK-liv i frysboxen. Tro inget annat (vid onsdagens träning när det spelades elva mot elva fick Brendon inte ens med utan tvingades jogga vid sidan tillsammans med några juniorer enligt rapporten på op.se).

Men jag tänker så här;

# Stefan Lundin var sportchef även när Erick Brendon värvades från allsvenska IFK Värnamo mitt i säsongen 2022.

# I 2,5 säsong (med Lundin som chef...) bar Brendon det här laget och jag påstår att ingen enskild spelare i Superettan under den perioden var så viktig för sitt lag som Erick Brendon var för ÖFK.

# Nu skulle Brendon, som dessutom är en av de klubbens bäst betalda spelare (och fortfarande med Stefan Lundin som chef) inte ens platsa i ett B-lag...

Alltså; hur fungerar Stefan Lundin som närmare än någon annan kunnat se Erick Brendons betydelse för ÖFK under så lång tid samtidigt som han accepterar att samma spelare placeras i frysboxen bara för att det kommer en ny tränare med vilda idéer utan förankring i verkligheten?

***

Det enda rimliga i det här läget är, som ni säkert nu har fattat, att Stefan Lundin tar det befäl över den sportsliga verksamheten som han är satt att göra.

Och att Livani accepterar läget,.

Om inte är det bara för honom att ta tåget söderut till nya jaktmarker (på en annan nivå).

***

Om jag tror på det här?

Naturligtvis inte. Daniel Molander har jag knappt sett till sedan han klev på sin dubbla ordföranderoller under senvintern, Stefan Lundin tar inga konflikter med sina underordnade och Kiarash Livani kommer att fortsätta på spåret som leder till avgrunden.

Men det känns viktigt att röra om i grytan, få verkar ju våga göra det trots att sakernas tillstånd är alldeles uppenbara.

För nu går tiden fort och tid är det minsta som ÖFK-ledningen (Daniel Molander) har för att styra den här skutan mot rätt kurs.

Debatten i forumet har gått het efter matchen mot Landskrona, då ÖFK spelade mycket under sin förmåga.

Det finns många åsikter om det, både de som är kritiska och de som inte är det.

Vi är väl eniga om att det är tränarens uppgift att till match ställa upp ett lag som är väl förberedda för en bra insats. Samtidigt är det spelarna som har ansvaret för att ha inhämtat vad tränaren har lärt ut och översätta det i praktiken.

Allt går ut på att vinna matcher, men det finns olika sätt på att göra det på. Tränaren Kiarash Livani har sitt sätt att spela. Det är ett spelsysem som tidigare aldrig använts i ÖFK.

Det man kan undra över är, att ÖFK var bättre i början av serien, då man låg på övre halva och nära övre kvalplats. Nu när halva serien har gått, och spelarna borde vara mer förtrogna med det nya spelsystemet, så ligger ÖFK nära det nedre kvalstrecket. Det är med andra ord svårförståeligt och motsägelsefullt.

Vi har gång på gång fått läsa om den tuffa träningen, och att ÖFK aldrig tränat i så hårt som nu, ja, till och med haft högre fart än vad allsvenska Djurgården har, men ÖFK har inte alltid kunnat översätta den höga farten och viljan till matchtillfället.

Det finns anledning att tro, att flera spelare kan vara övertränade och tack vare det inte orkar genomföra en hel match.

Överträning ger minskad prestation, koncentration, trötthet, minskat självförtroende och ökad skaderisk och muskeltrötthet.

Jag har följt fotboll i många årtionden, och aldrig hört att man ska öka träningsmängden under det aktiva matchperioden för de har man igen senare.

Man kan ställa frågan, när uppkommer effekten? Risken finns att den kommer för sent och att man åker ut Superettan och ner i div1 och då har man mindre nytta av den hårda träningen.

Jag följde Graham Potters träning nästan varje dag under flera år och lärde känna honom och hans sätt att träna.

Om man ska ha Graham Potter som ett riktmärke och föredöme, så tränade han inte hårt under spelsäsongen.

Han ägade sig mest åt att förbättra tekniken, passningsskickligheten och samspelet.

Jag ringde för några dagar sedan en spelare jag känner, som för några år sedan gick från en lägre division till ett allsvenskt lag.

Han berättade, att han var seg i benen i minst ett halvår innan det släppte och han kunde orka med det allsvenska träningstempot.

Av dagens spelare så kommer många från lägre divisioner och en del är unga. Det kan vara så att även de känner sig "sega" i benen?

En erfaren tränare som jag idag pratade, uttryckte sig så här - Om någon klarar 50kg i bänkpress kan man inte efter någon månads träning inte kräva att han ska klara 80. Det kan ta åratal av träning.

Jag instämmer i vad Per Lagerbäck skrev i sin senaste krönika i fotbollz.se att ÖFK måste få igen spelglädjen.

Lagerbäck: Livani har en hel del att bevisa, för hans allra viktigaste uppdrag just nu, enligt mig, är att skapa spelglädje i laget. Jag är inte helt säker på att det är hans starka sida. Jag är dock fortsatt hoppfull vad gäller kvalitén i truppen, men det gäller att få fram den även på plan.

ÖFK kan få igen spelglädjen om det kommer utvilade till match. Jag tror det är så enkelt.

Då får man gratis ny inspiration, kraft, självförtroende, positivt tänkande och vinnarskallen får ny näring.

Till slut, det gäller inte bara att springa.

Det viktigaste är att spela sig fram till målchanser och göra mål. Det gäller att vinna matcher. All träning måste utgå från det, men kanske gör man det om man springer mycket. Jag är osäker.

Träningen måste vara anpassad till nuet. Inte vad som kommer att hända längre fram.

Då kan det vara för sent.

Än finns hopp!

Jag har alltid trott på ÖFK och gör det även nu. Det står på ryggstödet på min tidigare sittplats på arenan. Jag har bytt sedan ifjol.

Einstein sa att upprepa samma sak och tro på förändrat resultat är definitionen på galenskap. Där är ÖFK idag.

Det måste ske något nytt. Flera spelare fungerar inte i det önskade spelsystemet. I matchen mot Landskrona var det minst fem spelare i startuppställningen som inte borde ha varit på plan.

Det går inte att skapa en verklighet/dröm med ett spelarmaterial som inte motsvarar de kraven. I det militära sas det att om inte kartan stämmer med terrängen gäller terrängen. Här någonstans bör ÖFK ledningen landa och utgå ifrån. Dvs utgå från det spelarmaterial som finns och inte från en dröm.

Denna match störde mig betydligt mer än förlusten mot Örgryte. Då mötte man ett lag på topp som utnyttjade svagheter i ÖFK. Idag var Landskrona måttligt bra och det kändes som om alltför många av spelarna inte förmådde, eller orkade, jobba som lag. Jag var dessutom förundrad över att Bonnah, som inte alls rosade marknaden senast, startade samtidigt som Marklund satt på bänken. Sporrong verkade trött och Perry körde fast sig själv nästan konsekvent. Suljic spelade fram till 1- 0 och försvaret hade som så ofta halvdan hjälp från mittfältet i kritiska lägen.

Det smyger sig in en känsla att spelarna känner sig osäkra såväl på sina roller på plan som på hur man ska förhålla sig till medspelarna, och de som får chansen efter en tid på sidan verkar inte bekväma. Nu är jag antagligen för kritisk, men det var inte bra idag. Livani har en hel del att bevisa, för hans allra viktigaste uppdrag just nu, enligt mig, är att skapa spelglädje i laget. Jag är inte helt säker på att det är hans starka sida. Jag är dock fortsatt hoppfull vad gäller kvalitén i truppen, men det gäller att få fram den även på plan.

Jag ska inte fördjupa mig mer just nu, då besvikelsen över dagens match är som störst, men uppenbart är att vi åter får rikta in oss på kampen om att slippa nedflyttning. Men jag bedömer fortfarande chansen att hänga kvar som god. Men det krävs en del jobb.

Betygen:

Otieno 3 - Gjorde väl en ok insats.

Johansson 2 - Kändes inte säker defensivt, men ok när han klev framåt.

Suljic 2 - Får ta på sig visst ansvar för första målet, och verkade lite håglös även i övrigt.

Anyanwu 3 - Fortsatt säker i brytningarna, och visade tydlig fighting spirit.

Ghanoum 3 - Hans defensiv ger trean. Verkar lite obekväm med bollen ibland.

Bonnah 1 - Tycker han gör en riktigt svag insats.

Sporrong 2 - En av hans svagare matcher.

Perry 2 - Blev inte många rätt.

Amatkarijo 2 - Såg tyvärr väldigt lite av honom, trots att han jobbade hårt.

Hopcutt 2 - Försökte skapa, men det blev inte så mycket.

Edqvist 2 - Gjorde en del hyfsade försök, men det räcker inte längre.

Adjoumani 2 - Tog inte riktigt chansen idag heller, men jag tycker att det är dags att han får starta, så att han känner lite trygghet. vi vet vad han kan.

Marklund 3 - Här har vi en spelare som verkligen försöker skapa något, och han blev en injektion, som dock kom av sig lite.

Abdihakim 3 - Såg lite bättre ut denna gång, men har en del att bevisa.

Croon 4 - Två väldigt bra ingripanden, och egentligen inga misstag.

Mörfelt 2 - Fick knappt bollen, så att sätta betyg är inte rättvis.

Granström 2 - Vet inte varför, men verkar inte komma upp till den förmåga han torde ha.

Återigen så vill jag nu trycka på att det viktigaste uppdraget för alla runt laget och i föreningen, från ordförande vidare över sportchef, lagledare och tränarstab m fl, är att skapa glädje i laget, och inte prestationskramp.