.

Det var då för väl att ÖFK fick avsluta den första halvan av serien med en 2-0-seger mor ärkerivalen Gif Sundsvall och gå till sommarvila på en (just nu) stabil femteplats i tabellen.

Det är man värd efter en vår som i tio omgångar såg överraskande (med tanke på förutsättningarna) stabil ut. En seg och temposvag avslutning (Nordic United 1-1, Ljungskile 1-1, Norrköping 0-2 och en såsig första halva i eftermiddag i Sundsvall) sådde dock tvivel men där två avlossade missiler (Curtis Edwards och Simon Marklund) ger såväl arbetsro som hopp om en trevlig höst!

Jag tror fortfarande att det här kan bli riktigt bra men då finns saker som måste åtgärdas.

Framförallt; för att den här ÖFK-upplagan ska nå framgång måste farten hållas uppe i både boll och löpning. Ett temposvagt ÖFK, som i de senaste veckornas insatser, är ett lag som riskerar att få kriga för sin överlevnad.

Svårare än så är det inte!

***

Första halvlek; ett ÖFK utan fart och utan idéer mot ett Sundsvall som var lika tandlöst som man varit hela våren. 0-0 och bara trist.

Andra halvlek; ÖFK trycker ner gaspedalen några hack redan från start och då hemmalaget fortfarande är lika tandlöst så blir det genast mycket roligare (och lugnare...).

Full kontroll på matchbilden och därtill två kastade granater som avgjorde matchen;

# 55:e min, 1-0: Curtis Edwards med sträckt högervrist från 18 meter skickar en retur rakt upp i hemmamålvakten Jonas Olssons högra kryss. Årets smocka!

# 70:e min, 2-0: Simon Marklund driver fram bollen över Sundsvalls planhalva, laddar högern från 25 meter, får bra träff och via en hemmaförsvarare seglar bollen över Jonas Olsson.

Resten var bara en formalitet även om ÖFK, i samband med tre snabba byten, tappade orienteringen sista kvarten men fortfarande var närmare 3-0 (Amir Begic sköt mot krysset men Jonas Olsson räddade snyggt) än hemmalaget en reducering.

***

Jag har vid några tillfällen under våren berättat om ÖFK:s styrka som gett såväl bra spel (uppskattat av väldigt många) som mål och poäng, inte minst på hemmaplan - det väloljade passningsspelet.

Men det förutsätter att bollen så ofta som möjligt passerar Curtis Edwards och Simon Marklund. Det är så linjer bryts, ytor öppnas och mål görs.

De senaste veckorna har firma Edwards&Marklund fått betydligt färre bollar att jobba med, väldigt många har istället haft Emil Özkan som uppspelspunkt.

Och då blir resultatet ett annat, det händer inte så mycket. Özkan har en fin verktygslåda men han är bara i början av sin karriär och är, än så länge på den här nivån, bara en kompletteringsspelare.

Här måste rollfördelningen vara glasklar. Dirigentpinnen ska hållas av Edwards och Marklund, den som har en annan åsikt kan kolla igenom lördagsmatchen en gång till där hemmalaget blåstes av banan efter pausvilan sedan duon sågat upp den parkerade bussen!

***

När nu Ali Suljic lämnat för nya äventyr i Norge så är det väl klart att trebackslinjen kommer att bestå av Sunday Anyanwu, Abdoi Qasem och Dennis Widgren. Jag tycker för övrigt att placeringen av Sunday, som i mina ögon är ett av vårens utropstecken, på avbytarbänken i några matchen var helt ogrundad!

***

Andra som presterat mer än förväntat är Amir Begic och Abdoi Qasem. Bra nästan varje gång!

***

Forwardsproblemet kan vara löst när serien startar om efter sommarlovet. Jag skriver kan; Jabir Alis återkomst är ingen given succé. Jag var tveksam förra gången men efter fem mål på elva matcher fick jag ge mig. Men jag förutsätter givetvis att han kommer i bättre skick den här gången, senast var det nästan skämmigt.

Men å andra sidan; vad är alternativet med den forwardsbesättning ÖFK har just nu? Stensrud, Navassardian och Delgado har lämnat planen utan nätkänning i 13 av 14 matcher. Brrrrr, iskallt!

***

Jag har under våren varit lite nyfiken på hur Hugo Azzi skulle fungera i wingbacks-rollen ute till vänster. Det är jag inte längre. Fransmannen hade ingen aning om vad han skulle göra när han nu fick chansen mot Sundsvall.

***

Inte heller på högersidan fungerar det något vidare och det är ju ett problem eftersom där lirar tränarens son och han spelar varje match oavsett prestation. Daniel Miljanovic är en grovjobbare men saknar, så här långt i varje fall, spets i sina offensiva aktioner. Och vid fler än ett tillfälle (senast mot Norrköping) har hamnat nedanför backlinjen och upphävt offsiden. Här måste det finnas läge att pröva andra lösningar!

***

22 poäng på 14 matcher med häng på en kvalplats till Allsvenskan, det tror jag att vi alla som gillar ÖFK köper som mer än godkänt. Och lyckas tränaren Nemanja Miljanovic skruva på detaljerna kan det bli en rolig höst. 18 juli startar vi om, på hemmaplan mot Landskrona Bois.

Då stampar vi plattan i mattan redan från början, det är då som ÖFK är bäst!

***

Trevlig sommar!

... att varken ÖP eller Fotbollz noterat att Saman Ghoddos gjorde en riktigt bra VM-match tidigt i morse för Iran, och var djupt inblandad i kvitteringen till 2- 2 mot Nya Zeeland. Men Haldo hade ju med honom i sin artikel om personer i VM med anknytning till ÖFK. Då är det ÖP/LT vi väntar på.

Säkert förresten en besvikelse för Iran med ett oavgjort resultat. Iran hade för övrigt ett oväntat starkt publikstöd, trots starka försök att förhindra det.

ÖFK vände halvtidsunderläge 1-2 till seger med 3-2 när Örebro SK kom på besök. Det var då för väl att hemmalaget kunde ro hem de tre poängen, allt annat hade varit rena rånet.

ÖFK var överlägsna sina motståndare. Den här gången också.

De hittills avverkade fem hemmamatcherna har alla sett ungefär likadana ut. Hemmalaget har med ett väloljat passningsspel, såväl snabbt, fyndigt som varierat, försatt sina motståndare i kraftig brygga under stora delar av speltiden och det har gett tre segrar och två kryss, 11 poäng.

Det borde ha varit 15!

***

Tio omgångar, en tredjedel av serien, kan summeras och ÖFK ligger på femteplats med häng på de allra främsta och den tes som jag framförde i en krönika för några veckor sedan består; det här kan bli riktigt bra innan det är över.

På Jämtkraft arena har man varit fullständigt dominanta (med undantag för några små svackor här och där men det må vara tillåtet), jag tror inte att många lag i den här serien ser fram mot att resa till Östersund. Bortaspelet har varit mindre framgångsrikt. Elva poäng hemma och sex borta ger 17, sett till prestationen kunde det mycket väl varit några till!

***

ÖFK:s spel bygger på att många av spelarna är oerhört passningsskickliga. Backlinjen, från starten av serien, Ali Suljic, Sunday Anyanwo och Dennis Widgren har alla fina fötter och det har även Hugo Azzi och Abdoi Qasem visat sig ha när de fått chansen de senaste veckorna.

En försvarslinje utan klumpfot, det har inte många lag i serien - förmodligen inget!

***

På mitten blir det ännu bättre; kvartetten Curtis Edwards, Simon Marklund, Amar Begic och Emil Özkan trollar bort sina motståndare efter behag i match efter match. ÖFK:s centrala mittfält är bäst i serien. Dessutom jobbar dom stenhårt - och så gör dom mål!

Edwards fyra, Marklund fyra, Begic fyra - det är tolv av 18. Men det var inte alldeles lätt att räkna ut innan serien drog igång, inte desto mindre glädjande. Jag trodde, med den svaga forwardsbesättningen, att målskyttet skulle bli ÖFK:s stora bekymmer den här sommaren.

Där hade jag helt fel.

***

Som jag skrev för några veckor sedan; Curtis Edwards och Simon Marklund ihop kan bara bli bra.

Och Amer Begic är årets fynd!

***

Efter de inledande omgångarna var jag tveksam till kantspelet. Det har blivit bättre. Både Daniel Miljanovic och Yannick Adjoumani börjar hitta sina roller och inspelen har blivit bättre. De toppar också assistligan, det ska noteras. Och med Azzi på planen har det blivit ytterligare spets på inläggen från vänster.

***

Det finns dock saker som oroar;

# Målvaktsspelet är mycket svajigare än jag förväntat mig. Melker Uppenberg, tydlig förstamålvakt så här långt, kommer snett i sina utrusningar alldeles för ofta. Tre mål får han ta på sig så här långt och hur han kunde hamna så fel som vid Örebros 2-1-mål strax före pausvilan begriper jag bara inte. Dessutom har han dålig ordning på sin passningsfot (bollen hamnar på läktaren alldeles för ofta) och hans ständiga sölande går mig på nerverna. Sätt fart på bollen!

# Anfallsspelet är lika svagt som jag förutspådde. Stensrud, Navassardian och Delgado håller inte måttet och här har sportchefen Stefan Lundin ett jobb att göra den närmaste tiden. Trion har fått till fyra mål tillsammans, två vardera på Stensrud och Navassardian - alla i samma match (Brage borta, seger 4-2).

I nio av de tio matcherna har forwards gått mållösa av plan, fem på Jämtkraft trots kraftig dominans. Det är dessvärre siffror som talar för sig själv.

***

Jag tycker att nye tränaren Nemanja Miljanovic gjort ett strålande jobb så här långt. Han fick snabbt ihop gruppen och hittade ett spel som passade. Jag tror att de flesta som gillar ÖFK också gillar det spel som presterats! Och poängen, naturligtvis.

***

...men det finns saker som kan kritiseras;

# Jag förstår att Miljanovic efter Bragematchen inte kunde motstå frestelsen att spela med två renodlade forwards (på bekostnad av Emil Özkan) tillsammans i matcherna mot Sandviken och Oddevold. Det gick naturligtvis inte. Det framgångsrika passningsspelet "dog" den sista tredjedelen. Mot Örebro var det en forward (Delgado) och Özkan tillbaka och ÖFK kom mycket närmare och oftare motståndarmålet!

# Jag har allergi mot alla byten i slutet av matcherna. Miljanovic vill också han gärna fingra lite för mycket i uppställningen och resultatet blir ofta detsamma - organisationen faller samman.

***

Apropå ingenting och utan att behöva tänka på plånboken så har jag en forwardslösning; I Kalmar går Malcolm Stolt omkring och skrotar utan att få speltid. Stolt skadade sig under försäsongen och har ännu inte hamnat i laguppställningen.

Ett lån skulle sitta fint för alla parter - Stolt, Kalmar FF och ÖFK!

Som jag ser det passar Malcolm Stolt alldeles utmärkt i ÖFK #2026 - en vass straffområdesspelare som med det här spelet skulle göra minst tio mål. Dessutom är han en alldeles utmärkt presspelare - en av de bästa i klubben efter "storhetstiden". Och ÖFK:s redan nu i långa stunder fina presspel skulle bli ännu tyngre!

***

Vad händer med Ali Suljic?

Lagkaptenen, som varit en bärande pjäs under lång tid, har efter avstängningen (tre matcher) inte fått någon speltid. På bänken i två matcher, "sjuk" i den tredje.

Här är det läge för ÖFK att tala klartext. Den här typen av ärenden har annars en tendens att kunna sprida oro i hela organisationen - inte minst om det kommer förluster.

Ingen kan påstå att Suljic hålls utanför startelvan av "konkurrensskäl"!

***

Till sist; det är svårt att locka massorna till Jämtkraft arena. Det blev knappt 2.000 även den här gången. Bra spel, intressant läge i tabellen, sen starttid och härlig sommarvärme borde kunna locka betydligt fler.

Några fina dagar för ÖFK för tillfället; efter mersmakande 3-2 mot IFK Värnamo kom en ännu bättre prestation i lördags (2-2 mot Falkenberg) som ikväll följdes upp med en blytung trepoängare i Borlänge (4-2 mot Brage) där prestationen visserligen inte var femstjärnig men seger på bortamark är alltid mumma i de här sammanhangen, vi fick en dessutom del svar som vi väntat på och så vet vi nu att blixten faktiskt kan slå ned två gånger på samma plats...

***
Jag gillade verkligen spelet mot Falkenberg i lördags. Första halvan och 3-0 mot Värnamo helgen innan har blivit ett riktmärke för många ÖFK-vänner. Men jag hävdar att stora delar av matchen mot Falkenberg var ännu bättre och det var bara en ren stöld när de gul/vita kunde resa hem till staden vid havet med ett oavgjort resultat.

***
Jag fick samtidigt min tes om ÖFK:s lagbygge (se krönikan i fredags) verifierad; här finns en stabil backlinje med passningsskickliga fötter och ett centralt mittfält med ännu fler fina fötter, stor löpvilja och vassa fotbollshjärnor. Lägg därtill att kantspelarna Miljanovic och Adjoumani hade årets bästa dag på jobbet.
Det var långa bollar och det var korta bollar, i djupled och i sidled, stor rörelse och inget onödigt kladdande på bollen. Gästerna från västkusten var under långa stunder satt under hård press och vid tappat boll var hemmalagets återerövring snabb och brutal.
Kort sagt; det var fotboll som är lätt att gilla.

***
Om jag får gissa; var det inte så här som Kiarash Livani sa att ÖFK skulle spela förra året men vi aldrig fick se, Livani hade varken kunskap eller material och hela projektet var ytterst nära att haverera?

***
Det var egentligen bara en sak som fattades i lördags för att jag skulle ha varit riktigt nöjd: Slutprodukten.
ÖFK förtjänade verkligen mer än 2-2 och en poäng, mycket mer!

***
Det går ju inte att lämna mötet mot Falkenberg utan att kommentera målvaktsinsatserna, det var ju till slut allting kom att handla om. Melker Uppenberg i hemmaburen och Anton Andersson hade verkligen inte sin bästa dag. Fyra mål, fyra tabbar = sämsta målvaktsspelet på Jämtkraft arena sedan invigningen för snart 20 år sedan.
Jag har aldrig sett något liknande på den här nivån tidigare och, jag lovar, jag har sett det mesta!

***
Insatsen mot Brage i kväll var långt ifrån lika iögonfallande som den mot Falkenberg; visst gjordes försök men finishen i passningsspelet var långt ifrån lördagens, alltför ofta valde man att spela den långa bollen över mittfältet och då var man chanslös att skapa tryck på hemmalaget.
Det blev lite väl mycket ge och ta, åtminstone för min smak.

***
Men skitsamma; att åka hem från Borlänge med 4-2 och tre poäng är trots allt det viktigaste och det kommer nya matcher (redan på söndag hemma mot Sandviken).
Och här finns andra saker att lyfta fram och som betyder väl så mycket för laget. Sånt som ger syre i hela föreningen.
I första hand och allra viktigast:
# Abel Stensrud knäckte målkoden; 1-0 på nick från nära håll, 2-0 på målvaktsretur - också från nära håll.
# Edgar Navassardian knäckte också målkoden: 3-2 när han stack fram foten på en misslyckad bakåtpassning och 4-2 när han på övertid frispelades av Luka Bozickovic och tryckte in bollen i burhörnan.

***
Det här är två spelare som inte övertygat mig om sin storhet, faktiskt långt därifrån, och jag såg det verkligen inte komma att duon skulle smälla in fyra bollar tillsammans i en och samma match (Navassardian avlöste Stensrud i 75:e matchminuten), fyra riktiga måltjuvsfullträffar
Man skulle kunna påstå att här slog blixten ned två gånger på samma ställe...
Och när isen väl är bruten brukar det faktiskt komma mera!

***
Kul också att några andra av dom nya bidrog till målen:
# Nye fransmannen Hugo Azzi slog inlägget som Stensrud nickade in ettan på.
# Emil Özkan sköt det skott som hemmamålvakten Viktor Frodig lämnade retur på och där Stensrud forcerade in tvåan.
# Luka Bozickovic snodde den boll som han sedan severade Navassardian när slutresultatet spikades.

***
Tre omgångar och ÖFK har spelat in sju poäng med avstängde Ali Suljic utanför laget. På söndag är Suljic tillbaka centralt i trebackslinjen (jag kan inte tänka mig annat). I övrigt tror jag inte på några större förändringar, startelvan håller för ytterligare en prövning! Men onekligen spetsas konkurrensen av en seger som den i kväll.

***
Till sist; jag har svårt att släppa de "förlorade" poängen mot Falkenberg. Om inte hade ÖFK varit tvåa (minst) i tabellen - på allsvensk plats. Tanken svindlar - men vi är med i matchen!

Det finns anledning att känna en viss optimism

Fågel eller fisk?
Den frågan har man varit tvungen att ställa inför rätt många säsonger nu och svaret har alldeles för ofta blivit fisk.
Som ÖFK-vän, och men framförallt för idrotten i länet, har man blivit luttrad. Man vill ju så gärna att vi ska ha minst en fot i elitfotbollen (helst två naturligtvis), det betyder så mycket för så många.
Men nu, efter en stark insats i cupspelet och en lovande öppning på seriespelet, vågar jag tro på något mera. Jag känner faktiskt en försiktig optimism och hoppas att den känslan förstärks ytterligare efter lördagsmötet med serieledande Falkenberg.
Så här ser jag på ÖFK #2026 när vi kommit till omgång 6 i Superettan, styrkor & svagheter.

***
Sedan Stefan Lundin tog över ansvaret som sportchef i klubben har ungefär 50 spelare kommit och 50 har försvunnit, tio per år. Ett antal tränare har också hunnit passera revy.
Samma lika den här säsongen. Ett dussintal nya spelare och en ny tränare, Nemanja Miljanovic. Men en viktig skillnad; Miljanovic har haft några av de nya i tidigare klubbar, han visste vad han ville ha och vet vad han har att jobba med.
Och det har märkts. I cup och serie har startelvan varit tämligen statisk, Miljanovic har bjudit på få överraskningar.

***
Men truppbygget är obalanserat, här finns en överkapacitet på mittfältet (många riskerar att få minimalt med speltid) medan bristen på dugliga forwards är alarmerande!

***
På plussidan;
# Målvakterna Melker Uppenberg och Tyree Griffiths håller för Superettan, de gör sitt jobb men utan att briljera. Skulle det skita sig som förra året (ÖFK använde sex målvakter, svenskt rekord för elitfotboll) finns målvaktstränaren Arnold Origi att kasta in.
# Trebackslinjen med Sunday Anyanwu, Ali Suljic och hemvändande Dennis Widgren är betongstark. Det är inte många gånger de har sviktat så här långt. Dessutom är de utrustade med fina passningsfötter vilket inte är alldeles givet bland mittbackar. Närmast att ersätta vid skador eller avstängningar är väl fransmannen Hugo Azzi, det lilla jag hunnit se av honom lovar onekligen mer.
# Centralt på mitten är man bäst i serien, det är absolut plusplus. Inget lag kan matcha kvartetten Amar Begic, Curtis Edwards, Emil Özkan och Simon Marklund - förutom en stor arbetskapacitet finns här både huvud och begåvade fötter. ÖFK:s 2-0-mål senast mot IFK Värnamo är ett lysande exempel på vad det här gänget kan åstadkomma tillsammans; Özkan till Edwards som överraskande spelar rakt igenom försvarslinjen till Marklund som serverar Begic, ett-två-tre-fyra och så smäller det rakt upp i krysset.
Godis för en fotbollsälskare!
Curtis Edwards i kombo med Simon Marklund kan bara bli bra, Amar Begic (lagspelare personifierad) är ett fynd och Emil Özkan behöver bara komma ihåg att jobba vidare när han levererat första insatsen för att ta ytterligare ett steg i sin utveckling.

***
På minussidan;
# Kantspelet har inte imponerat så här långt. Yannick Adjoumani, som ju är något av en publikfavorit, borde få ut mer av all den yta han erbjuds att operera på, det finns liksom ingen stadga i hans spel och jag upplever att utvecklingen har stannat av. Jag tror att han behöver tydligare instruktioner i den här något nya rollen han fått. På andra sidan jobbar Daniel Miljanovic (tränarsonen) hårt men saknar spets, åtminstone så här långt. Precis som för "Adjou" har han ofta mycket plats i offensiven utan att få till något som hotar. Alldeles för många kantspelare tar en touch för mycket innan bollen spelas in och då fastnar den på första försvararen, Miljanovic är en av dem.
# Men framförallt, på forwardssidan är det svagt för att vara på den här nivån. Abel Stensrud har abonnerat på platsen så här långt. Norrmannen springer mycket, det ser bra ut, men kommer sällan (Värnamomatchen undantagen) till avslut. Och kommer han till skott så prickar han målvakten. Rakt på, varje gång - och med knallpulver i skottfoten.
Problemet?
Det finns just nu inget alternativ till Stensrud! Hoppet står möjligen till Gustav Odenlind som är på väg tillbaka efter sin långa skadefrånvaro. Vi vet bara att det är ett löfte som inte fått chansen att visa vad han kan. Men oavsett, här måste Stefan Lundin satsa allt krut under sommarfönstret.
En forward i den här rollen måste producera 10 mål, helst några fler. Det är närmast ett krav.

***
Bästa insatserna så här långt; Försvarsmässigt mot allsvenskt motstånd i cupen, stark premiärvinst på bortaplan (Varberg) i premiären, stabil första halvlek borta mot Öster men framförallt den första halvan mot IFK Värnamo (3-0 i halvtid) förra helgen. Det spelet gladde många, även mig.
Sämst; stundtals blir det väldigt stirrigt i försvarsspelet då det höga presspelet går tokfel (som mot Värnamo efter pausvilan). Här efterlyser jag en plan B (ett samlat försvar som börjar jobba vid mittlinjen).
Men det borde väl inte vara så svårt att fixa?

***
Kul serie så här långt. Alla slår alla och klassiska IFK Norrköping, som rivstartade med en 6-0-seger, är några matcher senare inblandad i bottenstriden. Här går det ju inte att räkna på någonting och det ger mig ytterligare en anledning att känna en viss optimism för ÖFK:s del.
Men då måste man sköta korten väl, helst redan mot Falkenberg.