Nu har säsongen 2011 dragit igång, och till största delen har det väl varit ganska väntade resultat i tvåan och trean. De resultat som främst sticker ut är väl KD:s förlust mot Remsle och Opes förlust mot Frösö 2. Jag har nu sett alla jämtlandslag i tvåan och de flesta i trean, och de åsikter jag redovisade inför säsongen står fast.

ÖDFF har börjat med tre säkra segrar, trots halvdant spel, vilket naturligtvis tyder på att laget är starkast i serien. Deras svåraste motståndare kommer nog att vara de själva, och förmågan att upprätthålla motivationen. Detta trots att de ännu bara ligger trea, men KD och Team Hudik har redan tappat poäng mot andra lag, och ledande Sundsvall kan ju ÖDFF ha före sig utan att det gör något, då inget farmarlag får kvala till ettan. Då återstår Selånger, som har startat bra och ligger tvåa i serien. Dom har oxå förbättrats sedan förra året, men kommer knappast att räcka till för att hota ÖDFF.

KD har nu börjat plocka poäng, och kommer att klättra i tabellen. De kommer att tillhöra de tre-fyra bästa när säsongen summeras. Frösön ska nog vara tacksamma för att Myssjö/Oviken och Ljusdal stod på programmet efter Sundsvall. De kommer att behöva varenda poäng för att vara på den säkra sidan i slutspurten. Men dessa båda storsegrar höjer naturligtvis självförtroendet, vilket är en oerhört viktig investering för att nå en bra placering. Myssjö/Oviken gjorde en bra halvlek mot Frösön, men alla måste spela på toppen av sin förmåga hela matcherna för att några poäng ska håvas in. En av de största chanserna under säsongen kommer nu i helgen mot Ljusdal. Jag hoppas att de kan hålla stämning och träningsnärvaro någorlunda på topp ändå.

I trean hade Ope full pott efter tre matcher, vilket de ska vara tacksamma för efter en mkt svår match borta mot Mörsil, där Martina Amrén avgjorde i slutminuten. Därefter kom ett riktigt bottennapp mot Frösö 2. Men det unga Frösölaget ska verkligen ha en eloge för sin insats, och vilka lovande spelare där finns, främst i 97:orna Rebecka Bill och Gry Tjärnström. De närmsta utmanarna för Ope tror jag dock fortfarande är Häggenås och Mörsil. Häggenås kommer att ta många poäng, när de har tillgång till de bästa spelarna. Seriefinal stundar tisdag 31/5 på Torvallen mellan Ope och Häggenås.

Jag är bedrövad, förtvivlad och näst intill tillintetgjord. Hade laddat hem derbyt Malmö FF-Helsingborgs IF som utspelades på Swedbank Arena i Malmö. Ettan och tvåan i tabellen, HIF med en tre poängs ledning. Båda lagen med viss turbulens, MFF med osäkerheten runt Roland Nilsson och HIF med lite intern fight spelare contra lagledning.

En fantastisk inramning, näst intill fullsatt, otroliga tifon och kampsånger. Visserligen ett kortare avbrott inledningsvis för att få bort röken från bengaliska eldar men matchen kom igång. Inget vanligt derby heller utan förutom den intensiva fighten också offensivt spel och målchanser i massor. Ett felaktigt (?) dömt offsidemål för MFF, en utebliven (?) straff när HIF-sprintern Erik Sundin dras omkull innan Rachid Bouazan sätter 1-0 till HIF i 30:e minuten efter ett utsökt förarbete av Rasmus Jönsson. Vild glädje och alla helsingborgare på plan i stort kramkalas.

Sen förändras allt, någon i MFF-klacken har kastat in ett knallskott mot HIF-målvakten Pär Hansson, denne går ner på knä tydligt påverkad av smällen och samtidigt kommer en figur inspringande och tänker attackera Hansson. Vaktpersonal och spelare kastar sig över inkräktaren och därmed är ännu ett fantastiskt fotbollsarrangemang saboterat. Domaren bryter enligt sina direktiv matchen och arenan avfolkas så småningom under till synes lugna former.

Hur länge skall det här få fortgå, vart är vi på väg? Vad är det som driver människor att till varje pris förstöra något så egentligen oskyldigt som en fotbollsmatch? Skall det inte gå att samla stora åskådarskaror till intressanta evenemang. Det som kanske grep mej allra mest var en intervju i spelargången med domaren Stefan Johannesson, mycket tagen och med en tydlig tår i ögonvrån. Men också den ilska och kraftsamling som strömmade ur alla parter. Hur MFF-supportrarna verkligen försökte identifiera marodören. Saxade också följande ur Helsingborgs Dagblads hemsida:

Ovanstående har ju tidigare varit ett ”08” problem men tydligen inte längre. Det är dags att berörda myndigheter får dom redskap som behövs för att marginalisera alla som bara har en sak i huvudet, att förstöra och visa upp sig själva. Okej, detta kanske är lite ”off the record” på sajten men istället för att dunka huvudet i väggen valde jag att attackera datortangenterna. För mej är fotboll något av det finaste på den här jorden och när den attackeras på det här sättet händer det nåt speciellt i kroppen. Jag är säkert en av dom trognaste HIF:are som finns men en sån här kväll är jag lika mycket MFF:are. Vad är en supporter om det inte längre finns nåt att supporta?

Så var då premiären i div 2 norrland avklarad för rödsvarta ÖFK, våra lokala fotbollshjältar. Härligt väder, bra med publik och av och till också helt okej fotboll. Har varit lite kluven inför omstarten i en lägre division men intresset verkar ju finnas hos gemene man och det bådar gott. Föreningen har ju också genomgått ett omfattande förändringsarbete och vad det leder till är ju naturligtvis för tidigt att sia om.

En del nya spelare men en glädjande stor stomme kvar från i fjol. En del skador så här inledningsvis, bl.a. på ett par av engelsmännen gör väl det hela lite svårbedömt, dessutom vilken kvalité håller premiärmotståndaren Umedalens IF totalt sett?
-Vi tränar tre gånger i veckan, halv tio på kvällarna sa ju till exempel tränaren Janne Westerlund till “Z-port” efter matchen.
ÖFK har ju emellertid gått riktigt bra på försäsongen och en hel tempo från i fjol verkar finnas kvar i laget. Dessutom sett från sidan en hel del spelglädje, inte minst viktigt.

Som krönikör har man ju lite möjlighet att få ta ut svängarna lite grand när det gäller enskilda insatser och min största blomma den här gången till innerbacken Olle Hallström. Ingen fysisk jätte men en förmåga att använda varenda centimeter av kroppen på rätt sätt. Kommer mer till sin rätt också i mittförsvaret jämfört med kanten där han ofta spelar. Blir Bobo Sollander borta ett tag tror jag Olle blir nyttig framöver,

Dennis Widgren har jag berömt förut, fantastiskt att en så ung spelare tar ett så stort ansvar som länk på mittfältet. Fint uppbackad dessutom av grovjobbarna Tom Perman och Martin Johansson. Längst fram märktes inte omskrivne Brian Wake förrän vid 1-0 målet. Men en chans, ett mål, så agerar en målskytt. Väldigt hårt uppvaktad dessutom och kanske lite tyngd av stundens allvar. Efter målet dock ett flertal bra “target”-grejor och fint huvudspel. “Putte” Lindgren har fin speed och kan bli ett bra komplement framöver

En annan engelsman, Alex Smith kom in i andra halvlek, kvick i fötterna, bra självförtroende men lite varierande kvalité i passningsspelet. Viktor Ageskär också en trevlig bekantskap på högerkanten i andra halvlek. Kul att Graham Potter släpper fram den typen av unga lirare. Besarion Kodalaev i buren verkar balansera på en knivsegg hela tiden men gör det bra och framför allt underhållande. Hur underhållande resten av året blir på Jämtkraft-Arena återstår som sagt att se. En helt okej inledning i alla fall.

Jag har åter tillfrågats om jag även säsongen 2011 kan skriva lite om damfotbollen, och jag börjar med att gå igenom de serier där distriktet är representerade. Allra först tittar vi tillbaka lite på tvåan 2010.

Förra säsongen

Frösön gjorde en väldigt bra vår, men under hösten blev resultaten sämre. Efter poängtappet mot Ope orkade man inte med någon mer seger, utan det blev segerlöst i de fem avslutande matcherna. Sannolikt berodde det på att motivationen sviktade när seriesegern inte längre tedde sig nåbar. Men man kan också fundera på andra skäl till detta. De två huvudledarna var avstängda några matcher. Några spelare dalade betänkligt i slagkraft och Frida Sjöberg dubblerade med spel i ÖDFF. Men en andraplats är ju riktigt, riktigt bra! Sedan var ju Frösön ändå nära att i sista stund få en plats i ettan, men föll på att IFK Gävle valde att ta den. Frösön hade dock bara behövt någon poäng ytterligare för att ha fått erbjudande före gästrikarna.

KD avslutade däremot bättre än man startade serien. De har ett ungt och utvecklingsbart lag och liksom säsongen innan uppstod det inte så många skador under säsongen. Ledarna har lyckats skapa en trygghet i spelet och laget faller nästan aldrig igenom. KD har verkligen chansen att fortsätta att utvecklas även framåt. En fjärdeplats är riktigt, riktigt bra. ÖDFF har placerat sig bättre endast tre av deras sju år i tvåan.

Ope tog sex poäng på våren och åtta poäng på hösten. Det hade behövts minst en seger till på våren resp på hösten för att ha kunnat ha haft chans på nytt kontrakt. Jag tror att det kunnat se väldigt annorlunda ut om Ope vunnit borta mot Bollnäs och hemma mot Remsle under våren. De hade verkligen chansen i dessa båda matcher. Tyvärr verkar höstderbyt Frösön-Ope haft samma inverkan på båda lagen. Ope orkade inte ladda om efter den urladdningen, utan gjorde två dåliga insatser i matcherna efter, och i nyckelmatchen mot Remsle borta så räckte inte det orutinerade laget riktigt till, trots en rejäl kamp. Opetjejerna har gjort många riktigt bra prestationer, och har bl a tagit poäng mot Själevad, men har tyvärr även några bottennapp. Orutinen skapade nog den ojämnheten. Laget måste nu ner i trean och bygga för återkomsten till tvåan.

Själevad höll hela säsongen ut denna gång, och för andra året i rad vann segraren i "vår" tvåa även kvalet till ettan. Oavgjort mot Mariehem och seger mot Gideonsberg. Som vanligt gnetade sig segraren i Norra Svealand oxå upp i ettan. Själevad var klart bästa lag och behöver väl inte ytterligare kommenteras. Jag hoppas att de kan etablera sig i ettan.

Selånger gjorde väldigt ojämna insatser, men det räckte ändå till en tredjeplats och för andra året i rad blev de bästa Medelpadslag i serien. Sundsvalls FK knep sjätteplatsen och det är väl ungefär deras uppdrag. De ska hänga kvar i serien och slipa spelare till att ta steget upp i moderföreningen. Hamnar SFK i kris så skickas lite fler spelare ner, och har de fixat kontraktet så spelar de ofta i stort sett utan spelare från SDFF i bortamatcherna. Inte så trevligt att sådant ska kunna avgöra för andra lag i serien.

Team Hudik har efter en kort svacka nu börjat få fram ett riktigt lovande lag. De hade svårt att hota de bättre lagen, men vann i stort sett alla matcher mot de lag de hade efter sig i tabellen, vilket tyder på en hög lägstanivå. Hudik har en mycket låg medelålder det kan bli riktigt bra framöver. Remsle inledde fjolårets serie bedrövligt och hade dålig närvaro på träningarna. Tränaren gjorde ett utfall om detta i lokalpressen. Tyvärr för Ope samlade sig den viktiga kärnan i laget och poängen började att trilla in. Anmärkningsvärt att vårens futtiga fyra poäng följdes av 17 på hösten. Det gav en andraplats i hösttabellen före såväl Frösön som KD. Men det finns åter många frågetecken inför nästa år.

Bollnäs lyckades med sitt primitiva spel ta nästan lika många poäng som Ope. Ledarna kunde verkligen ofta plocka fram det yttersta av sin trupp. Jag är dock tveksam till om detta lag återfinns i tvåan igen inom kort. Matfors hade däremot verkligt oflyt. De spelade tidvis en väldigt bra fotboll, men lyckades inte ta de poäng som krävs för att självförtroendet ska infinna sig. De fortsatte dock att kämpa säsongen igenom och bidrog till att Ope inte kunde rädda nytt kontrakt. All heder till ett lag som fortsätter att göra sitt bästa, trots att de egentligen inte har något att spela för.

Denna säsong

Om vi kort tittar på årets säsong så ska alltså ÖDFF spela i tvåan för åttonde året av de tio föreningen existerat. De gjorde sin bästa säsong någonsin förra året med en 31:a plats i Sverige. Samma resultat som Ope gjorde 2001, året innan Ope/Frösön (ÖDFF) bildades. Tjejerna visade att jämtländsk damfotboll kan vara på väg framåt igen. Utan egentligen några nyförvärv utifrån spelade de tämligen jämt med de flesta motståndarlagen, även om målvakten Heike Lippertz ofta räddade poängen genom många fantastiska räddningar. Sedan såg det ett tag i höstas ut som en knepig uppgift för styrelsen att skapa en plattform för en fortsatt utveckling för laget, men det blev lättare i och med att Persson/Wikén sa ja till en fortsättning. ÖDFF tvingades som vanligt ut med värvningshåven i distriktet, då en hel del spelare försvinner. Tio värvningar från distriktet, varav hälften från Ope, är klara. De av nykomlingarna som gjort bäst ifrån sig på försäsongen har väl varit Lisa Landin och Elin Åberg. Truppen är trots det tunn till antalet, c:a 20 spelare, men har ändå tillräcklig slagkraft för att vinna serien.

Frösön var efter serieavslutningen aktiva på flera sätt. Värvningshåven var, kanske t o m i större utsträckning än hos ÖDFF, ute åt alla tänkbara håll. Ett försök att få in ÖDFF i sin egen organisation gjordes och en elitsatsning på F-17 (Svenska Spel-serien) aviserades. Inget av detta blir av och Frösön blir istället av med flera viktiga spelare. De svåraste förlusterna är väl Emma Eriksson och Anna Ersson. Henka Lundkvist fortsätter som tränare med uppbackning av nye Johan Eriksson. Jakt pågår enligt uppgift efter fler ledare. Laget hade först som ambition att vinna serien 2011, men jag tror tyvärr att de nu måste rikta in sig på att hålla sig kvar.

KD sitter i en helt annan sits än de ovan nämnda lagen. Flera spelare söker sig själva dit, inte minst från ÖDFF, nämligen Emelie Holten, Jane Olofsson, Hanna Bäckman, Caroline Kurzawa samt Karolina och Pernilla Arvidsson. Från Ope ansluter Sofia Ihrén. Bäckman/Alenius fortsätter som tränare. KD har definitivt chansen att kunna slåss om seriesegern 2011, om de viktigaste spelarna får vara hela och friska, och om föreningen visar ett tydligt sådant intresse. Vi får se vad som händer.

Myssjö/Oviken tar steget upp i tvåan. Erik Gabrielsson kommer tillbaka som tränare. Naturligtvis kommer laget att få det svårt att hänga kvar. Men spel på en högre nivå är alltid utvecklande och jag tycker självklart att alla Jämtlandslag som kvalificerar sig ska ta chansen. Myssjö/Oviken visade oxå häromåret att de kan spela jämt med lagen i tvåan, när de bl a pressade Remsle i Svenska cupen. Inga-Lill Zackrisson är naturligtvis den viktigaste värvningen, när hon istället för att lägga skorna på hyllan åter ska ställa upp för sin moderförening.

Min gissning är att ÖDFF tar hem tvåan med KD och Team Hudik som närmsta utmanare. Men jag tror att ÖDFF får det svårare i årets kval än för två år sedan. Medelpadslagen Selånger, Sundsvalls FK och rejält förstärkta nykomlingen Sund tror jag hamnar i mitten på tabellen. Sedan måste nog tyvärr Frösön slåss med Remsle för att slippa nedflyttningsplats. Ljusdal och Myssjö/Oviken tror jag inte kommer att ha någon egentlig chans att hänga kvar. Som vanligt hoppas jag att lagen från distriktet lyckas bättre än jag tippar.

Ope spelar åter i Jämtlandstrean, och kommer att göra allt för att nå en snabb återkomst till tvåan. Man kommer inte ifrån favoritskapet där och ska, om skadeläget förbättras, oxå infria det.

Hotet mot Ope kommer främst ifrån Häggenås som förstärkt ordentligt, bl a från div 2. Sedan tror jag Mörsil, Sveg och Strömsund hakar på toppen. Möjligen kan ett föryngrat Brunflo oxå blanda sig i toppstriden. Jag vet inte hur många lag som åker ur, men Ås och Offerdal kommer att vara de lag som hamnar längst ner. Jag tror inte att Frösöns och KD:s andralag kommer att gå särskilt bra detta år, och möjligen kan ngt av dem t o m dras in i nedflyttningsstriden.

I fyran blir det Björnen, IFK Östersund och Opes andralag som gör upp om seriesegern.

Sen jag lämnade det aktiva klubbengagemanget har inte senvinter och tidigvår-matcherna varit något som jag prioriterat rent åskådarmässigt i livet frånsett något inhopp i journalistikens förtrollande värld. Fotboll hör på nåt vis, tycker jag, samman med ett analkande sommarhalvår med grönska och fågelsång. Dags ändå i alla fall i går kväll på “Arenan” för match ÖFK-Alsen i Reaxer Cup. Våra rödsvarta hjältar har ju gått nästan som tåget på slutet i en spännande riktning.

Tyckte i alla fall om det jag såg på den härligt gröna konstgräsmattan. Ingen bländande uppvisning i målgörandets ädla konst men känslan av ett sammansvetsat gäng som verkade trivas ihop. Alla tre engelsmännen på plan tror jag kan bli tillgångar. Vänsterbacken Steve Burton fysisk, spelintelligent och med en säkert viktig vänsterfot. Robbie Clark på defensiva mitten med rappa fötter och stort engagemang och längst fram Brian Wake. Inte direkt urtypen för en “centertank” men oj vad man bedrar sig.

Kommer att tänka på Janne Gummérus, ångstagrabben som i flera år frälste Tandsbyn men som avslutade karriären i Brunflo och var med om att föra upp laget i div 4 1971. Inga jämförelser i övrigt men just det där explosiva dom första metrarna som är så viktigt i fotboll och speciellt för en forward. Det där “raka” tänket också utan krusiduller. Wake verkar dessutom inte vara någon som enbart kämpar för sitt eget “cv” utan också pådrivare på plan, skall bli mycket intressant att följa fortsättningen.

Av det mer lokala folket tycker jag unge Dennis Widgren utvecklats åtskilligt sen i fjol. Ett härligt steg, företagsam och dessutom lite elak emellanåt. Förstår att nye tränaren Graham Potter ger honom mycket speltid. Anton Modigh, också en ungdom, i mål var olycklig vid Alsens kvittering men lade det bakom sig och uppträdde sen prickfritt. Ludvig Sundströms känsliga högerfot verkar också ha överlevt vintern liksom Tom Permans arbetskapacitet även om han var lite bollkär den här gången. På det hela taget en intressant upplevelse, som sagt kanske inte helt spelmässigt men som “teambuilding” och det är väl det försäsongen delvis är till för.

Alsens kapacitet är svårbedömd. Laget hamnade till stor del långt ner i banan men kontrade snyggt när tillfälle gavs. Lasse Danielsson kan bli en joker framöver med sin löpsstyrka och Adam Larsson, ny från Trollhättan ,också nyttig i dom bakre regionerna. Bäst dock välväxte 18-åringen Mikael Nilsson i mål. Hade mycket att stå i men gjorde det väldigt bra. Härligt med intresset också från väst-jämtland, en röststark läktarsektion med grönvita supporters.

I fjol vid den här tiden skrev jag också en profetisk inlaga om kommande säsong innehållande en hel del betraktelser dock i slutändan av olika anledningar inte helt med verkligheten överrensstämmande. Tycker emellertid nu att det finns fog för optimism. Ett förmodligen mer hanterbart motstånd i div 2, ett nytt tänk i ÖFK-ledningen och som sagt en överhuvudtaget mer “familjär” atmosfär vilket är viktigt då många nya kuggar varje år måste in i maskineriet.