Efter helgens matcher kan vi konstantera att det kommer att finnas minst 3 st damlag i div 2 nästa säsong och sedan hoppas vi att Ödff klättrar upp i div 1.

Detta är ju fantastiskt. om vi går tillbaka 3 säsonger så krigade ÖDFF om att hänga kvar i 2 an och K/D trillade ur serien. Vi var en av norrlands sämsta distrikt. och nu kan vi kliva fram och bli en av norrlands bästa distrikt.

Vad har egentligen hänt?
Först och främst så måste vi tacka att Jämtkraft Arena kom till. Träningsmängden för tjejerna har utökats med minst 3 gånger mera träningar och det på ett mycket bra underlag redan ifrån feb månad.

Sedan har det kommit fram många bra tränare ledare som vill satsa på tjejfotbollen. Det är högre status nu att leda ett damlag. Sedan har ju John-Bauers fotbollslinje kommit till och att vi fortfarande har regionala fotbollsgymnasiet. Där man på båda dessa skolor har många bra ledare.

Om vi ser till ÖDFF överaskande lätta säsong så ser man vad en bra målskytt(Martina) betyder och att diregenten i backlinjen (Cicci) med otrolig rutin,Serien har väl inte hållit så hög kvalite som man önskar.

Men det beror mycket på att många lag legat i en generationsväxling och har många lovande unga tjejer. Det gäller nu att varje spelare höjer sig ett snepp till det tuffa kvalet och inte tro att det ska gå av sig själv. Frösön har väl visat vad man förväntade sig och varit på rätt sida sträcket hela tiden. Även här har man haft en notorisk målskytt i Emma Eriksson. som är guld värd.

Sedan har vi mitt kära K/D55 som verkligen gjort en fantastisk insats. Med ett orutinerat lag där de flesta tjejerna är under 18 år lyckades man med denna fantastiska bedrift.

Efter 4 år av målmedveten satsning har vi lyckats etablera oss i 2 an. Styrelse ledare tränare spelare har jobbat för samma ide och äntligen har vi nått vårt första mål. Iden har varit ganska enkel. Vi har satsat på bra ledare och gett klubbens egna spelare förtroende och litat på att de skulle greja detta. Vi har även haft samarbete med ÖDFF om att låna två kanontjejer Lena Persson och Malin Eriksson)under 3 matcher . under årens lopp har det varit både ris och ros för denna satsning. Men vi har hållit hårt på vår ide. om vi tar lagets struktur så är detta verkligen ett lag som behöver varandra för att lyckas. Med Bo Alenius och Erro bäckman så har laget blivit ett riktigt lag tack vare att de kompliterar varandra mycket bra ,Beppes kunnande taktiskt och Erros energi och drivande kraft på spelarna.

Sedan måste man säga att spelarna lägger ner en fantastisk massa tid för att spela fotboll de tränar upp till 8 pass i veckan 5 med klubben sedan minst 3 pass i skolan(15 av tjejerna går i något fotbollsgymnasium)Att laget klarade sig kvar i 2 an var otroligt viktigt. Nu får alla en vinter till på sig för att få mera rutin. Sedan får vi inte glömma utvecklingslaget som i år spelat i div 3 där 95 % av spelarna är 15-16 år . De finns många talanger som kan kriga sig in i laget nästa säsong. Sedan hoppas jag att det kan bli ett bra samarbete mellan K/D och ÖDFF i framtiden(men då gäller det att man går upp i 1 an)

MIN IDE är att man kanske skulle kunna ha ett gemensamt Utvecklingslag med talanger som vill träna hårt.

Sedan har vi ope som fostrat många talanger i länet och har den största tjejverksamheten i länet. hoppas att det kommer hem några spelare och att de unga nya spelarna kliver fram ett snepp inför nästa säsong. Med opes ungdomsverksamhet så förtjänar de att vara ett div 2 lag Sedan har de alltid haft bra ledare i klubben,Nu är frågan om det finns spelare till dessa lag som håller div 2 klass, Det får nästa säsong utvisa och framför allt är det många spelare som får bra matchning och rutin för framtiden.
HURRA HURRA för Damfotbollen
MICKE FORSBERG K/D 55

Har av olika anledningar nyligen besökt dom sydligare delarna av vårt land och passade då naturligtvis även på att gästa barndomsstaden Helsingborg. Försöker då också givetvis tajma in ett besök på Olympia för att njuta av Sveriges bästa fotbollslag eller varför inte världens....... Jag talar alltså om Helsingborgs IF, rödblå "Heååjeff" för att citera det lokala uttalet. Hade bespetsat mej på en rejäl och spännande holmgång mot gästande Gais,med viktiga poäng både för toppen och botten på spel.

Nära 10 000 på läktarna, fint väder och en härligt grön äkta gräsmatta. Tyvärr förstörde en man vid namn Åke Andréasson, Stenungsund, festen. Har själv tjugo vid det här laget förhoppningsvis preskriberade år som domare och har aldrig, vad jag kan minnas, offentligt kastat mej på någon av dom forna kollegorna. Kanske var det för att laget i hjärtat, HIF, drabbades. Kanske är min egen "karriär" så långt bortom minnenas horisont att man återigen ställer sig i domarpöbeln?

Hade denna gång lyckats få plåtar till mej och sambon på huvudläktaren, strax ovanför spelaringången och buade i likhet med omgivningen ut Åke Andreasson efter noter efteråt. Det gavs och togs direkt i matchen och Andréasson ville sätta nån sorts nivå och varnade HIF:s tuffing på mittfältet, islänningen Olafur Skulasson för en ren skitsak. När sen nämnde Skulasson verkligen begår ett regelbrott med en helt korrekt varning och därmed utvisning som följd är naturligtvis det hela igång. HIF med 10 man efter en knapp kvart och ett fruktansvärt oväsen på Olympia. En smått chockad sambo kröp ihop i stolen och trodde inte sina öron eller ögon, detta var något helt annat än vad 600-700 "surjamtar" kan prestera på "Arenan".

Totalt nio varningar och ytterligare en HIF-utvisning en kvart före slut på en övertänd Erik Sundin. Inte ett spår av "sunt förnuft", "låta udda vara jämnt" eller något annat ur den vanliga domarpsykologin. Bara en tanke att till varje pris spela en huvudroll "to the bitter end". Man blir frustrerad och förbannad. Killar som dömer på den här nivån mäter man från en helt annan måttstock än dom som springer in på Åkreäng eller Offerdalshägna. Moderna tiders personundersökning "Google" gav också vid handen att nämnde Andréasson varit i liknande blåsväder förr och då ställs naturligtvis frågan, vad gör han på en allsvensk arena?

Har funderat en hel del på det här efter hemkomsten. Är det den infernaliska kärleken till HIF som förblindar omdömet eller har den moderne domaren en mer central roll med sina hörlurar och allt vad det är. Försökte själv som rättskipare leva efter Marcus Wallenbergs berömda devis "att verka men inte synas", är det något som i vår alltmer personfixerade värld är på väg att sopas under mattan i domarkåren? Fick häromdagen en bekräftelse på att den här spalten faktiskt har en läsekrets via en välskriven vädjan om att ta upp liknande tankegångar fast då gällande lokala fotbollen. "Ryggdunkningar, arrogans och självgodhet" menade skribenten som dock inte drog alla över samma kam.

För övrigt är det extra kul för närvarande att vara ÖFK-supporter tycker jag. Blir mer och mer övertygad om att laget grejar en ny div 1-biljett även om konkurrenterna runt nedre strecket också börjat röra på sig. Det verkar finnas en defensiv stabilitet och det är ju grunden för en lyckosam offensiv. Kul också med funderingarna runt en organiserad supporterklubb. Har man varit på större arenor inser man snart vad en sån betyder. Kalla er bara inte för Lohsers........

Det här är verkligen inte ÖFK:s säsong, borttappade spelare och poäng i parti och minut. Inte nog med att nya skyttehoppet Ross Cambell försvann efter endast ett matchtillfälle, återigen förlorade poäng på övertid.

En av anledningarna till att jag bänkade mej på härliga Jämtkraft Arena denna soliga lördagseftermiddag var att för första gången få uppleva den i Storsjöbygden smått helgonförklarade fotbollstränaren Jörgen "Z" Zetterström "in action". Huruvida nämnde Zetterström tillhörde Kalle Björklunds energiska skola eller Lasse Lagerbäcks mer sofistikerade variant. Nu trivs jag i olika sammanhang bäst på vänsterkanten och detta gäller även huvudläktaren på "Arenan" därför hade jag tyvärr ingen möjlighet att på nära håll studera hur det förhöll sig.

Västerås SK höstomgången 2009 är väl inget lag som man placerar på nån tio-i-topp lista över gästande motstånd. Man spelade dock efter sina resurser, inget onödigt mittfältstjafs utan långa raka bollar mot motståndarmålet. Lite "Drillo-fotboll" om någon kommer ihåg mäster-norrmannen i stövlar. Det är ju poängen som räknas och "Z" lämnade sin forna hemstad med en säkert mycket värdefull sådan för att hålla distansen till bottenträsket. Dessutom, efter kvitteringen flög åtminstone halva laget upp i famnen på sin tränare och sånt måste värma i en vardag som säkert inte är helt rosendoftande för Jörgen Zetterström & co i ledningen för det forna elitlaget.

För att återgå till dom egna favoriterna så var resultatet enligt mitt sätt att se det en rejäl käftsmäll i jakten på nytt kontrakt. En seger hade gett självförtroende och en känsla av "nu kör vi". I stället kanske ett funderande över alltings jävlighet och oförmågan att knyta till säcken i olika situatiuoner. Tycker dock att lördagens ÖFK-upplaga andades viss förmåga att trots allt klara uppgiften. Det finns rutin och ett tänk att låta bollen göra arbetet som saknades i våras.

Lee Makel är visserligen inte riktigt samma spelare som i fjol, inte lika "fit" som det verkar men besitter samma mjuka touch på bollen och förmåga att hitta vägvinnande pass. Landsmannen Michael Tidser hade väl inte många rätt i första halvlek men blommade ut rejält under ÖFK:s uppryckning i andra. Enligt min mening fältherren på mitten fram till att han åter flyttades ut på kanten och ersattes av Björn Carlsson. Ingen skugga över Björn, vårdade bollen bra men jag tror att ÖFK tappade auktoritet som bäddade för VSK:s tryck sista kvarten.

Om man skall hitta stjärnor i den kolsvarta natten så var Ante Björkebaum definivt en sådan. Har inte sett honom från start tidigare men verkar ha alla verktyg för att lyckas i dom här sammanhangen och säkert nån nivå till. Härligt steg, spänst, teknik och spelförståelse, riktigt kul att se. Även Robin Fryklund utvecklas för varje match, tar offensiva beslut utan att tveka och här har Lasse Oscarsson fått nånting att tänka på. Det blir naturligtvis jättesvårt framöver men större under har skett och ÖFK borde väl rimligen ha fått sin beskärda del av icke önskade överraskningar. Nu finns det bara en väg, uppåt!!

Zlatan Ibrahimovic klar för Barcelona, det har varit ett faktum nu ett antal dagar och fältet är naturligtvis fritt för spekulationer i det ämnet. Succé eller fiasko eller nånting mitt emellan, framtiden får väl utvisa men min högst personliga åsikt är att manegen definivt inte är krattad för den gänglige skåningen. Ajax, Juventus och Inter har alla erbjudit Zlatan en egen roll i centrum av banan på motståndarens planhalva och det har funnits gott om "vattenbärare" runt omkring som tagit skitjobbet.

I Barcelona finns enligt min mening inte den typen av spelare, alla har en egen aura av teknisk briljans. Stor rörelse och många passningar inom laget som leder fram till kreativ anfallsfotboll. Jag är rädd att Zlatans tålamod för den sortens spel där bollinnehavet fördelas på många fötter, inte räcker till. Det kommer säkert att bli en del påfrestningar för egot och där tror jag pågen från Rosengård blir testad ordentligt.

Ett annat scenario är naturligtvis att Zlatan går en ny vår tillmötes inspirerad av omgivningen i enligt min mening, världens för närvarande klart bästa och mest underhållande lag. Att han tar över flyktade Ronaldinhos roll, vänder på matcher som gått i stå eller utnyttjar sin teknik och spelförståelse vid fasta situationer. Kanske får vi se nya sidor av Zlatan Ibrahimovic och kanske kan han bli den riktige frälsare även för det svenska landslaget som vi väntat på i många år.

För att vända åter till fotbollen inom "Moder Sveas" domäner så är ju för egen del som ultrastor HIF-supporter Henrik Larssons knäskada synnerligen dåligt tajmad. Åtta veckors bortovaro enligt prognosen och huruvida "Henke" orkar tillbaka ännu en gång står väl skivet i stjärnorna. Toppstrid för laget i allsvenskan, semifinal i Svenska Cupen och returmatch i Europa League mot FC Sarajevo, ett filmande benknäckargäng av sällan skådat slag. Nu har ju dessbättre Helsingborgs IF en kader av unga spelare på väg upp, kryddade med några spektakulära nyförvärv i sommar, så än är det för tidigt att måla fan på väggen. Men efter att ha lusläst diverse hemsidor från "Sundets pärla" så är oron stor, upp till bevis i första hand i kväll mot "Bajen" på Söderstadion.

Följer med intresse debatten på "fotbollz" angående ÖFK:s göranden och låtanden i allmänhet och värvningspolitiken i synnerhet. Det finns en närmast religiös tro hos vissa i den jämtländska allmogen att egna talanger, fostrade i närområdet och med rätt uppbackning skulle skapa stabilare förutsättningar. Detta är enligt min mening önskedrömmar, vi är för få, urvalet är helt enkelt för litet. Det kommer säkert fram nån "Luggen" eller "Rune" i fortsättningen också men då kommer dom ganska snabbt att sugas upp av en mer lukrativ och inspirerande miljö söderut. Det är lätt att hitta talanger i lokala matcher eller juniorfotboll men sen är steget upp till div 1 betydligt större än många tror.

Stöttar helt ÖFK-ledningens policy att stärka upp laget med potentiella matchvinnare, finns pengarna så är det helt okej för min del. Vi har förutsättningarna med "Arenan" och för folket på läktarna tror jag det är likgiltigt om en skotte eller nån från Offerdal sätter strutarna, huvudsaken segrarna och poängen ramlar in. Nu är det närmast Gröndal borta för vårt rödsvarta slagskepp. Har tippat 3-1 till ÖFK, Lee Makel gör första målet................

Har funderat en hel del över alla olika spelsystem som finns i fotbollen. 4-4-2, 4-3-3, 4-2-3-1 o.s.v. o.s.v. Har själv väldigt svårt att skilja på dom olika varianterna, högt och lågt försvarsspel, zonförsvar, man-man o.s.v. o.s.v. I mina yngre dar för fruktansvärt längesen, fanns i princip en modell, den engelska eller helsingborgsmodellen som den också kallas av någon för mej okänd anledning men ett trevligt namn egentligen. Två backar, tre halvbackar och en femmannakedja med uttryck som "halvbackskedja", "innertrio" och "högerwing". Rena grekiskan säkert för många i dagens fotboll.

Fördelen var att hela planen uttnyttjades, låt vara att yttrarna som skulle slicka sidlinjen i 90 minuter, i många matcher fick väldigt lite att göra. Dom fordrade dock markering och därmed skapdes utrymme för innertrion att briljera. En viktig post i det systemet var centerbacken eller som man också sade, centerhalven. För det mesta en stor, bollsäker spelare ofta specialist på glidtacklingar. Missade denne var det som regel fritt fram eftersom täckning bakom saknades.

Skulle vara intressant om nåt lag skulle anamma det här systemet i dag. Vid nystarten för fotboll i Brunflo IF 1967 under ledning av eldsjälen Lasse "Proppen" Jönsson som drog igång även hockeyn vid den tiden spelade vi efterhand 4-2-4 som då var på modet. Ett hästjobb för mittfältarna egentligen. Till höstomgången 1969 knöts Lasse "Kungen" Persson till klubben både som fotbolls- och hockeytränare och om man förut hade kunna ta sig "fem minuter" på röven var detta nu historia. "Kungen" tolererade inga som helst avvikelser från dom utdelade direktiven. En oerhört krävande man i sin roll men samtidigt på sidan intresserad av både poesi och musik och en humanist bakom den sträva ytan.

1971 var fotbollen i samhället på nytt i farozonen då hela sektionen avgick utom övertecknad och det hela såg inte särskilt ljust ut. Den egna "karriären" lades på "is" saknad av förmodligen ingen och en ny roll som lagledare inleddes. Med god hjälp av Affe Persson, f.d "Festmästaren", som då bodde i Grytan, besjälade spelare och tränare lyckades vi faktiskt vinna div 5 och avancera till fyran där laget huserat sen dess förutom ett par säsonger i div 3 på nittiotalet .

Vad har då allt detta med spelsystem att göra? Jo, i samspråk med "Kungen" beslöt vi inför den säsongen att testa femmannakedja och hela det köret. Centerhalven Kurre Åkerblom, "värvad" från Mårdsjön och pappa till icke okände Markus, hade alla nödvändiga egenskaper. Centern Lasse "Burken" Björklund, en "tank" av gammalt snitt och runt dom två, spelare som alla hittade sina roller. En överraskning på högeryttern Gerhard Thornemo, längdhoppare som dök upp på en träning och visade sig klippt och skuren som kantspringare. Lasse Jernström, väldigt viktig på andra kanten, hämtades från Birka där Affe var elev. Janne Gummerus och Leffe Lindborg, f.d tandsbyprofiler på innerpositionerna dunkade på framåt hela säsongen.

Det såg mörkt ut med två omgångar kvar med Norra Lit fyra poäng (tvåpoängs-system) och 14 plusmål före. Efter att ha knackat litsgrabbarna med 8-0 hemma på Vikvallen behövdes det dock en seger borta mot Ragunda samtidigt som Norra Lit måste torska uppe i Hoting. Allt detta hände och ett glatt gäng svartgula brunflograbbar äntrade restaurang "Vildhussen" i Hammarstrand. Har ofta funderat över vilken betydelse vårt offensiva spelsystem hade för den framgången. Motståndarna var i alla fall vädigt vilsna markeringsmässigt många gånger.