Det är fantastiskt bra att det löste sig ekonomiskt för ÖFK. (Här och nedan avses det med ÖFK, Östersunds Fotbollsklubb Elitfotboll AB). Detta var inte tack vare Östersunds kommun, utan av välvilliga utomlands boende supporters , dito länsbor och företag. Det som jag är väldigt negativ till är den inställning Östersunds kommun uppvisade när ÖFK bad om ett lån på två miljoner, dvs det handlade de facto inte om ett bidrag. Visserligen innebär ett lån en kommunal risk beroende på ÖFK:s betalningsförmåga och de säkerheter ÖFK kan ställa upp med, men Östersunds kommun uppvisade inga kreativa försök till lösningar utan sa bara nej.

Bedrövligt ur ett socialt perspektiv. Dessutom affärsmässigt och matematiskt korkat, men inte förvånande för en myndighet som inte har gått grundkursen i samhällsekonomisk konsekvensanalys.

Låt oss ta en titt i ÖFK:s årsredovisning för 2023 och göra antagandet att motsvarande situation gäller under 2024. ÖFK betalade under 2023, exklusive kostnader för VD, 11.680.121 kr i löner. Kommunalskatten (Östersunds kommun+region J/H) var i Östersund 2023 = 33,72 % varav regionen 11,70. Dvs 22,02 % till Östersunds kommun. Om vi gör några matematiska förenklingar såsom att inga anställda i ÖFK betalar statlig skatt och vi utgår från att 2024 års löner är i 2023 års nivå. Kommunalskatten är oförändrad, vilket är sant. Dessutom inte tar med VD:s lön samt att alla betalar full kommunal skatt så blir de årliga skatteintäkterna för Östersund cirka 2.600.000 kronor. Något kommunen riskerade att förlora om ÖFK skulle gå i konkurs. Till detta tillkommer dessutom kommunens minskning av tränings- och matchersättningar från ÖFK. Ändå är man inte villig att medverka till en lösning. Till detta skall även läggas de skatteintäkter region J/H årligen skulle förlora som minst uppgår till 1.300.000 kronor.

Utöver detta så finns det en mängd negativa kommunala och regionala dynamiska effekter som är svårare att mäta konsekvenserna av, såsom allmänt bristande framtidstro, lokalt förlorade idoler och förebilder, att stadens rykte som sportstad får sig en törn och förlorade multiplikatoreffekter inom den näringsverksamhet ÖFK:s verksamhet genererar i kommunen. Till exempel inom hotell, restaurang och resebranschen. I tillägg till detta alla de pengar ÖFK:s anställda dagligen spenderar i staden.

Att Östersund kommun inte förstår detta är för mig obegripligt och får mig att fundera både på kompetensnivån hos den kommunala administrativa ledningen, såsom den politiska. Nej samhällsekonomi är nog helt enkelt inte dessa personers ämnesområde.

Jag har en person i min närhet som i flera år uttryckt sig så att varje match ÖFK spelar är en nervpärs. Nu är ÖFK i ett tabelläge där detta uttryck verkligen gör sig gällande. Å andra sidan vinner laget de kvarvarande fyra matcherna, så landar man på 40 poäng, vilket då är något mindre än fjolåret men kommer att räcka för säker plats i nästa års Superetta.

Jag har funderat mycket över varför ÖFK inte lyckats ta speciellt många poäng mot de sämre tabellplacerade lagen. Samtidigt har jag reflekterat över tränarbytet. Vad låg bakom det och varför har vi ännu inte sett en reell effekt av det?

När jag blickar tillbaka på hur Graham Potter agerade kan jag konstatera att han hade en spelidé, till vilken han sökte och fann spelare som passade in. Han fick tid att bygga laget och var lyckosam med det. Den stora och markanta skillnaden mellan honom och övriga tränare var dock hans förmåga att få samtliga spelare i truppen att hela tiden känna sig uttagningsbara till nästa match. Jag påminner mig särskilt om den vecka det var en Europa League match mitt i veckan, och efterföljande lördag var det allsvensk match mot Djurgården hemma på Jämtkraft. Graham bytte då ut nio (9) spelare i startelvan från Europa League-matchen i matchen mot Djurgården. Ändå vinner ÖFK mot Djurgården. Med sådan inställning från ledningen, så blir det garanterat kvalité på träningarna och sannolikt sedan bra resultat på matcherna.

Magnus Powell hade ett annat läge när han kom och ett annat sätt att hantera spelartruppen. Jag återkommer till det längre ner. Han räddade visserligen laget från nedflyttning första året och det andra året så blev det en femteplats. Det senare är alltså förra säsongens tabellplacering. I år har det gått tyngre.

Visserligen har det skett några justeringar i spelartruppen inför säsongen 2024 såsom att Weilid, Stolt, Kabuye, Jonsson, Mills, Winbo, Jablinski, Rask och Österholm har lämnat/slutat . Sulic, Bonde, Oluwayemi, N´Sa, Ogbu, Bonnah, Norrby , Ordonez, Sunday, nygamla Hopcutt och Perry har värvats plus att Christopher Lundhall har flyttats upp från akademien. Under säsongen 2024 uppstod dessutom debaclet med Keita och Adam Benediktsson värvades som en konsekvens av det. Kvar från 2023 blev i övrigt Sinyan (långtidsskadad), Novak (lågtidsskadad), Jakob Hedenqvist, Ziad Ghanoum, Adjoumani, Brendon, Marklund, Musolitin, Nader, Kroon, Sporrong och Karlsson Grach. Det vill säga tio icke skadade spelare. Lägger man därtill Keita så är det elva.

Summa summarum så har det från 2023 års trupp försvunnit åtta tänkbara startspelare. Winbo oräknad. Tillkommit har det, i mina ögon, fem tänkbara startspelare. Dessa inklusive de kvarvarande från 2023 borde i mina ögon prestera minst lika mycket som 2023 års upplaga. Det är någon annanstans vi får söka svaret på frågan vad som hänt.

Powell hade ett annat synsätt på vilket lag han skulle ha på matcher jämfört med Potter. Powell ville ta fram en startelva som han trodde på i match efter match. Det var uppenbart så när han på träningar i lagspel alltid hade kommande laguppställning i ena laget och övriga i andra laget/lagen. Så givetvis även på matcher. Skador har varit den huvudsakliga anledningen till om något skifte har skett. Detta förfarande har förekommit under en längre tid. Om man som tränare använder den metoden, så tar man en risk med spelartruppens bänknötare. Så länge det går bra så händer det i regel inget, men är man inte, som ledare, vaksam på detta när resultaten uteblir kan det bli revolt. Något som också skedde i ÖFK för några veckor sedan och som fick Powell att avgå.

En annan sak jag också undrar över med Powell är den känsla jag fått av hur han hanterat vilket spelsystem som skall användas. Jag uppfattar det som att hans idé om spelsystem har varit styrande och vägledande i hans tankesätt. Ett spelsystem han varit lyckosam med någon annanstans. Det vill säga att spelarna har fått anpassa sig och inte tvärtom. Med andra ord, att det befintliga spelarmaterialet inte ligger till grund för det spelsystem som bör användas.

Powell har ju haft den situationen att det roterats en hel del i spelartruppen under hans tid som tränare i ÖFK. Han har säkerligen haft ett stort inflytande på vilka spelare som skall värvas när andra försvinner. Det framgår ganska tydligt tycker jag, att motsvarande spelartyper har värvats relativt dem som lämnat. Frågan kvarstår ändå om spelsystemet hade kunnat ha varit annorlunda och mer vägvinnande om han utgått från spelarmaterialet istället. Det hjälper ju inte med nya spelare av samma typ som de som går om spelsystemet inte fungerar från första början.

Jag anser nämligen att många i truppen, i dagsläget, är begränsade i sitt matchspel. Lite inlåst i ett sätt att bete sig på plan. Till det kommer en brist på energi, vilja och bristande självförtroende. Det som jag ser som mest akut är ju en förbättring av självförtroendet hos samtliga spelare. Något som gör att de vågar göra det lilla extra och inte är rädd för att göra fel. Det skall helt enkelt vara kul att spela fotboll och de ska känna sig trygga i sitt utövande. Det ska inte bara vara ett jobb man går till. Här gäller det då att spelsystem och taktik stöttar och inte begränsar.

Ett rykte har nått mig att det är just detta som skall ske, och det under innevarande vecka. Laget skall genomföra teambuildingövningar på annan ort. Jag hoppas innerligt att det får avsedd effekt. Dessutom är jag förvissad om att det är fullt möjligt att ta erforderliga poäng under de kvarstående matcherna, men då krävs det; ”Alla för en, en för alla” och ”Vi ger oss aldrig”.

Den första halvleken var förfärlig med några få undantag, den andra var förfärlig utan undantag!

Välkommen till Östersund, Thomas Gabrielsson. Men hur fan ska du få ordning på det här?

***

ÖFK spelade oavgjort, 0-0, och fick med sig en poäng från bortamötet mot Gefle. Men det var en sån usel fotbollsmatch att det inte borde ha utdelats några poäng, det är min bestämda uppfattning.

Ja, jag vet - det finns lag som ligger sämre till i tabellen när sex omgångar återstår att spela. Men frågan är om något har lika dålig form som ÖFK? Och svackan har varit långvarig, faktiskt ända sedan månadsskiftet juli/augusti och hemmasegrarna mot Degerfors och Varberg.

Därefter råder ett kompakt mörker om man undantar insatsen mot Helsingborg (1-0) för några veckor sedan med absoluta bottennapp den senaste veckan, (1-2 mot Sundsvall i onsdags och nu 0-0 i Gävle).

Var finns energin? Var finns idéerna? Var finns glädjen? Och hur står det till med dom tekniska färdigheterna, misstagen är ju så många och vi räknar in dem i match efter match.

Just nu ser jag bara ett gäng hängskallar (med några få undantag, det är verkligen inte många ögon som glöder) som precis samlats efter semesterveckorna över jul och nyår.

Hur kan ett lag dyka så djupt efter insatsen mot Helsingborg, slukade attacken mot Magnus Powell så mycket energi ur gruppen att man inte orkar prestera på planen? Eller är man så dåligt tränade att man inte pallar det tuffa spelschemat, tre matcher på tolv dagar? (Det sistnämnda vill jag verkligen inte tro på men alla stenar måste vändas medan det fortfarande finns tid)

Frågorna är många och måste ställas när vi nu ser det vi ser. Och dom måste ställas till spelargruppen när vi inte längre kan skylla på Magnus Powell!

***

Det är i det här läget som Thomas Gabrielsson landar i Östersund för att leda laget tillsammans med Fredrik Aasmund Eliassen. Jag hoppas att Gabrielsson kan blåsa ny energi i det här gänget men tror givetvis inte att han är någon mirakelman (var hittar man sådana?). CV:et är inget som imponerar i de här sammanhangen, han råkade bara vara tillgänglig, sportchefen Stefan Lundin hade koll på honom från tiden i Sandviken och dessutom hade han rätt licens.

Jag kan bara säga lycka till men kommer inte att lägga någon press på hans axlar (det vore ju bara löjligt) - nu är det spelarna som måste ta ansvar för hur det här dramat ska sluta!

***

Tisdagskvällens möte på Gavlevallen blev för övrigt en konstig match som aldrig tog sig efter den tidiga (4:e minuten) smällen mellan Ali Suljic och hemmalagets Jacob Hjelte, det var som att det aldrig blev någon rytm, bara ständiga avbrott. Visst är långa inkast ett vasst vapen men det tar ju en evinnerlig tid när en spelare (Gustav Friberg) ska springa kors och tvärs över banan och inte blir tempot högre när en av målvakterna (ÖFK:s) måste förbereda sig lika minutiöst som Stefan Holm gjorde på sin tid för att svinga sig över 2,35 för att sparka en boll till mittlinjen.

***

ÖFK var något bättre första 45, hade några chanser (Simon Marklund) men lyckades inte överlista Mathias Nilsson i hemmaburen. ÖFK-tränaren Eliassen tyckte i tv-intervjun i halvtidspausen att det fanns en hel del lovande tendenser i offensiven och nu skulle man bara skruva på några detaljer för att få utdelning.

Hmmm, i mina ögon måste norrmannen ha skruvat igen kranen för i andra halvlek hände verkligen inte mycket i offensiven. I händelserapporten på förbundets hemsida finns bara en offensiv notering, Philip Bonde på övertid.

***

Jag var tuff mot ÖFK:s isländske målvakt Adam Benediktsson efter Sundsvallsmatchen. Och den kritiken står jag för alla dar i veckan. Men den här kvällen var han bäst i ÖFK, höll nollan och den ende som får överbetyg även om han kom undan med blotta förskräckelsen när han försökte dribbla bort (helt huvudlöst) Anton Lundin i första halvlek. Men räddningen på Leo Englunds nick strax före pausfikat var magnifik, varken mer eller mindre!

***

När jag sent ikväll läser på op.se hur Fredrik Aasmund Eliassen sammanfattar ÖFK-insatsen förstår jag att klubben har problem, stora problem. "Jag tycker att vi ser ut som ett bra fotbollslag", säger ÖFK-tränaren - förmodligen utan att rodna.

Eliassen och jag har verkligen inte sett samma match, vi kan inte ens ha varit på samma planet dom här timmarna.

Det enda vi kan ena oss om är att varje poäng är viktig i det här läget.

***

Oddevold hemma på måndag, ännu en ångestmatch väntar. Och då är Suljic och Jamie Hopcutt avstängda!

En mitt i prick analys Agne. Jag såg matchen på plats och nu är det dags för oss alla att få en förklaring till varför startelvan såg ut som den gjorde, vad motiverade sedan bytena och varför byttes det som det gjordes? Vilken var speltaktiken? Den var omöjlig för mig att förstå. Varför trycker t ex Mysolitin ihop högerkanten i anfall istället för att bredda och slå inlägg? Energi, spel och målsinne saknas också hos flera spelare. Nej, denna kväll var eftersmaken bitter. Oron för fortsättningen handlar om spelare och ledare förstår vad som skall rättas till. Dessutom är det affärsmässigt tråkigt att laget beter sig som de gjorde i matchen inför årets största publik. Matchen var ingen bra reklam för att många återkommer. Jag är alltså är riktigt frustrerad av många skäl. Förluster är aldrig skojiga, men kan förstås om man spelar bra, men ändå förlorar mot ett bättre lag. Matchen mot Sundsvall innehöll mängder av fel och spelare och ledare skall skämmas. Nu är det allvar. Spelare som ligger bakom misstroendet mot Powell, måste upp till bevis. Annars vete fan hur det går.

Man fick ju vara glad en gång i alla fall (i fredags kväll, 1-0 mot Helsingborg och tre riktigt sköna poäng i en turbulent tid).

Men efter onsdagskvällens 1-2 i derbyt mot Gif Sundsvall sjönk ÖFK några steg ner mot träsket ytterligare en gång. Efter fredagsfesten (alldeles utmärkt första halvlek) var ÖFK tillbaka där klubben varit några gånger tidigare den här sommaren.

Drygt 4.000 på plats bjöds på en synnerligen energifattig och torftig ÖFK-fotboll. Det var bara tråkigt. Jag vill påstå att de flesta i hemmalaget, både de som var på planen och de som satt på bänken, hade en dålig dag på jobbet och därför är det dags att plocka fram motorsågen.

***

Jag skickar första kängan i baken på tillfällige(?) tränaren Fredrik Aasmund Eliassen, med rätta hyllad efter segern mot Helsingborg.

Nu ska norrmannen ha kritik för...

# ...valet att starta med Ahmed Bonnah (som väl inte gjort en enda bra sak sedan han kom till Östersund) istället för Nebiyou Perry. Fredagens succéman (äntligen var han där jag vill se honom) hade åter förvisats till avbytarbänken, snacka om att kapa ett nyvunnet självförtroende.

#...taktiken. Det frejdiga presspelet (med bra organisation) som lade grunden till den fina första halvan och segern mot Helsingborg (skåningarna hamnade verkligen på hälarna i inledningen) var nu utbytt mot en defensiv som gjorde att hemmaspelarna blev passiva och vi som tittade på somnade. Och när ÖFK vid några tillfällen försökte sig på en hög press blev laget långt, ihåligt och osynkat. "Tack", sa gästerna från Sundsvall som inte hade några som helst problem att spela sig igenom ÖFK:s försvarslinjer. Jag har skrivit det några gånger tidigare och låter väl som en papegoja; ÖFK är som bäst när man uppträder framåtlutat med mycket energi, ett ÖFK som såsar sig genom större delen av de 90 minuterna har inte vunnit många poäng och kommer heller inte att vinna några poäng!

#...bytena. Herregud, jag trodde att Magnus Powell hade smugits in av ÖFK-ledningen för att någonstans i bakgrunden hjälpa till med matchcoachningen... Nej, det där var kanske elakt sagt...men här syntes det att Eliassen gått i Powells skola. Det blev fel hela vägen. Och jag har svårt att se varför Jamie Hopcutt skulle in på banan en halvtimme före slutet, engelsmannen (som varit skadefrånvarande en längre tid) såg ju ut som han inte hade tränat på en månad. Dessutom kan man ju se det bytet (ersatte Bonnah) som ytterligare en snyting till Perry (som fick vänta på spel till minut 84). Och, nu är papegojan tillbaka; jag kommer aldrig att begripa varför man plockar Erick Brendon av banan (76:e minuten). I det här gänget! För mig är det bara hål-i-huvudet!

***

När jag nu fått upp farten är det lika bra att passa på, här får spelarna sin beskärda del;

# Nye målvakten Adam Benediktsson har fått mycket beröm för sitt sätt att dominera luftrummet och det ska han ha. Men, för mig räcker det inte. Jag blir skakis så fort bollen närmar sig ÖFK-målet då islänningen uppträder med överdrivet självförtroende, nästan nonchalant, har halvdåliga fötter och dessutom ofta är felplacerad. Som i kväll. Visserligen var det två riktiga projektiler han fick släppa förbi sig (båda i krysset...) men vid 1-1 ställde han sig mitt bakom frisparksmuren istället för tjuva mot sin bakre del av målet (och låta muren ta huvudansvaret för den främre). Även om målet var vackert så var skottet inte otagbart - med rätt utgångsposition. Och när Pontus Engblom i matchens slutskede pricksköt Giffarnas segermål från dålig vinkel täckte Benediktsson i stort sett ingenting - trots sin storlek. ÖFK-målvakten mäter nästan två meter men det ser man inte mycket av i spelet på linjen, Benediktsson är verkligen byggd som en modern målvakt men använder den tillgången bara när han ska jobba på inspelen, tyvärr.

# Apropå ÖFK:s försvarsmur. Jag tycker inte om när spelare ur backlinjen ställer sig i muren. Visserligen har Ali Suljic och Philip Bonde värdefull storlek men det är spelare som ska användas till andra uppgifter. Murjobbet ska tas av spelare som är svaga i försvarsspelet, det är sedan Hedenhös dagar!

# Suljic gjorde ingen av sina bättre försvarsinsatser när han förlorade duellen mot Pontus Engblom vid 1-2-målet. Han har heller inte samma form som för ett par månader sedan även om han fortfarande vinner det mesta i luften.

# ÖFK har många spelare som presterar väldigt ojämnt. Men ingen så ojämnt som Mykola Musolitin. Lysande vid enstaka tillfällen, bara seg och tråkig däremellan, som i kväll. Varför är det så?

# Jag var här ovan tuff mot Ahmed Bonnah. Egentligen är jag förvånad att han inte lyckas bättre, han ser ju ut som en riktig fotbollsspelare. Men ikväll kom jag på varför Bonnah inte får ihop den välfyllda verktygslådan; han saknar tajming. Och då blir det fel trots att det borde bli rätt.

# Sebastian Karlsson Grach är ÖFK:s vassaste målskytt men skulle göra betydligt fler mål den dagen han inser att han inte är så duktig fotbollsspelare som han tror. I mina ögon är KG en ren straffområdesspelare. I spelet ute på plan blir det inte många rätt, för mycket kvist i fötterna (det har jag också påpekat tidigare...).

# Albin Sporrong, Philip Bonde och Simon Marklund är de som tagit flesta pinnarna på utvecklingsstegen under året men mycket mer finns att göra. Att Marklund ikväll fick spräcka målnollan med en läcker frispark (men Gif-muren var väl felställd?) var mycket välförtjänt.

# Överlägset bäst är Erick Brendon. Men jag förstår att många inte förstår och det bjuder jag på!

# Jag vill minnas att jag skrivit vid åtminstone ett tillfälle att Nebiyou Perry och Yannick Adjoumani inte ska spela på samma kant, att de stjäl jobbet från varandra där ute till vänster. Där hade jag tokfel, det såg vi i fredags. Som dom dominerade den första halvleken mot Helsingborg. Ikväll fick de aldrig chansen.

***

Med kvällens resultat bjöd ÖFK in Giffarna i matchen, hemmaseger och det hade varit en mycket tuff resa till kusten tillsammans med många dystra tankar. Båda klubbarna får dock räkna med en svettig höst innan bokslutet görs några veckor in i november., det är ju alldeles uppenbart. Men, med efterklokhetens sylvassa skärpa, det kunde man nästan räkna ut redan i påskas när klubbarna möttes i Sundsvall (1-0 till Giffarna efter sent segermål även då). Den matchen var förfärlig, kvällens något bättre men ingenting att bygga avslutande delen av serien på.

Här måste det bli bättre på många fötter. Där tror jag att alla kan vara överens.