Det känns tungt att ladda till denna text, efter en match som tveklöst måste klassificeras som ÖFK:s sämsta i årets Superetta. En lovande start första tio minuterna dog bara ut, och relativt svaga Trelleborg kunde styra och ställa utan att störas i tillräcklig grad.

Frånvaron av Brendon blev för stor, och jag förstår inte riktigt tanken med Kroon och Kabuye så långt bak i banan, då Weilid fanns att tillgå. ÖFK lyckades inte få till något lugn i hanteringen av bollen i uppbyggnadsskedet. För svagt, även om det delvis går att skylla på en dålig skånsk naturgräsplan.

Det kom en forcering på slutet, men avsluten togs chansartat i halvdana läge. Förutom ett antal hörnor så såg vi inte till någon riktig klar chans. Sammantaget kan laginsatsen bara ges en riktigt svag tvåa.. Nu är det bara att ladda om till nästa match, och greppa tag i möjligheten att hänga på i toppen.

Betyg:

Keita 3 - Gör enligt mig en klart godkänd insats.

Adjoumani 2 - Dom fina inläggen och brytningarna fanns inte där ikväll.

Ghanoum 2 - Kändes inte helt säkert.

Mazur 2 - Också lite klumpigt ibland.

Weilid 3 - Jobbar bra och gör vad han kan för att få fart på laget.

Österholm 2 - Nä, absolut inte hans match.

Kroon 2 - Snuddar vid en trea, men axlar inte alls Brendons blick.

Amatkarijo 2 - När det går tungt ser det inte alls ut som han trivs.

Musolitin 2 - Syns att det finns mycket i honom, men blev för ojämnt ikväll.

Kabuye 2 - Kändes inte som han fick någon chans med hans utgångsposition.

Karlsson Grach 2 - Lika mycket som jag gillar honom som inhoppare, lika svårt har jag att förstå varför inte motsvarande sker när han startar.

Sporrong 2 - Såg inte mycket av honom.

Stolt 3 - Lite snäll trea, men han visade verkligen att han vill.

Zekovic 2 - Kanske t o m lite snällt. Verkar trots sin storlek inte riktigt vilja slåss om bollar i luften.

Outtara 3 - Visar vilja och bollsäkerhet den kvart han spelade.

Senare, eller en annan dag, kommer lite mer input.

Calle Jensen, Sara Wåglin med Unni och Iris från Falkarna Syd stöttade på plats

Bedrövade spelare tackar supportrarna efter matchen

Måndag den 15/5 har ÖFK sin nästa match i årets Superetta. Nämligen den sjunde. Matchen är på bortaplan mot Trelleborg FF. Ett Trelleborg FF som haft det tungt i säsongsöppningen och inför matchen mot ÖFK till och med sparkat sin tränare. Laget förväntades ju inför seriestart tillhöra topplagen, men befinner sig nu, som synes, i ett lite panikartat läge, som det verkar. Först dock något helt annat.

Trelleborg som stad är faktiskt känd för något som bara förekommer i Trelleborg och ingen annanstans i Sverige. Notera dessutom att det inte är Ystad utan just Trelleborg som är Sveriges sydligaste stad. På sommaren är detta tydligt eftersom stadens västra infart är kantad av riktiga palmer. Då infinner sig definitivt en kontinental känsla när man kör in i Trelleborg. Det har jag själv erfarit.

I Jämtland är det kosläpp på våren. I Trelleborg är det palmsläpp. 2023 års palmsläpp är det 46:e i ordningen. Palmsläppet sker lördagen 27:e maj. Tyvärr missar därför ÖFK-spelare och ledare att få uppleva den kontinentala känsla som palmerna för med sig.

Så här skriver Visit Trelleborg om palmsläppet:
” När vi firar att stadens palmer har släppts ut från sina växthus, då invigs också sommaren. För, den är alltid först i Trelleborg! Palmsläppet 2023 bjuder på morgondopp, Trellebelle Ukulele Orchestra, barnens favorit Pidde P, palmsläppserbjudanden och en korgfestival.”

Palmernas och Sveriges sydligaste stad mot det nordligaste Superettan laget. Ett Trelleborg FF i botten av tabellen mot ett ÖFK i toppen. Ett Trelleborg som vunnit en match, men förlorat samtliga övriga matcher mot ett obesegrat ÖFK. Hur kommer det att sluta?

Idag (fredag 12/5) besökte jag Hissmovallen för att få en inblick i hur jag skulle uppleva spelarna under träning på naturgräs. ÖFK tränade i Krokom och på Hissmovallen. Planen var i gott skick. Visserligen några skönhetsfläckar här och där, men inte så konstigt när det var två decimeter snö på plan, bara för två veckor sedan. Detta enligt planansvarige Michael Olofsson, som måste ha gjort ett fantastiskt arbete, med tanke på de förutsättningarna.

Jag var dock tvungen att avvika 45 minuter in i träningen, men det jag såg dittills var mycket lovande. Spelarna syntes ha väldigt roligt, vilket jag anser är oerhört viktigt för lagmoralen. Dessutom var det hög energi och riktig kamp i spelsituationerna. Vi kan nog hoppas på något riktigt trevligt i kommande matcher.

ÖFK spelade oavgjort 3-3 när Jönköping Södra besökte Jämtkraft arena på lördagseftermiddagen. Det betyder att ÖFK fortfarande, efter sex omgångar, inte vet hur det känns att förlora en seriematch den här våren.

Men samtidigt; jag förstår till fullo besvikelsen i ÖFK-lägret efter två förlorade poäng. Det här var en match som visserligen svängde fram och tillbaka men det var ingen tvekan om att det var hemmalaget som var det bättre.

Absolut!

***

Men när utdelningen inte blev den bästa får vi plocka fram ett antal russin ur kakan;

# ÖFK slingrade sig ur J-Södras grepp vid tre tillfällen; 0-1 (redan innan matchklockan hunnit fram till två spelade minuter), 1-2 och 2-3. Sånt är, precis som förra helgens kämpaseger nere i Växjö, ytterst välgörande för moralen!

# Vi är många, inte minst ÖFK-arna själva, som varit besvikna på att inspelen från kanterna (och de är rätt många) har givit så dålig utdelning. Nu fick vi se två hemmamål sedan Yannick Adjoumani serverat Chovanie Amatkarijo (2-2) och Sebastian Karlsson Grach (3-3) varsin välriktad passning från vänsterkanten.

# Apropå Amatkarijo, efter ett par tama insatser var han tillbaka där jag vill se honom. Två fullträffar där den vältajmade löpningen in bakom J-Södras backlinje vid 1-1-målet var något som man kan visa som instruktionsfilm för klubbens alla ungdomar (för att inte tala om Erick Brendons genomskärare, den återkommer jag till).

# Jag vill också uppmärksamma backklippan Myroslav Mazurs passning som öppnade för ÖFK:s andra fullträff den här eftermiddagen; en 30-metersboll längs vänsterkanten som slog ut hela J-Södras första press och gjorde jobbet lite enklare för firma Adjoumani & Amatkarijo. Pass-pass-nick och bollen hade flyttat sig 80 meter på några sekunder och in bakom en chanslös motståndarmålvakt.

Sånt gillas!

***

Två insläppta mål på fem matcher - nu tre på 90 minuter. Ska vi vara oroliga?

Tycker jag inte! Det är sånt som kan hända i fotboll utan att man behöver söka efter fel i strukturen.

# 0-1; inspel från höger som går över hela backlinjen blir till ett stenhårt inspel från vänster och en volleystöt från Robin Books högerfot rakt upp i Aly Keitas högra kryss. Grattis J-Södra till ett riktigt klassmål (men räkna inte med någon repris den närmaste tioårsperioden...)!

# 1-2; inlägg från höger som passerar Theodore Rasks huvud och där Ziad Ghanoum inte orkar med Pashang Abdulla i duellen där bakom. Inte mycket att säga om, Ghanoum vägde helt enkelt för lätt. Men, och det tål att sägas, målet påminde väldigt mycket om det Skövde gjorde på Jämtkraft för några veckor sedan.

# 2-3; Misslyckad J-Södra-hörna från höger ska rensas bort av Simon Kroon. Men Kroons högerfot är feltajmad, han sparkar framåt men bollen går rakt bakåt(!) och blir en målgivande passning till en mycket förvånad Robin Book (inte heller här kan J-Södra räkna med någon repris inom överskådlig tid, det vete fan om jag sett någon så felriktad spark under snart 60 år i fotbollens tjänst...).

***

Om jag nu ska ha några synpunkter på försvarsspelet hamnar dom på målvakten Aly Keita. Duellspelet i luften ser inte stabilt ut. Jag tycker han gjorde rätt när han stod kvar på linjen och lät Rask/Ghanoum ta matchen med Abdulla vid 1-2-målet (här ser jag att det många som har tyckt annorlunda) men när han tio minuter senare sänkte Rask blev det så fel det nu någonsin kan bli.

***

Jag skrev förra sommaren sedan jag sett Erick Brendon första gången att ÖFK:s chanser att rädda nytt kontrakt var att brassen fick vara skadefri. Det fick han och han bar sedan laget genom den framgångsrika hösten, Brendon var helt enkelt klassen bättre än alla andra.

Det är han även den här säsongen. Det är sällan man ser en spelare dominera ett lag som Brendon gör, lördagens insats var bara en i raden av femstjärniga insatser.

Brendon är överallt på banan; han har bollen mest, han passar den bäst (det kan alla se med blotta ögat utan att bläddra i statistiken) och därtill kryddad med delikatessen som öppnade för Amatkarijos 1-1-mål (och lite annat), Dessutom, ÖFK:s hörnor och frisparkar utgör numera ett verkligt hot sedan Brendon tog hand om servarna.

Men Brendons betyg från mina kollegor är ofta rätt ljumma (kolla bara "Trissen" på den här sajten, fyra "poäng" på sex matcher varav jag gav honom tre i matchen mot Skövde...). Jag måste erkänna att här fattar jag ingenting! (Jo, det gör jag naturligtvis men det vill jag inte skriva...)

***

En liten notering; så här långt (innan tisdagens Skånederby mellan Landskrona och Helsingborg) har ÖFK tagit lika många poäng (12) som de tre Skånelagen i serien - tillsammans!

***

Om det ser bra ut i tabellen, ÖFK ligger fyra just nu, så är det sämre i varningsligan. Hela sju man (och där ingår inte Mansour Sinyans utvisning förra helgen) har dragit på sig två gula kort och riskerar avstängning.

***

I Sinyans frånvaro fick Cesar Weilid vikariera på det centrala mittfältet, ett givet val då Weilid testats där under våren och fick ta den ack så viktiga rollen när ÖFK tvingades stuva om i uppställningen efter utvisningen mot Öster. Enligt tränaren Magnus Powell är nye Mykola Mysolitin också tänkbar bredvid Erick Brendon. Själv funderar jag på en tredje kandidat, André Österholm!

Det kan finnas ytterligare några då vi sett väldigt lite av ett par av nyförvärven (skadedrabbade).

Till sist; Vi har ju alla kunnat konstatera att kvaliteten på domarna i den här serien kan variera. Därför var det roligt att se Erik Mattssons prestation i lördagens match. Gävledomaren är relativt färsk i de här sammanhangen, han hade fyra "provmatcher" i Superettan förra säsongen och mötet mellan ÖFK och J-Södra var hans fjärde i årets serie. Gävle har i många år fostrat bra domare (Bosse Nilsson, Sven-Olov Thunman, Bosse "Shopping" Persson, Bertil Andersson, bröderna Strömbergsson...) och gemensamt för dem alla var deras goda speluppfattning, dom hade/har koll på grejerna. Erik Mattsson ser ut att fullfölja den traditionen. Den här killen dömer i Allsvenskan om några år!

Man kan vinna fotbollsmatcher på många sätt, exempelvis som ÖFK gjorde på lördagseftermiddagen mot serieledande Öster på bortamark.

# En satans stridsmoral.

# En målvakt som presterar på sitt allra bästa.

# Skickliga taktiska drag av tränaren.

# Och lite hjälp av en motståndarfot.

Det räckte för att ÖFK skulle vinna toppmötet i Växjö med 1-0, fortfarande vara obesegrade efter fem omgångar och parkera på andraplatsen i Superettans tabell!

Håll med om att bollen rullar ÖFK:s väg just nu.

Vi tar det punkt för punkt;

***

# En satans stridsmoral.

Efter en första halvlek med stök och bök där ett tillbakapressat ÖFK inte presterade så mycket mer än dåligt humör och slutade med att Mansour Sinyan tappade huvudet och fick ett rött kort av domaren Per Melin tvingades man spela lite mer än en halvlek med en man mindre.

Mot serieledande Öster som kom till spel med fyra raka segrar. På bortaplan. Det var ju att göra uppgiften onödigt svår.

Men det fixade ÖFK-spelarna galant. Som man sprang, som man kämpade, som man hjälpte och pushade varandra, som man kastade sig för att blocka skott och nicka bort bollar, som man...

Hemmaspelarna ställdes mot en för dagen vitskrudad mur som var nästan omöjlig att forcera.

***

# En målvakt som presterar på sitt allra bästa.

Jag tyckte att Aly Keita var ovanligt darrig i segermatchen mot Skövde i måndags. Nu var det en helt annan skärpa. Visserligen hamnade han i trubbel när Öster kastade långt eller slog inåtvridna hörnor mot första stolpen i första halvlek och hade lastat in halva laget framför ÖFK-buren men när det gällde var han som allra bäst. Räddningen ett par minuter in på övertiden höll världsklass, hur fasiken fick han stopp på den bollen (som sedan Ziad Ghanoum kunde rensa undan)?

***

# Skickliga taktiska drag av tränaren.

Jag tycker att Magnus Powell agerade snabbt och smart när Mansour Sinyan blev utvisad, det är trots allt en pressad situation som dyker upp från ingenstans. Men Powell tänkte fort; en blek Chovanie Amatkarijo plockades av banan, Jakob Jonsson blev lite mer defensiv till höger när Cesar Weilid flyttades till centrala mittfältet och in med Ziad Ghanoum som förstärkning i backlinjen. Det blev ett starkt försvarsblock! Dessutom bytte han ut Sebastian Karlsson Grach i rätt tid (67:e minuten) och gav Calvin Kabuye den fullständigt omöjliga uppgiften som ensam jagande forward.

Det blev faktiskt rätt hela vägen!

Dessutom, och nu gissar jag grovt; visst måste Powell har gett spelarna en riktig hårtork i pausvilan, skogstokig över alla dumheter i första halvlek. Efter paus var uppträdandet föredömligt!

***

# Och lite hjälp av en motståndarfot.

Mot Skövde fick Malcolm Stolt hjälp av en motståndare vid 1-1-kvitteringen och den här gången var det Simon Kroons segermål i den 83:e minuten som lite turligt styrdes över linjen via Daniel Ljungs vänsterfot. Målet rubricerades först som ett självmål på svenskfotboll.se men jag ser att det ändrats under lördagskvällen. Därmed har Simon Kroon spräckt sin målnolla!

***

Jag ser att Per Lagerbäck i sin krönika inte kunde dela ut några betyg den här gången. Jag gör ett försök i hans ställe!

# Aly Keita 5; Som ni ser här ovan, jag gillade det jag såg den här gången. En Keita med skärpa är ju seriens bäste målvakt!

# Cesar Weilid 3; Oj så han kämpade och så hade han en snygg yttersida i Österribban i andra halvlek. Men tyvärr var passningsfoten illa kalibrerad den här eftermiddagen, det drar ner mitt betyg.

# Theodore Rask 4; Tillbaka i samma form som i Sundsvallsmatchen. Stark i duellspelet framför ÖFK-buren och behöll lugnet när det blåste som allra värst.

# Myroslav Mazur 4; Åter en stark insats, stod i vägen för många Österattacker.

# Yannick Adjoumani 3; Övertänd som en dopad iller i första halvlek och bara en tillåtande domare räddade honom kvar på banan. Lugnade ned sig efter pausfikat, ägnade sig åt att spela fotboll och då blev det mycket bättre.

# Erick Brendon 4; Liten annan roll den här gången då ÖFK fick ägna mycket tid åt att försvara sig. Men var lika bra som vanligt, klok som en pudel och täckte ännu större ytor när ÖFK blev tio man.

# Mansour Sinyan 1; Efter två lysande insatser blev det ett riktigt bottennapp. Svag första halvlek innan han tappade humör och huvud och blev utvisad. Får nu vila minst två matcher. Här är det dags för ett allvarligt kvartssamtal på Powells kontor, vi har sett Sinyans bli förbannad (i onödan) tidigare. Nu satte han sitt lag i en svår sits.

# Jakob Jonsson 3; Massor av löpmeter i båda riktningarna. Lyckosam på egen planhalva, mindre lyckosam på Östers.

# Simon Kroon 4; Målskytt som jobbade över stora ytor. Var en viktig pjäs när ÖFK tvingades försvara sig i andra halvlek.

# Chovanie Amatkarijo 1; Nej, här är det inte mycket som bli rätt för dagen. Vinner inga dueller, kommer inte till avslut och trasslar till det på egen planhalva.

# Sebastian Karlsson Grach 2; Som ersättare för Malcolm Stolt (sjuk) kämpade han storstilat i en hopplös uppgift som ensam forward. Men KG var inget hot mot hemmaförsvaret, därtill var ÖFK lite för baktungt den här gången.

# Ziad Ghanoum 4; Fick hoppa in strax före pausvilan och var ÖFK:s stora utropstecken. Gjorde nästan allt rätt när han nu fick chansen och uppträdde riktigt rejält när det hettade till i egna straffområdet.

# Calvin Kabuye 3; Bästa så här långt i ÖFK-dressen under den halvtimme han ersatte KG. Jobbade hårt och den som serverade Simon Kroon bollen vid segermålet.

# André Österholm, Mykola Musolitin och Sam Mensiro fick alla tio minuter på slutet men betygsätts ej.

***

Öster behåller, trots förlusten, förstaplatsen i tabellen. Växjölaget såg inte ut som några serieledare den här eftermiddagen, framförallt visste man inte riktigt hur man skulle utnyttja sitt numerära övertag i den andra halvleken. Men på sikt tror jag att Öster kommer att vara ett av topplagen, här finns en tyngd i offensiven som kommer att ge utdelning även om man gick tom mot ÖFK.

***

Elva poäng och bara två insläppta mål på fem matcher; jag gissar att det inte är bara jag som är överraskad av dom ÖFK-siffrorna med tanke på hur illa det såg ut i mars. Nu är det mycket roligare - och det finns mer att plocka ur det här laget!

***

Jönköping Södra hemma på Jämtkraft arena på lördag. Det är nästa uppgift.

ÖFK gjorde en fantastisk kämpamatch, och hade för en gångs skull rejält med flyt. Efter några minuters jämnt spel i starten styr Öster spelet helt, men ÖFK är hela tiden obekväma och i förhållande till spelfördelningen skapas inte så många chanser. Till skillnad från Skövdematchen så klarade dock inte flera spelare att hålla huvudet kallt, och tyvärr drog Sinyan på sig en utvisning. Ingen aning om den var rimlig eller inte. Sedan blev trycket ännu större.

ÖFK jobbade än mer disciplinerat efter utvisningen, och i andra halvlek parkerades i stort sett bussen. Weilid stack emellan med en smekning i underkant av ribban, som var någon cm från att resultera. Jag satt sedan och längtade efter slutsignalen och en poäng, men en aktion från Kabuye och ett ganska flackt skott från Kroon styrdes in. Riktigt, riktigt häftigt, och jublet blev totalt. Tänk att ÖFK har flyt! Hoppet stiger, och jag ser fram emot matchen mot Jönköping och en spännande fotbollsvår. Men först några dagar i Berlin.

Inga betyg idag, då jag ofta inte var säker på vilken spelare som gjorde vad, med endast en tämligen liten telefonbild, och ett par gånger internetavbrott.