Under säsongen ska jag skriva krönikor runt Damtvåan, i år med tre intressanta jämtländska lag. Naturligtvis kommer det att märkas att jag är engagerad i ett av dem, Ope IF, men jag ska även försöka att ge en bild av det som händer i övrigt också.

Serien startar nu på lördag med att Ope reser upp till Övik och möter stora seriefavoriterna Själevad. Resten av matcherna spelas på söndagen. Jag tror att Själevad slår ett kämpande Ope, att Frösön vinner lätt mot Bollnäs trots ev sviter efter Turkietresan, att KD kniper en poäng av Selånger, att Matfors tar minst en poäng borta mot Remsle och att SFK slår Team Hudik.

Jag tror alltså att Själevad kommer att ta hem seriesegern och får kvala till ettan. Det enda lag som kan hota dem tror jag är Frösön, men inte i sluttabellen. Förutom Frösötjejerna så tror jag även att Sundsvall FK undviker att dras in i nedflyttningsstriden, med hjälp av moderföreningen Sundsvalls DFF som backar upp det som behövs. Sedan gissar jag att Bollnäs kommer att bli ohjälpligt sist. Däremellan finns ett koppel av lag som kommer att tvingas kämpa för att slippa nedflyttning. Dessa är Team Hudik, Selånger, Matfors, Remsle samt Ope och KD.

Mest spektakulära värvningar har Matfors gjort i och med att tre tjejer med erfarenhet från Allsvenskt spel i Umeå Södra valt nykomlingarna från Medelpad. Problem åt andra hållet har Remsle, Selånger och Team Hudik som tappat flera tongivande spelare. Även KD och i viss mån Ope har tappat viktiga spelare, som ni kunnat läsa om tidigare här på Fotbollz.

Jag hoppas att många fotbollsintresserade försöker att kolla in flera av alla intressanta matcher som kommer att spelas på Lövsta, Torvallen och Hissmovallen i sommar. Själv kommer jag att försöka att se nästan alla Opes matcher, både hemma och borta, och naturligtvis några av KD:s och Frösöns matcher.

Spelare ut och in, så som det gått att läsa på diverse hemsidor, jag missar säkert flera:

Bollnäs
Nya: Emma Edling och Veronika Rendahl, Kilafors

Bort: Melissa Feuerriegel, USA

Frösön
Nya: Frida Norén och Anna Kuhlefelt, ÖDFF U, Fanny Perström, KD U, Hanna Plantinger och Olivia Grönlund-Falk, Åzö samt Nadia Edfalk, Lit.

Bort: Nathalie Olander, Daphny Bergqvist och Helena Pantzar, Björnen, Madelene Ersson, Sundsvall, Emmelina Jansson, Örebro samt t ex Ronja Nordlund, Linnea Lechner och Sara Andersson.

KD
Nya: Helena Nydahl, Malin Rasteby, Åsa Jufvas och Linn Sparrman, ÖDFF.

Bort: Pernilla Arvidsson, Karolina Arvidsson, Jane Olofsson och Emelie Holten, ÖDFF, Angelica Forsberg, Sundsvall, Marie Larsson, Björnen.

Matfors
Nya: Maria Wiktorsson, Anna Rehn och Therese Andersson, Umeå S:a, Sofia Andersson och Frida Granath, Lucksta, Agnes Engström-Johnsson, Heffnersklubban samt Linda Gottvall, Hassela.

Bort: Erika Larsson, Stöde och Elin Nylund.

Ope
Nya: Martina Amrén, Ragunda, Julia Berg-Bring, KD U och Milly Langhammer, ÖDFF U

Bort: Sandra Nilsson, ÖDFF samt därutöver långtidsskada på viktiga Ellinor Gärdin.

Remsle
Nya: Isabel Jokiaho, Byttorp och Camilla Edlund.

Bort: Linda Sjödin, Sundsvall, Sandra Sundell, Långsele, Carolina Appelgren, Sofie Andersson, Charlotte Andersson, Maria Lidström, Sara Thyrell, Tina Söderström.

Selånger
Nya: Julia Hennström, Heffnersklubban och Maria Forsberg, Remsle

Bort: Patricia Törnros Kankainen, Frida Lundkvist och Madelene Pettersson samt många skador..

Själevad
Nya: Angelika Östberg, Mariehem, Sandra Abrahamsson och Johanna Hjälm, Hägglunds, Mira Goldman, Nätra/KB65, Emelie Bergman, Arnäs, Julia Gustafsson, Husum och inte minst exallsvenska Sanna Frostevall, Sunnanå.

Bort: Emma Mähler, Moliden och Catharina Grönros.

Sundsvall FK
Nya: Pernilla Eriksson, Ljusne, Pernilla Nordqvist och Erika Engblom, Timrå, Ida Mathiasson, Alnö, Caroline Persson, Stöde, Malin Söderqvist, Mohed.

Förluster: Julia Stark, Malin Sahlin, Frida Bäckström.

Team Hudik
Nya: Tora Lång och Elin Lindkvist, Enånger.

Bort: Josefin Halvarsson, Umeå IK, Kristin Persson, Sigrid Persson och Julia Andersson, IFK Gävle, Viktoria Mårtensson, Lina Fredin, Katrin Rönnkvist m fl.

Östersunds FK kämpar återigen beundransvärt för att hänga kvar på den tredje nivån i svensk fotboll. Men såväl ÖFK:s styrelse som många andra jämtar har dock istället haft en önskan att ÖFK skulle ha nått näst högsta serien. Det har nu gått tretton år utan att det uppnåtts. Och tyvärr tycks det nu som om allt färre önskar att det ska ske. Det kan ha många orsakar och jag vet inte vem/vilka som bäst kan analysera detta. Men det vore roligt om många kunde göra ett seriöst försök, och då inte bara klaga, utan även komma med nya intressanta förslag om hur jämtländsk herrfotboll åter ska kunna nå den nivån.

Jag har tidigare undvikit att skriva något om herrfotbollen här i distriktet av flera skäl. De två främsta är att jag vet alldeles för lite om vad som egentligen sker/har skett och att jag tappade det mesta av engagemanget för ett antal år sedan. Eftersom fotboll alltid har varit mitt största fritidsintresse, så skulle jag naturligtvis vilja ha ett nytt friskt engagemang även för herrfotbollen här i Östersund så snart som möjligt. Det viktigaste skälet till mitt tappade engagemang kan jag tydligt sätta fingret på. Det var efter att IFK Östersunds härliga hejaklack i derbymatcherna mot ÖFK för några år sedan (som jag självklart såg och njöt av stämningen på) fick en massa skit för att de visade stöd för sin förening istället för den förening de "borde" stötta. Och att sedan även IFK:s lag och ledning fick kritik för att de tog poäng mot ÖFK kändes fullständigt sanslöst för mig. Detta trots att IFK aldrig varit "min" förening. Fotboll är ju en tävlingsidrott, och jag har sett många ÖFK-anhängare klaga på läggmatcher mellan andra, t ex olika syrianska, lag.

Sedan jag flyttade till Jämtland 1982 har jag känt för den förening/de föreningar som för tillfället förtjänat det. Sedan har jag ju automatiskt haft lättare för att känna extra för Ope IF eftersom jag bor i "Opes område" och mina barn spelat där. 1993 gav mig Ope dessutom, inom gångavstånd från mitt hem, intressanta matcher mot lag som Hammarby, Djurgården och GIF Sundsvall samt mot blivande Allsvenska lag som Gefle, BP, Umeå FC och Assyriska.

Jag var själv positiv till bildandet av ÖFK när det skedde. Detta för att det dels förhoppningsvis skulle ha kunnat ge en möjlighet till fotboll på en högre nivå här i Östersund igen, dels för att det räddade föreningarna Ope IF och IFK Östersund ekonomiskt, efter att de levt på en alldeles för kostsam nivå i förhållande till de ekonomiska resurserna i flera år. Jag såg också de första åren ÖFK:s matcher med spänning och engagemang.

ÖFK och personer i och kring föreningen har gjort en hel del positivt för jämtlandsfotbollen. Arenan är väl det tydligaste positiva exemplet de varit inblandade i. Jag tror dock tyvärr att ÖFK själva bidragit till att det inte riktigt blivit något lyft för herrfotbollen under den tid de existerat. Även konceptet i sig tror jag hämmar fotbollsutvecklingen.

Något jag tror komplicerat det hela är att många tycker att ÖFK sänt/sänder en del signaler till övriga delar av distriktets fotboll som många, rätt eller fel, uppfattar som mindre positiva. Bland annat verkar man anse att alla som ifrågasätter ÖFK-konceptet som det enda rätta, inte begriper ngt om fotboll. ÖFK:s företrädare tycks inte heller värdera de insatser andra föreningar gör särskilt positivt, utan kommer hellre med mindre positiva kommentarer. Dessutom uppfattas det ibland som att ÖFK tycker det är lika viktigt att andra seniorlag inte klättrar i seriesystemet, som att de själva gör det. ÖFK verkade definitivt inte vara positiva när IFK Östersund avancerade till samma serie. Så sent som i år lär företrädare för ÖFK ha uttalat att det är viktigt att inte något annat Jämtlandslag tar steget upp i div 2. Detta har jag inte hört själv, så det kan vara felaktigt. Jag har dock inte heller hört att ÖFK vill att något Jämtlandslag ska ta steget upp från trean. Det tycker jag tyder på att man tycker det är viktigare med sin egen (lokala) position, än med jämtländsk fotbolls position i riket.

Redan från början visades oxå mer rädsla än tillit genom att man drev igenom så långa "hinderavtal" med IFK Östersund och Ope IF som tio år, med väldigt lång uppsägningstid. Avtalet förbjöd även i stort sett Opes damlag (som något år innan varit ett par poäng från att gå upp i Allsvenskan) att ha egna sponsorintäkter. Att ÖFK några år senare förstod att detta förbud var en oerhörd goodwillrisk i jämlikhetens tidevarv, och då tillät damerna att i viss utsträckning ha egna sponsorer, det är en egen historia. Naturligtvis är det alltid två parter som skriver under ett avtal, så självklart var även de som tecknade avtalen för IFK:s och Opes del ansvariga för detta.

Det inger aldrig förtroende att mer klaga på att andra inte stöttar sin egen verksamhet än att ägna all kraft till att visa att man kan förtjäna att vara det lag som omgivningen vill stötta, eller åtminstone samarbeta med. Jag tror inte ett ögonblick att det går att beordra fram ett stöd eller ens ett samarbete i fotbollssammanhang. Allt stöd och samarbete måste ske av fri vilja och kännas meningsfullt. Jag tror inte heller att det går att avtala fram ett engagemang. Ett engagemang bygger på känsla, och känslor går inte att styra. I nödfall går det att "köpa" ett visst stöd, och kanske lite engagemang. Men det behövs mer för att det ska bli riktigt bra. Det har i många fall även visat sig att det inte räcker med endast sportsliga framgångar för att få ett "folkligt" stöd. Det behövs mer.

Jag har ett tag tänkt den tanke som oxå t ex Leif Widegren uttalade i Fotbollz för en tid sedan, och min personliga förhoppning var sedan att någon inom ÖFK:s organisation skulle vara nästa person att uttrycka den. Men jag har inte hört ngt sådant.

Vad jag syftar på (och alltså tror) är att en förutsättning för att fotbollen i Jämtland åter ska ha möjlighet att lyfta ett steg är att andra lag på allvar börjar att avancera i divisionerna. Att det blir en viss konkurrens även på hemmaplan. Det vässar kreativiteten och skapar utveckling på flera håll, och det skulle eventuellt kunna ge ÖFK en spark uppåt. Det har ju t ex frågats efter varför Brage ryckt upp sig som dom gjort i år. Nykomlingar ifjol, efter kräftgång några år, och inte ens bäst i Dalarna. Nu har Dalkurd (alltså oxå från Borlänge) börjat segla upp underifrån och hotar Brage, vilket uppenbarligen satt fart på dem i år. GIF Sundsvall klarade sig inte kvar ngt år i Allsvenskan innan IFK Sundsvall varit upp och gjort det. Umeå FC verkar inte ha blivit sämre av att Ersboda varit uppe i ettan, eller av att flera Umelag ofta kämpar i toppen av tvåan. Det finns fler exempel på liknande utveckling, även på nära håll. Bekvämlighet främjar ingen utveckling.

Jag tror att den mest destruktiva mentalitet som finns idag för jämtländsk fotboll är det ofta uttalade mantrat att "alla måste samarbeta", alltså med betoningen på måste, i kombination med att de flesta som uttalar detta "måste" menar att "alla villkorslöst måste stötta ÖFK". För mig är detta inte något fruktbart samarbete, utan istället ensidig och ofta motvillig service. Och ett "samarbete" där en eller flera parter känner sig tvingade till "samarbete" eller service blir till största delen kontraproduktivt. Ett motvilligt samarbete gör att kreativitet och engagemang sakta dör ut, vilket är det värsta som kan hända för fotbollsutvecklingen. En ledare/tränare/spelare som inte "får" ha som mål att bli bra, ja kanske t o m bäst, på det sätt han själv tror på, tappar naturligtvis lätt glöden. Och jag tror oxå att det är lätt att tappa glöd och engagemang om man ofta får negativ respons på att man jobbar för det man tror på, på det sätt man tror på. En ärlig konkurrens, med öppenhet för samarbete, tror jag mest främjar fotbollsutvecklingen i Jämtland (och på de flesta andra håll).

Om det stämmer att ÖFK hösten 1999 kvalade till Superettan med nästan enbart spelare från distriktet, så måste det innebära att utveckling/utbildning av spelare fungerade bättre i förhållande till övriga Sverige innan ÖFK:s tillkomst än vad det gör nu. Särskilt med tanke på att många idag slår fast att de "inhemska" spelarna inte håller måttet. Personligen är jag dock tveksam till att det behöver stämma. Om spelarna får utvecklas i en friare miljö, så är jag övertygad om att vi snart åter kan ha betydligt fler spelare uppväxta och utbildade här som håller måttet för Superettan.

Däremot håller jag helt med de ÖFK-anhängare som uttalar att ÖFK inte har någon skyldighet att ge något tillbaka till övriga föreningar. Varför skulle de göra det, om de inte själva ser någon mening med det? Ingen annan förening ska tala om för ÖFK vad de ska göra, det är helt upp till dem. Liksom det inte är upp till ÖFK att diktera vad andra föreningar ska, måste eller borde göra. Däremot kan alla uttala önskemål.

Mina önskemål och förslag är att ÖFK först och främst uttalar att de önskar så många jämtlandslag som möjligt högre upp i seriesystemet. Och jag tycker också att de ska visa att de stöttar detta på lämpligt sätt. När det väl skett behöver ÖFK vara en tillräckligt attraktiv förening för att locka spelare och ledare. Och att vara en attraktiv förening är väl något alla önskar vara. Fler lag i högre divisioner kommer att leda till att allt fler spelare utvecklas bättre på "hemmaplan", vilket i sin tur skapar en härlig bas för ett framtida lag som närmar sig Superettan. Jag ser alltså oxå gärna att ÖFK aktivt "befriar" alla föreningar från det "mentala tvånget" att stötta ÖFK och att de istället bidrar till att skapa ett klimat där vissa, men inte alla, föreningar själva väljer att aktivt stötta dem. Sedan vore det trevligt om både ÖFK själva och dess anhängare uppskattade de övriga föreningarnas utveckling. Vad jag sedan önskar är att ÖFK (om dom spelar i en division där "proffskontrakt" krävs) med glädje betalar utbildningsbidragen till klubbarna i distriktet, och ser det som sin viktigaste årliga investering. För mig är det en gåta att detta inte redan sker, frivilligt. Det bör ju vara utmärkt att sådana pengar går tillbaka till distriktets klubbar och skapar fortsatt utveckling här i distriktet. Dessutom måste det ju vara en förtroendeskapande åtgärd. Plus att det är reglerat av SvFF. Naturligtvis tror jag också att en tydligare ödmjukhet i alla kontakter inom jämtländsk fotboll, såväl i direktkontakter som i kommentarer om andra, skulle bidra till att ÖFK fick ett större stöd. Konkurrens och samarbete med ömsesidig respekt tror jag alltså mest bidrar till utveckling. Det vore oxå till ÖFK:s fördel om de bättre informerade sina supportrar om företeelser i och runt föreningen.

Jag har väl inga större förhoppningar på att ÖFK idag finner mina förslag som geniala och genast genomförbara, men framtiden får utvisa vad som sker. Jag tror faktiskt att ett större folkligt stöd, eller väldigt mycket pengar, är förutsättningen för ÖFK:s överlevnad på längre sikt. Och, som sagt, sedan måste supportrar, ledare och spelare få engagera sig på det sätt som känns bäst för varje individ för att fotbollen ska kunna utvecklas på ett mer mångsidigt och bättre sätt även här. Mångfald och engagemang tillsammans med kunskap är nog de viktigaste nycklarna till utveckling.

Till sist dristar jag mig att i alla fall våga fråga; Kan "elitlagskonceptet" börja att vara lite gammalmodigt? Och ett riktigt stort varningsfinger höjs om beskyddarna av detta och liknande koncept kallar folk med nya idéer för bakåtsträvare. Att kalla folk med idéer för bakåtsträvare brukar vara det mest säkra tecknet på stagnation.

Eftersom jag, enligt mig själv, klarade godkänt med mitt tips av div 2 södra Norrland förra året (det stora felet jag gjorde var att underskatta Frösön, och sedan överskattade jag ÖDFF lite), så törs jag göra ett försök även i år. Det är riktigt roligt att Jämtland äntligen har tre lag i de nationella serierna igen och jag hoppas naturligtvis att alla hänger kvar, även om KD kommer att få det svårt. ÖDFF är (tack vare eller trots detta med tre jämtlag:-) för första gången någonsin solklara favoriter till seriesegern.

I år är det nedflyttningsplatserna som är svårast att sia om. Det finns inget lag detta år som kan jämföras med fjolårets Härnösand och Bergsjö, som torde vara de svagaste lagen på denna nivå under väldigt många år. Tre lag som jag är säkra på inte kommer att hamna i nedflyttningsstriden är ÖDFF, Selånger och Team Hudik. Däremot är det inte detsamma som att jag tippar dessa lag som topp tre. Alla andra lag skulle dock kunna klappa igenom av olika skäl under säsongen.

Etta ska alltså tveklöst ÖDFF bli. Dom har den bästa truppen. Det enda som kan hindra en serieseger är den resultatkramp som ibland drabbar laget, eller att ÖDFF dragit/drar på sig för många duktiga spelare, så att det riskerar att bli gnäll i gruppen när många hamnar utanför matchtruppen. Årets seriesegrare kommer att ha en större chans än de senaste åren att kvala sig vidare till ettan. Detta då det inte finns något lag som riktigt sticker ut i den norra Norrlandsserien. Spelare som borde vara särskilt viktiga för ÖDFF i år är Cissi Hallberg, Inga-Lill Zackrisson, Anna Jonsson och Lisa Landin.

Som tvåa tippar jag denna gång Frösön, så får vi se om det blir en överskattning denna gång. I år har ö-laget ett spelarmaterial som håller hela vägen, och då gäller det bara att hitta den inställning som präglade laget stor del av förra säsongen. Om den dynamiska tränarduon drar åt samma håll hela året, och om ÖDFF får problem, då är nog Frösön det enda lag i serien som skulle kunna hota om seriesegern. Viktiga spelare i Frösön är som vanligt Emma Eriksson, samt därutöver nyförvärven Anna och Madde Ersson.

Trea tror jag Selånger kommer att bli. De kommer att vara mer stabila än tidigare och har några spelare som kan vara avgörande i jämna matcher. Dessutom är dom ofta obekväma att möta. Det är ett lag på uppgång, och om dom får behålla alla sina spelare så ligger dom och väntar på slagläge 2010.

Först på fjärde plats tror jag fjolårets seriesegrare Team Hudik hamnar. Dom har nu två år i rad tappat ett tiotal spelare, och då kan inte ens en sådan plantskola fylla hålen. Dom har inte heller ett antal andra välfungerande ungdomsutbildande föreningar i stan som dom kan värva spelare från. Det är dock så jämnt efter ÖDFF, så visst kan Hudik fortfarande hamna högre, men vi får se.

Femma kan nog, trots en del urusla träningsresultat, Mohed från Söderhamn bli. Egentligen är det vansinne att tippa detta efter förluster som 0-10 mot Huge och 0-6 mot div 3-laget Stensätra, men får detta lovande gäng vara skadefria, så kommer det att ramla in en hel del poäng ändå.

Sexa tror jag faktiskt att Sund kan bli. Jag tror inte att jag delar den uppfattningen med särskilt många, efter 1-9 mot ÖDFF, men man har ett antal intressanta spelare och kommer att kunna ställa till det för de flesta lag.

Sjua blir nog det av några nederlagstippade Remsle. Dom har en förmåga att alltid hanka sig fram och ta de poäng som behövs för att vara på rätt sida om nedflyttningsstrecket när säsongen summeras.

Åtta och nedflyttade kommer nog Sundsvalls FK att bli. Precis som förra året är deras resultat beroende på hur det ser ut i moderföreningen. Det verkar som om SDFF:s trupp är tunnare i numerär än någonsin. Även om det finns många duktiga tjejer i föreningen så kommer det knappt att räcka till detta år.

Så kommer jag då till KD. Tyvärr måste jag tippa dom på nionde och näst sista plats. Jag hoppas att jag har lika fel med dom som jag hade med Frösön förra året. Det som främst gör att jag kan hoppas på att ha fel är att man INTE värvat en massa nya spelare detta år, utan kör med tjejer som känner varandra sedan tidigare. Dessutom har laget en speed som få lag i serien kan matcha. KD kan i sina bästa stunder mkt väl slå de flesta lag i serien. Truppen är dock för tunn, och skulle det bli skador på ett par av nyckelspelarna, så blir det säkerligen trean igen nästa år. KD är dock det lag jag kommer att hålla en extra tumme för i varje match. Absolut viktigaste spelare blir Pernilla Arvidsson och för att de positiva resultaten ska komma bör t ex målskytten Marie Stridh och målvakten Angelica Forsberg minst återupprepa insatserna från förra året.

Detta år så tror jag att gästrikebrunnen sinar. Nykomlingarna därifrån (Valbo, Stensätra och Huge) har nu under flera år i rad gått rakt upp i den absolut översta delen av tabellen. Sätra anar jag dock kommer att visa sig för svaga, och hamnar på nedflyttningsplats.

Om KD för andra året i rad överträffar sig själva och Frösön inte kapsejsar så kommer Jämtland alltså att vara representerade av fyra lag nästa år i de nationella serierna. Det vore en dröm för alla fotbollsintresserade tjejer i och kring Östersund. Det är härligt vilken utveckling som skett den allra senaste tiden inom distriktets damfotboll. Enligt mig tack vare att några föreningar åter börjat gå "egna" vägar, och alltfler tjejer börjat få tro på att de kan utvecklas. Detta trots att några domedagsprofeter sedan 2001 återupprepat att det bara finns spelarunderlag för ett lag från Jämtland i de nationella serierna. Jag, som obotlig optimist och tydligen lite realist, har oförtrutet hävdat motsatsen.

Så sent som 2006 spelade också endast ett JH-lag i tvåan, och anmärkningsvärt var då att "ensamma" ÖDFF var hela 20 poäng från serieseger och endast 7 poäng från nedflyttning. 2007 låg ÖDFF sånär på nedflyttningsplats några omgångar från slutet. När Frösön gjorde bra resultat 2008 sporrades uppenbart ÖDFF och var tämligen nära seriesegraren. Och i år är ÖDFF storfavoriter och Frösön, enligt mig, den främsta utmanaren. Tänk vad en liten tendens till fri konkurrens inom tävlingsidrotten fotboll kan skapa utveckling.

Nu är Östersunds stora ungdomsfotbollsfest, Storsjöcupen, överstökad. Återigen hade vi alla en enorm tur med vädret, och stämningen på fotbollsplanerna runt om i stan var för det mesta mkt god. I år råkade dock domarna ut för mer kritik än vanligt, och jag är osäker på vad det beror på. Fortfarande ska vi vara medvetna om att det ändå bara är i en bråkdel av matcherna dessa diskussioner uppstår. Via e-mail kommer många uppskattande ord om domarstandarden, så flertalet är mkt nöjda.

Personligen tror jag att Storsjöcupen blir mer och mer prestigefylld för det mest kompetativa lagen. Det ger en betydligt större adrenalinladdning under de båda slutspelsdagarna, vilket i sin tur skapar ännu större besvikelse när något går spelare och ledare emot. Sedan slits naturligtvis domarna enormt när det är så varmt, som det var på fredagen. Då kan även en och annan domare såväl göra några fler misstag, som att kanske tappa humöret litegrann när det klagas från många håll samtidigt. Inte minst supportrarna på sidan kan höras ganska mkt.

Vad gäller fotbollen så visade återigen främst Chivas Guadalajara från Mexico vilken fantastisk fotboll det går att spela i denna ålder. lagen från Cantolao och Tucuman var däremot nästan en besvikelse, detta trots att Tucuman vann sin klass. De hade dock tur i flera matcher, tycker jag. Däremot överraskade verkligen Alfred Nzo på mig. Att kunna visa upp en sån skön fotboll som dessa killar gjorde, utan att ha tränat ihop mer än några helger, det tycker jag är fantastiskt. Dessutom visade även tjejerna därifrån stora individuella kunskaper, men det laget var för ojämnt för att kunna hävda sig. Jag hoppas att det återkommer lag därifrån nästa år, då de kunnat förbereda sig på ett bättre sätt.
Lite i skymundan visade även polska SPS Olimpic att dom verkligen kunde spela fotboll. Detta trots att flera av deras spelare var ngt år yngre.

Tyvärr såg jag inte så mkt av ÖFK:s båda yngre lag. Egentligen såg jag bara mer sammanhängande perioder av P14-laget mot IFK resp Chivas, men jag har förstått att både dom och P-13 visat upp en trevlig fotboll. Jag som gillar när lag får kämpa för framgång tycker ju också att det var kul att IFK stod upp så bra som dom gjorde mot ÖFK. Opes P-13, som tog sig till semifinal, såg jag bara en gång, men även dom visade upp en fin fotboll.

Annars är det ju på tjejsidan som Jämtland ligger närmast övriga Sveriges ungdomsfotboll i kvalitet, och den match som avslutade fredagskvällen med en straffläggning där avgörande straffen slogs strax före midnatt, var nog den mest intensiva tjejmatch jag sett i yngre åldrar. Det var Brunflos 95-tjejer som vann sin semifinal efter en enormt adrenalinladdad match. Tyvärr orkade inte Brunflotjejerna ladda om till finalen, utan förlorade den ganska stort.

I övrigt kunde inte Ope bygga på sin svit av tre raka finaler och två segrar i F-16. Tierp blev för svåra i semifinalen. Det var ett Tierplag där nästan alla spelar i deras A-lag som ligger i toppen av div 3 Uppland. De spelade mkt konstruktiv och vägvinnande fotboll.

Till semifinal bland jämtländska lag gick alltså Ope F-16, KD F-16, Frösö F-14, Brunflo F-13, Ope F-12, ÖFK P-14 och Ope P-13.

Till final gick däremot IFK:s härliga förstalag i U-klassen, men ärligen ska vi väl inte haussa detta för mkt ännu, då det tyvärr även detta år endast deltog tre lag i klassen. Men jag råder er verkligen att gå och uppleva spelglädjen när detta lag spelar.

Totalt sett blev det fjärde gången under Storsjöcupens 37-åriga historia som inget jämtlandslag vann ngn klass. Jag hoppas och tror att detta var en tillfällighet, och att det åter står jämtar högst upp på ngn prispall igen redan nästa år.

Ja, det har alltså inte gått många dagar sedan Storsjöcupen, men nu i helgen är det dags för hela tio jämtlandslag att bege sig till Göteborg och Gothia Cup. Detta för att tillsammans med över 1600 lag från över 60 nationer delta i världens mest kända ungdomsfotbollscup. Anmärkningsvärt är att det endast är ett av dessa tio jämtlandslag som är ett pojklag, och dom kommer från Bräcke. Varför är det så få pojklag som tar chansen att vara med i denna fotbollsfest? Jag har ingen aning.

Jag själv ska ner som semestrande åskådare, med visst uppdrag att locka lag till Storsjöcupen. men mest engagemang kommer jag nog ändå att lägga som supporter till Opes tjejlag i klasserna F-19, F-17 och F-15. I stort sett alla tjejer i A-, U- och 93-trupp åker med. Det finns inget uttalat mål detta år, utan föreningen ska känna sig för om detta ska bli en återkommande tradition, eller om det känns som om det tar för mkt tid o kraft under en period då kanske spelarna ska vila. Eftersom det är mest 17/18-äringar som kommer att spela i F-19 och mest 15/16-åringar i F-17 så kan ju annars lagen nästan ograverade delta i samma åldersklasser även nästa år.

Övriga jämtlandslag som deltar är Åzö i F-19, Hammerdal, Frösön, KD och Lit i F-17, KD i F-15 samt Bräcke i P-13.

Det är kanske bäst att börja med att slå fast att allt jag skriver på Fotbollz är som privatperson, och inte som representant för något. I min första krönika tittade jag på damernas div 2. Och nu är det dags att syna damfotbollens utveckling i Jämtland, i jämförelse med övriga Sverige. Detta trots att ”Sigge”, i kommentar till den förra krönikan, tycker att det är onödigtJ.

Det har dock inte varit bekvämt att prestera dessa rader, då jag inte är lika aningslös som gossen i ”Kejsarens nya kläder”. Jag inser att jag riskerar att störa vissa kretsar inom just jämtländsk damfotboll. Men, men, det får jag försöka att stå ut med. Jag vill inte längre, som engagerad ideell fotbollsledare, smita från mitt delansvar att belysa detta. Jag ska dock i denna krönika försöka att hålla mig mer till fakta än till tyckande, även om det senare knappast helt går att undvika. Naturligtvis kommer många, liksom ”Sigge”, att tycka att det jag skriver är vinklat, men det mesta är ren fakta, denna gång.

Jämtland har tidigare, nästan av tradition, varit ett tämligen starkt dam/flickfotbollsdistrikt. Det startade med mkt tidiga framgångar på 70-talet, då bl a Ope IF tog SM-silver och Hackås IF två segrar i Gothia Cup. Detta förvaltades vidare under 80- och 90-talen, först mest av Ope IF, men sedermera även av Frösö IF med bl a Myssjö/Oviken som uppstickare. På 2000-talet har det dock blivit en tillbakagång, och så långt från eliten som idag har aldrig jämtländsk damfotboll stått. Detta är ett faktum!!

Vad kan då detta bero på? Underligt få verkar tillåta sig att seriöst se på detta från olika håll.

Exempel på mantran som ständigt upprepas idag av vissa är ”alla måste dra åt samma håll”, ”utan samarbete når vi inga framgångar” eller ”det finns bara plats för ett elitlag i Jämtland”. Problemet är tyvärr att det just varit under 2000-talet dessa mantran har prövats i verkligheten, nämligen genom att föreningen Ope/Frösön startades, som sedan döptes om till ÖDFF, och som sedan skulle ingå i ÖFK, men som….., ja, vad vet jag.

Kan det vara dags att, som nämnde gosse i boken, påpeka något om "kejsar(inna)ns nya kläder", alltså i det här fallet den företeelse som idén ÖDFF blivit. Varför fortsätter flera seriöst fotbollsintresserade personer i och runt Östersund fortsätter att kompromisslöst stötta denna idé, som inte skapat någon sportslig framgång på nationell nivå? Ja, möjligen med undantag av när Ope/Frösön (under Robban Wassdahls och Anneli Anderséns ledning) år 2003 vann div 2. Men med den målsättning som uttalades vid bildandet av föreningen var dock detta en mkt begränsad framgång. Detta framgångslösa faktum kvarstår, oavsett hur mkt vissa tycker att idén "borde" fungera.

Jag undrar hur diskussionen på denna hemsida sett ut, om ÖFK endast klarat av att vara ett stabilt mittenlag i div 2. På ett sätt är läget ännu värre än så på damsidan, då ÖDFF bara spelar på nivån ovan distriktsserien div 3, vilket motsvarar div 4 på herrsidan. Därför hade jag kunnat skriva ”om ÖFK spelat i div 3”. Som jämförelse mellan dessa båda ”elitlag” kan nämnas att ÖFK år 2007 var nr 51 i Sverige, strikt räknat efter tabellplacering, och med en fullt godkänd placering nr 5 bland alla norrländska lag. ÖDFF:s motsvarande placeringar 2007 var nr 73 i Sverige och nr 16 i Norrland.

Snittplaceringarna under hela 90-talet på damsidan var för Ope IF nr 34 i Sverige och nr 7 i Norrland. Dessutom var Frösö IF:s snittplaceringar under samma tid nr 46 i Sverige och nr 9 i Norrland. BÅDA föreningarna var då alltså förhållandevis klart bättre än fjolårets ÖDFF. Myssjö/Oviken nådde dock aldrig högre än 79:a i Sverige och 18:e i Norrland, så ÖDFF är i alla fall bättre än dåvarande tredje JH-lag. (Under 80-talet var Ope IF i snitt 25:a i Sverige och 6:a i Norrland)

Att diskussionen om dessa uteblivna framgångar inte förs, t ex på denna hemsida, beror nog tyvärr bl a på att engagemanget för/kring damfotboll i Jämtland under 2000-talet, tvärtemot nästan hela övriga Sverige, minskat. Ett uppsving verkar dock ha skett det senaste året, med tydligt ökad publiktillströmning och diskussioner på olika hemsidor.

Jag ska kort återkomma till distriktets position i svensk damfotboll. Faktum är att Jämtland fr o m 1982 (då damfotbollen första gången fick en jämförbar serieindelning för hela landet) alla år utom två haft minst ett lag i ngn av de två högsta serierna. Ja, alltså inte fram till idag, utan under 18 av de 20 åren innan ÖDFF (först som Ope/Frösön) skapades 2002! Efter att ”elitlaget” startade sin verksamhet har Jämtland haft lag i ngn av dessa två högsta divisioner endast ett år av sju!!! Läs detta igen, om du inte är säker på vad du har läst! Fotboll är, så vitt jag kan förstå, en tävlingsidrott där resultaten är av intresse. Ska vi fortsätta att hävda att en idé är bra, även om den inte visar någon framgång?

Naturligtvis kommer dessa siffror att förklaras bort av vissa, med att t ex konkurrensen är större idag än på 90-talet, vi har haft sämre träningsförhållanden i Jämtland än i övriga Norrland, övriga föreningar har inte stöttat ÖDFF tillräckligt och så vidare. Men snälla nån, skulle jag svara då, lever vi i ett hopplöst förlorardistrikt nuförtiden?? Skulle alla andra distrikt hittills under just 2000-talet varit bättre rustade att klara den ökade konkurrensen än vad just Jämtland varit? Varför då, och varför just under 2000-talet, i så fall? Och hur mkt stöttades de bästa JH-lagen på 90-talet av andra föreningar? Det finns också tveklöst ett flertal lag i Norrland, som placerat sig bättre än vårt bästa lag, utan andra träningsmöjligheter under vintern/våren än skolsalar och så småningom grusplaner. Vi har i alla fall haft ÖP-hallen under dessa år.

De som kommer med sådana invändningar avs de senaste sex åren kan väl då rimligen inte heller tro på några större framgångar på 2010-talet för jämtländsk damfotboll!? Eller minskar konkurrensen plötsligt nu? Kan det istället vara så att vi i Jämtland under just 2000-talets första decennium prövat något som fungerat mindre bra? Längre fram i år kanske jag återkommer med mina egna funderingar om vad som gått fel, och vad som skulle kunna ge framgång.

Inför säsongen 2008 hoppas jag i alla fall att både ÖDFF och Frösö IF klarar kontraktet i div 2. ÖDFF borde dessutom hota Team Hudik i kampen om seriesegern. Med tre lag i de nationella serierna år 2009 kan det första viktiga steget mot en ny, mer framgångsrik, era för jämtländsk damfotboll ha tagits, efter detta enligt mig tyvärr förlorade decennium.