Vi kan dock starta med en liten tillbakablick på 2022, som startade på ett sätt som hur jag än försöker aldrig kommer att glömmas. Nästan ett helt lag borta, oklart på en massa olika sätt, och en tränarduo som knappast var kompatibla med varandra. Successivt tvingades ledarteamet ändå försöka att få ett gäng spelare med blandade kvalitéer, och inkommande från en massa olika håll, att fungera fotbollsmässigt på planen. Det gick väl sådär, trots en del riktigt bra insatser. Möjligen hade allt sett bättre ut om det blivit seger i första matchen mot Skövde, men det kan vi bara spekulera om. Trots detta så höll ÖFK sig på rätt sida kvalstrecket fem- sex omgångar, men sedan rasade det ihop, och väldigt många tog för givet att det skulle bli respass för andra året i rad. En segerlös svit på tretton matcher, om jag räknat rätt, var förödande. Bl a jag fick en del skit för att jag höll tron på möjligheten att hänga kvar öppen, även om jag pratade halmstrån rätt länge. Men en fantastisk inställning hos den absoluta merparten av spelarna gav sjutton matcher med bara fyra förluster och en räddad kvalplats.

För min egen del sitter Mansur Sinyans fantastiska mål i slutminuterna borta mot Utsikten som fastetsat i mitt medvetande. En formidabel prestation i ett sanslöst pressat läge. Han borde få betydligt mer uppmärksamhet för detta. I princip alla utom spelarna hade gett upp, men dom gav sig aldrig!

Jag inleder mina funderingar framåt med att hylla Ludvig Fritzson för allt han gett ÖFK under en rad av år. Han har aldrig varit dominerande på planen, men alltid kämpat väl, och såvitt jag kan komma ihåg har ingen som lämnat ÖFK varit så tydlig i att han kan tänka sig att komma tillbaka. Utnyttja den möjligheten om den uppstår.

Otroligt viktigt att spelare som Stolt och Adjoumani fortsätter. Jag tror fortfarande också mycket på Karlsson Grach. Blir Outtara spelbar är det en riktigt bra spelare. Novaks utveckling lovar också gott.

En spelare som behöver utvecklas är Amatkarijo, och då vad gäller inställningen till medspelarna. Det räcker inte med att vara den bästa på ett antal saker, om inte rätt inställning finns till lagspelet. Tänk hur han skulle kunna explodera som viktigaste spelaren i laget om det sitter. Jag tror att Ghanoum kan bli riktigt bra. Brendon blir fortsatt en av de allra viktigaste spelarna. Jag hoppas att Mazur, liksom alla andra Ukrainare, får uppleva fred och uppbyggnad av landet. Jag tror att hans något vingliga form mycket har sin förklaring i att det inte är så lätt att alltid fokusera på fotbollen när mängder av nära och kära ständigt lever under risk att förlora sina liv. Han är för mig en mycket viktig spelare när han fungerar som bäst. Kan Kroon få lagom med speltid, och då utnyttjas som bäst kommer han att göra väldigt mycket nytta. Därutöver har Weilid en riktigt bra högstanivå, men nådde dit lite för sällan under 2022. Vi har också två av de bästa målvakterna i Superettan genom Keita och Mills. Det finns fler att nämna, men här ser jag kärnan bland klara spelare.

Kan Stefan Lundin sedan hitta tre spelare som lyfter truppen, genom övergångar eller lån, så ser säsongen riktigt rolig ut. Det enda tydliga önskemål jag har är en arbetshäst med spelsinne på mittfältet. I övrigt tycker jag att personligheten är viktigare än positionen. Det ska vara spelare som är beredda att ge allt, och har förmågan att göra sina medspelare bättre.

Gott Nytt År alla läsare av Fotbollz och alla styrelsemedlemmar, ledare och spelare som gav oss en fortsättning på sagan ÖFK!

Larsa Sjödin och hans hustru Ingrid tyckte att besöket i Östersund varit givande och att Opes satsning på att bli ett topplag såg intressant ut.

– Vi kunde mycket väl tänka oss ett par år i Östersund. Nu har vi bott här i 50 år, sa Larsa Sjödin när vi träffades en vacker sommardag för ett halvår sedan ute på Torvallen.

Men nu finns inte Larsa kvar längre. Ett par dagar för jul orkade inte hans trasiga hjärta något mera

Lars Sjödin avled på Östersunds sjukhus, 75 år gammal.

Vi pratade om slutet av 1960-talet och Ope IF hade bestämt sig för att göra en storsatsning på sitt fotbollslag.

Kay Wiestål med erfarenhet från bland annat Allsvenskan och den nystartade amerikanska proffsligan anställdes som klubbdirektör/tränare/spelare/marknadschef och utnyttjade sitt breda kontaktnät när han jagade förstärkningar i hela landet.

Lars Sjödin, i fotbollssammanhang nästan alltid kallad Larsa, i Sirius (Uppsala) var en av dem han ringde.

– Efter några samtal bestämde vi oss för att åka upp till Östersund och kolla vad Ope hade att erbjuda. Kay och Stig Bergström tog väl hand om oss, vi gillade det vi såg av Östersund och Ope IF tycktes vara en familjär förening. Och Kay hade jag ju koll på, han kunde vara som en tok på planen men vid sidan var han mycket trevlig och såg till att alla kring honom mådde gott, sa Larsa när han mindes 50 år tillbaka i tiden.

Året var 1972 när flyttlasset gick från Uppsala till Östersund och ytterligare en viktig pusselbit i Opes satsning mot eliten var lagd!

Larsa Sjödin fick sin fotbollsuppfostran i Domsjö IF (Örnsköldsvik), vid den tiden på 1960-talet en maktfaktor i den norrländska fotbollen med bland annat åtta säsonger i division 2 Norrland (nivån under Allsvenskan). Larsa var en tidig talang med spel i såväl juniorlandslaget (tillsammans med spelare som Ronnie Hellström och Staffan Tapper) och ungdomslandslaget (med legendaren Orvar Bergmark som ansvarig ledare).

Här fick han också vara med att skriva ett stycke svensk fotbollshistoria…

Det var säsongen 1967 när Domsjö kämpade med näbbar och klor för att undvika nedflyttning. Inför sista omgången, mot IFK Luleå, var förutsättningen glasklar; Domsjö behövde vinna och man måste hämta in nio (!) mål på Sandvikens AIK.

Domsjö vann med 10–1…och Larsa Sjödin gjorde fem av målen!

– Då hamnade man på förstasidan i Expressen, berättade Larsa och skrattade gptt åt minnet..

Men samtidigt gick snacket i fotbolls-Sverige; det måste väl ha varit en läggmatch, 10–1 när det behövdes nio mål…?

– Inte en chans, sa matchhjälten själv om det påståendet. Det är faktiskt sånt som kan hända i fotboll.

I sluttabellen hamnade Domsjö och Sandvikens AIK på samma poäng och samma målskillnad (30–31). Domsjös 1–0-seger i Sandviken under våromgången avgjorde, Domsjö klarade kontraktet, SAIK åkte ur serien…

Säsongen 1969 flyttade Larsa Sjödin till Uppsala för studier men framförallt spel i då storsatsande allsvenska nykomlingen Sirius.

PUB Bergström hade petat åtskilliga miljoner i föreningen och fått ihop en startelva med landslagsstatus; Arne Arvidsson, Hasse Mild, Torsten Furukrantz, Roland Grip, Hans Selander, Leif Eriksson – och inte minst Kay Wiestål.

Men ballongen sprack omgående. Sirius slutade sist i tabellen.

– Vi hade ett fantastiskt lag men klubben saknade fotbollskultur, sa Larsa om praktfiaskot, ett av de största i den svenska klubblagsfotbollen.

Kay Wiestål drog till Östersund och Ope IF och efter ett par säsonger i division 2 tyckte sig även Larsa Sjödin färdig med Uppsala och Sirius. Gefle IF var ett alternativ, Larsa hade en kompis som spelade där, men när gamle lagkamraten Kay och Ope kom sina inviter föll valet på Östersund.

Och starten kunde inte ha blivit bättre. Ope, som förutom Larsa hade gjort ytterligare några starka värvningar (Tommy Stenborg, också från Sirius och Torbjörn Svensson från Örebro för att nämna några) gick fram som en stenkross i sin division 3-serie. Inte minst hemma på Torvallen var man fullständigt överlägsna alla sina motståndare; elva raka segrar, 35–1 i målskillnad och 22 poäng lade grunden till en solklar serieseger.

Det definitiva avgörandet kom tre omgångar före slutet då Sund besegrades med 5–0 i en ren seriefinal.

– Och om jag minns rätt så gjorde jag fyra eller alla fem målen, berättade Larsa.

Efter ett lyckat kvalspel var division 2-platsen säkrad samtidigt som klubben tagit kommandot i den ständigt pågående kampen mot IFK Östersund om ”bäst i distriktet”…

Det skulle bli fyra säsonger division 2 för Ope med debutåret 1973 som det bästa med en tiondeplats.

– Vi hade ett jättebra lag. Jag vill minnas att vi i någon match hade en startelva där alla hade erfarenhet från spel i Allsvenskan.

– Men många av ”hemmaspelarna” utvecklades också under de här åren, spelare som Bertil och Gunnar Danielsson samt Janne Håkansson för att nu nämna några.

Larsa var med de tre första men efter säsongen 1975 (under Ulf Schramms ledning) tackade han för sig.

– Den säsongen var inte rolig, Schramm lyckades förstöra allt som Kay och föreningen hade byggt upp, sa Larsa och ruskade på huvudet åt det dystra minnet.

Efter avslutad karriär fortsatte Larsa att arbeta inom Ope IF, framförallt som tränare för sonen Niklas pojklag under många år där peaken var kvartsfinalen i junior-SM 1986 mot Malmö FF på bortaplan. Ope hade ledningen med 2–1 (efter två mål av Niclas Jönsson) tolv minuter före slutet men där skåningarna spurtade bäst och vann med 3–2.

Vid sidan om fotbollen hade Larsa även ett vanligt jobb att utföra. Det började som assistent hos Kay Wiestål på föreningens kansli, fortsatte som lärarvikarie och sedan vidare till landstingsborgen på Frösön för att till slut jobba med arbetsmarknadsfrågor i en mängd olika funktioner.

Efter sin pensionering fick Larsa problem med hälsan, det var hjärtat som krånglade.

– Några fler ruscher längs högerkanten kan vi nog inte räkna med från min sida, den tiden är förbi, skojade Larsa när han blickade ut över Torvallens gröna gräsmatta.

Och ett par dagar före jul orkade Larsas hjärta inte längre och en av Opes tidiga hjältar gick ur tiden, 75 år gammal.

Han sörjes närmast av makan Ingrid samt barnen Niklas och Malin med familjer.

Agne Svärd

Fotnot: Den här texten har under hösten varit publicerad i Ope IF:s hundraårsmagasin samt i Idrottshistoriska föreningens skrift "Idrottsminnen".

"Några fler ruscher på högerkanten blir det inte", sa Larsa Sjödin när han i somras blickade ut över Torvallens läckra gräsmatta.

Foto: Agne Svärd

Den sportliga delen av dramat avgjordes och avhandlades för några veckor sedan. Den ekonomiska fick sitt avslut i måndags; ÖFK vann båda!

Det betyder att jultomten kom ovanligt tidigt, åtminstone till länets fotbollsälskare; ÖFK är en del av svensk elitfotboll även kommande säsong.

Tack för den julklappen!

***

Det har varit några fina veckor för Östersunds FK, ja, sportsligt handlade det faktiskt om flera månader. Höstspurten var imponerande stark och den kunde vi dessutom följa från första parkett.

Svårare är det naturligtvis att hänga med i de ekonomiska turerna. Visst har den som velat se förstått att det var illa ställt, snudd på dramatiskt där ett konkurshot hotat runt hörnet.

Men å andra sidan; så har det väl sett ut sedan sommaren 2019!

***

Jag kunde inte låta bli ett kolla igenom mina krönikor från de senaste tre åren. Där hittade jag halsdukskampanjer, aktieförsäljning, Fjällfonden, licensnämnden, överklagandenämnden, 15 cypriotiska fuskmiljoner, mystiska saudiska sponsorpengar, FIFA-domar, CAS-förhandlingar, uppräkning av spelarnas värde, konkurshot, kontrollbalansräkningar...

Kort sagt; det ekonomiska kaoset har pågått hela tiden.

När nu Tom Pripp, nyligen inkastad ordförande i Elitbolaget, dagen efter kvalsegern mot Falkenberg, berättade att klubben behövde tio snabba miljoner inför mötet med Licensnämnden blev jag naturligtvis inte överraskad.

Åtgärdsplanen var densamma som flera gånger tidigare; swish (nytt grepp...) från supportrarna, givmilda sponsorer gav en extra slant och ytterligare åtta miljoner kom från räddningsplankan Östersunds Transferintressenter AB.

Alltså, intet nytt under solen!

Hedervärt? Absolut och mycket mer än så!

Nödvändigt? Javisst! (Annars hade det varit morsning och good bye).

Men det här måste väl ända vara sista gången som klubben kan mjölka supportrar och gynnare på nya miljoner?

Och det är väl sista gången som Licensnämnden lyssnar på och godkänner ÖFK:s handlingsplaner? Åtminstone i närtid...

***

Den här processen har givetvis stulit värdefull tid av klubben inför säsongen 2023. Och den är inte särskilt långt borta; cupstart den 18 februari (Varberg borta) och seriestart kring 1 april (Gais hemma). Innan dess måste spelartruppen vara förstärkt, matchdräkten fått sina sporsorloggor och reklamskyltarna finnas på plats. Plus tusen andra saker.

Cashen måste in och det med blixtens hastighet!

***

Sportsligt tror jag det går att fixa, utgångsläget jämfört med fjolåret är miltals bättre; tränaren Magnus Powell på plats och 16 spelare under kontrakt (ÖP/LT berättade i tisdags att även Yannick Adjoumani är klar). Det här tror jag att sportchefen Stefan Lundin kan reda ut även om han, åtminstone för tillfället, sitter med en tom plånbok.

På min önskelista;

# En mittback med speed i fötterna.

# En forward med spets i boxen, kort sagt en gammaldags hederlig måltjuv (det vill väl alla ha...?)!

***

Däremot måste nog organisationen redas ut, årets med sportchefen som assisterande tränare är inte hållbar på den här nivån.

Vem utkräver ansvar av vem när saker måste åtgärdas, typ assisterande tränaren sparkar huvudtränaren när resultaten går snett?

Det funkade den här sommaren (som var alldeles speciell eftersom Lundin & Powell kastades rakt in i en verksamhet som var fullständigt demolerad) men det kommer inte att funka en gång till!

Dessutom; Stefan Lundin måste bygga upp en sportslig stödorganisation som kan se på verksamheten lite utifrån (ju fler ögon, desto bättre). Magnus Powells bästa egenskap så här långt är som lagbyggare (annars hade ÖFK aldrig rett ut den situation som man försatte sig i) men som matchcoach var det illa alltför många gånger (bytesbonanzan höll på att göra mig galen) och dessutom misslyckades han med att utveckla några av spelarna. Cesar Weilid och Chovanie Amatkarijo var ett par av dem som tilläts göra samma misstag i november som i början av säsongen (alla med ett någorlunda friskt fotbollsöga kunde se dem...) och det är naturligtvis inte godkänt.

***

Styrelsefolk har kommit och gått, samma gäller de som slagit sig ned i vd-stolen (vilken omsättning, huvva). Bristen på kontinuitet och kunskap om branschens särart är naturligtvis bidragande orsaker till alla de bekymmer som drabbat klubben.

Nu bjuds vi på ytterligare en ny vd, Tommy Holmgren tar över men bara fram till årsmötet i mars.

Men välkommen till elitfotbollens vardag som gäller även lördag och söndag och dygnets samtliga 24 timmar!

***

Jag har ofta under de här stökiga åren klagat på ÖFK-ledningens brist på fotbollskunskap (och då menar jag inte spelet på planen). Den har varit ytterst besvärande. När det vid årsmötet i början av mars stod klart att Bosse Johansson skulle bistå klubben som "bollplank" tändes ett litet hopp.

"Bosse Bank", en av Sveriges mest meriterade idrottsledare under 2000-talet med 13 år som ordförande i IF Elfsborg samt tre år som ordförande i Svensk Elitfotboll, hade flyttat hem till Sveg och var beredd att ställa sin breda kunskap till förfogande.

"Jag har många kontakter, kan fotbollsekonomi och ställer upp med det de vill", sa Bosse efter årsmötet.

Resultatet av det "samarbetet" vad jag erfar: Noll samtal från ÖFK-ledningen (däremot har valberedning hört av sig vid några tillfällen).

Sedan marsårsmötet har Bosse hunnit väljas till ordförande i Brynäs IF. (Bara som ett apropå till att ta vara på kunskap...)

***

Som ni förstår av ovan; i dagsläget jag tror att ÖFK har goda möjligheter att få till en bra sportslig lösning men jag är tveksam till att klubben fixar det nödvändiga kringjobbet på ett bra sätt. Det är så mycket som behöver styras upp.

Jag förstår att Tommy Holmgren koll på det men vad hinner göras på några månader?

När samtidigt, som jag skrev här ovan, cashen ska in...

***

God Jul - och lycka till, alla inblandade!

Peter Svensson heter Sandviken IF:s (SIF) ordförande. I gårdagens (5/12) Gefle Dagblad står det att läsa följande med anledning av att Licensnämnden beslutar ge ÖFK Elitlicens.

”– Utifrån det jag vet om ekonomi känns det väldigt märkligt, säger SIF:s ordförande Peter Svensson.”

Det hör till saken att SIF hade fått platsen i Superettan om ÖFK nekats Elitlicens. Sportsligt lyckades ju SIF inte, eftersom de föll i kvalet till Superettan. Besvikelsen lär ju vara dubbel. Först fallerar man sportsligt. Sedan hoppas man på att få en ”gratisplats” pga att ett annat lag tvingas bort. Något som alltså inte sker.

I SvFF:s stadgar antagna 5:e juni 2022 står beskrivet vad som gäller för Licensnämnden:

”50 § Licensnämnden

Licensnämnden utgörs av ordförande och sex övriga ledamöter, ska som första instans handlägga och besluta i ärenden enligt dels Förbundets reglementen för elitlicens, dels UEFA:s klubblicens.

Nämnden utser vice ordförande inom sig.

Av nämndens ledamöter, som alla ska vara insatta i verksamheten inom elitfotbollen, ska två ha ekonomisk och två juridisk sakkunskap. Ordföranden ska ha föreningserfarenhet och besitta ekonomisk sakkunskap. Licensnämnden är beslutför när minst fem ledamöter är närvarande. Vid omröstning ska vid lika röstetal ordföranden ha utslagsröst.

Part som är missnöjd med Licensnämndens beslut får, inom två veckor från dagen för Licensnämndens beslut, överklagas hos Överklagandenämnden”

Det ställs alltså krav på både juridisk och ekonomisk sakkunskap hos flera ledamöter samt att samtliga ledamöter skall vara kunniga inom elitfotboll.

Peter Svensson, SIF synes ha ekonomisk utbildning och bakgrund. Han skall dessutom ha medverkat till att sanera SIF:s ekonomi, så viss kompetens kan han nog besitta. Trots det faktumet bör han nog besinna sig, när han ifrågasätter Licensnämndens kompetens inom ekonomi.

Richard Johnsson, Licensnämndens ordförande svarar följande, (i Gefle Dagblad) på Peter Svenssons kritik:

”– Jag kan förstå om man som tredje man kan tycka det. Problemet är att som tredje man har man inte all den information som vi som i licensnämnden har som vi har bildat vårt beslut på. Det är många som tycker saker, regelverket fungerar på det här sättet, den info som vi har fått bekräftad i form av intyg och så visar att det finns en plan som inte är orealistisk.”

Det är sannolikt såsom Licensnämndens ordförande uttalar, dvs att Peter Svensson inte kan ha samma information som Licensnämnden. Att då, utifrån bristande insikt om sakernas tillstånd antyda, att Licensnämnden inte har ekonomiska kunskaper motsvarande hans egna är nog att betrakta som ett utslag av hybris i kombination med frustration.

Idag vet vi att över tio miljoner kronor i likvider har säkrats, och det var ju vad styrelseledamoten i Östersunds FK Elitfotboll AB, tillika advokaten Tom Pripp, ansåg nödvändigt för att kunna redovisa en trovärdig ekonomisk plan för Licensnämnden. Något som sannolikt har blivit aktuellt på grund av att årsredovisningen för 2021 visade på ett negativt eget kapital om 10,3 miljoner. Då krävs enligt licenskraven att vederbörande upprättar ett periodiserat bokslut per 31:a augusti för innevarande verksamhetsår. Det periodiserade bokslutet får inte, enligt elitlicens kraven i punkt 2.1, redovisa negativt eget kapital. Något som Östersunds FK Elitfotboll AB ändå har redovisat genom det självvalda, men formellt tvingande för att undvika personligt ansvar, beslutet om att upprätta kontrollbalansräkning per 2022-08-31.

Ovan nämnda kontrollbalansräkning visar på ett negativt eget kapital på 17,8 miljoner. Det behövs därför minst 18,3 miljoner för att återställa det egna kapitalet till nominellt belopp och minst cirka 18,1 miljoner för att inte vara fortsatt likvidationspliktigt. Till det kommer att även hantera de ekonomiska effekterna för tiden efter 2022-08-31. Det hör dock till saken att i nämnda kontrollbalansräkning finns inga spelarvärden medräknade. Ej heller någon skattefordran. Detta negativa egna kapital kan vara ett problem för att beviljas elitlicens, såvida inte Licensnämnden fått ett annat bokslut per 31:a augusti sig tillhanda. Något jag inte håller för troligt.

”Förening med representationslag i Allsvenskan, Superettan och OBOS Damallsvenskan som i tillämpliga delar inte uppfyller de av SvFF föreskrivna A-kriterierna, art. 2.1, 3.2.2 samt 3.4, ska inte beviljas licens, såvida inte föreningen kan visa att det föreligger särskilda skäl. Med särskilda skäl avses omständigheter som föreningen inte kunnat förutse eller på annat sätt kunnat råda över – såsom myndighets åtgärd eller underlåtenhet, nytillkommen eller ändrad lagstiftning, konflikt på arbetsmarknaden, blockad, brand, översvämning, olyckshändelse av större omfattning, epidemi, huvudsponsors konkurs, ekonomisk brottslighet eller liknande händelse – och som orsakat att föreningen inte kunnat uppfylla berört kriterium.” Källa: Svenska Fotbollförbundets reglemente för Elitlicens

Det är nog inte osannolikt att de dryga tio miljonerna, möjlighet att uppta värdet av spelartruppen i balansräkningen och med revisorernas goda minne även en skattefordran på flera miljoner, löser de ekonomiska utmaningarna i dagsläget. Detta föranleder mig dra slutsatsen att taktiken inför mötet med Licensnämnden har varit att:

1. Förklara varför kontrollbalansräkning är upprättad
2. Hur man omgående anser sig kunna återställa det egna kapitalet
3. En redovisning för hur ekonomin och likviditeten i närtid säkerställs
4. Redovisning av en trovärdig budget avseende 2023
5. Och framförallt hävda att situationen idag i mångt och mycket är skapad av extraordinära situationer utanför egen kontroll, såsom pandemieffekter och myndighetsbeslut med konsekvens av minskade intäkter. Förlusten 2021 var ju 19,8 miljoner. Även senare ändrade myndighetsbeslut med påföljande återkrav från bland annat Tillväxtverket har påverkat resultatet negativt.

Ja, självklart är det inte, men visst finns möjligheten till ett positivt beslut från Licensnämnden.