Min åsikt om ÖFK:s nuvarande spelartrupp är att den besitter klart god superettaklass. Det som för mig varit lite frustrerande har varit att det nästan tycks omöjligt att alla spelar på topp samtidigt. Däremot har det i år inte varit så stor del av truppen som misslyckats samtidigt som nu mot Skövde. Som bl a signaturen Tord A summerade det hela så fanns det nog en rad förklaringar till att det inte funkade. Blöt naturgräsplan där gräset enligt kommentatorn på Discovery inte nyligen var klippt är naturligtvis ett skäl för att det tidvis blev lite vimsigt.

Jag tror också att det stämmer att en del spelare tyvärr tappade lite motivation när steget upp till de tre bästa platserna måste betraktas som omöjliga att nå. Och det kan också vara så att många trott att kontraktet varit säkrat. Jag måste tyvärr absolut slå fast att kontraktet INTE är säkrat, men jag är övertygad om att nu även alla spelare är medvetna om det, efter förlusten med 1- 5 mot Skövde.

Jag tycker att nästan alla spelare har tillräcklig kapacitet för att starta i Superettan, men det finns också olika brister hos de flesta av dem. Men defensivt är det för mig oftast lagspelet som inte riktigt fungerat, även om det naturligtvis är enskilda misstag som oftast uppmärksammas. Jag tycker alltför ofta att det inte finns ett självklart understöd till defensivt pressande spelare. De defensiva mittfältarna är ofta inte tillräckligt beslutsamma i defensivt markerings- och närkampspel. Det tappas alltför ofta bort enskilda motståndare, såväl inom som direkt utanför straffområdet. Det senare blev under en period klart bättre, men nu darrar det igen. Keita är en väldigt bra målvakt, men inte riktigt i luftrummet. Därför blir fasta situationer och precisa inlägg ofta farliga. På fasta situationer har vi dock många bra huvudspelare som löser situationen. I tillägg verkar kommunikationen inte alltid fungera. Den måste bli tydligare.

Offensivt finns det en hel del som är lovande. Marklund har varit en injektion. Kabuye kan växa till sig ytterligare. Stolt har väldigt många positiva sidor, men måste få hjälp med sitt humör. Jag tror att det finns ett privat entourage runt honom som alltid stöttar honom, även när han inte visar sin bästa sida. På många sätt är ju det positivt, men han är fortfarande ung och har en del att lära där. Så jag ber honom att lyssna till dem som ger insikt i vad som krävs för att bli en riktig toppspelare. Inse att du inte är där än, men inse också att du kan nå dit om de rätta stegen tas. Jag tror på dig!

För mig har Adjoumani utvecklats stort denna säsong, främst offensivt. Ofta härlig fart, mod och fina inlägg. Han har också minskat sin defensiva fladdrighet och blivit pålitligare. Dessutom allt färre mindre kloka beslut när det är avblåst. Han kommer att vara väldigt viktig i höst.

Mazur och Rask har varit väldigt stabila, trots att en del varit kritiska. Emellanåt tycks dock kommunikation inte helt fungera, och särskilt Rask har kommit fel en del de senaste matcherna. Jag har dock definitivt sett vilken kapacitet han besitter, så det kommer att bli bättre. Hedenqvist har ibland varit fantastiskt bra, och ibland bara halvbra, men visst kan han testas ett par matcher som startspelare även i mittlåset.

Sinyan är för mig den största gåtan. I våras var han otroligt bra, och jag trodde att han skulle kunna bli såld i somras för stora pengar. Tyvärr har han inte hittat tillbaka till det spelet, men jag tror att det kan komma. Brendon har sett över hela säsongen varit den viktigaste spelaren i ÖFK enligt mig, men även han har sviktat lite på slutet. Jag hoppas att det är en tillfällighet.

Österholm och Weilid är fantastiska arbetshästar, och Österholm har ofta riktigt bra inlägg. Där är Weilid inte lika stark, men det borde kunna gå att träna upp rent mentalt. Musolitin och Ghanoum är två spelare jag litar på, och kommer att göra det de kan för att få mer speltid. Sporrong och Nader har jag sett för lite för att ha någon säker uppfattning om. Johnsson överraskade stort på mig i våras, men sedan har det låst sig lite.

Jag tycker att Mills gjort väldigt bra ifrån sig i nästan alla matcher han stått, och han är tämligen säker i luftrummet. När han är återställd så bör han åtminstone få stå en del matcher.

Det som gäller nu är att inte stressa upp sig negativt, utan hitta sätt att peppa varandra till att kämpa som under hösten ifjol, och fortsätta att spela även om det blir en ledning. Varje trepoängare kommer att vara oerhört viktig. Jag vill att spelarna får hjälp att hitta självförtroendet igen, och våga satsa lite hårdare. Kommer det, så kommer poängen. Sist vill jag tillägga, utan att jag har någon särskild misstanke om det, att tränarna bör ha koll på hur spelarna mår allmänt, så att en spelare som på något sätt mentalt inte är i form för tillfället faktiskt, om möjligt, får vila.