Detta kommer nog att bli min kortaste krönika hittills, då jag bl a skjuter upp spelarbetygen. Detta då de hamnar väldigt lågt, och det blir knappast upplyftande för någon. Jag återkommer med dem inom ett par dagar, om jag inte ändrar mig.

ÖFK stod inte alls att känna igen från de senaste tre matcherna. Återigen en massa spel i trånga lägen nära det egna målet, från såväl målvakt som försvarare och mittfältare. Dessutom uppenbart dålig kommunikation och bristande vilja i många situationer. Detta samtidigt som Sandviken visade upp motsatsen. Ingen spelare gjorde en homogent bra match, och några var direkt dåliga. Laginstasen under kritik.

Möjligen kan vi försvara spelarna med att den uppryckning som gjorts, flera frånvarande spelare och det räddade kontrakten inte gav den glöd som behövdes i just denna match. Det absolut mest positiva att ta med sig var att supportrarna hördes i stort sett hela matchen, vilket var riktigt imponerande. Och lovande inför nästa säsong. Låt oss göra den roligare både på och vid sidan av planen. En uppryckning skedde också av spelarna de sista 20 minuterna och åtminstone ett tröstmål hade man då varit värda.

Nu gäller det nog för oss alla att släppa denna match, och komma ihåg hur tacksamma vi ska vara för de tre matcherna dessförinnan, och de första omgångarna i våras. Dessa båda perioder ger oss elitfotboll även 2026, och även om denna match skulle kunna skapa en hel del frågetecken så lämnar jag det därhän. Jag hoppas istället att ledningen kan locka Fredheim att fortsätta, liksom ett antal spelare som är viktiga att bära föreningen vidare. Jag kommer redan imorron att vara betydligt mer hoppfull än vad jag för tillfället känner mig.