Jo, för första gången på flera år ska jag se det svenska herrlandslaget i en bortalandskamp nästa fredag i Ljubljana, och tyvärr går vårt flyg mot Slovenien redan imorron eftermiddag, så det är inte möjligt att ens se matchen på telefonen. Möjligen kan jag se delar av första halvlek på Arlanda. Det känns särskilt tråkigt efter den uppryckning killarna gjorde i Varberg.

Det var så många saker som i mina ögon såg bättre ut. Om vi börjar bakifrån så kändes Forsell stabil, trots en onödig risktagning, som tyvärr mynnade ut i en straff och två missade poäng. Mittbacksparet var riktigt, riktigt bra, med Anyanwus placeringsförmåga och brytningar, och Suljic åter väldigt stabil med hans fantastiska räddning nästan på mållinjen som absolut topp. Dessutom fungerade ytterbackarna bättre än på mycket länge, där särskilt Adjoumanis insats lovade väldigt gott.

Jag tycker att det finns mer att få ut av innermittfältet, men det kändes rätt att Sporrong får kliva lite mer framåt. Marklund, som så ofta väldigt bra. Amatkarijo visade vad han kan åstadkomma och kanske kan Abdihakim Ali bli den spelare som skapar mer öppningar åt övriga offensiva spelare, då han verkligen drar på sig bevakning.

Av de som inte startade senast är väl Ghanoum, Hopcutt, Perry och Johansson de som jag anser ska ha störst rätt till hyfsat med speltid. Nsa och Worke vill jag också se en del på plan under hösten. Mörfelt har jag fortfarande sett för lite för att ha någon uppfattning om och Bonnah har nu haft en så tydlig svacka att det kan vara bra att få vila några matcher. Brendon tycker jag självklart också ska få chans att visa upp sig mer, men det verkar ju tyvärr vara helt utanför Livanis föreställningsvärld. Och nu glömmer jag säkerligen bort någon som jag borde ha med, men det får både jag och andra stå ut med.

Fortfarande gäller dock att skapa marginal till det förhatliga kvalstrecket, för inte ska det väl finnas risk för direkt nedflyttning med den förbannelse som verkar plåga Örebro och Umeå. Ännu omöjligare är det att nå det offensiva kvalstrecket efter den långa svaga period ÖFK haft efter sin fina start. ÖFK tog hälften av sina poäng i de första sex matcherna, av tjugo!! Sedan fastnade spelet i alltför många matcher, enligt mig mest beroende på oförmåga att anpassa sig efter såväl sina egna som motståndarnas svagheter. Och det är faktiskt huvudtränarens ansvar att vara medveten om och hantera båda dessa så viktiga ingridienser i en fotbollsmatch. Motståndarna har i nästan varje match gjort sin läxa bättre. Men i Varberg ändrades ÖFK:s spel, åtminstone visuellt, och då betydde Varbergs troligen självklara förberedelser tämligen lite.