Det är sällan jag blir så glad som i lördags när ÖFK besegrade Öster med 1-0.

Det är möjligt att jag är synnerligen lättroad ... men prestationen var utmärkt från start till mål, det är inte ofta under de senaste åren som ÖFK varit bra i 90 minuter. Och Emil Özkans segermål på stopptid var frukten av det jobbet.

Min fotbollshjärna gillade helt enkelt vad den uppfattade den här eftermiddagen., så här vill jag se ÖFK spela. Öster hade inte en chans även om man var nära att gneta till sig en poäng.

Tack för årets bästa insats!

***

Jag har vid några tillfällen den här sommaren försökt berätta vad som är ÖFK:s styrka; det oerhört arbetsvilliga, rörliga, kreativa och passningssäkra centrala mittfältet (Begic, Edwards, Özkan och Marklund) som driver spelet och dessutom producerar massor med mål och poäng stöttat bakifrån med en stabil trebackslinje, även där med fina passningsfötter samt löpstarka och arbetsvilliga kantspelare. (Adjoumani & Miljanovic).Tillsammans har det här räckt långt för att dominera fotbollsmatcher, inte minst i hemmaborgen. Vid vinst i fredagskvällens derby mot Gif Sundsvall är ÖFK efter 18 spelade omgångar Superettans bästa hemmalag (20 poäng på nio hemmamatcher)!

***

Det har också funnits svagheter att belysa;

# Målvaktsspelet har bitvis varit, om inte svagt så i alla fall osäkert. Melker Uppenberg har inte gett mig känslan att vara en matchvinnare. Stoppa bollar kan han men spelet med fötterna är för dåligt, när insparkar hamnar på läktaren flera gånger i rad får jag ont i magen. Lägg därtill att utrusningarna alltför ofta varit illa avvägda.

# Inspelen från kanterna har genomgående varit utan adress. Visst, Miljanovic och Adjoumani toppar (tillsammans med Marklund) assistligan men hur många chanser har dom inte haft? Här pratar vi om tonvis där lovande anfallsförsök placerats på sophögen!

# Forwardsinsatserna, oavsett vem som haft spetsrollen, har varit direkt undermåliga.

***

Men, och här måste jag ge sportchefen Stefan Lundin (som jag vid flera tillfällen genom åren kritiserat för att ha skjutit bom med många av sina rekryteringar) beröm. Målvakten Rasmus Forsell och forwarden Jabir Abdihakim Ali är i mina ögon klockrena investeringar för att ge ÖFK chansen att konkurrera om en allsvensk plats.

Forsells målvaktsspel gav ny stadga åt försvarsspelet redan i första framträdandet (även om han var relativt sysslolös i lördags), det lyste klass om insatsen och Jabir Ali kommer med sin tyngd att sysselsätta en hel backlinje när han har dagen. Och trots att han redan hunnit fumla bort en handfull hundraprocentiga målchanser är jag övertygad om att han kommer att snubbla in tillräckligt många bollar för att vi ska bli nöjda när vi gör bokslut i höst!

***

Som jag ser det har ÖFK i dag ett ytterst välkomponerat lag som måste ha alla möjligheter att haka på i striden om de allra finaste placeringarna. Hösten blir spännande!

***

En given del i att säsongen så här långt har varit framgångsrik är en klok matchning av tränaren Nemanja Miljanovic. Han såg tidigt vad som fungerade och har sedan varit ytterst konsekvent samtidigt som han haft turen att se truppen klara sig från skador och avstängningar i någon större omfattning. Och så länge poängen trillar in i strid ström kan ingen klandra ÖFK-tränaren, det är bara att köra vidare på samma spår!

Visst, det finns en risk att en del av spelargruppen blir omatchad men det är en risk man måste ta för att nå ett bra slutresultat!

***

Vid fredagskvällens avspark på Jämtkraft arena är det topp och botten som ställs mot varandra. Samtidigt som ÖFK-tåget rusar fram, till synes i full harmoni, i tätstriden ligger Sundsvall dyngsist efter en säsong med bara trassel där motgång på motgång staplats på hög..

I en enskild drabbning behöver det inte betyda ett smack.

Men vad jag sett av ÖFK på hemmaplan den här sommaren har jag stor tilltro på en bra prestation även den här gången. Det är bara att stampa plattan i mattan redan från start!