Kval. Lite ångestladdat, lite stress, lite fotbollsglädje och en hel del känsla av att det kanske är lite sent att spela fotboll i oktober i Jämtland. Som alla lag någonsin som är i negativt kval sa vi till varandra, vi är för bra för att hamna i kvalet egentligen. Men nu var vi ändå där, två matcher. En mot Brunflo, som slutade strax ovanför oss i fyran, och en mot Bräcke som tappade direktuppflyttningen från fyran på sista matchen. Så överlag 3 taggade lag, vi hade tur med lottningen och fick Brunflo borta, Bräcke hemma och dessutom två matcher helgerna efter varandra.

Första matchen mot Brunflo fick jag se från Bänken, lite småkyligt så mössa, vantar och en liten filt var med för att hålla värmen. Brunflo fick 1-0 relativt tidigt på en hörna och ett snöpligt självmål på nick. I andra fick Brunflos nummer 9 ta sig igenom straffområdet och avslutade säkert bakom Elias i målet. Jag tycker det är mycket svårare att analysera och skriva referat när jag själv inte spelar, men känslan från bänken var att Brunflo kanske hade snäppet mer boll, men att ingen av lagen egentligen kom till så många farliga målchanser. De efterföljande straffarna, som slås i kvalet för att kunna särskilja lagen om det blir lika poäng, målskillnad och innebörds möten förlorade vi också.

Andra matchen mot Bräcke blev då rätt snabbt en måste-match. Och en match som vi borde räknats som favoriter till, efter att någon helg tidigare spelat 1-1 mot Frösön som vann division 4.

Jag fick chansen mellan stolparna och åter igen var det en match som började ganska avvaktande. Vi rullade boll fint i backlinjen, upp via mittfältet och sen spelade Bräcke bra försvar och stängde ytor som gjorde att vi hade det svårt att ta oss till några målchanser. Åt andra hållet var det ganska liknande, vi spelade ett tätt försvar och det var väl någon djupledsboll som höll på att bli farligt men där antingen Bräcke fick en lite tung touch eller att jag var snabbt med ute och fångade upp.

Efter halvtimmen kom så läget för Bräcke och deras nummer 7. Fick med sig bollen från Rasmus vid straffområdet, tog nåt steg in i straffområdet och klippte till. Bollen smet in vid närmaste stolpen, det som kan betraktas som “min” stolpe. Kanske borde gjort det aningen bättre, men avslutet var distinkt och lite för nära för att jag skulle hinna med riktigt.

Efter målet kanske vi håller i bollen lite mer, försöker lite mer, men det vill sig inte riktigt.

I andra halvlek stuvar vi om rejält, går ner på en trebackslinje och satsar på två anfallare för att försöka få nåt att hända. 

Det straffar sig direkt. Lite förvirring i positioneringen på hörna och samma nummer 7 får komma först på en hörna vi borde ha rensat alla dagar i veckan. Bollen tar sig igenom ett gäng spelare på väg mot mig och när jag väl hinner se bollen är det för sent att reagera. 2-0 och nattsvart för Tandsbyn.

Men bara några minuter senare kommer vändningen, jag troooor det var på en frispark nere vid hörnflaggan (men det kan också varit på en hörna). En bra slagen frispark som Ville distinkt nickar in i mål.

Nu är det stressigt och 2-2 ska komma efter ytterligare en fast situation. Frispark över muren som Bräckes målvakt gör en oerhört fin räddning på men returen trycker Tony in.

Efter det ligger vi på för att försöka avgöra matchen, men det är Bräcke som får de farligaste chanserna. Två fina frisparkar som jag är med och räddar båda två och sen är matchen slut.

De efterföljande straffarna borde vi inte prata högt om, jag är inte nära att ta någon och Bräckes målvakt gör ett par fina räddningar och så är det över.

Nu ligger vi sist i kvalet. Bräcke har kvar att ta emot Brunflo och om inte Brunflo vinner med tre mål får vi ställa in oss på femman nästa år för Tandsbyn. Det är såklart inte alls vad vi hade trott och hoppats på innan säsongen och en riktig besvikelse. Ska man försöka sig på en kort analys så har vi haft det alldeles för svårt att göra mål. Spelet har inte riktigt fungerat och de där målen har inte börjat trilla in. Vi har i perioder spelat riktigt fin fotboll och försvaret har varit stabilt säsongen igenom. Vi har också varit riktigt vassa på fasta situationer. Men det räcker inte.

Min egen insats kan jag vara nöjd med. Jag känner, trots åldern, att jag har kunnat fortsätta göra det jag brukar vara helt ok på, det vill säga rädda bollar. Men det känns såklart att jag är några år över 40. Nu blir det till att lägga upp fötterna några dagar, och sen komma igång med träningen igen. Jag vettet tusan om det blir en säsong till i ett fotbollsmål nånstans, men jag behöver oavsett hålla igång.