Man har fortfarande inte landat efter den euforiska ÖFK-hösten men det bör det väl ändå vara på sin plats att knacka ner några rader för att visa att vinjetten “is still in action”. Det är drygt ett år sen “hjärntrusten” på fotbollz.se uttryckte ett önskemål om jag ville vara ett stående inslag på sajten och så här i backspegeln har det varit riktigt kul och hedrande. Efter sammanslagningen av sportredaktionerna på lokaltidningarna avslutades ju förmodligen ett bort emot 40-årigt engagemang som “reservmurvel” hos dom sköna “kollegerna” på Kyrkgatan och när abstinensen tryckt på som värst så har fotbollz varit en härlig ventil.

Spalten har väl rullat på utan att ha orsakat några våldsammare känslostormar med ett par undantag. Min gamle läromästare och förebild Stefan Nolervik visade sig ha ömmare fötter än vad jag nånsin kunnat ana. Att få hamna på hans tidnings första sida kändes knepigt men ändå stort. Bert Karlsson, Skara-mogulen, sa en gång: “Det är inte så noga vad som skrivs, huvudsaken det skrivs” och med tanke på att jag liksom Bert också är verksam i en bransch, fast på lite olika nivåer, där det gäller att synas så får man hålla god min. Grattis Stefan förresten till ditt pris på J/H:s Fotbollsgala. Tycker i allt mitt konservativa tänk att du efterhand hittat en mer intressant balans i ditt nydanande sportskrivande.

Att ge sig på en domare var väl inte så lyckat efter 20 egna år i branschen. “En gång domare, alltid domare. Du borde skämmas” fick jag bland annat läsa. Problematiken var väl egentligen lite djupare än så. Artikeln handlade från min sida om lojalitet, hur långt man kan driva den och när olika lojaliteter ställs mot varandra. Sen bröt den tjänstgörande huvuddomaren i den allsvenska matchen mot alla dom hederskodex man fått sig inpräntat men adrenalinet borde ha besparats datortangenterna. Dock, domarkåren får ju heller aldrig bli ett sällskap för “inbördes beundran”, ur ett sånt tillstånd kommer inget gott enligt min mening. Sen är det skillnad på domare och domare, elitskiktet skall ha krav på sig. Det skulle emellertid aldrig falla mig in att kröka ett hår på alla dom som kämpar på lokalt, där är jag alltför väl medveten om svårigheterna.

Apropå tidningar och journalister så tycker jag Agne Svärd borde få mer utrymme i sin tidning. Har ingen aning om varför han bara syns med någon enstaka krönika då och då. Kanske är det ett eget val, kanske finns en ansträngd ekonomi i botten. Agne har ett naturligt språk, kunnighet och blandar ris och ros i lagom doser. Ifrågasätter dock hans näst intill maniska kärlek till Rosenborg Ballklubb, bara namnet tycker jag låter lite suspekt…. Har inget emot norrmän, absolut inte, har haft en norska mitt emot mej vid köksbordet i snart 32 år. Men i idrott är dom våra fiender, punkt slut. Kanske min inställning i det här fallet färgats lite av Agnes lycksaliga referat efter Rosenborg-Helsingborg ,6-1, i Champions League på Lerkendal för en del år sen. Om det undgått någon är ju rödblå HIF Laget framför andra.

Har i tidigare alster kritiserat reklamkanalernas fördelning av attraktiva sportarrangemang. Jag har emellertid hittat en väg via Internet om man är villig att kasta upp ett antal svenska nödmynt. Det var dock inte lätt för en gammal trög hjärna att hitta rätt bland alla inloggningar och betalningsfunktioner men fick till slut möjlighet att se Zlatans fantastiska mål i “El Clasico.” Lite besviken dock på själva matchen, ett typexempel på hur två välutvecklade tränarhjärnor tillsammans kan “döda “ett förväntat skådespel. Nya sådana blir det istället förhoppningsvis på Jämtkraft Arena nästa säsong. “Lee Makel, welcome back next season when the konst-grass is growing……”

Det har gått några dagar sen “Fotbollsgalan” och för en entusiast av sporten har tankar och funderingar löpt hit och dit. Galan i nuvarande regi är för det första enligt min mening ingen direkt höjdare varken som underhållning eller faktapresentatör. Tempot förrycks med alla dessa reklamavbrott och focus läggs på lite fel saker. Man sitter och funderar på hur många klädbyten Jessica Almenäs skall hinna med, bara en sån sak. Tycker att “Lars-Roland” kunde hyllats från scen, gärna tillsammans med den tillträdande Erik Hamrén. Det Lagerbäck uträttat ihop med först Tommy Söderberg och sen Roland Andersson, fem raka slutspel i mästerskapen, är helt fantasiskt och skall egentligen inte kunna gå med ett lag på världsrankingens 41:a plats.

Anledningen stavas väl som många skrivare förut uttryckt: “den svenska modellen” eller “jaget får aldrig bli större än laget”. En ny epok inleds genom byte av förbundskapten och många vill se ett annorlunda, offensivare spel. Dessbättre har Hamrén redan betonat vikten av att bortse från alla sifferkombinationer. 4-4-2, 4-3-3 etc. etc. Allting anpassas efter förutsättningarna enligt honom, bra så. Att vi skall kunna hoppas på mer anfallsinriktad blågul fotboll generellt tror jag är en omöjlighet. Det blir samma gnet för att hålla dom stora nationerna stången, offensiven får i så fall blomma ut mot dom sämre.

I samband med “Galan” släpptes också bomben att allas vår Zlatan på egen begäran kanske gjort sitt i landslaget. Så gott som alla sportskrivare av mer eller mindre dignitet verkar jämföra det med, om inte domedagen, så näst intill för svensk fotboll. Malmöpågens spelsinne, teknik och fysik är enligt min mening helt oöverträffad, historiskt sett i svensk fotboll. Egenskaperna har också till slut gett en plats i världens bästa klubblag, FC Barcelona. Högre går det inte att komma och det enda Zlatan i princip saknar är titeln i “Champions League”.

Jag tror dock, och detta är väl som att stå i kyrkan och hylla potentaterna i helvetet, att landslaget i nuläget som lag blir starkare utan Zlatan Ibrahimovic. Så länge den gänglige skåningen var på väg uppåt var han en i gänget och uträttade det skitjobb som krävs för att svensk landslagsfotboll skall kunna mäta sig med dom bästa. Men saker och ting har förändrats och det är omöjligt, tror jag, att i längden få ett slagkraftigt team om någon länk uppfattas ha en “gräddfil”. Tycker att kroppsspråk och annat i laget på senare tid visat oroande tendenser. Hoppas dock naturligtvis att historien tar en annan väg, att Erik Hamréns inträde får positiva effekter. En av världens kanske tre-fyra bästa spelare skall naturligtvis tillhöra sitt landslag. Det fina med Zlatan är ju det man älskar mest som betraktare, det hela tiden oförutsägbara, dom geniala lösningarna.

Hej igen !

Här kommer lite intryck från torsdagen. Väckte den skotska tuppen 06.20 skall bli hämtad 07.00 för att åka till anläggningen.
Trodde inte jag skulle få uppleva detta, men himlen är klar, kan bli en fin dag. Vilket det blev, sol i hela fem timmar, grattis.
Fick skjuts av Scott igen, kanon kille. Dagen startade med ett morgonmöte med samtliga tränare, själv gick jag och drack kaffe. Man får ju inte vara för på......eller ?
Kan inte låta bli att förundras över alla härliga gräsplaner, inget ont om konstgräs. Men men.
Scott jobbade med mv i ca 30 min sedan gick mv ut i spel med respektive lag.
Det som var lite nytt, faktiskt. Var att det var mycket tävlings moment med i träningen.
Under lättsama förhållanden men ändå. Någonting att ta till sig.

Efter 11 mot 11 gick utespelarna för att äta, mv körde på i ca 40 min till, härlig inställning.
Var med om en rolig sak, efter spelet kallade John Hughes (huvud tränaren ) till sig truppen.
Sen djä........ fick dom veta att dom levde. Satan i gatan vilken utskällning, har aldrig varit med om värre.
Nu kommer det roliga.När utbrottet var klart vänder sig John mot mig. Flinar och blinkar, vad säger man!!!!
Stort hjärta, vill mycket med laget, ställer stora krav. Men alltid med glimten i ögat.
Vad var det då som var så fruktansvärt hemskt.

Tre saker som det slarvades med - touch - pass - move. Känns som jag hört det förut. Thats fotboll. Thats all it is.
Efter allt detta fick även vi lite mat för att efter en timme ca köra ett fys pass.
Pratade med en av dom yngre mv, Thomas 18 år. Han har varit heltidsproffs sedan han var sexton år.
Var han så mycket bättre än våra 18 åringar ? Tekniskt, svar nej. Proffsighet svar JA. Det krävs en hel del talang att ta sig till toppen, rätt karaktär att stanna där. Kloka ord.

Dagen har tyvärr ett slut, på väg hem igen fortsatte Scott och jag att prata om inställning. Det var ett givande och tagande, mycket diskutioner, vilket resulterade i att Scott kan tänka sig att besöka Östersund efter deras säsong.

Nu är det kväll och jag sitter i samma bar fast med en ny öl.
Skickar även med lite blandade bilder. Lovade min sambo att vara lite kulturell, därav Edinburgh castle.
Ett stort tack till Lee som skötte kontakterna i Hibernian fc. Även ett stort tack ni andra som gjorde resan möjlig. Kommer att ta er i hand när jag kommer hem.

Jag tar nog en pilsner till.
Tack för mig. Mvh Jan Netzler

P.S Bilderna är på spelare, ledare och tränare runt laget D.S

God morgon alla fotbollz läsare, jag har knappt smält att vi faktiskt gjorde det IGEN.
En otrolig prestation av alla inblandade ingen nämd ingen glömd.

Befinner mig just nu i baren på Hotel Link i Edinburgh Skottland. Häftigt.
Skall under några dagar besöka The Hibbs en klubb i högsta ligan.
Scott Thomson är målvaktstränare i nämda klubb, det är naturligtvis han som skall granskas.
Anläggningen där laget tränar ligger ett par mil utanför Edinburgh och är ny sedan två år.
Jag säger bara det .....vilka gräsplaner. Jag räknade till fem fullstora gräsplaner och en fullstor konstgräs

Förutom fotbollsplaner som heter duga finns matsal, gym, varmvatten pool för rehab träning.
Kontor,konferens rum,video rum you name it. Helt otroligt. Vi har en liten bit kvar.
Själva träningen bestod av mycket kvadraten. Naturligtvis med olika syften, inget "lall" där inte.
Jag följde ju naturligtvis mv träningen, som för övrigt påminnde mycket om det vi tränar hemma.
Scott är en mycket öppen person som är hängiven sitt jobb, vilket gjorde att vi kunde diskutera och utbyta erfarenhet på ett naturligt sätt. Självklart kunde jag inte låta bli att lägga mig i, vilket gjorde att vi såg samma saker och tyckte lika dant. Edinburgh here i come.

Alltid lika kul att prata med människor som delar ens egen passion.

På em var det internmatch, om Michel kan sura och svära på träning och match, så är det en fis i rymden i jämförellse med det jag upplevde. Snacka om engegemang och krav på varandra. Kvaliten ......mmm tycker nog att dom spelar lite över sin förmåga. Högt tempo, visst men det gäller att behärska det man gör. Dagen blev till kväll och Scott gick in på sitt tredje och fjärde pass. Känner igen det där. Han har två kvällar i veckan träning med 10-12 år och 13-16 år.

Det är deras fotbolls Academy. Mycket teknik träning under högt tempo. Där skiljer vi oss lite åt, själv vill jag att tekniken skall sitta innan tempot blir för högt. För ävrigt en utmärkt ålder att träna teknik.
En mycket lärorik dag gick mot sitt slut. Scott skjutsade mig till hotellet, under tiden pratade vi karaktär på unga spelare,vi var rörande överens om det saknades ett djävlar anamma och hängivenhet på vissa håll.

Det är märkligt, du har BRA betalt, ingenting annat att göra. Ändå gör du bara precis det du skall göra, knappt det. Jag blir mörkrädd. Dax för en (1) pilsner innan läggdax.
Förövrigt, ett mycket bra bemötande och en härlig samling tränare och övrig personal.
Skriver några rader på torsdag om ni orkar läsa.

See you. Jan Netzler Links bar.

Foto: Jan Netzler

Trots mitt något burdusa utseende är jag en relativt känslig person. Det är egentligen ingenting att hymla om. Det händer då och då att det kommer en tår men det har mej veterligen aldrig inträffat på idrottsarenan förut. Möjligen i barndomen när någon yvig HIF-supporter kommit för nära på Olympias fullpackade gamla ståplatsläktare i Helsingborg. Den 25 oktober 2009, runt kvart i fyra på eftermiddagen, hände det emellertid. Plats: Jämtkraft Arena i Östersund. Vi plågas av förlorade arbetstillfällen, nedlagda skolor, inställda statliga satsningar m.m. Att då få stå i det otroliga folkhavet och via en kollektiv stående applåd hylla Östersunds Fotbollsklubbs sista fem minuter av säsongen var stort, mycket stort.

Detta ÖFK som av alla mer eller mindre sunt tänkande människor var uträknade inför dom avslutande omgångarna i div 1 norra hade än gång rests sig likt “Fågel Fenix” ur askan. Ock som man gjort det sen, ett spel fyllt av självförtroende och med en fast övertygelse om att det här skall vi greja. Fick efteråt möjligheten att trycka Mats “Fimpen” Palmqvist hand, “Fimpen” som med sin kompromisslösa “Liston Söderberg” attityd enligt min mening infört ett nytt kapitel i jämtländskt ledarskap, insikten om att ingenting är omöjligt. Detta utan tränarerfarenhet från någon högre nivå tidigare vad jag kan förstå.

Om man skall analysera sjäva matchen så var hemmalagets uppgift naturligtvis inte lätt. Att vinna på beställning kan stöka till både det ena och det andra. Samtliga elva på planen hade dock den här dagen bestämt sig och då brukar det bli bra i slutändan. Michael Tidser, jag hyllade honom i en tidigare krönika, dock inte som någon särskilt spektakulär lirare. Vilket kvalificerat “bullshit”, här bjuder han på mängder av tajmade och öppnande passningar, en känslig lobb i ribbans underkant och ett frisparksmål som var både urtjusigt och i det läget för matchen helt förlösande. Brittiska fotbollspelare har formats i ens undermedvetna via "Tips-Extra”. Nedhasade strumpor, lera upp till midjan och glimmande hörntänder i förvridna anleten. Unge Michael är nåt helt annat, läste att han trivts bra häruppe. För den höge potentantens skull, knyt upp honom inför nästa säsong.

En av dom stora i höst är definitivt också Jonas Svanberg. Var väl starkt ifrågasatt tidigt på säsongen men har allt eftersom visat hur viktig rutinen är när det bränner till. Var dessutom, inom parentes, väldigt tillmötesgående mot en grånad och av lilla anspråkslösa fotbollz utsänd skrivare gällande en svåråtkomlig laguppställning under en av dom tidiga träningsmatcherna.

Det går naturligtvis att räkna upp en stor del av truppen en sån här gång, alla har bidragit på sitt sätt. Petter Jakobsson blommar ut när han får löpa efter kanten. Lee Makel har väl tappat lite av magin från i fjol, kanske splittrad av sitt tränaransvar, men håller naturligtvis fortfarande hög klass och med sin blotta närvaro en rejäl tillgång. Ross Campbell tror jag på faktiskt på. Har varit lite “ärtbössa” framför mål, men med några timmar i gymmet varje vecka och med med sitt kvicka steg, sin teknik och spelintelligens hälsar jag honom personligen välkommen tillbaka. Om man skall framhålla någon ur det yngre, lokala gardet så blir det otvivelaktigt Robin Fryklund. Killen har verkligen vuxit in i div 1 kostymen. Defensivt snart i paritet med pappa Kent, kraftpaket i Ope IF en gång i tiden, men offensivt redan en klass bättre som jag ser det.

Inför kommande äventyr må ju ÖFK ha lagt en god grund i och med insatsen i höst. Potentiella sponsorer bör rimligen ha fått upp ögonen, dryga tretusen personer på ett bräde samlar man inte så ofta i dom här utmarkerna av Svea Rike. Hoppas som sagt att dom tre britterna ingår i någon ekonomisk ekvation som går att lösa och att Peter Andersson, “Fimpen” och Lee får möjlighet att tillsammans utveckla sin spelidé ytterligare. Då går det säkert att behålla en hel del nyvunna fans och skapa tillfällen för flera glädjetårar.