Larsa Sjödin och hans hustru Ingrid tyckte att besöket i Östersund varit givande och att Opes satsning på att bli ett topplag såg intressant ut.

– Vi kunde mycket väl tänka oss ett par år i Östersund. Nu har vi bott här i 50 år, sa Larsa Sjödin när vi träffades en vacker sommardag för ett halvår sedan ute på Torvallen.

Men nu finns inte Larsa kvar längre. Ett par dagar för jul orkade inte hans trasiga hjärta något mera

Lars Sjödin avled på Östersunds sjukhus, 75 år gammal.

Vi pratade om slutet av 1960-talet och Ope IF hade bestämt sig för att göra en storsatsning på sitt fotbollslag.

Kay Wiestål med erfarenhet från bland annat Allsvenskan och den nystartade amerikanska proffsligan anställdes som klubbdirektör/tränare/spelare/marknadschef och utnyttjade sitt breda kontaktnät när han jagade förstärkningar i hela landet.

Lars Sjödin, i fotbollssammanhang nästan alltid kallad Larsa, i Sirius (Uppsala) var en av dem han ringde.

– Efter några samtal bestämde vi oss för att åka upp till Östersund och kolla vad Ope hade att erbjuda. Kay och Stig Bergström tog väl hand om oss, vi gillade det vi såg av Östersund och Ope IF tycktes vara en familjär förening. Och Kay hade jag ju koll på, han kunde vara som en tok på planen men vid sidan var han mycket trevlig och såg till att alla kring honom mådde gott, sa Larsa när han mindes 50 år tillbaka i tiden.

Året var 1972 när flyttlasset gick från Uppsala till Östersund och ytterligare en viktig pusselbit i Opes satsning mot eliten var lagd!

Larsa Sjödin fick sin fotbollsuppfostran i Domsjö IF (Örnsköldsvik), vid den tiden på 1960-talet en maktfaktor i den norrländska fotbollen med bland annat åtta säsonger i division 2 Norrland (nivån under Allsvenskan). Larsa var en tidig talang med spel i såväl juniorlandslaget (tillsammans med spelare som Ronnie Hellström och Staffan Tapper) och ungdomslandslaget (med legendaren Orvar Bergmark som ansvarig ledare).

Här fick han också vara med att skriva ett stycke svensk fotbollshistoria…

Det var säsongen 1967 när Domsjö kämpade med näbbar och klor för att undvika nedflyttning. Inför sista omgången, mot IFK Luleå, var förutsättningen glasklar; Domsjö behövde vinna och man måste hämta in nio (!) mål på Sandvikens AIK.

Domsjö vann med 10–1…och Larsa Sjödin gjorde fem av målen!

– Då hamnade man på förstasidan i Expressen, berättade Larsa och skrattade gptt åt minnet..

Men samtidigt gick snacket i fotbolls-Sverige; det måste väl ha varit en läggmatch, 10–1 när det behövdes nio mål…?

– Inte en chans, sa matchhjälten själv om det påståendet. Det är faktiskt sånt som kan hända i fotboll.

I sluttabellen hamnade Domsjö och Sandvikens AIK på samma poäng och samma målskillnad (30–31). Domsjös 1–0-seger i Sandviken under våromgången avgjorde, Domsjö klarade kontraktet, SAIK åkte ur serien…

Säsongen 1969 flyttade Larsa Sjödin till Uppsala för studier men framförallt spel i då storsatsande allsvenska nykomlingen Sirius.

PUB Bergström hade petat åtskilliga miljoner i föreningen och fått ihop en startelva med landslagsstatus; Arne Arvidsson, Hasse Mild, Torsten Furukrantz, Roland Grip, Hans Selander, Leif Eriksson – och inte minst Kay Wiestål.

Men ballongen sprack omgående. Sirius slutade sist i tabellen.

– Vi hade ett fantastiskt lag men klubben saknade fotbollskultur, sa Larsa om praktfiaskot, ett av de största i den svenska klubblagsfotbollen.

Kay Wiestål drog till Östersund och Ope IF och efter ett par säsonger i division 2 tyckte sig även Larsa Sjödin färdig med Uppsala och Sirius. Gefle IF var ett alternativ, Larsa hade en kompis som spelade där, men när gamle lagkamraten Kay och Ope kom sina inviter föll valet på Östersund.

Och starten kunde inte ha blivit bättre. Ope, som förutom Larsa hade gjort ytterligare några starka värvningar (Tommy Stenborg, också från Sirius och Torbjörn Svensson från Örebro för att nämna några) gick fram som en stenkross i sin division 3-serie. Inte minst hemma på Torvallen var man fullständigt överlägsna alla sina motståndare; elva raka segrar, 35–1 i målskillnad och 22 poäng lade grunden till en solklar serieseger.

Det definitiva avgörandet kom tre omgångar före slutet då Sund besegrades med 5–0 i en ren seriefinal.

– Och om jag minns rätt så gjorde jag fyra eller alla fem målen, berättade Larsa.

Efter ett lyckat kvalspel var division 2-platsen säkrad samtidigt som klubben tagit kommandot i den ständigt pågående kampen mot IFK Östersund om ”bäst i distriktet”…

Det skulle bli fyra säsonger division 2 för Ope med debutåret 1973 som det bästa med en tiondeplats.

– Vi hade ett jättebra lag. Jag vill minnas att vi i någon match hade en startelva där alla hade erfarenhet från spel i Allsvenskan.

– Men många av ”hemmaspelarna” utvecklades också under de här åren, spelare som Bertil och Gunnar Danielsson samt Janne Håkansson för att nu nämna några.

Larsa var med de tre första men efter säsongen 1975 (under Ulf Schramms ledning) tackade han för sig.

– Den säsongen var inte rolig, Schramm lyckades förstöra allt som Kay och föreningen hade byggt upp, sa Larsa och ruskade på huvudet åt det dystra minnet.

Efter avslutad karriär fortsatte Larsa att arbeta inom Ope IF, framförallt som tränare för sonen Niklas pojklag under många år där peaken var kvartsfinalen i junior-SM 1986 mot Malmö FF på bortaplan. Ope hade ledningen med 2–1 (efter två mål av Niclas Jönsson) tolv minuter före slutet men där skåningarna spurtade bäst och vann med 3–2.

Vid sidan om fotbollen hade Larsa även ett vanligt jobb att utföra. Det började som assistent hos Kay Wiestål på föreningens kansli, fortsatte som lärarvikarie och sedan vidare till landstingsborgen på Frösön för att till slut jobba med arbetsmarknadsfrågor i en mängd olika funktioner.

Efter sin pensionering fick Larsa problem med hälsan, det var hjärtat som krånglade.

– Några fler ruscher längs högerkanten kan vi nog inte räkna med från min sida, den tiden är förbi, skojade Larsa när han blickade ut över Torvallens gröna gräsmatta.

Och ett par dagar före jul orkade Larsas hjärta inte längre och en av Opes tidiga hjältar gick ur tiden, 75 år gammal.

Han sörjes närmast av makan Ingrid samt barnen Niklas och Malin med familjer.

Agne Svärd

Fotnot: Den här texten har under hösten varit publicerad i Ope IF:s hundraårsmagasin samt i Idrottshistoriska föreningens skrift "Idrottsminnen".

"Några fler ruscher på högerkanten blir det inte", sa Larsa Sjödin när han i somras blickade ut över Torvallens läckra gräsmatta.

Foto: Agne Svärd

Idag vet vi att över tio miljoner kronor i likvider har säkrats, och det var ju vad styrelseledamoten i Östersunds FK Elitfotboll AB, tillika advokaten Tom Pripp, ansåg nödvändigt för att kunna redovisa en trovärdig ekonomisk plan för Licensnämnden. Något som sannolikt har blivit aktuellt på grund av att årsredovisningen för 2021 visade på ett negativt eget kapital om 10,3 miljoner. Då krävs enligt licenskraven att vederbörande upprättar ett periodiserat bokslut per 31:a augusti för innevarande verksamhetsår. Det periodiserade bokslutet får inte, enligt elitlicens kraven i punkt 2.1, redovisa negativt eget kapital. Något som Östersunds FK Elitfotboll AB ändå har redovisat genom det självvalda, men formellt tvingande för att undvika personligt ansvar, beslutet om att upprätta kontrollbalansräkning per 2022-08-31.

Ovan nämnda kontrollbalansräkning visar på ett negativt eget kapital på 17,8 miljoner. Det behövs därför minst 18,3 miljoner för att återställa det egna kapitalet till nominellt belopp och minst cirka 18,1 miljoner för att inte vara fortsatt likvidationspliktigt. Till det kommer att även hantera de ekonomiska effekterna för tiden efter 2022-08-31. Det hör dock till saken att i nämnda kontrollbalansräkning finns inga spelarvärden medräknade. Ej heller någon skattefordran. Detta negativa egna kapital kan vara ett problem för att beviljas elitlicens, såvida inte Licensnämnden fått ett annat bokslut per 31:a augusti sig tillhanda. Något jag inte håller för troligt.

”Förening med representationslag i Allsvenskan, Superettan och OBOS Damallsvenskan som i tillämpliga delar inte uppfyller de av SvFF föreskrivna A-kriterierna, art. 2.1, 3.2.2 samt 3.4, ska inte beviljas licens, såvida inte föreningen kan visa att det föreligger särskilda skäl. Med särskilda skäl avses omständigheter som föreningen inte kunnat förutse eller på annat sätt kunnat råda över – såsom myndighets åtgärd eller underlåtenhet, nytillkommen eller ändrad lagstiftning, konflikt på arbetsmarknaden, blockad, brand, översvämning, olyckshändelse av större omfattning, epidemi, huvudsponsors konkurs, ekonomisk brottslighet eller liknande händelse – och som orsakat att föreningen inte kunnat uppfylla berört kriterium.” Källa: Svenska Fotbollförbundets reglemente för Elitlicens

Det är nog inte osannolikt att de dryga tio miljonerna, möjlighet att uppta värdet av spelartruppen i balansräkningen och med revisorernas goda minne även en skattefordran på flera miljoner, löser de ekonomiska utmaningarna i dagsläget. Detta föranleder mig dra slutsatsen att taktiken inför mötet med Licensnämnden har varit att:

1. Förklara varför kontrollbalansräkning är upprättad
2. Hur man omgående anser sig kunna återställa det egna kapitalet
3. En redovisning för hur ekonomin och likviditeten i närtid säkerställs
4. Redovisning av en trovärdig budget avseende 2023
5. Och framförallt hävda att situationen idag i mångt och mycket är skapad av extraordinära situationer utanför egen kontroll, såsom pandemieffekter och myndighetsbeslut med konsekvens av minskade intäkter. Förlusten 2021 var ju 19,8 miljoner. Även senare ändrade myndighetsbeslut med påföljande återkrav från bland annat Tillväxtverket har påverkat resultatet negativt.

Ja, självklart är det inte, men visst finns möjligheten till ett positivt beslut från Licensnämnden.

ÖFK:s match mot Syrianska skall spelas inför tomma läktare. Beslutet har tagits av föreningens styrelse och är avsett som en disciplinär åtgärd mot de bråkmakare som var upphov till att Syrianskas match mot Västerås härförleden måste stoppas. Svenska Fotbollförbundet är ofta senfärdiga i sina beslut och här har Syrianska FC själva agerat. Det är mycket bra initiativ av föreningen. Man har insett allvaret med våldsutvecklingen inom svensk fotboll och gjort en markering.

Det är Svenska Fotbollförbundet som har infört disciplinåtgärden "spel inför tomma läktare" och förbundet har även använt den, om jag inte minns fel, mot Hammarby.

Nästa fråga blir, är det en bra disciplinär åtgärd. Svaret måste bli ; Nej.

Juridiskt betraktat så är det inte hållbart. I praktiken är det fråga om en kollektiv bestraffning. Det är inte bara gärningsmännen som straffas, utan även i lika hög grad den övervägande skötsamma delen av publiken som även de blir utestängda från arenan. En jämförelse i det dagliga livet är, att om det sker många brott i den affär där jag handlar, så stänger myndigheterna affären för att förhindra brott så att även skötsamma kunder inte kan handla där. Det måste finnas andra möjligheter till att sänka brottsfrekvensen.

I svenskt rättsväsende får kollektiv bestraffning definitivt inte förekomma. Detta synsätt är för länge sedan avskaffat. Det är förberedelse, stämpling, medverkan, försök och gärningsmannaskap som kan straffbeläggas. Svenska Fotbollsförbundet går märkligt nog längre vad gäller rättspraxis än samhället i övrigt.

Det är givetvis bra att kriminaliteten stävjas på våra fotbollsarenor, men det måste finnas bättre möjligheter till disciplinära åtgärder. Det är polisens uppgift, att tillsammans med föreningarna och supporterföreningarna, att förhindra att dessa bråkmakare tar sig in i arenan genom att göra en utsortering vid insläppen. Om det lyckas så är problemet löst. Trots allt är det en liten klick ordningsstörare som beblandar sig med den seriösa supporterskaran. .Polisen uppgift är bl.a. att förhindra och uppdaga brott. Utöver detta finns det även andra effektiva åtgärder. Vad det är kan vi ta upp någon annan gång

Lägg ner ÖFK U till nästa säsong och återskapa ÖFK Team -09.

Trots utmärkta insatser och hög ambitionsnivå av alla som tränat ÖFK U har satsningen inte gett det resultat man har rätt att förvänta sig. Under alla dessa år så har endast en spelare från U-laget blivit ordinarie i ÖFK:s A-lag. Detta är för mager utdelning. Nu måste ÖFK leva i nuet och istället sylvasst satsa stora resurser på avancemang till Superettan.

Varför har det inte blivit fler från ÖFK U ? Det beror givetvis på flera orsaker och det kan de lärde tvista om. Jag kan bara krasst konstatera att satsningen på ÖFK U har gett för dålig utdelning. En orsak kan vara att det är för stort steg från div 4 upp till div 1. Det finns risk att ungdomarna får svårighet med anpassningen till högre serie framför allt när det gäller tempot. Anpassningstiden kan bli för lång och risken blir uppenbar att ungdomarna tröttnar eller återgår till lag i lägre divisioner, vilket har skett i en del fall. Talanger borde spela i div 3 men helst i div. 2. När ÖFK avancerar till Superettan är div 2 ett krav.

ÖFK U introducerades när ÖFK spelade i div 2. ÖFK är nu ett steg högre upp så förutsättningarna har ändrats. Intresset för ÖFK har också efterhand sjunkit.

Finns det någon annan och bättre lösning ? Ja, upplös ÖFK U till nästa säsong och låt alla spelare gå tillbaka till sina moderklubbar.

Räcker det ? Nej, kanske inte, men lösningen kan vara att återskapa ÖFK Team -09. Man väljer ut de spelare som ligger närmast att ta steget upp till ÖFK:s A-lag. Förutom träning och spel med sina klubbar så skall det utvalda spelarna träna två pass per vecka under exempelvis Kalle Björklund, gärna assisterad av nuvarande ÖFK -U tränare. För att spelarna skall få matchvana tillsammans gör man på samma sätt som år 2001-2002. Man deltar i krävande cuper i Norge och Sverige eller spelar träningsmatcher mot bra motstånd. Detta här var modellen i två år då Janne Westerlund var tränare. Det var ett mycket lyckat och omtyckt koncept bland spelarna och det gav också ett fint resultat.

Vilka gick vidare till högre division från Team 2001-2002 ? Det var följande framgångsrika spelare: Jonas Lundmark, Ope - ÖFK - Sirius, Per Magnusson, Ope - ÖFK - Väsby, Fredrik Olsson, Ås - IFK - ÖFK - Sirius, Martin Johansson, Frösön - ÖFK, Johan Forsstedt, Ås - IFK - ÖFK, Daniel Nathanaelsson, KD - ÖFK, Jon Persson, Alsen - IFK - ÖFK, Jörgen Nilsson, IFK - ÖFK, m.fl. Ingen tror väl på att dessa talanger skulle ha lyckats lika bra om de hade frånskiljts sina klubbar och samlats i en div 4 serie.

Vad kan man göra mera ? ÖFK skall föra över de pengar som man satsar på OFK U till kostnader i samband med Team -09, som blir bettydligt billigare, och lägga det eventuella överskottet till de föreningar som man får spelarna ifrån. Om ÖFK får spelare från föreningar i länet utan kostnad, trots att samarbetsavtalen har löpt ut, så måste man uppskatta detta och även ge något tillbaka. I varje fall så måste ÖFK hjälpa till med stöttning, utbildning, och skaffa fram bra tränare. Det är ju viktigt att ett lag från länet så fort som möjligt avancerar till tvåan.

Vad blir mera positivt med bildandet av ÖFK Team -09 ? Det är ingen hemlighet att ÖFK inte är omtyckt i många fotbollskretsar i distriktet. Största orsaken till detta är igångsättandet av ÖFK U och ÖFK:s ungdomslag. Något som föreningarna var emot. Vi kan inte ha en fotbollskultur i länet där ledare går omkring och tittar snett på varandra och hyser förakt. Detta skapar inga framgångar. Återlämnandet av spelare från ÖFK U och bildandet av Team -09 kan bli första steget mot ett mildare synsätt och ett närmande till varandra.

Håller ÖFK på att bli en breddförening ? Den risken måste bedömas som uppenbar med tanke på alla ungdomssatsningar man gör. Det kan bli svårt att orka med både satsning mot elit och bredd. Som jag ser det, är det nu viktigast att ge de elitsatsande spelarna i div 1 samma möjligheter som flera motståndarlag har. Först och främst ge spelarna chans till träning på arbetstid på morgon eller eftermiddag samt att bereda dem möjligheter att flyga till vissa bortamatcher, men detta är en kostnadsfråga.

Breddningen av verksamheten som nu skett, stjäl både pengamässiga och personella resurser och har skapat irritation hos andra klubbar. ÖFK har för liten styrka som jobbar i klubben. Idealisterna Rolf Lohse, Mats Bäck och Daniel Kindberg, m.fl. lägger ner ett digert arbete, men frågan är, hur länge de orkar med denna stora och ökande börda. Visserligen har de sagt att de jobbar bäst i motvind, men motvinden kan bli för hård så det blir svårt att orka distansen ut. Sett i det långa perspektivet brukar det vara en fördel att ha folk med sig och inte emot sig.

Vad kan Kalle Björklund betyda ? Det kan vara positivt med Kalle Björklunds inträde i Jämtlandsfotbollen. Jag känner honom inte, men av de uttalanden jag sett honom göra så tyder det på att han har den rätta kunskapen och förmågan till diplomatiska lösningar. Han kan bli räddningen för fotbollen i Jämtland.

Lycka till i serien ÖDFF och ÖFK !

Vi som gillar fotboll hungrar efter två elitlag i länet. Villen fest det skulle bli !

Haldo Jonsson, fotbollz.se, som fört en dialog med sig själv.